Vi vaknade till regn idag på vår lediga onsdag. Himlen såg ut som heldagsregn. Efter pannkaksfrukost bestämde jag och Darrin oss för att börja med varsin springtur i regnet. När jag var halvvägs runt Fresh Pond började solen skymta genom molnen och regnet byttes mot rekordhög luftfuktighet. Väl hemma var jag läskigt klibbig över hela kroppen.
Tack vare väderomslaget blev dagens andra aktivitet fjärde juli-lekar i vår lokala lekpark. N o Z hoppade säck, drog dragkamp och fick presenter och Darrin och jag fick chans att prata med de andra föräldrarna i området - mysigt!
Efter lekparken bestämde vi oss för ett besök på veckans begivenhet i Boston- tall ship event. Stora gammaldags båtar från hela världen hade samlats i Bostons hamn för en vecka, och var öppna för besökare - perfekt för vår lilla piratfantast. Tyvärr var luftfuktigheten fortfarande lika hög, solen stod högt på himlen och vi höll på att svettas ihjäl, men det var kul att ha sett skeppen.
Vi avslutade med ett besök i plaskpoolen Frog Pond i Boston Common, och sedan hemmagjord pizza. Inga fyrverkerier i år, trots att Boston Pops är de kanske mest notoriska i hela USA - tjejerna ska på utflykt med sin lägerskola 8:00 imorgon. Sammanlagt ändå en härlig, ledig dag!
Showing posts with label Frog Pond. Show all posts
Showing posts with label Frog Pond. Show all posts
Wednesday, July 04, 2012
Thursday, July 07, 2011
Ensamma i Boston
Darrin åkte till Texas nu i kväll. Jason ska gifta sig. Det blir en kort arbetsvecka för mig:
Måndag - Ledig pga 4 juli
Tisdag - "Vanlig dag", M&A&A åkte på roadtrip, viktig presentation på jobbet
Onsdag - läkarbesök för Darrin på eftermiddagen, så jag fick ta tjejerna till Frog Pond Wading Pool några timmar
Idag torsdag - teoriprov för körkort i morse och tidig hemgång eftersom Darrin skulle till flygplatsen
Imorgon fredag - hemma med tjejerna
Nova och Zoey njuter av Frog Pond Wading Pool i Boston Common. Det är samma damm som vi åkte skridskor på i vintras, som nu är fylld med knappt knädjupt vatten och oräkneliga barn i mina döttrars ålder. Under de timmar vi var där igår fick de kontakt med minst 6 nya "vänner". En 6-åriga flicka frågade dem hur gamla de var. När Zoey svarade "four" och Nova "five" fick hon ett mycket konfunderat uttryck i ansiktet, ställde dem rygg mot rygg, konstaterade att hon som hade påstått att hon var fyra verkligen var längre än hon som var fem och gick för att kontrollera med mig att det verkligen stämde.
På kvällen när vi skulle sova undrade Nova varför hon hade mätt henne och Zoey. Hon berättade också hur en annan av tjejerna de hade lekt med hade sagt att Nova hade en bestämd färg på huden - "ved". Ved? Jag försökte förstå vilken färg det var, och kom till sist fram till att Nova inte visste på svenska vad tjejen hade sagt utan försökte säga "weird" på engelska. Kompisen var afrikan-amerikan (finns det någon mer politiskt korrekt översättning på African American?) och tyckte att Nova hade konstig hudfärg, men Nova uppfattade inte det utan trodde att hon pratade om en färg som Nova inte kände till.
Måndag - Ledig pga 4 juli
Tisdag - "Vanlig dag", M&A&A åkte på roadtrip, viktig presentation på jobbet
Onsdag - läkarbesök för Darrin på eftermiddagen, så jag fick ta tjejerna till Frog Pond Wading Pool några timmar
Idag torsdag - teoriprov för körkort i morse och tidig hemgång eftersom Darrin skulle till flygplatsen
Imorgon fredag - hemma med tjejerna
Nova och Zoey njuter av Frog Pond Wading Pool i Boston Common. Det är samma damm som vi åkte skridskor på i vintras, som nu är fylld med knappt knädjupt vatten och oräkneliga barn i mina döttrars ålder. Under de timmar vi var där igår fick de kontakt med minst 6 nya "vänner". En 6-åriga flicka frågade dem hur gamla de var. När Zoey svarade "four" och Nova "five" fick hon ett mycket konfunderat uttryck i ansiktet, ställde dem rygg mot rygg, konstaterade att hon som hade påstått att hon var fyra verkligen var längre än hon som var fem och gick för att kontrollera med mig att det verkligen stämde.
