Zoey kan räkna till hundra!

Veckans nyhet - Zoey kan räkna till hundra!

Nova blir bättre och bättre på "popcorn-orden" (ord som man ska känna igen direkt man ser dem), och börjar gilla att försöka skriva själv. Läsningen är fortfarande svår, men hon kämpar och kämpar och gör nya framsteg hela tiden.

Vi har två nya spel: ett med glasspinnar med bokstäver som heter "moose" och som går ut på att man ska komma på ett ord som börjar på bokstaven på varje ny glasspinne man drar ur burken (mycket kul för båda tjejerna), och ett som heter "pop" med brickor med korta ord som man ska försöka läsa (kul för Nova just nu). Vi spelar framförallt glaspinnespelet vid köksbordet nästan varje måltid.

Vart tar tiden vägen?

Vi har haft ledig helg i fyra dagar nu. Härligt - men hur kan de fyra dagarna redan vara slut? Det känns som om tiden bara försvinner, utan att vi egentligen hinner göra något alls. Ta igår som exempel. Ledig lördag. Vi började med att jag och Nova gick upp och läste hennes läxböcker på soffan tillsammans. Zoey kom upp och gosade in sig efter tredje boken, Darrin fick "sovmorgon" (men kom upp arg som ett halvt bi kl 7:30 och klagade på att vi lät för mycket, och förstörde hela njutningen med sovmorgon). Efter Novas böcker gjorde vi pannkakor, och kaffe, och tog en lång skön frukost. Vi hade pratat om att vara ute hela dagen, men det var grått och blåsigt och kallt ute, så jag bestämde mig för att dra igång lussekattsprojektet istället.

Nova ville bara "pyssla" - hennes favoritsysselsättning just nu - så jag fick muta henne med att vi skulle dekorera pepparkakor med kristyr och non-stop, när jag inte hade tid att klistra tomtar eller bygga tomtehus. Medan saffransdegen jäste hann jag sätta på en tvättmaskin, plocka undan från frukosten, bädda tre sängar, få tjejerna att göra veckans svenska skolan-läxa (villkoret för att få dekorera pepparkakor) och göra kristyr. Sedan bakade jag lussekatter medan de spritsade, med ett och annat avbrott för att öppna en ny minipåse M&Ms (det finns inte riktiga non-stops här). Så var det dags att få tjejerna att klä på sig, och fixa fram lunch. Oops, klockan hade redan blivit 12 - vi skulle ju hinna Skypa med mormor och morfar också, eller i alla fall försöka? Tjejerna protesterade som vanligt mot påklädningsidén. Det slutade med att jag fick hjälpa dem att välja kläder för att de skulle komma igång överhuvudtaget, samtidigt som jag fixade fram rester till lunch och passade lussekattsplåtarna i ugnen.

Det här är lagom den tiden på helgdagar när jag brukar börja krypa ur skinnet för att jag ännu inte har fått på mig mina egna kläder eller borstat tänderna eller hunnit tänka ut en bra utomhusaktivitet för eftermiddagen - idag var inget undantag. Jag blev mitt vanliga sura jag en stund. Som tur var fick vi snabbt till en lösning när vi bestämde oss för att ta en promenad i Belmonts Audubon Society Habitat - ett fint naturreservat några kilometer bort. Det gällde bara att övertala Nova och Zoey, som hellre ville ta med sina "Build-a-Bear"-leksaker till den lokala lekparken. Tricket som till sist funkade var att förklara att de fick se mig och Daddy som hundar, som behövde "rastas" en stund för att ha tålamod för filmkväll ikväll. Det ledde till att vi fick leka hundar under hela vistelsen i Belmont-skogen, men vi fick ut alla i skogen och alla var på bra humör, så det fick det vara värt. På hemvägen kom vi på att Nova var i desperat behov av ny tandkräm och Zoey av handkräm, så vi stannade till på Target. När vi precis kommit innanför dörren hemma kom Zoya och ringde på och ville att Nova och Zoey skulle komma ut och leka. Darrin och jag fick en kvarts lugn och ro över en cappuccino vid köksbordet innan det var dags att dra igång med matlagningen (rekord för en lördagseftermiddag!). Vi använde tiden till att planera födelsedagspresenter och julklappar till tjejerna.

