För svår läxa

Kan man förvänta sig av vanliga barn i årskurs två att de ska kunna läsa Prinsessan på Ärten högt för sina föräldrar (med sin TYDLIGA röst), lära sig stava 20 slumpmässiga ord från texten genom att skriva dem en gång och svara på 6 läsförståelsefrågor från texten, för att sedan få prov på de ca 20 slumpmässigt utvalda orden tisdagen efter? För min dyslektiska 7-åring är det omöjligt och också otroligt nedslående. Fast jag läste texten för henne och hjälpte henne att läsa och skriva svaren på frågorna (svara kunde hon helt utmärkt själv), så var hon så överväldigad att hon bara ville gråta. Som jämförelse får hon 15 ord med stavningsmönster i läxa i vanliga amerikanska skolan varje vecka, som de då tränar både på lektionstid och hemma innan provet på fredagar, och som hon då ändå tycker är svårt och jobbigt. 

Nova pratar ändå lika bra svenska som engelska. Det gäller verkligen inte alla barn i hennes svenska skolan-klass. Borde inte läxan vara för svår för dem också, även om de inte har dyslexi? Jag VILL inte att Nova ska behöva gråta sig igenom sin läxa!

Annie

Vi är i New York City i helgen (det är Columbus Day i morgon vilket betyder långhelg i Massachusetts med ledig måndag) och hälsar på N&Zs kompis Zoya som är här på utbytesår (typ, det är såklart egentligen mamman som har sabbatsår från sitt jobb på Harvard). Igår tog vi det lugnt, gick till Central Park Zoo en sväng och åt koreansk mat till middag. Idag har vi varit på musikal, efter cykelutflykt för papporna på förmiddagen och lek i Central Park för barnen. 

Vi såg Annie, och den var helt fantastiskt bra. Eftersom vi såg filmen med tjejerna för bara ett par månader sedan så hade de både storyn och kanske framförallt musiken i färskt minne och kunde njuta av att hänga med i handlingen och att till och med kunna sjunga med i en del av låtarna. Scenen var den största behållningen för mig - enormt välgjord, med scenväxlingar som gjordes till en del sv showen precis som vi fick lära oss när vi gjorde musikal med Snerikekören en gång i tiden :-) Sammantaget tror jag dagens föreställning kan vara min bästa musikalupplevelse någonsin. Nova dansade ut efteråt. Zoey undrade i kväll om jag trodde att hon skulle få något om hon spelade Annie, typ ett diadem eller godis eller något. Jag förklarade att 11-åringen som spelar henne får vanlig lön, så nu vill Zoey bli musikalartist också! Hon började direkt visa mig hur bra Jon är på att showa. 

Annars går resan mest i barnböckernas tecken. Vi har nyligen läst en svensk bok om Lilla E på Manhattan. Idag besökte vi hotellet som vi tror att hon både på (Plaza Hotel). Där bodde även barnbokskaraktären Eloise, som fanns att beskåda både som tavla, temaaffär och utställning i lobbyn - något som Zoya t o m fått i läxa av sin nya skola i New York att göra. 

Vi bor hemma hos våra vänner på 64th and 3rd, tre-fyra kvarter från Central Park, och kunde gå till teatern på Times Square idag. Imorgon ska vi följa i fotspåren från tjejernas senaste bokklubbsbok, The Mixed Up Files of Mrs Basil E Frankweiler, och besöka Metropolitan museum of art, också på enkelt gångavstånd. Det blir nog också till att försöka lokalisera Central Parks Alice i Underlandet-staty innan vi ger oss av hemåt igen imorgon kväll - vi får se om vi lyckas!

Fun Loom

Förra helgen köpte vi en Fun Loom till Nova och Zoey, och den har gått varm hela veckan. Galet populär leksak i Cambridge just nu!

Waterfire

Vi hade myslördag i lördags. Fyra mysiga saker hann vi med:

1) Fira Zoeys halvårsdag. det var egentligen i torsdags, men hon gick glatt med på att flytta firningen för att Darrin hade galen jobbdag i torsdags. Vi gjorde frukostmuffins på säng, och hon fick två paket (gränsen för halvårsdag). Zoey har blivit diademtjej (använder diadem varje dag), så hon fick ett kit för att göra egna som hon har gått och drömt om länge. Lyckat!

