Sesame Street Live
Vi var på utflykt i torsdags. Hyrde en Zipcar för hela kvällen och åkte till Lowell på barnshow med Sesame Street. Har jag berättat om Zipcar? Det är ett bildelningsföretag där man kan "låna" en bil när man behöver den, för ca $10 i timmen. Jämfört med att ha egen bil är det inte dyrt, och framförallt såhär på vintern känns det mycket smidigt - inget konstant behov av att skotta bil och hitta parkeringsplats. I dagens utflykt ingick dock både en halvtimmes bilskottning (vi var de första att låna bilen efter senaste snöstormen) och parkeringsplatsproblem (Zipcarskylten på parkeringsplatsen var översnöad, så någon hade tagit "vår" plats av misstag medan vi var borta).
I alla fall. Efter de första 30 minuternas snöskottning blev det en supermysig kväll. Eftersom stormen dagen till ära hade stängt alla skolor så var det kraftigt mindre trafik än vanligt på vägarna - skönt! Vi åkte tillräckligt tidigt för att hinna med mysmiddag på mexikansk restaurang innan showen började. Nova och Zoey tycker att tortillachipsen som man får medan man väntar på maten är bland det mysigaste som finns (- deras burritos blev till största delen lunchlåda till mig till på fredagen.) De vågade sig till och med på att - hand in hand - gå och fråga om mer när den första laddningen chips tog slut!
Zoey har under tiden här i Boston blivit mer och mer förtjust i Elmo och Cookie Monster och de andra Sesame Street- karaktärerna. Hon har Elmo-tröja, Elmo-pyjamas, Elmo-tofflor och Sesame Street-skor. Darrin har också Elmotröja och Elmofilt (för att göra henne glad), och "Elmofilm" är numera ett av favoritvalen till myskvällsfilm på fredagarna. (Zoey gör också en helt fantastisk Elmo-imitation - borde spelas in och sparas för eftervärlden...) Det här gjorde förstås att jag och Darrin hade ganska höga förväntningar på kvällen - och de kom inte på skam. För varje ny karaktär som dök upp på scenen skrattade Zoey som tokig. Elmo kom sist, och blev den största succén. Sammanlagt skrattade hon oavbrutet i minst tio minuter. Både hon och Nova njöt - och höll sig relativt stilla och uppmärksamma - under hela showen.
Showing posts with label snöstorm. Show all posts
Showing posts with label snöstorm. Show all posts
Sunday, January 30, 2011
Insnöade
Natten mellan onsdag och torsdag var det dags för nästa stora snöstorm, fjärde för säsongen. "Snöstorm" är verkligen mer extremt här än i Sverige. Under natten hade vi fått ca 20 cm. Det betydde att alla bilar var insnöade igen, att alla cykelbansövergångar var blockerade av nya snövallar och att jag inte kunde hitta tidningen när jag gick ut för att hämta den på morgonen - den var helt begravd i snö. Jag tog bussen till jobbet - i vanliga fall blir det cykel, men vägarna plogas före cykelbanorna, så inga cykelbanor skulle vara plogade redan torsdag morgon, och jag hade ingen lust att dra cykel 6 km genom 20 cm lössnö. Bussarna gick förvånansvärt nog i tid - förra gången jag blev tvungen att ta bussen fick jag vänta 40 minuter på en buss som skulle gå var 20e minut. Det var fascinerande att följa livet i Cambridge från bussfönstret - varenda hus var i full färd med att långsamt gräva sig fram ur det nya snötäcket. Det kan nämnas att efter tre tidigare snöstormar så är varenda hörn redan fullt med över-meter-höga snövallar. Dessutom finns det lokala lagar som säger att alla husägare har skyldighet att skotta sina trottoarer och inte får slänga någon snö på gatan - ingen lätt utmaning. ALLA använder salt - därför är trottoarerna konstant blöta även vid minusgrader.
Skolorna i Cambridge har redan stängt fyra gånger i vinter, mitt jobb två, på grund av för dåligt väglag efter storm. Som svensk kan det kännas lite konstigt att det ska behövas, framförallt så här långt norr ut i USA där de är vana vid snön och har utrustning att få bort den - men det kommer helt enkelt så mycket snö varje gång att det inte går att hinna med!
