Wednesday, September 29, 2010
Förövrigt var det simskoledag i dag. Det är så mysigt att först åka buss själv med tjejerna och sedan sitta och titta på dem när de flyter och doppar huvudet och sprattlar och njuter i vattnet.
Båda bussarna var galet fulla med folk idag. Som tur är är folk väluppfostrade och reser sig upp för att jag ska få sitta med barnen. Båda tjejerna trängdes i mitt knä och Zoey blev nästan klaustrofobisk av alla som stod inträngda runt oss.
Tuesday, September 28, 2010
I morse satte Darrin på sig sin tröja ut och in på typiskt morgontrött förvirrad-pappa-manér. Det första Nova sa när hon kom till frukostbordet var "Daddy! Du måste vända på din tröja! Den är ut-och-in!"
Jag var till att börja med bara imponerad av att hon kunde uttrycket ut-och-in.
Darrin svarade "No, I was planning on wearing it like this to Swedish school."
Zoey svarade "Men Daddy, då kommer alla att..." och letade efter ord för att fortsätta meningen. Nova fyllde i "...skratta åt dig!" och så visade vi hur det skulle gå till: Vi pekade finger åt Daddy och skrattade tillsammans alla tre. Jag kände mig väldigt glad åt att skratta tillsammans med mina tjejer och att skojretas med min man.
(Men, Darrin har förstås rätt när han följer upp skrattfesten med "Vad lär du dina barn egentligen"? Jag försöker taktfullt reparera skadan med att "Ni förstår väl att det är ok att skoja med Daddy men inte att reta ett barn som har råkat sätta på sig tröjan fel?" Hoppas att mina barn tar mig på orden istället för att följa mitt exempel...)
Monday, September 27, 2010
Zoey har börjat hitta på historier. Idag när jag frågade vad hon hade gjort under dagen fick jag höra om hennes och Nallens tripp till McDonald's. Nallen åt hamburgare och Zoey åt Chicken Nuggets (hennes absoluta favorit). De tog Fiat Punton dit. Zoey körde - "jag kunde det!" Zoey fick två leksaker och Nallen fick en. Men sedan fick Zoey Nallens också för han kunde ändå inte leka med sin. Många av Zoeys kompisar var där. Hon fick en cykel av en av sina kompisar - "det var väl schysst mamma!"
Vad ska man tycka? Det är supergulligt, totalt förvirrande (man vet aldrig vad som är sant och inte) och har man inte hört att alla barn mobbar mytomaner? Darrin tar det hela med total ro - vi ska vara glada över att Zoey har fantasi, säger han - och jag tror att jag håller med...
Sunday, September 26, 2010
Vi var på kalas i lördags. På biblioteket i centrala Boston. Födelsedagsbarnet var Nicke Nyfiken, och han fyllde 70 år. Nova tyckte det roligaste var att pyssla Nicke Nyfiken-kransar. Jag tyckte det roligaste var att titta på Zoey när hon dansade under sångstunden. Nicke själv var såklart där, och mannen med gula hatten. Zoey fick ta kort med Nicke och var mycket glad. Nova ville som vanligt inte. Däremot berättade hon för mig att Nicke inte var Nicke på riktigt, bara en människa som var utklädd. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag tycker det är bra att hon tänker själv och det är fascinerande när det liksom klickar till i hennes huvud och hon kopplar ihop olika information till att komma på något som är nytt för henne alldeles på egen hand. Men, Darrin tror skarpt på att barn behöver magi i sitt liv. Han vill att de ska få tro på Tomten så länge som möjligt, och att deras ögon ska glittra när de träffar Mickey Mouse på Disneyworld. Är inte det här bara ett litet steg på vägen mot att sluta tro på Tomten? Till sist bestämde jag mig för att viska i hennes öra att visst, Nova du har rätt - men berätta inte för Zoey... På tal om Tomten - fascinerande många barnböcker avslöjar hemligheten med Tomten för sina unga läsare. Kanske jag läser böcker för Nova och Zoey som egentligen är avsedda för äldre barn, men varje gång jag kommer till ett sådant parti läser jag om det lagom anpassat för att inte bryta Darrins regler.
Vi sjöng Happy Birthday för Nicke Nyfiken också, och åt Cup Cakes med gul icing på toppen. Inte gott, inte nyttigt, men mycket mysigt. Zoeys ögon lyste verkligen när alla barn sjöng samtidigt för Nicke som stod bredvid mannen med gula hatten framme vid ballongerna.
