Historical Day

This is a day that every single father, make that parent looks forward to.  At the very least, they should look forward to it.  It is the day that you watch Star Wars with you child for the first time.  Thankfully they liked it.  In fact, I think that they really liked it.  The only negative for Z was that Yoda was not in it. 

Just to be honest, it was not the original movie.  Though it was not one of the Blueray special editions.  It did have Greedo shooting first, which is just wrong.  Otherwise it is not too bad.  Could be worse anyway.

Next weekend will be Empire.

Utdrag ur vardagen

Tisdag kväll. Darrin har jobbmöte klockan sju, senaste data från NIF har just kommit in och jag har i ett svagt ögonblick lovat mina kolleger att jag ska börja analysera kl 8. Måste bara lägga tjejerna först.

Vi läser ett kapitel i Loranga, och släcker sedan lampan.

Novas gosar in sig och har (nästan) somnat - när Zoey börjar "sjunga": Aaaaah, aaaaaah, aaaaah...

-Mamma, Zoey vaknar mig. (Av någon anledning spelar det ingen gång hur många gånger jag säger "väcker", vaknar har fastnat i mina barns huvuden.)
-Snääälla Zoey, förstår du inte att Nova försöker sova. Var tyst snälla du.
-Men jag sjunger ju bara!

Samma replikskifte upprepas sex gånger, sedan tar Vänliga, Stressade och Trötta mamman Nova i famnen, säger "skitunge" till Zoey och går till Novas säng. ("Mamma, varför sa du skitunge", frågar Nova.)

En halv minut går, sedan kommer Zoey in och lägger sig i sin säng och sjunger Aaaaah, aaaaaah, aaaaah...
...så Nova och jag går tillbaka till sovrummet igen. En halv minut till går, sedan kommer Zoey och sjunger igen. Så säger hon:

-Nu får ni gå igen!
-Nej, säger jag, nu får du gå Zoey.

Så Zoey går - in i köket.

-Mamma, Zoey är i köket.
-Strunta i henne, försök och sov nu.
-Men, tänk om hon gör något som hon inte får!

OK, med Zoey på det här humöret så har Nova en poäng, så jag går ut igen och pratar med Zoey. Nejdå, hon ska bara släcka alla lampor först för det är bra för miljön, sedan ska hon lägga sig i sin säng.

När alla lampor är släckta kommer Zoey tassande tillbaka till sovrummet, plötsligt på ett helt annat humör.

-Mamma, det var så mörkt så jag kunde inte hitta dörren. Jag kommer tillbaka till er nu.

Sedan gosar båda barnen in sig och det tar fem minuter så sover de. Och klockan är bara halv nio - inte mer än trettio minuter efter i tidschemat...

Piratkalas

Zoey fyllde 5 år i måndags och blev rejält firad med besök av Grandma och Grandpa, piratkalas, postpaket från mormor och morfar och Markus och Annica och, såklart, traditionell frukost på sängen.

Lekar på piratkalaset:
-Ansiktsmålning och ögonlappstillverkning (för att få rätt känsla)
-Måla skattkistor
-Skjuta boll med kanon
-Hela havet stormar
-Sätta flaggan på piratskeppet
-"Lycratube-leken"
-Fiskdamm

Bästa presenterna: Playmo & Rollerblades

Zoey fick välja kakor. Det tog lite tid att dekorera alla, men det var kul! Grandma bistod med nya, piratformade kakformar.

Skattkistor var det andra kakvalet. Båda kom från en specialkakbok som vi fått av Grandma, och tillhörde absolut inte min vanliga repertoar av bakverk... så det var ett experiment. Men kul var det. De här är brownisar med lock av kakor, fyllning av non-stop och frosting som dekoration.

Darrin ordnade med piratflagga som dekoration. (Undrar vad vi ska göra med den nu... än så länge hänger den fortfarande i vardagsrummet.)

En hemmagjord kanon var den andra dekorationen. (Darrin tycker det är lite för kul att snickra just nu - huset är ganska fullt redan, utan kanoner!)

Pirattårta med fem (gula!) ljus

Välkomstskylten ute på gatan

Trångt

Ljusa vårkvällar med 23 grader, sommartid och sol kommer med ett underskattat irritationsmoment. Min vackra pendlingsväg längs Charlesfloden är plötsligt ockuperad av vårhungriga medmänniskor. Ja, jag menar er, flanörer och joggare som stannar för att prata eller pussas mitt på cykelvägen, går fyra i bredd trots att cykelbanan är max tre man bred, eller tränger er före mig vid rödljusen fastän ni måste inse att jag förlorar dyrbara minuter som kunde ha gått till att jobba eller vara med mina barn medan jag letar omkörningslucka på nästa raksträcka. Jag bara undrar: Var var ni under de mörka januarikvällarna, när kvicksilvret låg runt två grader och det regnade småspik?

Jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av rätten till min motorväg :-)

Knytkalas

I går kväll var det internationellt knytkalas på Haggerty. Det första som hände när vi kom var att alla barn fick varsitt "pass" att bära runt. Skolans motto, "Everyone is different, everyone belongs" passade extra bra ikväll. En mängd länder var representerade med informationsbord där barnen kunde lära sig mer om respektive land, och förstås få med sig ett klistermärke med landets flagga i passet.

