San Francisco Airport

Torsdag kväll, och jag är äntligen på väg till Ft Worth, Texas, för en helg med familjen. Det har varit en galen vecka. NIF avfyrade sin första 50/50 DT-kapsel med isskal i natt - det låter kryptiskt, men vad det faktiskt betyder är att de för första gången har testat att implodera en likadan kapsel som förhoppningsvis kommer att användas vid framtida antändningsexperiment. Stora chefen på NIF, Ed Moses, som bland annat varit med i DN och pratat om NIFs framgångar, höll tal på NIFs årliga picnic i gröngräset dagen innan milstolpen och betonade vilket stort steg det är för anläggningen. Det kändes lite coolt att vara där, och ännu coolare att de nu väntar på att våra data ska vara färdigprocessade för att vi ska kunna ge dem svaret på hur bra det faktiskt blev! (Tyvärr betyder det också helgjour för min del - så fort plastbitarna som vi använder som detektorer är färdigprocessade i labbet så måste jag vara beredd att analysera. Även om vi vid det laget befinner oss på ett hotell i San Antonio.)

Bilresan från Livermore till San Francisco Airport är faktiskt rätt fin. Först nedförsbacke ner från bergen, sedan den evighetslånga bron San Mateo Bridge över inre (San Francisco?) Bayområdet. På andra sidan bron, ut mot Stilla Havet, reser sig ytterligare ett smalt område med berg/kullar. Nu ikväll kom molnen inrullande på låg nivå från Stilla Havet, precis lagom högt för att glida över kullarna. I motljuset såg det ut som en enorm våg som bröts över bergskammen. Fascinerande!

Nationella munkdagen

Jag befinner mig idag för första gången vid NIF i Kalifornien. Kl 8 började dagens första möte med munkar; tydligen är det "National Donut Day" idag. Resan hit gick bra utom att det börjar kännas som om det är dags att skaffa amerikanskt körkort. Jag ringde i förväg till biluthyraren och fick höra att allt jag behövde visa var mitt körkort från Sverige - men jag var ändå supernervös att de inte skulle godta det. När uthyraren ville ha min adress i Sverige höll jag på att gå upp i limningen. Jag gav honom min "tillfälliga" adress i Cambridge, fick kvittera utan en Nissan Altima hybrid och kunde dra en suck av lättnad.

Usch och fy för att åka ifrån familjen igen. Darrin försöker på alla sätt uppmuntra mig att se det positiva i situationen, och visst, det finns fördelar. Extra inkomst, hotellbonuspoäng, ingen disk på en vecka... Och min chef var verkligen tillmötesgående och lät mig avbryta vistelsen för att åka till Texas nästa helg som planerat. Men det SUGER. Förra veckan var det Rochester. Nu är det torsdag-torsdag i Livermore. En helg i Texas, sedan tisdag-tisdag i Livermore igen. Mycket tid borta från familjen blir det. Nova grät när de vinkade av mig på South Station igår. Jag önskar att jag visste att det var en månad med mycket resande och sedan skulle det bli bra. Under året som gått har det faktiskt varit MINDRE resande än jag hade förväntat mig, på acceptabel nivå. Lite resande är ju bara roligt. MEN, allt tyder på att det bara kommer att fortsätta på överdriven intensitetsnivå under överskådlig framtid. Jag som lovade mig själv efter någon av alla vistelser på JET under Uppsalatiden att aldrig ta ett liknande jobb igen :-)