Saturday, September 25, 2010
Jag förknippar hösten i Sverige med regniga gråa mörka kallar dagar med stort myslampebehov. Hösten är på väg till Boston nu och istället för en trött gråhet känns det, trots vår omtalade myslampebrist, som om det ligger förväntan i luften. Min teori är att det är för att två av årets största högtider infaller på hösten här. Affärer och tidningar är redan i mitten av september fulla med Halloweendekorationstips, "trick-or-treat"-kostymreor, orangea blommor och pumpor. Efter Halloween kommer också Thanksgiving innan julen. Dessutom verkar flertalet Bostonboende vara övertygade om att hösten är den vackraste årstiden här - när alla löv ändrar färg och speglar sig i Charles River.
Vi började vår amerikanska höstfrossa idag med ett besök på MITs årliga glaspumpavisning. Glaskonstlabbet hade tillverkat mer än 1000 konstpumpor som fanns till försäljning på gräsplanen utanför Novas och Zoeys simskola. Pumporna var fantatiska! På eftermiddagen gick jag och Nova till mataffären för att fylla på fruktförrådet. Självklart var entréerna och grönsaksavdelningen fyllda av pumpor och Nova ville veta när vi skulle köpa våra. När vi kom hem hade våra grannar Doug och Maureen ställt två stora härliga orangea klassiska pumpor på förstutrappan och Nova hoppade högt av glädje. En glädje som bara växte när Maureen senare på kvällen knackade på och frågade om tjejerna ville hjälpa henne och Doug att dekorera inför Halloween. Pumporna på trappan hade de köpt till Nova och Zoey - de får dekorera en var. Det känns som om det kommer att bli en bra höst i Boston!
Thursday, September 23, 2010
Lampkultur visar sig vara kontinentberoende. Jag kommer ihåg att min tyskalärare på gymnasiet hade haft lägenhetsbyte med några tyska vänner, som gjorde sig lustiga över alla myslampor i hennes hus. Men, det föll mig aldrig in att det inte skulle gå att köpa myslampor i Tyskland. Darrin och jag har letat med ljus och lykta (!) efter hängande fönstermyslampor i minst 10 affärer och på ett större antal webbsidor – men det börjar verka som ett lönlöst projekt. Än så länge har vi förutom taklampor en (1) stycken billig skrivbordslampa som får flytta runt mellan Nova och Zoeys pysselbord, deras nattduksbord och mitt och Darrins nattduksbord, och en (1) typiskt amerikansk ”pinnlampa”, tyvärr med svensk glödlampa så den ger ifrån sig ett mycket måttligt ljus. En pinnlampa, eller Stick Lamp, är den amerikanska sortens myslampa. Den finns i Sverige också – det är helt enkelt en pinne på fot med traditionell textillampskärm. Darrin vill att vi ska ha pinnlampor som sänglampor. Problemet som jag ser det är att det inte går att vinkla pinnlampan så att man får ljus på boken/tidningen under läsning. Darrin tycker att lampan ska vara estetiskt tilltalande och inte praktisk – en sladd på väggen är det absolut värsta han kan föreställa sig. Vi har diskuterat fram och tillbaka i tre veckor nu (det är därför jag får flytta runt skrivbordslampan vart jag än går). Nu har jag äntligen lyckats övertala honom att traditionella sänglampor är ok för tjejernas rum – men, då går det inte att HITTA några sänglampor! IKEA har några (tack IKEA), men de säljer inte via sin hemsida, och Boston-IKEA ligger en halvtimme söder om stan utanför allmänna kommunikationsnätet otillgängligt för oss som inte har bil (inte tack IKEA). (Jag vet, det låter knasigt – går det verkligen att bo i USA utan bil? Vi får väl se hur länge det funkar!)
Wednesday, September 22, 2010
I dag är det onsdag. Onsdag i Boston betyder simskola på MIT recreation & sports kl 9. I dag hade vi bestämt att jag skulle följa med tjejerna, och Darrin skulle få en timme för sig själv (att komma till jobbet kl 10 en dag är inte hela världen när man sällan är hemma före kl 7!). Det var supermysigt så fort vi hade kommit på bussen - vi satt i knät och pratade och hade "vi-tid" - men... jag förstår inte hur vi klarade av att ha stressmorgon VARJE DAG i Uppsala. Att ha en tid att passa med Nova på morgonen är som att beställa hjärtinfarkt på posten. Någon gång ska jag berätta om Nova och byxor - men inte just nu. På sätt och vis är det helt enkelt väldigt lyxigt med hemmapappa - även om det är en tillfällig lösning och betyder att vi inte har råd med bil eller mobiltelefon.