Efter middagen blev det filmkväll, sex avsnitt av den gamla julkalender Sunes jul, med popcorn. Vi köpte en TV på Black Friday för att kunna titta på svensk film på större skärm, men vi har inte fått till sladdsituationen än, så det blev till att titta på miniskärmen på den bärbara DVD-spelaren en vecka till.

Tjejerna somnade vid nio. Då borde jag egentligen ha dragit igång helgens jobbprojekt (review av en artikel i Nuclear Fusion, som skulle vara inne idag), men jag orkade inte... Jag har varit förkyld en vecka nu, och känner mig totalt utslagen på kvällarna. Tidskriften får vänta en vecka till.

Pepparkakor

Dagen efter Thanksgiving är den perfekta pepparkaksbakardagen. En ledig fredag med hela helgen framför oss, lagom innan decemberkaoset drar igång på allvar. Vi ägnade fyra timmar åt projektet i morse. Nova var snorig och inte riktigt på humör - hon låg mest på golvet och ritade och njöt av doften- men Zoey gjorde massor av snögubbar, dödskallar och piratskepp och ett och annat hjärta.

Vetenskapsfrukost

Novas klass ordnade "Vetenskapsfrukost" igår. Barnen hade delat in sig i åtta grupper, som var och en presenterade olika aspekter av vad klassen hade jobbat med för naturprojekt under den senaste månaden. Föräldrarna fick först lära sig allt om frön, löv osv och sedan äta knytkalasfrukost med sina barn. Nova gav oss noggranna instruktioner innan. Hon bemannade station nummer 4. Därmed var regeln att vi skulle börja med nr 4, och sedan gå vidare i ordning - hon gav oss till och med en kom-ihåg-lapp för att det skulle bli rätt (se nedan). Fröknarna upprepade all information i detalj när vi kom- de hade nog inte räknat med att barnen skulle ge detaljerade instruktioner till sina föräldrar!

Novas station handlade om hur frön sprider sig - med djur, via vatten eller via vind. Föräldrarna fick först sortera olika frön utifrån vad de trodde gällde - sedan demonstrerade barnen med en vattenbalja, en fläkt och gosedjur hur fröna flöt, blåste med vinden och fastnade i djurens päls. Mycket coolt!

Kreativa Nova

Här är Novas senaste uppfinning- en skrivbok med hjärtformat fack för fastknuten penna och sudd, så att man alltid ska ha penna och sudd nära till hands.

Zoey å sin sida har börjat bli intresserad av hur saker och ting funkar. Ikväll medan vi läste bok tog hon isär en bläckpenna med fyra olika färger på spets och satte ihop den rätt igen, med alla fyra fjädrar och alla fyra spetsar på rätt ställe!

Orkan

Som ni säkert har hört är det orkan på gång i Nordöstra USA. Darrin och tjejerna rider ut stormen i Cambridge, jag är i Providence, Rhode Island, på konferens. De körde hit mig innan stormen började igår eftermiddag. Vi badade i hotellpoolen tillsammans och åt middag på en mysig diner med tåg i taket - det hann nästan börja kännas som semester innan de var tvungna att sätta sig i bilen för att åka tillbaka till Cambridge för att orka upp till skola och jobb måndag morgon. Skola och jobb var det ja - eller inte... De hann knappt komma innanför dörren därhemma innan Darrin fick se mejlen om att både tjejernas skola och hans jobb hade stängt hela dagen idag. MIT stängde också orkanen till ära.