2) Handla skor. Nova, Zoey och jag åkte iväg med Darrin handlade mat. Vi hade enorm tur och hittade perfekta skor till både mig och Nova på första affären - sista paren av varje sort råkade vara just våra storlekar! Zoey behövde inga skor men vi hittade ett perfekt par till henne också. Sedan fick vi tid att åka till Target också och handla andra nödvändigheter som trosor, strumpor och benvärmare. Alla tjejernas strumpor och hälften av Zoeys trosor hade plötsligt blivit för små, så det behövdes påfyllning! Jag måste säga att shopping inte är vad jag vanligtvis skulle kalla mysigt, men vi fick en riktigt härlig stund tillsammans alla tre.

3) Barnens bokklubb. Dagens möte var hemma hos oss. Den här gången kom de igång med ordentlig diskussion om boken - kul! Darrin hade ordnat med pilspetshalsbandspyssel, vilket passade perfekt eftersom boken handlade om en indiantjej som blir lämnad ensam på en ö utanför Kalifornien när resten av stammen åker därifrån, och bland annat måste lära sig att göra sina egna vapen, både som försvar och för att skaffa mat.

4) Utflykt till Providence. När alla hade åkt hem från bokklubben packade vi in oss i bilen och åkte till Providence för att njuta av årets upplaga av Waterfire, med tända eldar i vattnet längs stadens flodpromenad i höstmörkret. Verkligen ett supermysigt evenemang. Doften av lägereld ligger tung över hela innerstaden. Vi följde eldtemat och kompletterade kvällen med middag på restaurangen "Fire & Ice", där man får gå och plocka sina egna ingredienser som sedan grillas medan man står och tittar på. Båda tjejerna uppskattade det, även om Zoey sa efteråt att det får bli McDonald's nästa gång...

Middagsgrillning på Fire & Ice

Waterfire i Providence

Jag är lite kär i Påven

Så här stod det på framsidan av vår tidning i morse:

"Pope Francis, in an extraordinary interview that electrified the catholic world, said that the Roman Catholic Church has become unduly obsessed with condemning abortion, gay marriage and contraception. The church, he said, should emphasize compassion and mercy instead of 'small minded rules'."

Helt klockrent! Vilket slag i ansiktet på alla sega amerikanska kardinaler som sett just dessa ämnen som sin allra viktigaste huvuduppgift!

Jag, som närmast nog betraktar mig som ateist (Darrin kallar mig "religious bigot") blir nästan sugen på att gå med i katolska kyrkan bara för att visa mitt starka stöd.

Jag får hopp! Det känns som ett steg i rätt riktning för hela världen.

Bike Lane Blocked Right Here

Kalaha

Här är vårt senaste pyssel. N o Z hade upptäckt Kalaha på After School och ville göra ett eget hemma. Novas idé med äggkartongen. Funkar fint faktiskt! Vi har hunnit prova att spela också, med pärlor, både med mina gamla regler och deras nya regler. Kul, och äntligen ett spel som funkar med Zoey som annars mest brukar tappa tålamodet och börja fuska/busa!

Rivstart

I dag drog skolan igång igen för terminen, och vi fick en härlig rivstart:

-Nova vaknade 04:45, låg mellan mig och Darrin och bökade och vägrade somna om
-M o A o A o J åkte vidare till Hawaii 5:30
-Jag hann med två tvättmaskiner innan jobbet
-Båda tjejerna behövde lunchlåda första dagen
-After School har inte börjat än så Darrin måste hämta kl 14
-Idag var även första svenska skolan-dagen och Darrins första tisdagskvälljobbmöte, så tjejerna kommer inte hem före 22
-Jag kom hem från jobbet kl 20:40. Då väntade bäddning av tjejernas sängar, ytterligare en tvättmaskin, ett diskberg, ifyllning av After School-papper, och läsning av åk 2-info...

Åh härliga höst.

Bild 1: Diskberg kan bli väsentliga även om ingen äter middag hemma
Bild 2: De var fantastiskt fina på väg till skolan i morse, mina stora tjejer!

Pottfrilla

Ingen i min familj vet vad pottfrilla är. Mannen på grund av språkbakgrund, barnen på grund av bristande livserfarenhet. "You know, like, if you put a old-fashioned potty around your head and just cut below it." Bra förklaring?

Svärföräldrarna bjöd mig på klippning och slingor när vi var i Texas. Första veckan kände jag mig fin, men sedan kom jag på mig själv med att bara gå och dra i håret för att få det att se mer spretigt vuxet och feminint ut. "Jag har ju pottfrilla!" försökte jag, men fick bara oförstående blickar. Jag drog lite i håret igen och vände mig mot Nova och Zoey. "Ser ni inte, jag ser ju inte alls ut som vanligt!"

"Mamma, du ser ut som Håkan Bråkan!"