Natten mellan onsdag och torsdag var det dags för nästa stora snöstorm, fjärde för säsongen. "Snöstorm" är verkligen mer extremt här än i Sverige. Under natten hade vi fått ca 20 cm. Det betydde att alla bilar var insnöade igen, att alla cykelbansövergångar var blockerade av nya snövallar och att jag inte kunde hitta tidningen när jag gick ut för att hämta den på morgonen - den var helt begravd i snö. Jag tog bussen till jobbet - i vanliga fall blir det cykel, men vägarna plogas före cykelbanorna, så inga cykelbanor skulle vara plogade redan torsdag morgon, och jag hade ingen lust att dra cykel 6 km genom 20 cm lössnö. Bussarna gick förvånansvärt nog i tid - förra gången jag blev tvungen att ta bussen fick jag vänta 40 minuter på en buss som skulle gå var 20e minut. Det var fascinerande att följa livet i Cambridge från bussfönstret - varenda hus var i full färd med att långsamt gräva sig fram ur det nya snötäcket. Det kan nämnas att efter tre tidigare snöstormar så är varenda hörn redan fullt med över-meter-höga snövallar. Dessutom finns det lokala lagar som säger att alla husägare har skyldighet att skotta sina trottoarer och inte får slänga någon snö på gatan - ingen lätt utmaning. ALLA använder salt - därför är trottoarerna konstant blöta även vid minusgrader.
Skolorna i Cambridge har redan stängt fyra gånger i vinter, mitt jobb två, på grund av för dåligt väglag efter storm. Som svensk kan det kännas lite konstigt att det ska behövas, framförallt så här långt norr ut i USA där de är vana vid snön och har utrustning att få bort den - men det kommer helt enkelt så mycket snö varje gång att det inte går att hinna med!
Thursday, January 13, 2011
Snöstorm igen
Det har varit snöstorm i Boston igen. Och jag missade det den här gången också. Darrin, Nova och Zoey tillbringade onsdagen (mest) inomhus med varm choklad medan en rejäl "blizzard" svepte in hela Boston i en halvmeter snö, stängde skolor och arbetsplatser och fick lokaltrafiken att stanna av. MIT var också stängt, så det skulle ha blivit snöledigt även för mamman om hon hade varit hemma. Jag för min del tillbringade däremot onsdagen, liksom hela veckan, i Rochester på jobbresa. Vi fick inte lika mycket snö, men tillräckligt mycket för att det skulle vara grymt läskigt att köra Mississippiregistrerad Toyota Corolla med sommardäck fram och tillbaka från hotellet till jobbet.
Jag åkte hit i söndags kväll - söndag som förövrigt råkade vara min födelsedag. Hursomhelst, jag hann få känna mig firad innan jag kom iväg. Det började med att Darrin, tjejerna och mamma och pappa (de senare via Skype) kom och sjöng med paket och frukost på sängen. Jag tycker egentligen inte att det är viktigt med paket på min födelsedag, men av någon konstig anledning känns det viktigt att tjejerna får fira även mig och Darrin som de har lärt sig att man ska bli firad på sin födelsedag. Det betydde att jag fick välja mat också - fajitas, fast utan margarita eftersom jag skulle köra bil innan dagen var slut. Jag tror att Nova och Zoey ändå var lite besvikna att det inte blev några ballonger och tårta. Nova hade helst velat dekorera vardagsrummet med blåa serpentiner - hon fick ju rosa på sin födelsedag.
Höjdpunkten för mig var överraskningslunchen som Darrin och tjejerna tog med mig på på vårt libanesiska kvarterscafé (Sofra). Nova var lagom sur när vi kom dit för att hon hade varit tvungen att ta på sig byxor för att gå ut. Hon krävde att få pasta, vilket betydde att jag fick börja med att lugnt förklara tio gånger att det inte gick att köpa pasta där. Jag hann börja tro att det skulle bli katastrof - men det blev härligt. Båda tjejerna tyckte också det var mysigt att prova fyra olika nya rätter och efterrätter som vi aldrig ens hade sett tidigare, än mindre hört namnen på, och att tränga in sig på soffan i fönstret och balansera alla tallrikarna på ett litet kopparbord. Caféet, som ligger bara ett par hundra meter från vårt hus, har varit med i tidningen, och det är alltid kö utanför när vi går förbi. Jag har varit sugen på att prova det länge!
Det har varit snöstorm i Boston igen. Och jag missade det den här gången också. Darrin, Nova och Zoey tillbringade onsdagen (mest) inomhus med varm choklad medan en rejäl "blizzard" svepte in hela Boston i en halvmeter snö, stängde skolor och arbetsplatser och fick lokaltrafiken att stanna av. MIT var också stängt, så det skulle ha blivit snöledigt även för mamman om hon hade varit hemma. Jag för min del tillbringade däremot onsdagen, liksom hela veckan, i Rochester på jobbresa. Vi fick inte lika mycket snö, men tillräckligt mycket för att det skulle vara grymt läskigt att köra Mississippiregistrerad Toyota Corolla med sommardäck fram och tillbaka från hotellet till jobbet.
Jag åkte hit i söndags kväll - söndag som förövrigt råkade vara min födelsedag. Hursomhelst, jag hann få känna mig firad innan jag kom iväg. Det började med att Darrin, tjejerna och mamma och pappa (de senare via Skype) kom och sjöng med paket och frukost på sängen. Jag tycker egentligen inte att det är viktigt med paket på min födelsedag, men av någon konstig anledning känns det viktigt att tjejerna får fira även mig och Darrin som de har lärt sig att man ska bli firad på sin födelsedag. Det betydde att jag fick välja mat också - fajitas, fast utan margarita eftersom jag skulle köra bil innan dagen var slut. Jag tror att Nova och Zoey ändå var lite besvikna att det inte blev några ballonger och tårta. Nova hade helst velat dekorera vardagsrummet med blåa serpentiner - hon fick ju rosa på sin födelsedag.