Min konferens däremot har inte stängt. Orkanen syns mest genom en del udda inslag, såsom presentationer via Skype från folk som fick sina flyg inställda påväg hit igår, och massor av stängda restauranger i stan. Konferensarrangörerna kände sig tvungna att skicka ut mejl till alla deltagare med en lista på öppna restauranger, för att vi inte skulle behöva leta för länge i regnet och blåsten. Hotellet kände sig också tvungna att lägga en lapp med säkerhetstips under varje dörr i morse - hotellgäster rekommenderas att stanna inne hela dagen idag och stänga gardinerna för att slippa krossat fönsterglas på rummen.

Jag ser på CNN att läget är riktigt allvarligt på Manhattan och i New Jersey, men här är det än så länge mest antiklimaxkänsla. Visst, det blåser och regnar, men inte farligt mycket. I Boston har det blåst 27 km/s under eftermiddagen. Nova som just håller sig på att lära sig skriva på allvar inspirerades att testa "Sandy" när hon hörde namnet och fick med imponerande fyra av fem bokstäver - "Sand". Annars är alla mest fascinerade av smeknamnet "Frankenstorm".

Jag är med i styrelsen i Svenska skolan numera, och vi räknar med att få ställa in veckans lektion imorgon också. Via mejllistan fick jag rapport att Weston utanför Boston där vi håller lektionerna hade problem med fallna elledningar med medföljande bränder. Läskigt.

Teckning

I går var det min tur att hämta tjejerna. Tyvärr blev jag tvungen att ringa in till ett möte på jobbet mitt under middagen. Zoey passade på att sitta i mitt knä och rita en teckning i mitt jobblock. Idag frågade hon om jag hade lagt upp den på bloggen, så här kommer den!

Novas nya "klackarskor"

När Nova var två år såg hon en tjej med klackskor på en lekpark i Abingdon, England, där vi brukade hänga mycket på den tiden. Sedan den dagen har hon velat ha egna "klackarskor", som hon kallar det. Jag har envist stått emot, för jag vill att hon ska kunna springa, hoppa, klättra och leka utan att förstöra fötterna, men hon i alla fall lyckats få två par lekklackskor i plast av vänner till familjen.

Första paret är utslitet sedan flera år. Andra paret hade vi en smärre katastrof över precis innan min senaste Kalifornien-resa - ena skon var försvunnen. Jag hade ett svagt minne av att jag hade lagt den i återvinningen någon gång när jag var väldigt sur på allt skräp på golvet och kände mig lite skyldig, så jag lovade i ett svagt ögonblick att titta efter ett par nya medan jag var borta.

Jag hade fantastisk tur! Walmart i Livermore hade ett snyggt par i sin endollarsskolåda (är det ett ord?) som passande nog var två storlekar för stora för min dotter - lagom att leka med, men inte att ha till skolan, vilket skulle hjälpa mig slippa mycket bråk.

Nova är så fantastiskt glad för sina nya skor. Det glittrar i ögonen på henne när hon har dem på sig.

Lördag kväll

Jaha, så har en vecka till susat förbi. Jag kom hem från CA i lördags morse för en vecka sedan, tog nattflyget. Darrin kom och släppte av tjejerna med mig på flygplatsen och åkte sedan direkt till jobbet, redan en timme försenad.

Söndag var en härlig dag. Darrin åkte på cykeltur med områdets pappagrupp, N, Z och jag på simskola, och sedan cyklade tjejerna runt Fresh Pond på eftermiddagen. De börjar bli så duktiga både i vattnet och på cykeln. Nova simmar inte än, men flyter och vågar allt som läraren ber henne om - Zoey har förtjänat Silverpingvinen, när vi nu ska lyckas köpa den :-) Båda kan både starta, stanna och åka själva på cyklarna nu (även om de inte klarar backar än) så Darrin och jag kan gå och småprata och hålla handen medan de cyklar, skönt! Jag har haft dåligt samvete länge för att vi aldrig tycks ha tid att träna på att cykla, men nu kan jag släppa det!