Just det. Där var den bättre förklaringen. Darrin fick ta fram saxen och fixa till det samma kväll.

Rasmus

Vi läser Rasmus på Luffen nu. En fantastisk bok. I går kväll var det dags för det läskiga kapitlet då Rasmus och Oskar blir jagade av Sandörånarna på en avlägsen ödegård vid havet. Det slutar bra såklart - Rasmus låser in en rånare i potatiskällaren och slänger rånarnas pistol i vattnet, och Oskar klår upp den andra rånaren - men det är intensivt medan det pågår och tjejerna lyssnade andäktigt genom hela kapitlet. Första frågan jag fick efteråt, från båda tjejerna, var helt oväntad för mig:

"Skulle det kunna hända här, hända oss?"

Själv hade jag inte ens tänkt tanken. Det var bara att lugna dem bäst jag kunde.

"Nej", sa jag, "det kommer inga rånare till oss. Vad skulle de vilja ta i så fall? Vi har ju inga pengar hemma, eller dyra halsband."
"Vi har två gosiga Thomas-kuddar", sa Zoey.

Plötsligt händer det

Zoey har haft extra mycket humör de senaste månaderna. Det går upp och ner, med mer eller mindre regelbundna explosioner. Hon har också svårt att vakna på morgnarna. De senaste veckorna har hon och Nova varit på "camp" på Haggerty, med början 8:00. Till skillnad från vanlig skola finns ingen lunch att tillgå på skolan, så till min morgonlista har kommit 20+ minuters extra matsäcksfixande varje dag. Jag kan alltså inte ägna lika många minuter som vanligt åt att truga i henne frukosten. Darrin åker tidigt till jobbet för att kunna hämta tjejerna i hyfsad tid. När vi äntligen lyckas få upp Zoey ur sängen har Nova ätit färdigt och klätt på sig och pysslar i sitt rum, Darrin har åkt till jobbet och jag är i full färd med att fixa matsäck och plocka undan från frukosten. Ni kan se er det framför er: En trött, nyligen uppstigen Zoey som ska försöka dricka choklad och äta bagel utan sällskap vid frukostbordet. Hon brer istället ut sig över två stolar, gosar in sig med Thomas(kudden), sticker tummen i munnen och stänger ögonen igen. Hopplöst! Så har det varit ungefär varje morgon i två veckor nu. De flesta morgnar (skäms jag att säga) slutar i vrål från min sida: "ZOOOEEY! Nu MÅSTE vi gå! Lägret börjar om tre minuter! Klä på dig! Borsta tänderna! Sätt på skorna!" Ja, ni hör; vilken trevlig mamma vi har numera. Idag hade jag bestämt mig för att till varje pris INTE skrika, så när Zoey slängde tandborsten på köksgolvet så det blev tandkrämsfläckar över hela golvet så skrek jag inte (det hjälpte med behärskningen att jag hade min egen tandborste i munnen just då kan tilläggas). Zoey var tyst en stund. Sedan sa hon:

-Förlåt mamma för att jag gjorde tre fläckar av tandkräm på golvet.

Hon har ett samvete, den ungen också :-)

Nova-skurken!?

Nova hade en spännande färd genom säkerhetskontrollen på väg hem från Texas i torsdags. Först lyckades hon få metalldetektorn att ge utslag (stort halsband) och sedan fastnade hennes egen väska i röntgenkontrollen och fick en extra genomsökning för hand. Det visade sig att vi glömt Grandma's sax i den. Efteråt retades Darrin och jag med henne - hon följer regler noggrannare än något annat barn vi känner, så det var rätt knasigt att det skulle hända just henne - men hon ville inte bli retad och blev ganska sur! Det kanske i och för sig inte hjälpte humöret att klockan var 12 på natten...

Typiskt

Vi skulle ha suttit i en fjällstuga i White Mountains just nu - men här sitter vi som vanligt på soffan hemma. Vi kom så nära - kom hem från Texas lyckligt och väl med nattflyget i går morse kl 5:30, sov till kl 12, packade upp, packade om, hade klockan på ringning sex i morse, och kom iväg vid halv nio. Vi hann svänga förbi Darrins läger i New Hampshire på vägen, stannade för att tanka - då sa Zoey plötsligt att hon hade ont i magen. (Varning för äckel) Vi gick in på bensinmacken för att gå på toa, men det kom inget förrän på väg ut när det plötsligt kom en flod av rosa körsbärskräks.  Zoey som inte har kräkts på tre år! Det var bara att ringa och avboka vår stugnatt och åka hem igen. Och packa upp igen. Och självklart blev det inget mer heller - en kräkning, och sedan har hon mått bra resten av dagen! Så himla typiskt. Vi som hade en lagom tjej-kort hajk till en fjällstuga med badsjö framför oss, med helpension, hur lyxigt som helst. Nej då, det blev hem till handling och matlagning och tvätt och disk och damsugning, och dessutom så måste vi nu istället försöka hitta en annan tid att åka till en av de ständigt fullbokade fjällstugorna innan säsongen är över för att inte förlora våra pengar!