I dag när jag skulle hämta Novas nattlinne under kudden hittade jag en klöverblomma där. Det visade sig att Zoey hade hittat klöver på väg till lekparken och lagt en under sin kudde och en under Novas kudde. Enligt traditionen så förvandlas klöver som ligger under kudden på midsommarnatten till lördagsgodis (dvs Fruxo eller Zoo-ask) i vår familj. Tyvärr har Zoey lite svårt för konceptet "bara på midsommarnatten". Det är bra frestande att använda Fruxoaskarna från mormor och morfar-paketet till lite septembertorsdagsmagi!
Tuesday, September 21, 2010
Nova och Zoey fick paket från mormor och morfar igår, med det som Zoey saknar kanske allra mest från Sverige – lördagsgodis. Lördagsgodis enligt mina döttrar är Fruxotablettaskar. Det var andra försöket för mormors del – första gången gick kuvertet upp i posten och godiset ramlade ur. Den här gången var det stor succé. Otroligt nog var både Nova och Zoey helt överens om att vänta till på söndag med att prova godiset. Nova har flyttat vår godisdag till söndag. Vi pratade om saken när jag kom hem från jobbet. ”Tror ni verkligen att ni kan vänta med lördagsgodiset till söndag?” frågade jag. Nova blev helt tyst. Sedan sa hon ”Söndagsgodis, mamma.” Så, nu har godiset bytt namn också.
Vi har börjat vårt nya äventyr! Sedan snart 1 ½ månad bor hela familjen i Boston. Ojojoj vilken vår/sommar det var med att få allt i ordning inför flytten. Jag tror jag skulle kunna skriva en bok bara om projektet att sälja lägenheten i Uppsala. Men, det är inte därför jag skriver nu. Mitt visum kom, lägenheten blev såld, alla saker blev packade och fick åka container till USA , Grandma hittade en lägenhet åt oss i Cambridge – och här är vi nu. Vi flög över den 6 augusti och jag började jobba den 9 augusti. Vi har målat om hela lägenheten, packat upp alla saker, fixat bankkonton och personnummer och internet och tidning och listat ut sopsortering. Nova och Zoey har börjat på svensk skola (tisdag eftermiddag) och simskola (onsdag morgon) och Nova har börjat på fotboll (lördag morgon). Darrin och jag har lagt varje kväll de senaste två veckorna på att kolla på TV-serier från biblioteket i soffan – nu börjar vi äntligen hinna ikapp och orka saker igen. Alltså – dags att ta itu med att försöka dela med oss av vad som händer i vårt nya liv! Jag lovar inte att det kommer att bli ofta (det här är trots allt mitt allra första blogginlägg någonsin och jag har ingen aning om om jag kommer att tycka det är kul eller inte!) – men jag lovar att försöka. För jag VILL att ni ska få veta hur vi har det, och att vi tänker på er!
Friday, February 12, 2010
With working days and pretty tired at night, my sightseeing in Rome is limited to early morning. There is something special about walking a town and not seeing another sole out, especially one as busy and crazy as Rome. I had planned to go running a couple of times, but it has been way too cold to run in the shorts and t-shirt that I brought. So instead, I have been going for walks. One morning was around the Coliseum, another morning around Circo Massimo and over to the Mouth of Truth.
One morning I actually managed to get up even earlier and take a long walk. I started at the hotel and worked my way to Trevi Fountain going through Piazza Campidoglio. There was not another sole there. I had it all to myself. From there to the Spanish Steps where I saw my first car of the day (imagine, Rome without any cars, it is almost hard to believe). I continued to walk to the Piazza del Popolo where I turned around and headed back to the hotel walking back by Piazza Navona and the Pantheon (which has to be one of the coolest buildings in Rome). Arriving back at the hotel just in time for my morning espresso and fresh oranges from the orange trees outside my room.
I did do a couple of tourist things though. Went to the Vatican and had a walk through that. Also, one night after pizza I found myself walking into the church Saint Maria in Trastevere. Right when I was about to leave, service started and I sat down, sung some hymns (in Italian, or course) and got my card stamped. Now I just have to bring M back for a romantic weekend (meaning kid free).Wednesday, February 10, 2010
Eating my way through Rome
One thing about Italians, they know their food. The first time I went to Italy was in ’95 (sounds, and feels, like such a long time ago) and we got perhaps the best introduction possible to the country and specifically Rome. We ate at all the local places and were introduced to all the food that we needed to have. This time was similar. All day is spent with Romans at work and I just pester them to give suggestions on where to eat. Thus far, we have not been given a bad suggestion.