Veckan flög förstås förbi. Darrins klocka ringde halv sex, min sex. Han börjar jobba tidigt, jag lämnar på skolan, han hämtar, jag jobbar sent. Lägg på svenska skolan för tjejerna i tisdags, kvällsjobb för mig måndag-tisdag, styrelsemöte torsdag kväll... I onsdags var i alla fall tjejerna lediga från skolan (Yom Kippur) och Darrin jobbade hemifrån. Vi firade Zoeys 5-och-ett-halvt-årsdag med frukost på sängen och pannkakor till middag.

Idag har vi mest bara hunnit "måsten" - tvätt, läxor, matlagning, disk, handling - men haft det mysigt tillsammans ändå. Nu sover äntligen båda barnen och det är dags för glass på soffan och vi-stund.

Helg i CA 2: Vandring i Big Basin

 Söndag ägnade vi oss åt vandringsutflykt. Det blev vattenfallsslingan i Big Basin State Park (Skyline to Sea Trail, Dool Trail, Sunset Trail och Berry Creek Trail). Naturen var fantastiskt fin med stora Redwoodträd och lummig grönska med sol som silade ner genom lövverket. Helena som just hade varit på semester i Sverige satte pricken över i åt oss med kexchoklad och kaffe.

Redwoodträd - träden som blir högst i världen

Vår 10-mileshajk kom med varningsskylt. Vi var nöjda när vi kom tillbaka till 6-timmarsskylten efter 3 3/4 timme, inklusive kafferast!

Helg i CA 1: Surfing i Capitola

Jag blev tvungen att tillbringa helgen i Kalifornien den här veckan. Tur att Helena bor i Menlo Park! Lördag provade vi på att surfa, första gången för oss båda två. Instruktören Paul var som tur var jätteduktig. Våtdräkter och surfingbräda ingick i kursavgiften, så det var bara att svida om och bege sig de 20 metrarna från kursföretagets trailer ut i Stilla Havet. Vi hade nog lite tur med vädret, för det var lagom "nybörjarvågor". Med rätt instruktioner om när det var dags att vända in mot stranden och paddla med armarna så hårt man kunde så gick det rätt bra att komma upp på brädan och testa att rida lite på vågorna. Många ramlingar blev det förstås - tack och lov för våtdräkten. När våra 1.5 timmar var slut var vi rätt trötta i armarna av allt paddlande och mycket nöjda!

Härute provade vi att surfa för första gången!

Välkommen vår nya kusin!

I går hade vår nya kusin sin nollårsdag! Det firade vi med tårta. Zoey blev arg för att hon inte tyckte om tårtsorten vi valde, så vi fick göra en Zoey-tårta (kardemummakaka) också. Hon ville ju också få fira sin nya kusin!

Bilder från Maine

Som nämnts ägnade vi vår semestervecka åt (amerikanska) semesterparadiset Maine i år. Staten Maine spelar stort på turism. Ett tydligt tecken på det är den slogan staten använder sig av, t ex på bilarnas registreringskyltar: "Vacationland". (Det ska jämföras med Texas "Lone Star State", Massachusetts "The Spirit of America" eller Kaliforniens "The Golden State", se här för en länk till alla staters slogans.) Vi tog tre nätter på en camping vid havet utanför Freeport, ungefär halvvägs upp längs Maines långa Atlantkust, och tre i Acadia Nationalpark längre norrut mot kanadensiska gränsen. Första campingen blev kanotpaddling, shopping på LL Bean och utflykt till Bailey Island med hummerlunch på restaurang, andra ägnade vi helt åt fantastiska Acadia. Bilderna nedan förmedlar några av alla intryck!

