I dag har vi firat Halloween!

Ja, egentligen får man nog säga att vi började redan i går. Jag fick lov att lämna familjen mitt under trick-or-treat-andet för min första jobbresa sedan jag började på MIT. Eftersom vi självklart visste om det redan i går så valde vi att ha vår traditionella Halloweenmysmiddag i går kväll istället, med pumpaduk, blodigt huvud och maskar i blodsås till mat.

Det har verkligen varit en härlig dag idag. Nova, Zoey och jag började morgonen med att läsa sagor i sängen, till exempel Rödluvan och Sagan om Pannkakan, medan Darrin gjorde pumpapannkakor i spökform med valnötter och pumpa-sirapssås till frukost. Sedan åkte Zoey och Daddy till Target för att köpa byxor till hennes Halloweenkostym. Nova och jag tog en njutbar cykel/springtur runt Fresh Pond. Stunden vi fick vid hundbadet med godisätar-Nova i mitt knä och färgglada löv runt oss så långt våra ögon kunde nå var en av mina bästa stunder på länge.

Efter pizzalunch (gjord på deg köpt i påse, fantastiskt god faktiskt) och eftermiddagskaffe klädde vi ut oss i våra Halloweenkostymer. Alla njöt av att bli så fina. Darrin hade till och med nagellack dagen till ära. Mina svarta lösnaglar visade sig inte passa men blått hår fick jag i alla fall. Nova fick häxklänning, tuperat rött och blått hår, lösnaglar och kvast, och Zoey Gruffalo-byxor och tröja och hemsk ansiktsmålning. Båda var så fina. Vi gick ut i skogen alla fyra och tog kort på oss.

Efter en kort sväng hem för att hämta lite extra varma kläder och mina väskor och äta lite så blev det äntligen dags för trick-or-treat som Nova och Zoey har sett fram emot länge och tränat inför i flera dagar (man ska säga "trick or treat" och "Thank you" och "Happy Halloween!"). Jag hann följa med i ungefär 10-15 minuter innan det var dags att säga hej då (klart svårast för mig den här gången). Några hus hann vi med tillsammans. De första tre (minst) fick Zoey bara choklad som hon direkt stoppade över i min ficka ("jag tycker inte om choklad!"). Som tur var hann hon få en hel del annat också innan de var klara har jag fått rapport om.

Zoey som förebild

Zoey hittar på långa historier just nu, om kompisar med konstiga namn som bor i Uppsala och kommer och hälsar på i Boston, och sover över i myshörnan, som vi också måste duka till, eller om sina blå, orangea, rosa och gula flygplan med pool som hon har, eller liknande i samma stil. Det är medryckande och roligt att lyssna på henne. Det verkar det som om Nova också tycker, för nu har storasyster också börjat berätta historier om kompisar med konstiga namn. Det känns lite bakvänt. Från min synvinkel blir det som ett erkännande av Zoeys fantasi och uppfinningsrikedom, men det känns som om Nova "gör sig mindre" när hon härmar Zoey - jag undrar om hon bara är avundsjuk på den odelade uppmärksamhet som Zoey får med sina historier.

Uppmärksamhet förresten - jag har lite svårt att prioritera under helgerna just nu. Oftast har jag en lång lista på saker som jag är sugen på att göra medan vi är hemma och lediga, samtidigt som tjejerna vill ha uppmärksamhet. Zoey vill helst läsa bok på sin säng, Nova helst leka skola i sitt rum. De vill förstås att jag ska vara med. Jag VILL vara med, men jag vill också hinna städa lite, baka lite, göra extra mysig mat och diska efter lunchen, och inte vänta med allt tills de har somnat kl 21. Jag har svårt att balansera mellan alla alternativ. I dag blev det inget städat och ingen mysefterrätt, men vi fick till en Halloweenmysmåltid med förrätt och fruktefterrätt på soffan i alla fall. Och då känner jag mig ändå skyldig som inte läste Else-Marie och Småpapporna för Zoey när vi kom hem vid 5-snåret som hon så väldigt gärna ville.

