Den rafflande upplösningen?

Dilemmat från helgen löste sig enkelt av sig självt i morse. Min kollegas flyg blev inställt igår kväll, och Zoeys operation blev inställd i morse endast baserat på hennes förkylning förra veckan (ny tid inbokad till 10 maj). Så, nu sitter jag på Loganflygplatsen igen lagom laddad för en vecka i Rochester. Nova och Zoey var inte alldeles nöjda med att jag måste åka iväg på så kort varsel, men vi fick i alla fall större delen av eftermiddagen tillsammans. Jag glömde nyckel-/ID-kortet till labbet i Rochester på jobbet och fick åka tillbaka och hämta det - Nova och Zoey följde med. Sedan hjälpte de mig att packa. Det blev ganska knöligt i väskan, men den var ändå ganska tom och det finns strykjärn på hotellet så det var det värt (det uttrycket får mig att tänka på Mattias).

I morse, när jag "bara" skulle åka till jobbet, förklarade Zoey att hon hade låst dörren på mitt jobb så att det inte gick att komma in där. Nova å sin sida förklarade att hon hade kommit på att jag borde jobba hemma. Jag minns när jag var liten och ville att mamma skulle jobba hemma. Ibland gick vi till en tygaffär som en dam några kvarter bort drev i sin källare. Jag och Markus tyckte att driva tygaffär skulle vara ett perfekt jobb för mamma, alternativt dagmamma eller restaurangägare (eftersom hon lagade så god mat). Nu är det min tur.

Tjejernas senaste idé är att jag borde ta med presenter hem när jag kommer tillbaka från Rochester. Vet inte var de har fått det ifrån, varken Darrin eller jag har brukat ta med presenter hem från jobbresor? Jag tänker inte börja nu heller. Än så länge brukar de vara tillräckligt glada bara att se mig igen :-)

Mitt senaste dilemma

Zoey har äntligen fått tid för en riktig ögonoperation som en gång för alla ska lösa hennes tårkanalsproblem. Läkarna har i USA har gjort ett oändligt mycket mer kompetent intryck på mig och Darrin än Zoeys tidigare doktor på Akademiska i Uppsala. De gjorde en grundlig undersökning och såg att den ena tårkanalen var helt igensatt medan den andra fortfarande också var ovanligt trång. Det efter att vi hade berättat att problemet var identifierat och att hon redan hade gått igenom två operationer. Läkaren på akademiska slängde vid första mötet an snabb, slö blick på Zoey, identifierad igensatta tårkanaler som problemet och skickade iväg oss innan vi han få chansen att ens formulera några frågor.

Bakgrunden till hela historien är att Zoey har haft igensatta tårkanaler på båda ögonen sedan födseln. Vi har kämpat på med remisser och långa väntetider i Uppsala i 3,5 år. Under den tiden har problemet med det ena ögat avtagit av sig självt, medan andra ögat fortfarande efter två operationer har varit ständigt kladdigt. Alla bilder på Zoey som liten inkluderar tunga klumpar av kladd som hänger i ögonfransarna. Vi har ständigt fått förklara för nya lärare på förskolan och nya föräldrar att Zoey inte har ögoninflammation, att det är medfött och inte smittar. Zoey har gradvis själv blivit mer och mer besvärad av kladdet.

Så, nu till dilemmat. Jag tror att operationstiden på tisdag har varit bokad i tre månader nu. Vi var överlyckliga över att läkarna bestämde sig för att gå in och ta hål i benet mellan ögat och näsan för att lösa problemet en gång för alla. Jag ställde in en viktig jobbresa för att kunna vara här och ta hand om Nova och vara nära Zoey under operationen (vilket dessutom betydde att en kollega som ska disputera om tre månader blev tvungen att åka i mitt ställe fast han inte alls har tid). Och nu, med två dagar kvar till operation och snart 4 års väntan, så börjar jag undra om hon verkligen behöver operationen. Det är snart en månad sedan det hängde kladdklumpar i ögonfransarna. Hon har aldrig haft en så lång period utan kladd förut, och det dessutom genom två förkylningar som brukar göra saken värre. Måste vi verkligen söva henne och ta hål i benet? Det känns så dramatiskt när det verkar som om det här ögat nu har nått samma nivå av tårkanalsöppning som det andra.

Zoey har hostat på nätterna nu under helgen. Kanske blir hon förkyld så att hon ändå inte kan opereras på tisdag, och vi slipper ta det svåra beslutet. Men om inte? Hur ska vi göra...