Utsikt över Atlanten från matbordet på vår första camping, Recompence Shore Campground i Freeport, ME

Amerikanska campingplatser är lite annorlunda än europeiska, på tre tydliga sätt. Den frustrerande skillnaden är att det inte finns någonstans att diska. Man förväntas helt enkelt ha med sig balja och diska på sin egen tältplats. De positiva skillnaderna är att alla campingplatser vi varit på hittills har inkluderat privat picknickbord med bänkar och eldstad för att göra lägereld på kvällen. Perfekt för S'More-mys!

Bailey island fick oss att tänka på den nya vindflöjeln i Venjan (inköpt här av mormor och morfar förra året). Zoey önskar sig den här när vi får en riktig trädgård någon gång i framtiden.

Bailey island var också perfekt för att leta småkrabbor och eremitkräftor i vattenbrynet.

Utsikt från Cadillac Mountain i Acadia Nationalpark. Nej, berget ser inte ut som en Cadillac, det är Cadillacen som ser ut som ett berg. Familjen som grundade bilmärket Cadillac kom från området och döpte bilen efter det högsta, vackraste berg de visste!

När man vadar i "Tide Pools" (~tidvattenpölar) behöver man inte skor. Utom att havstulpanerna är ganska vassa, förstås. Det är omöjligt att få Nova och Zoey att komma ihåg ordet "havstulpan" - de har helt hakat upp sig på "barnacle". Det ordet lärde inte jag mig förrän jag var 29, tror jag. Orättvist. Nedrans tvåspråkiga ungar!

Det är mysigt i vada i tidvattenpölar! Här vid lågvatten utanför Bar Harbor, ME, där man till och med kan vandra torrskodd över till ön Bar Island under ebb.

På andra försöket lyckades vi med popcorn över lägerelden. Nova och Zoey var mycket nöjda. Pinnbröd blev också succé. Det hade jag tydligen inte ens gjort med Darrin tidigare! De var inte lika nöjda med mina frukostbröd på stormköket med mycket frön, från fantastiska kokboken "Mat på en låga" (men själv njöt jag för fulla drag av nybakat bröd till frukostgröten).

En av de roliga sakerna med att tälta på officiell nationalparkscamping är programmet. Vi gick på två kvällsföreläsningar, en om konstens roll i att skapa USAs nationalparker (med massor av vackra bilder) och en barnvänlig om Acadias geologi. Nova och Zoey fick också varsin arbetsbok som de kunde jobba sig igenom för att bli "junior rangers" - de fick intervjua parkanställda, lära sig hur man ska bete sig i naturen, identifiera olika stenar osv. Båda gick verkligen in för uppgiften, avgav "eden" och kan nu titulera sig Junior Rangers av Acadia Nationalpark!

Acadias största sevärdhet - Thunder Hole. Vädret var väldigt lugnt under våra tre dagar i parken så sådär värst mycket dunder fick vi inte uppleva, trots att vi kom vid den perfekta tiden två timmar före högvatten. Vid rätt väderförhållanden sprutar havsvattnet upp i hålet som en fontän!

Utsikt över Atlanten från vår finaste vandring, upp på Gorham Mountain. Vandringen var kanske 2.5 miles, precis lagom lång för Nova och Zoey, och innehöll lagom mycket klättring, bäckar, berg och utsikt längs stigen. Dessutom fick vi avsluta med ett besök på Sandy Beach. Vi hade inte med badkläder längs vandringen eftersom vi hade hört att vattentemperaturen skulle vara 52 grader Fahrenhet (ca 11 Celsius), men Nova och Zoey badade båda i trosorna trots kylan. Vågorna var härliga! Vattentemperaturen var dock bättre i Echo Lake, dit vi åkte för att fräscha upp oss senare på dagen. Det kändes precis som vilken svensk sjö som helst.

Vi såg minst tre fina fyrtorn under resan, men det här var ändå det vackraste, med röd lins från tidigt 1900-tal och brant klippstup ned mot Atlanten utanför. En stig ledde oss ner under tornet. Bilden gör det inte rättvisa, men solen var på väg ner och stämningen var fantastisk - en bra avslutning på vår sista dag i Acadia!

