Nova och bokstäver

Nova har haft Svenska Skolan-läxa varje vecka sedan i september. Egentligen har jag samma inställning till hennes läxa som till Zoeys - vill hon inte så tänker jag inte tvinga henne. Problemet är att när hon nu vill, vilket hon verkligen vill, så vill jag försöka göra läxan på "rätt" sätt så att hon har chans att lära sig något av det - och det är grymt frustrerande.

Nova älskar att skriva bokstäver och kopiera bokstäver som någon annan har skrivit - men hon älskar inte att försöka höra vilka bokstäver som ska vara med för att ett ord ska bli just det ordet. Och hon älskar inte att försöka komma ihåg vilken bokstav som låter "rrrr" eller "nnnn". Hon ber mig att jag bara ska skriva bokstäverna under rutan där de ska stå så att hon kan kopiera ("så brukar Daddy göra"), och vill inte alls lyssna när jag försöker förklara hur de olika ljuden bygger upp ordet. Det är svårt för mig. Det känns som om hon är så nära att komma på hur man gör när man läser och skriver, men inte vill ta det sista klivet över tröskeln. Och samtidigt som jag vill att hon ska vilja själv och tycka att det är roligt, så vill jag ju också att hon ska lära sig... Det gäller att utrusta sig med massor av tålamod och försöka att inte pusha, och aldrig aldrig låta sur (hur svårt det än kan vara ibland, jag lyckas inte alltid). Jag kommer ihåg hur jag själv vägrade förstå hur man adderar stora tal som står ovanpå varandra, en siffra i taget, när pappa försökte lära mig, men sedan tyckte att det var jättelätt när vi gick igenom det i skolan!

Zoey och bokstäver

Zoey har bytt grupp i Svenska Skolan från Jordgubbarna till Lingonen. Det betyder att min treåring från och med nu kommer att få läxa varje vecka. Det känns absolut helt tokigt. Hon fick sin nya läxbok för två veckor sedan. Övriga gruppen har jobbat i den minst halva hösten - så nu har alla Lingonbarnen fått i uppdrag att göra läxor tills de är helt klara med boken till imorgon.

I lördags när Nova och Darrin var på musikkurs gjorde jag och Zoey ett som jag tyckte modigt försök att öppna boken. Det blev en glad överraskning. Till skillnad från Novas läxbok så kräver inte Zoeys bok att hon ska kunna skriva bokstäver själv - hon får känna igen och ringa in ord och dra streck mellan bokstäver som är lika. Det var en enorm lättnad för mig - Zoey befinner sig nämligen för ögonblicket i den fasen av sin utveckling att hon känner igen många bokstäver, och kan skriva dem på datorn (till exempel som Skypemeddelanden till mormor och morfar), men får enorma raseriutbrott när hon försöker skriva dem för hand för att handen inte vill göra som hon vet att det ska se ut. Boken är alltså på helt perfekt nivå för Zoey och första uppslaget gick helt galant. Treåring som hon är är det däremot självklart lite värre med långtidskoncentrationsförmågan så någon helt färdig bok får vi inte till innan imorgon... men det får vara bra ändå. Jag tänker INTE tvinga på min treåring läxor och skrämma upp henne för all framtid när det gäller skolarbete. Man får ha dålig koncentrationsförmåga när man är tre!!!

Förövrigt så skrev Zoey sitt namn för hand helt själv för första gången igår, och var jättestolt. Det har varit nära i flera månader, men framförallt Z har envisats med att inte vilja bli som Zoey vill!