Halloween, som sagt

Vi har 12 pumpor i varierande storlekar och stadier av dekoration ute på trappan. Två stora traditionella utskurna "Jack-O'-Lanterns" som Darrin skar ut förra helgen efter mall av Nova och Zoey, två som blev målade på Sams kalas för två veckor sedan, två med klistermärkesansikten från N+Z+Ds besök på barnmuseet igår och 6 mindre dekorationspumpor. Ett större antal av pumporna har små gnagmärken från ekorrar som har hälsat på på trappan. De stora pumporna har redan hunnit bli mögliga. De kommer att åka direkt i soporna måndag morgon när Halloween är slut.

Det är kul att hitta på sätt att använda pumpa i mat och bakning. Hittills har det blivit pumpasoppa, pumpamuffins, pumpabröd och klassikern rostade pumpakärnor. Jag längtar efter att få prova att göra pumpa-äppel-strössel-muffins med Zoey när Darrin och Nova är på fotboll imorgon, och pumpacheesecake till efterrätt till i morgon kväll. Pumpadipp har jag också hittat recept på. Darrin och tjejerna har gjort Rice Krispie Treats i spökkakformar.

Nova och Zoey fick lov att bestämma sig för tre veckor sedan för vad de skulle klä ut sig till på Halloween så att Darrin kunde börja förberedelserna. Z+D ska vara gruffaloer, N+jag blir häxor. Darrin har sytt gruffalokostymer till sig och Zoey. När han från början beskrev idén för mig fick jag ta djupa andetag för att inte bli trött av att bara lyssna. Det har blivit många kvällar med djupa andetag, men nu hänger två färdigdekorerade bruna munkjackor över fåtöljen i vardagsrummet, båda med ett 20-tal lila uppstoppade taggar i filt, två vita horn och bruna öron med rosa i mitten. Ärligt talat blev resultatet helt fantastiskt. Han skulle kunna sälja dem och tjäna pengar. Det var värt till och med frustrationen den kvällen när Darrin försökte använda symaskinen för att sy taggar och jag fick rycka in minst 20 gånger och laga den.

Till Nova och mig har vi köpt lösnaglar och blå hårsprej. Sedan blir det mörka fluffiga kläder, häxhattar och ansiktsmålning. Det ska nog också bli bra. Tyvärr måste jag åka till flygplatsen kl 17:30 på söndag för en jobbresa - typiskt dålig timing, lagom till årets "trick-or-treat". Jag överväger blått hår och stora kjolar på flyget för att kunna vara med dem in i det sista.

Best wife...EVER!

I really do have the best wife ever. On Tuesday when I got home from Swedish school, she was waiting for me with a computer. The best part, she had already loaded everything on the computer (one of my least favorite things to do). Just in time for the World Series in baseball (GO RANGERS!) and fantasy basketball.

Now if I can only convince her to let me take a vacation by myself. Next year

Boston Museum of Science

Vi gjorde en sak till i helgen som jag inte har hunnit berätta om än - vi gjorde vårt första besök på Boston Museum of Science. Med risk för att upprepa mig så har biblioteken här den helt fantastiska egenskapen att de sponsrar museibiljetter. Vi hade egentligen inte så mycket tid i söndags på grund av skolbesöket, men vi kunde gå på museet helt gratis (det skulle ha kostat $58 för oss fyra).

Boston Museum of Science ligger på en bro mellan Cambridge och Boston och är helt enormt gigantiskt. Vi råkade få med oss sur-Nova i söndags så vi var lite begränsade i hur mycket vi hann upptäcka samtidigt som vi försökte få henne på bra humör. De har i alla fall allt från dinosaurieskelett till en "vetenskapslekpark" där man får lära sig fysiken bakom att t ex gunga och springa. En rolig detalj var ett fönster under rulltrappan så att man kunde se hur rullbandet skickades tillbaka uppifrån och ner. Nova uppskattade det mycket. Vi längtar tills vi får möjlighet att komma tillbaka igen och upptäcka mera! Ärligt talat är det lite svårt att få till slapptid så här i början i en ny, fascinerande stad - det finns så mycket att upptäcka.

I morgon tänker jag skriva om våra Halloweenförberedelser.