Nu är vi hemma igen och har skruttvecka - ingen barnvakt, Darrin har tjejerna med till jobbet/jobbar hemifrån under dagarna och jag får ta över någon gång mellan 5 och 6, så att han kan ha möte varje kväll och inte komma hem förrän 10:30. Jag vill ha mer semester!

Jag vill så mycket

I dag började jobbet igen efter semestern (en vecka i Maine med hela familjen) med en riktig rivstart. Barnvakten som vi hade anlitat för den här veckan ställde in i sista stund så tjejerna fick följa med Darrin till jobbet. Jag tog över kl 17:45 för kvällsmaraton med middagstillagning, tvätt, glass på trappan, pyjamas, tandborstning, bok, packa undan sovsäckarna från resan, diska, jobba vidare.

Jag vill så mycket.

1) Jag vill vara en bra mamma som INTE blir nästan arg på sina barn för att de fortfarande vägrar somna kl 8 när all disk och undanplockning och jobb är kvar. En som tar sig tid att leka och berätta egenpåhittade sagor.

2) Jag vill vara bäst på mitt jobb så att jag får fortsätta som senior forskare när min postdoc går ut i augusti nästa år. Det betyder att jag förutom dag-till-dag-jobbet vill hinna läsa massor inom fältet och skriva egna papper - med vilken tid? De där 20 minuterna ett par kvällar i veckan när Darrin och jag faktiskt har tid för varandra? :-)

3) Jag vill pyssla hemma. Jag vill baka mera, hinna skriva matlistor, göra god mat, sy gardiner till sovrummet av tyget som legat och väntat ett halvår nu, rensa ut tjejernas för små kläder, städa bort dammet uppepå köksskåpen och spindelväven i taket.

4) Jag vill hinna skriva artikeln om vår Mainecamping och skicka in den för publicering i lämplig tidning-tidskrift. Hur ska man nå målet att kunna försörja sig på att skriva och kunna hämta barnen på skolan INNAN after school varje dag om man inte ens hinner börja med EN artikel?

5) Jag vill hinna sova så att jag inte är så trött hela tiden.

6) Jag vill sluta stressa över småsaker. Nej, spindelväven i taket är inte hela världen och nej, den nya knölen på armbågen är inte cancer utan ett konstigt blåmärke.

7) Jag vill hinna gå på kick-off-möte i min nya mentorgrupp och inte vara inbokad för Kalifornienresa igen den veckan.

8) Jag vill vara aktiv styrelsemedlem i svenska skolan och hjälpa mina barn behålla sin svenska trots ständig bombardering av engelska från alla håll - det är förresten en mycket större punkt än så, jag vill vara ständigt närvarande och ständigt aktiv i alla diskussioner hemma för att med min blotta närvaro påverka mina barn att använda sin svenska, att fortsätta ha den som aktivt språk.

9) Jag vill hålla kontakten med mina gamla vänner och hinna prata mer med familjen i Sverige.

10) Jag vill ha mer semester!

Undrar om Nova och Zoey blir nöjda nästa gång de frågar vad jag önskar mig?

Olympisk handboll

Jag var i Rochester i veckan med tre MIT-kolleger och en mängd forskare inresta från Los Alamos och England. I onsdags kväll var vi ute och åt tillsammans på en bar. OS-TVn stod på i bakgrunden. Lagom ointresserad som jag är av hela spektaklet märkte jag inte ens att TVn var på och inom synhåll förrän min kollega Caleb sa:

- One of the best things about the Olympics is seeing all these sports that you have never even heard of before. This one looks like some strange hybrid between basketball and soccer.

Jag tittade upp, och vad fick jag se på TVn om inte handboll. Va, har han aldrig hört talas om handboll förut?! OK, kanske det förklarar varför Sverige är världsledande i sporten...