Höjdpunkten för mig var överraskningslunchen som Darrin och tjejerna tog med mig på på vårt libanesiska kvarterscafé (Sofra). Nova var lagom sur när vi kom dit för att hon hade varit tvungen att ta på sig byxor för att gå ut. Hon krävde att få pasta, vilket betydde att jag fick börja med att lugnt förklara tio gånger att det inte gick att köpa pasta där. Jag hann börja tro att det skulle bli katastrof - men det blev härligt. Båda tjejerna tyckte också det var mysigt att prova fyra olika nya rätter och efterrätter som vi aldrig ens hade sett tidigare, än mindre hört namnen på, och att tränga in sig på soffan i fönstret och balansera alla tallrikarna på ett litet kopparbord. Caféet, som ligger bara ett par hundra meter från vårt hus, har varit med i tidningen, och det är alltid kö utanför när vi går förbi. Jag har varit sugen på att prova det länge!
Tuesday, December 28, 2010
Nagelblommor, tumproblem och snöstorm
I dag var stora Nagelspadagen. Alla 10 familjemedlemmarna var inbokade för pedikyr och manikyr kl 10:30 i morse. För Nova och Zoey var det första gången, och mycket spännande. Jag fick två tjejer i knät i pedikyrstolen som båda ville doppa fötterna i det varma vattnet. Zoey njöt mest - Nova tyckte att det var för varmt. Båda var mycket nöjda med gult/rosa nagellack, glitter och målade nagelblommor på stortår och tummar. Zoey sa att hon hade slutat suga på tummen - hon ville också så gärna ha tumblommor. En stund i alla fall. Innan vi hann lämna nagelspat fick hon sådan panik av att inte kunna suga på tummen att vi fick be dem ta fram nagellacksborttagningsmedlet.
Vi njuter fortfarande av den relativa värmen i Texas och Grandma och Grandpas jacuzzi. I Boston har det varit snöstorm de senaste dagarna. MIT fick till och med stänga igår för alla "non-essential employees" för att det var för farligt att ta sig ut i trafiken.
Förövrigt har Zoey bestämt att hon ska gifta sig med sin (låtsas-)kompis Bennys imorgon. Mormor och morfar blev inbjudna via Skype. Zoey gav dem ett flygplan så att de skulle kunna komma, men så gick flygplanet sönder så hon fick ge dem en väldigt snabb gul bil istället. Jag älskar alla hennes fantasifulla historier. Nova följer med stora ögon allt som storkusinerna Alex och Joey gör. Helst hade hon velat vaxa ögonbrynen i dag på spat också - tills Joey provade, och skrek så att taket höll på att ramla in. Bra avskräckt, Joey! I morse fick hon rosa cowboyboots i julklapp av Grandma och Grandpa. Min lilla Texastjej.
I dag var stora Nagelspadagen. Alla 10 familjemedlemmarna var inbokade för pedikyr och manikyr kl 10:30 i morse. För Nova och Zoey var det första gången, och mycket spännande. Jag fick två tjejer i knät i pedikyrstolen som båda ville doppa fötterna i det varma vattnet. Zoey njöt mest - Nova tyckte att det var för varmt. Båda var mycket nöjda med gult/rosa nagellack, glitter och målade nagelblommor på stortår och tummar. Zoey sa att hon hade slutat suga på tummen - hon ville också så gärna ha tumblommor. En stund i alla fall. Innan vi hann lämna nagelspat fick hon sådan panik av att inte kunna suga på tummen att vi fick be dem ta fram nagellacksborttagningsmedlet.
Vi njuter fortfarande av den relativa värmen i Texas och Grandma och Grandpas jacuzzi. I Boston har det varit snöstorm de senaste dagarna. MIT fick till och med stänga igår för alla "non-essential employees" för att det var för farligt att ta sig ut i trafiken.
Förövrigt har Zoey bestämt att hon ska gifta sig med sin (låtsas-)kompis Bennys imorgon. Mormor och morfar blev inbjudna via Skype. Zoey gav dem ett flygplan så att de skulle kunna komma, men så gick flygplanet sönder så hon fick ge dem en väldigt snabb gul bil istället. Jag älskar alla hennes fantasifulla historier. Nova följer med stora ögon allt som storkusinerna Alex och Joey gör. Helst hade hon velat vaxa ögonbrynen i dag på spat också - tills Joey provade, och skrek så att taket höll på att ramla in. Bra avskräckt, Joey! I morse fick hon rosa cowboyboots i julklapp av Grandma och Grandpa. Min lilla Texastjej.
Subscribe to:
Posts (Atom)