Skolor

I söndags började vi ett nytt projekt - välja skola-projektet. Jag har en känsla av att det kommer att bli det svåraste och mest tidskrävande av alla projekt sedan vi flyttade hit. Nova skulle egentligen ha kunnat börja i "för-6-årsgrupp" redan i höst, men vi valde att vänta till nästa höst. Det betyder att Nova och Zoey kan börja samtidigt, och att Zoey får gå två år i Kindergarten (motsvarande ungefär sexårsgrupp) mot ett år för Nova. I januari måste man söka skolor. Det gäller både allmänna skolor och privatskolor. Cambridge allmänna skolsystem innebär val där man får prioritera bland tre skolor och oftast får plats på en av de tre.

Vi började vårt valprojekt med ett besök på en privatskola i söndags, på Öppet Hus. Förmodligen ingen bra idé eftersom vi egentligen inte har råd med privatskolor, men man kan söka stipendium, så det kan vara värt ett försök. Skolan vi besökte verkade helt fantastisk. De hade separata klassrum för musik, gympa, vetenskap, konst och träslöjd. Hemklassrummen för Kindergarten-grupperna var supermysiga (exempel: mysloft för lugna stunder), och läraren som vi fick prata med exemplarisk. Ett riktigt fynd för "bara" $23000 per barn per år!

Imorgon ska Darrin på informationsmöte om det allmänna skolsystemet. Det blir spännande att se hur det går.

Kan ingen lära Boston lagom?

Förra veckan var det 15 grader inne i vår lägenhet och jag frös hela tiden. Den här veckan är det minst 25 grader inne, 20 grader ute och fuktigt som en bastu, och jag svettas hela tiden. Jag blir arg av att svettas, och arg av att frysa. Stackars Darrin.

Darrin får i alla fall lite tröst av att vi köpte en dator igår. Yippee! Livet känns lite enklare igen. Vi är galet beroende av datorn numera.

Zoey ska bli kille när hon blir stor. Hm. Jag tror det är för att hennes storasyster alltid kräver att få vara mamma när de leker - så hon har blivit så van vid att vara pappa att hon när hon insåg att man behöver vara kille för att vara pappa drog slutsatsen att hon skulle bli kille, helt enkelt.

Head of the Charles

Den här helgen är det regatta i Boston. Vi tog en promenad ner till floden på eftermiddagen för att insupa atmosfären. Jag hade blivit varnad på jobbet att det bara skulle vara snobbar och fulla människor där, men vi stötte mest på vanliga, trevliga lördagsflanörer precis som oss själva, inklusive många barnfamiljer.

Regattan är en stor roddtävling med 9000 deltagare från 19 länder. Den visade sig också vara något av ett reklamjippo. Nova och Zoey stormtrivdes och njöt av gratisprover på allt från glass via fruktjuice till pizza. Det bästa var ändå ståndet med dataföretagsreklam där det fanns svarta muggar med godis utställda. Zoey tog en hel näve och jag hjälpte henne stoppa den i fickan för att hon inte skulle tappa några bitar. Det tyckte hon var så mysigt att hon bestämde sig för att inte äta godiset förrän vi kom hem - men hon gick och kände på fickan hela tiden för att försäkra sig om att godiset fortfarande var kvar. Supergulligt.

När vi hade strosat omkring och ätit gratisprover länge och väl bestämde Nova att det var dags att "titta på båtarna lite också". Hon valde en plats vid vattnet åt oss och slog sig ner.

+++++++++++

Förövrigt åt vi pumpasoppa och svenska pannkakor med pumpaglass, pumpasylt och kanel till lunch för att komma i stämning inför Halloween. Och i kväll fick Nova och Zoey rita ansikten på sina pumpor. Darrin skar ut ansiktena och så ställde vi pumporna på trappan, satte i ljus och ringde på grannarnas dörr för att visa. Nova gick också in och hämtade rostade pumpakärnor att bjuda på.

+++++++++++

Dagens totala höjdpunkt var nog ändå att vi äntligen fick fart på värmen. Det visade sig vara så lätt som en knapptryckning på termostaten i vardagsrummet!

Nova och Tidningen

Nova tycker om att hämta tidningen. Det började redan i Uppsala där UNT varje morgon fanns på plats i en liten hållare direkt utanför lägenhetsdörren. Nova åtog sig uppdraget att hämta den innan hon kunde nå själv och behövde hämta pallen från badrummet för att klara av projektet.