OS är definitivt den stora nyheten just nu. På hotellen som jag brukar på under jobbresorna får man tidningen USA today utanför rumsdörren varje morgon. Den brukar ha en nyhetsdel, en ekonomidel, en underhållningsdel och en sportdel. Under OS har underhållningsdelen helt ersatts med en extra sporttidning, "OS-delen". Två sportdelar, alltså. Ett viktigt ämne är om USA eller Kina leder medaljligan - senaste statistiken jag såg så ledde USA alla kategorier, både guld, silver och brons. Ett annat ämne som intresserade även mig (och var huvudartikel i nyhetsdelen en morgon i veckan) var att USA skickar mer kvinnor än män till OS, och att det här är första gången som alla deltagande länder skickar kvinnor till spelen (historiskt, även om Saudiarabiens ensamma judokvinno bara var med i 84 sekunder). Det har även tydligen blivit vanligt att istället för som tidigare prata om "basketball" och "women's basketball" prata om "men's basketball" och "women's basektball". Det känns väl som ett steg i rätt riktning!

Paddling i Elkhorn Slough Estuary

Nu är jag på flygplatsen i San Francisco påväg hem igen. Eller, hem och hem. Det känns inte direkt som hemma när inte familjen är där. De har en till Texasvecka att se fram emot innan vi ses i Boston igen.

Idag var Helena och jag och paddlade i ett naturområde vid Monterey Bay. Fantastiskt fint. Vi hyrde stabila "Open Deck" nybörjarkajaker, fick låna våtdräkter och paddlingsjackor och så bar det av in i Elkhorn Slough Estuary nära Moss Landing, strax norr om Monterey. Stillahavshamnen där vi började var full av "Harbour Seals" (heter det hamnssälar på svenska? Förmodligen inte) och havsuttrar. Vi paddlade in i flodmynningen Elhorn Slough förbi sjölejon och bland pelikaner.

Man fick inte lägga till någonstans i naturreservatet, så vi fick knyta ihop kajakerna och ta vår lunchpicknick mitt ute på floden. Medan vi satt och åt frustade det till i vattnet precis bredvid mig och ett sjölejon stack upp huvudet - det fick mig att hoppa högt.

Det coolaste med hela upplevelsen (utom njutningen av att paddla) var uttrarna. Jag visste inte att uttrar använder verktyg, men det gör de tydligen - de gillar att äta musslor, men kan inte öppna dem med labbarna, så de dyker ner till botten och hämtar en sten, återvänder till ytan, lägger sig på rygg och knackar med stenen på musslan tills den går sönder. Det var supercoolt att se, och höra - det lät som om de låg och klappade händerna!

Nova och Zoey har hunnit med Sea World i San Antonio med Grandma och sina amerikanska kusiner den här veckan - storkusinerna. De gick direkt från att själva vara stora i Sverige (jämfört med Alisia, 2 år) till att bli pluttkusiner, jämfört med Alex, 13, och Joey, 10. Darrin går kurs på ett hotell ca en timme från sitt föräldrahem. Nu över helgen är han ledig och ikväll sover han med tjejerna - skönt! De behövde få lite föräldratid igen. Det här är första gången som de har varit utan oss båda två så länge, och det blir en vecka till innan det är klart.

Logan --- igen

Vi är mitt uppe i vårt sommarresemaraton. Jag och tjejerna kom tillbaka från Sverige i fredags kväll efter nästan två härliga veckor till största delen tillbringade i Venjan (ska försöka skriva lite mer om det senare). I går lördag var vi hemma alla fyra, idag söndag kl 3:30 gick jag upp för att köra Darrin och tjejerna till flygplatsen. "Ska vi åka redan?" frågade Zoey, "jag har ju inte ens ätit frukost än!" Nu är de i Texas. Tjejerna börjar sin första längre period utan varken mig eller Darrin - de ska bo hos Grandma och Grandpa medan Darrin går en jobbkurs och jag reser först till Kalifornien och sedan Rochester med jobbet. Den 11 augusti är vi hemma allihop igen - och sedan bär det av på en vecka campingsemester i Maine alla fyra tillsammans. Hoppas de här två veckorna går riktigt, riktigt fort...

