Solglasögonsmissöde

Vi var och åkte skridskor igen i lördags (äntligen). Tjejerna njöt. De kan fortfarande inte helt själva, och Frog Pond är lite för full av folk för att de egentligen ska ha möjlighet att träna ordentligt, men det går utmärkt så länge vi håller i dem och det känns att de snart kommer att kunna.

Innan vi kunde komma igång med åkningen annonserade en viss dotter att hon behövde gå på toa. Sagt och gjort, vi tog oss in på de inte alltför fräscha allmänna toaletterna bredvid skridskobanan. När jag skulle lyfta upp nämnda dotter på toaletten ångrade hon sig plötsligt och började streta emot av all kraft. Resultatet blev en ojämn kamp som förlorades av ... mina solglasögon. De gled ned från huvudet och hamnade med ett plopp rätt i toaskålen. Så himla äckligt! Det var bara att bita ihop och plocka upp dem. Jag tvättade dem noga med tvål, hjälpte båda tjejerna att gå på toa, tvättade dem noga med tvål två gånger till och de kändes fortfarande för ofräscha för att använda. De hamnade i diskmaskinen när vi kom hem. Själv kände jag mig inte helt fräsch heller - det var helt klart inte lika mysigt som vanligt att äta kanelbullar och mangobitar (med fingrarna) till matsäck...

City girls

Vi åkte skridskor idag. Det finns två sätt att berätta historien. Första sättet är att helt enkelt beskriva hur mysigt det var. Vi tog buss och tunnelbana direkt till Boston Common och skridskobanan Frog Pond efter lunch. Nova, Zoey och jag hade våra egna skridskor och Darrin hyrde. Zoey var så upprymd att hon hoppade på skridskorna. Vi gick förbi skridskobanan med mormor och morfar när de var här, och tjejerna blev redan då väldigt sugna - nu var de glada att det äntligen var dags för oss att få prova. Båda hade utvecklats massor sedan förra året - ingen av dem kunde helt själv än, men både kunde hålla balansen när de stod stilla på skridskorna och båda prövade både entusiastiskt och länge. Vi hade med oss matsäck, och blev kvar i två timmar, med en mysig fikapaus i mitten. Mot slutet började det bli mörkt så vi fick chans att njuta av julljusen i träden runt hela Boston Common. Högtalare runt banan spelade musik. Det var en speciell känsla att åka skridskor nästan helt omgiven av skyskrapor.

Andra sättet att berätta historien är att fråga sig vad vi gör med våra barn egentligen. Förra året var skridskoträningen förlagd till Fjällnora, med snö, korvgrillning och gratis, långa, plogade isbanor - i år till Bostons centrum med $4 i inträdesavgift, närmare en timmes kö för att få komma in och massor av folk på en liten bana. Vi måste tänka efter noga innan vi bor kvar i Cambridge för länge - de kommer att sluta som storstadsmänniskor!