På plussidan så blev vi fantastiskt glatt överraskade när Darrins kompis väntade på flygplatsen kl 5:30 i går morse med vår bil så att vi slapp ta buss/tunnelbana hem!

Take me out to the ball game

Klockan är halv nio på kvällen, och temperaturen har gått ner till "bara" 35 grader...

Texasvecka

Nova och Zoey njuter i poolen med kusinerna!

Nytt körkort

Jag hämtade mitt nya körkort idag, på Svenska konsulatet. Tur att det finns ett konsulat i Boston - det blev bara en timmes cykelutflykt på lunchen och så var det fixat. Tur också att det finns Zipcar. Jag gick med i Zipcar när vi just hade flyttat hit, med mitt svenska körkort - och nu skickade de ut en mycket vältajmad mejlvarning om att mitt körkort var på väg att gå ut. Annars hade jag aldrig kommit ihåg det!

Tur också att det går hyfsat smidigt att fixa svenskt körkort från utlandet. Jag behövde bara en underskrift på svenska som intygade att jag bor här mer än sex månader (lätt fixat med hjälp av min svenska kollega på jobbet), ett foto och en blankett som konsulatet välvilligt skickade med vändande post. Och så kostade det $60, förstås. Men nu är det avklarat till juli 2023!

Hemma igen

Vi kom hem i lördags, efter en härlig vecka. Helgen blev också intensiv. Innan vi gick och la oss på kvällen hade Helena kommit på besök och avloppet i huset gått sönder - som tur var efter att alla hade duschat och vi hade hunnit tvätta 4 maskiner. Inte dåligt jobbat med tanke på att vi kom hem kanske 18:30!

Söndagen gjorde vi Freedom Trail med Helena. Vi gick baklänges och började med skeppet Constitution i Charlestown, för att ha det svalkande vattnet i Frog Pond på Boston Common att locka tjejerna med som avslutning. Det blev nog vår mest lyckade Freedom Trail-expedition hittills, trots 90 grader och ca 100% luftfuktighet. Det hjälpte att Darrin hade ordnar medaljer som tjejerna fick som belöning för att de gick alla de tre milesen självs utan att bli burna :-)

Nu är avloppet lagat och vi har hunnit med en jobbmåndag också. Jag avslutar med en sista semesterbild, från 4-julifyrverkerierna i Plattsburgh, NY. Vi fick jättebra platser och Nova kunde inte sluta studsa på hela tiden för att hon var så upprymd!

Myggbett och 4 juli

En ganska regnig semester

Vi har haft en ganska regnig semester på deg hela taget, med regn minst varje dag och regnjackor på oss konstant första halvan av tiden- men, det har varit härligt! Första natten sov vi på hotell i White River Junction, Vermont. Sedan gjorde vi Quechee Gorge, Billings Farm med glasstillverkning på gammaldags vis och Ben & Jerrys glassfabrik på väg till första campingplatsen i Button Bay State Park, Vermont. (Söndagen var en riktig glassdag, kan man säga!)

Första campingplatsen var blöt men vacker. Vi var glada för vårt nya, supervattentäta L.L. Bean-tält. Tjejerna hade med sig cyklar och njöt av att cykla runt, det fanns en vandringsstig till ett naturcentrum, pool och kanotuthyrning. Vi fick en fantastiskt fin lunchpicnic i tillfällig sol när vi paddlade ut till en ö och badade från en enslig klippa. Tjejerna gjorde en arbetsbok om Vermonts State Parks och blev "junior rangers". Vi gjorde också en utflykt till en teddybjörnsfabrik där vi fick guidad visning av hur man gör teddybjörnar. En lägereld fick vi också till på första campingen, fast det kom en störtskur just när vi fått fart på elden så att den fick brinna i två cm vatten resten av tiden. Det gick i alla fall att göra kanelbullepinnbröd!

Lake Champlain

Fredag morgon, sista hela dagen på semestern. Här sitter Darrin och jag några meter från tältet och tittar på tjejerna när de badar. Nova och jag hann med morgondopp innan Zoey vaknade. Morgonkaffet är drucket. Livet är härligt!