Här i Boston har vi inte UNT utan Boston Globe, och den kommer inte i en hållare utanför dörren utan slängd i en plastpåse på trottoaren. Nova tycker fortfarande att det är lika roligt att hämta tidningen varje morgon. Hon upptäcker ständigt nya saker också. Första gången hon hämtade tidningen på en regndag blev hon mycket fascinerad av ett den låg i två påsar istället för en. Hon samlar också samvetsgrant in grannarnas två tidningar och lägger dem direkt utanför deras dörr varje dag. Hon vet att Boston Globe är vår och New York Times är deras och ser skillnad på de två.

I bland händer något extra äventyrligt. I går till exempel ropade hon exalterat på mig medan hon fortfarande var ute: "Mamma, kom och titta!" Det mycket intressanta och viktiga som hon ville visa var att plastpåsen runt tidningen var öppen i båda ändar.

Till Markus

Här kommer några klassiska Halloween-skämt så här en vecka innan Den Stora Dagen!

Q: What do you call a little monster´s parents?
A: Mummy and Deady

Q: How come the skeleton did not dance at the party?
A: He had no body to dance with.

Q: Why are the cemeteries so noisy?
A: From all the coffin.

Q: What do you call a corpse that has nothing to do?
A: Bored stiff.

Och, till sist, en överkurs (som jag tror kräver viss insikt i amerikanska Halloween-traditioner):

Q: How do you mend a broken Jack-O'-Lantern?
A: With a pumpkin patch.

Alla dessa klassiker kommer direkt från direktreklam i brevlådan!

Hoppas ni hade det bra på Kreta. Vi längtar efter att få se A igen!

Veckans stjärna

Nova var "veckans stjärna" i Hallonklassen på svenska skolan igår. Det betyder två saker - dels att hon fick ta med sig en leksak och visa för övriga klassen, och dels att hennes "mamma, pappa eller au pair" förväntades komma in i klassrummet sista halvtimmen och läsa bok med barnen. På svenska. Nova har inte någon au pair. Darrin pratar svenska, absolut, men han brukar aldrig läsa för barnen på svenska. Det första Nova sa när hon fick veta att hon skulle ha med sig en bok med tillhörande läsare var "Daddy kan ju inte läsa svenska böcker".

Jag har velat följa med till skolan och se hur de har det ända sedan de började, så igår verkade vara ett bra tillfälle. Det var bara att ställa väckarklockan på normal Uppsala-gå-upp-tid så att jag kunde åka tidigare till jobbet och alltså gå lite tidigare. Vi träffades vid tågstationen i Waverley och Nova och Zoey var mycket glada att se mig. Området som skolan ligger i är jättefint - stora, gamla hus inbäddade i höstig lövskog. Jag kan inte låta bli att undra om det inte vore bra att tjäna lite mer pengar och bo i stort hus och köra bil...

Det var kul att vara med. Novas klass uppskattade böckerna, Zoey uppskattade sällskap på sitt fika och jag fick chans att prata med flera andra svenska mammor som bor i området. (Det skulle vara så mycket lättare för mig än det är för Darrin att knyta kontakter om jag var hemma med barnen! Det finns mammor på svenska skolan, det finns nätverket Swea för svenska kvinnor och det finns Spouses&Partners nätverk på MIT, som i och för sig teoretiskt sett vänder sig även till män men i praktiken är helt kvinnodominerat.)

Efter skolan åt vi pastasallad i parken innan det var dags att gå tillbaka till tågstationen i mörkret. Darrin och tjejerna har blivit kompisar med både den manliga konduktören på väg till skolan och tjejen på väg hem - igår lärde Nova också känna en ny manlig konduktör, "Conductor Chuck". Jag var imponerad av hur hon gav (kortfattade) engelska svar på alla hans frågor.

På tåget på vägen hem kom dagens höjdpunkt - Zoey förklarade att hon vill gifta sig med mig. Lilla gullungen. Sedan lyckades vi tappa hennes mössa längs vägen från tågstationen i Belmont till vårt hus i Cambridge. När vi kom hem kl 9 så var det bara att cykla hela vägen tillbaka till Belmont igen och leta! Men, mössan är och förblir borta.

Darrin=Susie??