På kvällen när vi skulle sova undrade Nova varför hon hade mätt henne och Zoey. Hon berättade också hur en annan av tjejerna de hade lekt med hade sagt att Nova hade en bestämd färg på huden - "ved". Ved? Jag försökte förstå vilken färg det var, och kom till sist fram till att Nova inte visste på svenska vad tjejen hade sagt utan försökte säga "weird" på engelska. Kompisen var afrikan-amerikan (finns det någon mer politiskt korrekt översättning på African American?) och tyckte att Nova hade konstig hudfärg, men Nova uppfattade inte det utan trodde att hon pratade om en färg som Nova inte kände till.
Sunday, December 19, 2010
City girls
Vi åkte skridskor idag. Det finns två sätt att berätta historien. Första sättet är att helt enkelt beskriva hur mysigt det var. Vi tog buss och tunnelbana direkt till Boston Common och skridskobanan Frog Pond efter lunch. Nova, Zoey och jag hade våra egna skridskor och Darrin hyrde. Zoey var så upprymd att hon hoppade på skridskorna. Vi gick förbi skridskobanan med mormor och morfar när de var här, och tjejerna blev redan då väldigt sugna - nu var de glada att det äntligen var dags för oss att få prova. Båda hade utvecklats massor sedan förra året - ingen av dem kunde helt själv än, men både kunde hålla balansen när de stod stilla på skridskorna och båda prövade både entusiastiskt och länge. Vi hade med oss matsäck, och blev kvar i två timmar, med en mysig fikapaus i mitten. Mot slutet började det bli mörkt så vi fick chans att njuta av julljusen i träden runt hela Boston Common. Högtalare runt banan spelade musik. Det var en speciell känsla att åka skridskor nästan helt omgiven av skyskrapor.
Andra sättet att berätta historien är att fråga sig vad vi gör med våra barn egentligen. Förra året var skridskoträningen förlagd till Fjällnora, med snö, korvgrillning och gratis, långa, plogade isbanor - i år till Bostons centrum med $4 i inträdesavgift, närmare en timmes kö för att få komma in och massor av folk på en liten bana. Vi måste tänka efter noga innan vi bor kvar i Cambridge för länge - de kommer att sluta som storstadsmänniskor!
Vi åkte skridskor idag. Det finns två sätt att berätta historien. Första sättet är att helt enkelt beskriva hur mysigt det var. Vi tog buss och tunnelbana direkt till Boston Common och skridskobanan Frog Pond efter lunch. Nova, Zoey och jag hade våra egna skridskor och Darrin hyrde. Zoey var så upprymd att hon hoppade på skridskorna. Vi gick förbi skridskobanan med mormor och morfar när de var här, och tjejerna blev redan då väldigt sugna - nu var de glada att det äntligen var dags för oss att få prova. Båda hade utvecklats massor sedan förra året - ingen av dem kunde helt själv än, men både kunde hålla balansen när de stod stilla på skridskorna och båda prövade både entusiastiskt och länge. Vi hade med oss matsäck, och blev kvar i två timmar, med en mysig fikapaus i mitten. Mot slutet började det bli mörkt så vi fick chans att njuta av julljusen i träden runt hela Boston Common. Högtalare runt banan spelade musik. Det var en speciell känsla att åka skridskor nästan helt omgiven av skyskrapor.
Andra sättet att berätta historien är att fråga sig vad vi gör med våra barn egentligen. Förra året var skridskoträningen förlagd till Fjällnora, med snö, korvgrillning och gratis, långa, plogade isbanor - i år till Bostons centrum med $4 i inträdesavgift, närmare en timmes kö för att få komma in och massor av folk på en liten bana. Vi måste tänka efter noga innan vi bor kvar i Cambridge för länge - de kommer att sluta som storstadsmänniskor!
Subscribe to:
Posts (Atom)