Snart dags

Idag är vår flygplansdag, eller rättare sagt flygplanskväll. Vad gör man med en hel dag när alla är sugna på att komma iväg och planet inte går förrän 21:30? Vi började med sandskulpturfestival på Revere Beach, och nu springer vi i vattenspridaren hemma hos en kompis. Sommarlördag!

Hajfri helg på Cape Cod

Vi tog en campingtur i helgen, till norra Cape Cod. Bodde på en camping nära havet, bredvid fyren Cape Cod Light och ungefär en mile från fantastiska Coast Guard Beach. Vi såg inga hajar, men väl både ett tiotal valar, sälar och en hjort, och mängder av "Fiddler crabs". Vi hann också med lunch i Provincetown med Lobster roll, hummersoppa, fish'n'fries (och potatismos till Nova), och besök på Race Point Beach vid Cape Cods norra udde.

Nyekiperad Kia Soul

Fiddler Crab på Mass Audubon Society i Wellfleet

Eldstaden på Horton's campingplats i North Truro (tyvärr fick vi ingen bild från sidan - den var dekorerad med "indiankonst"-hål med galler, och hade ett halvklotsformat gnistskydd att lägga över - jättecool!)

Coast Guard Beach vid lågvatten sedd från Darrins IPhone - gör sig bättre i verkligheten

Bad i Atlanten - utan hajar, trots att vithajar skymtades samma dag på en annan strand bara lite söderut (vi fick se valar istället, som både sprutade och voltade i vattnet!)

Campingplatsen var supermysig med små skogomgärdade tältplatser med varsin fantastiskt mysig liten eldstad. Jag är inte säker på om morgonen på stranden eller marshmallowsgrillningen på kvällen var bäst. Nova och Zoey hittade blåbär också vilket de var mycket nöjda med. De var för korta för att få gå upp i fyrtornet, men det kompenserade personalen med att ge dem varsin gratisbiljett utan tidsbegränsning med texten "välkommen tillbaka när du är 48 tum". Gulligt!

Cape Cod light - äldsta fyren på Cape Cod. Jag längtar efter att få bestiga en fyr med tjejerna - och för den här fattas bara ca 2.5 tum

4 juli

Vi vaknade till regn idag på vår lediga onsdag. Himlen såg ut som heldagsregn. Efter pannkaksfrukost bestämde jag och Darrin oss för att börja med varsin springtur i regnet. När jag var halvvägs runt Fresh Pond började solen skymta genom molnen och regnet byttes mot rekordhög luftfuktighet. Väl hemma var jag läskigt klibbig över hela kroppen.

Tack vare väderomslaget blev dagens andra aktivitet fjärde juli-lekar i vår lokala lekpark. N o Z hoppade säck, drog dragkamp och fick presenter och Darrin och jag fick chans att prata med de andra föräldrarna i området - mysigt!

Efter lekparken bestämde vi oss för ett besök på veckans begivenhet i Boston- tall ship event. Stora gammaldags båtar från hela världen hade samlats i Bostons hamn för en vecka, och var öppna för besökare - perfekt för vår lilla piratfantast. Tyvärr var luftfuktigheten fortfarande lika hög, solen stod högt på himlen och vi höll på att svettas ihjäl, men det var kul att ha sett skeppen.

Vi avslutade med ett besök i plaskpoolen Frog Pond i Boston Common, och sedan hemmagjord pizza. Inga fyrverkerier i år, trots att Boston Pops är de kanske mest notoriska i hela USA - tjejerna ska på utflykt med sin lägerskola 8:00 imorgon. Sammanlagt ändå en härlig, ledig dag!