Varför äter våra barn frukost i fleecejacka? Jo, för min man har blivit inspirerad av Susie Howard och tycker att 16 grader inne är perfekt temperatur. Jag undrar hur kallt det behöver bli innan jag kan övertala honom om att värme på är en bra idé?

Novas triumf

Nova har tränat på att lära sig cykla nästan hela sommaren. Hon fick sin "stora" cykel i födelsedagspresent redan i december förra året, men det tog några månader innan vi kunde prova den på allvar :-) I början gick det riktigt bra. Hon blev säkrare och säkrare på cykeln tills hon en dag ville ta sin egen cykel till förskolan i Uppsala fast jag hade Zoey på min cykel och inte kunde hålla i henne hela tiden. Den dagen blev ett rejält bakslag. Hon ramlade tre ordentliga gånger innan vi var framme, och sedan tappade hon lusten att försöka. Jag vet inte hur många gånger i sommar som hon har tjatat om att hon vill ha "små hjul" till sin cykel (= stödhjul).

Även sedan vi flyttade hit och hon faktiskt har börjat kunna bra själv har hon blivit mycket ledsen varje gång hon blivit medveten om att jag släppt taget. För två veckor sedan började hon känna att hon kunde cykla. Jag fick släppa korta stunder om jag sprang med hela vägen. Det jag har i och för sig gjort i över en månad nu, men bara när hon inte insåg att jag släppte. Hon cyklar för övrigt tokigt snabbt, så jag måste superspringa hela vägen för att hänga med och har börjat ta på mig springkläder när vi går ut!

I går fick vi för första gången chansen att följa upp det där försöket från för två veckor sedan (det är galet hur svårt det är att få tid för något så enkelt som att cykla!) och det blev stor succé. Vi tog loss pinnen som har suttit fast bak på cykeln så att vi kunde sänka sadeln lite, och så tränade vi på att Nova skulle stanna själv. Hon ramlade de första två gångerna hon skulle fånga cykeln, men hon fortsatte kämpa, och innan vi hade tagit oss hela vägen runt Fresh Pond cyklade hon ifrån mig, Darrin och Zoey alldeles på egen hand. Hon såg så stolt ut! Nu gäller det bara att träna starter också. Hon är envis, min tjej, men på ett annat sätt en de flesta andra. Hon vill INTE ramla och göra illa sig - och då ser hon till att hitta ett sätt att lära sig så att hon inte behöver göra illa sig - det gör inget om det tar lång tid.

Zoey tyckte förövrigt att nu när vi hade tagit bort Novas pinne så kunde vi väl ta bort hennes också - "för jag kan själv, mamma!" Men, hon har en liten bit kvar fortfarande.

Det roligaste med Novas cykel hittills är kanske ändå alldeles i början när den var ny och hon sa "Daddy säger att cykeln går sönder om man trampar bakåt". Jag, skeptisk, vände mig till Darrin och frågade "Did you tell Nova her bike will break (brake!!!) if she goes backwards?

Jag är trött...

...på att aldrig orka något annat än barnen och jobbet. Jag är trött på att vara klar med kvällens absolut nödvändigaste "måsten" kl 10 nästan varje kväll.

Besök från Uppsala

N&Zs förskollärare T från Uppsala är på rundresa i USA med sin syster. I går var det dags för ett stopp i Boston. För oss blev det första besöket från Uppsala.

Vi hade en härlig dag. Det började direkt efter kalaset med en snabb promenad från South End till Centralbibiloteket vid Copley Square, med barn som var ovilliga att gå själva och blöta nymålade pumpor som krävde alla våra händer. Så fort N&Z fick syn på T utanför biblioteket växlade de från låg- till högenerginivå. N gjorde kullerbyttor på asfalten i glädjen! Från Copley Square till Boston Common var det inga problem att få dem att gå.

Vi kollade in Ankfamiljstatyn från boken "Make Way For Ducklings" innan vi slog in på en av Bostons mest berömda sevärdheter - the Freedom Trail. Freedom Trail tar besökaren runt på promenad förbi en hög betydelsefulla platser i Boston, och, som jag fick veta från en British Airways-reklam som kom på mailen tidigare i veckan - det går inte att vilse. Allt man behöver göra är att följa ett tydligt spår av röda tegelstenar på marken i ungefär två miles. Vi gjorde ett obligatoriskt besök på Boston-institutionen Dunkin Donuts och orkade nästan hela vägen till slutet innan vi tog tunnelbanan hem för att fixa middag.