The best, with no doubt, is Renato and Lusia. The table was booked for 8:30, which is when they opened, and it was a good thing we got reservations. Every table in the house was reserved and full. In the entire room there was only 3 non-Italian speakers, two at our table and a German speaker sitting with four Italians. I let the waitress pick my food and it was excellent. I started with goat cheese balls covered in crushed walnuts, honey and parmesan flakes. It melted in my mouth (helps that I am a sucker for goat cheese, my mother would have hated it!). Main course was wild duck with a chestnut sauce which had whole chestnuts which were marinated in some sort of sauce. My mouth is starting to water just thinking about it. For dessert it was fresh berries over fresh ricotta cheese. All of it was wonderful.
One thing that I have been taking advantage of almost every night has been the gelato. Why can all ice cream be as good as the gelato? Sadly, I did not make it to my favorite one, but I have managed to have some almost every night. The pine nut flavored one is the best, followed by chestnut and then lemon.
Here is a shirp brachetta, which looked so good!
Wednesday, February 03, 2010
Work trips are usually not fun. Part of it is that you have to work while you are on work trips, which is always a downer (hence the name, “work trips”). The other part, at least for me, is that I always go to the same two spots. Not this time, this time I get to go Rome. I have been to Rome before. I fact, Rome is one of my favorite cities I have traveled to. I had a great introduction to it. In 1995 I traveled here and a local, of sorts, took us around. We ate at all the local places and were treated like we had been living there our whole lives. So I have always had fond memories of Rome.
The trip itself was uneventful…for the most part. The first flight was empty, well the seats next to me were empty and that is all that matters. A small layover and then a second flight on a smaller plane. Here is where the trip became a little more eventful. The guy next to me was a bit weird. Firstly, he smelled really, really bad. I had to cover my nose to be able to breathe. I would have moved to get away from the smell, but the flight was totally full. So I attempted to hold my breath for almost 3 hours. The other thing about this guy is that he was just weird. You could tell he was nervous about something. Plus he continued to touch himself (and I do mean touch himself). I was so ready to get off that plane and was thankful when I finally got to.
Took a taxi to the hotel, which was super easy from the airport. My hotel is placed perfectly in the historical center of Rome. From the front door you can see the forum and the coliseum. I am ready for food, being a tourist and more food!
Wednesday, January 27, 2010
It was almost 9 years ago that M and I were at Machu Picchu. We had rain, but not as much as they are getting right now. Here is a picture from today's Metro of the rescue "mission" of the thousands of people who are standed there or at the city below. Though a helicopter ride over Machu Picchu would have been cool.
Thursday, November 13, 2008
A while ago work sent an email out to everyone and asked if anyone would be interested in attending the Sime08 conference in Stockholm. I took a quick look at the proposed agenda and said that if there was space available, then why not. As it got closer and closer, I started to question my decision to attend. Work was/is busy and the more I looked at the agenda, the more I wondered if it would really be worth it.
It is a two day conference (the first of the two days is today) dealing the tech. Basically it is a nerd’s conference. That is not really fair, a Star Trek conference is a nerd’s conference. This is dealing with real issues and real things, so it is actually the Super Geek’s Conference. The website says that on the days of the conference, “the smartest people in Sweden will go missing.” I almost hate to admit it, but I enjoyed almost every speaker today (the first day) and I actually got motivated to do something with www.DnMAdventures.com. I mean, I get motivated all the time, but I mean actually motivated. That is hard to believe.
The highlight was actually two different speakers. Joi Ito was excellent. His presentation was a mixture of entertaining and yet it was very informative. He started a company called Creative Commons, which allows people to share information/photos/music (you get the point) legally and to the benefit to all parties. The highlight though was Dave Sifrey. He presented a new business of his called Off Beat Guides. It is very frustrating to a certain extent, but it is an amazing idea. It is personalized guidebooks. It is brilliant (and has officially made Christmas shopping a whole lot easier), but I talked to M about this very idea 6 months ago. I just did not have a clue on how it could be done and now it is.
Wednesday, October 29, 2008
Tuesday, October 21, 2008
Here is a lovely one we got from the Rock (taken from the Spanish side). If you look close enough, you might be able to see some monkeys!
Monday, October 20, 2008
I saw this in Metro the other day. It is a tree outside a night club in Mexico.
It reminded me of the gum wall in San Luis Obispo that we saw when we took our California Road Trip in March this year. Both of them are pretty gross.