Till middag gjorde vi ett experiment och kokade hummer. Hummer var på rea häromveckan och då kunde jag inte få D att prova (han tyckte det kändes för grymt mot humrarna) - men den här helgen var det hans förslag. Jag tror han blev inspirerad av vår ö-resa förra helgen när vi hittade hummertinor som drivit upp på land. Gott blev det i alla fall!

Fyraårskalas

Idag hade Nova och Zoey sin första sociala träff med andra barn i Boston utanför sina schemalagda aktiviteter. Det var en kompis från simskolan som hade bjudit in dem till sitt fyraårskalas. Kalaset var på ett konstcenter i South End. Förutom Nova och Zoey kom ett 15-tal andra barn med föräldrar (eller nannys!) från kompisens förskola. Det låter ganska mycket men hans föräldrar hade ordnat det så bra - det fanns en lekpark där alla barnen fick leka, det blev enkel (och god) hämtpizza till lunch, och de hade dukat med Thomas-tallrikar och -dukar, och hattar till alla barn. Barnvänligt och enkelt. Enda ordnade aktiviteten var pumpamålning, vilket Nova och Zoey älskade. Istället för present ombads alla barn ta med sig varsin inslagen ny bok, och så fick alla med sig någon annans bokpaket hem. Nova och Zoey var lite oroliga för vad kompisen skulle tycka om att inte få några presenter, men han fick tårta med fyra ljus och alla sjöng Happy Birthday - det kändes som om han kände sig firad ändå. Och - det här kanske kommer att låta tråkigt - föräldrarna slapp en massa småpresenter som skräpade runt deras hus, och alla barn fick ett mysigt minne med sig hem. Helt underbar idé enligt mig och Darrin. Känns nästan som om det är försent att testa den på våra barn dock. De har redan sin bestämda uppfattning om hur födelsedagar och kalas funkar.

Sovmorgon och baseball

Vi har haft en härlig dag idag! Det började med att vi försov oss så att Nova inte hann till fotbollen - men sedan blev det bara bättre och bättre. Helt otroligt att vi lyckades försova oss förresten - jag somnade med Nova igår, och Darrin kom och la sig 9:30. Sedan fick vi ungefär 100 textmeddelanden runt kl 10 när det visade sig att Texas Rangers höll på att först vinna och sedan förlora mot New York Rangers i någon sorts baseball-slutspel som de aldrig brukar komma till. Hursomhelst så glömde vi sätta väckarklockan och vaknade inte förrän 7:40.

Den härliga delen av dagen var (1) Sams kalas och (2) att träffa förskollärar-T och hennes syster P från Uppsala och (3) att äta mysmiddag hemma hos oss med T & P (första gästerna sedan vi fick våra möbler!).

Dagens upplevelse...

...var ett ilsket tjutande kolmonoxidlarm. Jag hade just fått av tjejerna hälften av kläderna för att sätta på pyjamas när larmet i hallen gick. Lampan med texten "Move to Fresh Air" blinkade, och larmet tjöt med 15 sekunders intervall. Vi svepte in tjejerna i filtar och tog ut dem på trappan och Nova sa att hon aldrig ville gå in i huset mer. Darrin gick och frågade grannen om hans larm också tjöt (vi har aldrig haft något kolmonoxidlarm förut och vet inte riktigt vad man ska göra när det tjuter, utom den tydliga instruktionen "Move to Fresh Air" förstås). Grannens larm tjöt inte, men han kom upp och tittade till vårt och föreslog att vi kanske hade slut på batterier helt enkelt. Darrin sprang till mataffären tre kvarter bort och köpte ett nytt batteri, och det löste problemet. Om någon kolmonoxidlarmtillverkare skulle råka läsa det här: Det finns bättre slut-på-batteriet-varningar än ilskna larm var 15:e sekund!!!

Going to Prison

Well, I almost was arrested today. me and the girls were walking down the street when a cop said hi to the girls and asked if they were having a nice day. Z looked straight at the cop and stuck her tongue out at him. Thankfully he just laughed. I have to admit, it made me laugh.