Den stora begivenheten var ändå maten. Jag tror att runt 50 länder var representerade med olika matkultur, allt från Etiopien via Pakistan och Kina till Nya Zeeland. Folk hade verkligen ansträngt sig och maten var fantastisk - kikärts- och linsgrytor från Indien och Pakistan, dumplingar från Sydostasien, tortillas och empanadas från syd- och centralamerika, något som bara kan ha varit surdegspannkakor från Etiopien, gumbo, vinbladsdolmar från Grekland... Det kanske allra godaste var persilje- och tomatsallad som jag tyvärr inte uppfattade landet på. Åh, jag blir avundsjuk, tänk att folk äter sådan där mat hemma! Jag vill också. Själva hade vi ordnat med köttbullar, kokt potatis och sås. Köttbullarna gick åt, men inte såsen och potatisen, trots Novas fina skyltar som förklarade vad det var för något i kastruller och termosar.

Den bruna såsen ritade hon först en blå kastrull åt, men när vi hällde i den i en termos för att den skulle hålla sig varm ritade hon till en termos också, med pilar för att man skulle förstå (scannern delade upp teckningen i två bilder, men ni förstår nog ändå).

Nästa år anstränger vi oss lite mer och gör kroppkakor eller raggmunk. Köttbullar är visserligen stereotypt svenskt - men också lite tråkigt. Som Nova uttryckte det:

-Sås och potatis behöver vi i alla fall inte göra igen, då vet vi det till nästa gång!

Oh what a beautiful afternoon

This has to be one of the most beautiful days we have had since moving to Boston.  After school we played at the school for a while.  Then we went to the soccer fields and played some soccer (kind of played, though I must say that N is getting better).  Then back to the school.  We got home and ate ice cream on the front steps.  I do not really think that we went in until after 4, where we did our homework without any (at least by comparison) fighting. 

I did not get as much done today as I had hoped.  I did manage to get the wood cut for the cannon though, that is something...right? 

Bra frågor

Vi tittade på Melodifestivalen idag. Nova var som vanligt helt uppslukad, Zoey som är på god väg att bli riktigt frisk kunde inte sitta stilla en sekund (i Boston är Melodifestivalen kl 2 på eftermiddagen, därav överskottsenergin). Vi andra höll på att bli tokiga på att bli hoppade på i soffan hela tiden. Båda barnen hade i alla fall många frågor. En av Zoeys första var

-Varför håller de i de där grejerna hela tiden?

Hon menade korten som programledarna har sina anteckningar på. Det svaret hade Nova redan listat ut för länge sedan - hon lekte själv Melodifestivalen förra veckan och såg noga till att ha kort att titta på innan hon annonserade varje nummer, helt utan att ha frågat oss vad korten var till för.

Den bästa frågan kom från båda mina tvåspråkiga tjejer, oberoende av varandra:

-Varför sjunger de på engelska?

De njuter av att titta på TV på svenska och tycker inte att det passar att musiken är på engelska mitt i det svenska sammanhanget.

Björn Ranelids bidrag orsakade stor förvirring (vi missade hans ursprungliga deltävling):

-Varför sjunger han inte?

Sista frågan var när Loreen hade vunnit och var påväg upp på scenen.

-Varför tar alla kort på henne?

-Hon kommer att vara med i alla tidningar imorgon, svarade jag.

-Inte vår, fyllde Darrin snabbt i, det kan jag lova er.

Nej, just det. I Boston är inte svenska melodifestivalen vårens höjdpunkt. Här handlar allt bara om det republikanska primärvalet just nu. 

Last Week

So starting next week, I will start working again.  Scarey thought really.  In one breath, we never thought or planned for me to be off for so long.  Though it has been good for both the house and the girls.  M works long hours and travels.  So I have three more school days to complete everything that I have on my list.  Will I manage, I will be seriously shocked if I manage.  I would be a little closer if Tuesday wasn't a early release day when it is usually my long day to get stuff done.  Then on Thursday Z was sick, which happens to be my only other long day to get stuff done.  So I really didn't get much done at all this week.  Sigh...

Krupp

Zoey var hemma från skolan idag på grund av sjukdom för första gången sedan hon började på Haggerty. Lilla gumman vaknade och grät kl 10 i går kväll, hostade tills hon kräktes och fick panik av att det var svårt att andas - slutsatsen blev krupp. (Hon har haft det en gång förut, men då hade hon inte ens fyllt 1 än, så det var totalt oväntat.)

Darrin och jag var mitt uppe i vår amerikanska deklaration (jag tänker inte ens bry mig om att klaga i år, men usch säger jag bara). Det vara bara att avbryta, svepa in Zoey i varm filt och sätta sig ute på trappan. Det var aldrig läskigt svårt för henne att andas, bara mycket obehagligt för henne själv. Särskilt många timmars sömn lyckades vi inte pussla ihop i natt. Idag kändes det att man inte är van att ha en "bebis" i huset längre...

Namnsdagsöverraskning

Det är min namnsdag idag, men eftersom jag kom hem från Kalifornien sent igår kväll så kunde tjejerna naturligtvis inte hålla sig från att prata med mig innan det var dags för frukost på sängen (och inte jag heller, för den delen). Nova var mycket nöjd över att hon faktiskt hade fixat en namnsdagspresent åt mig.

-Du får gissa vad det är, sa hon. Det är en cirkel, med mönster på, och det börjar på "pp".

Jag var lite trögtänkt tidigt som det var och lagom jetlagad som jag var, så trots cirkel- och mönsterledtrådarna så gissade jag på "papper", "penna", "pincett".

- Jag ska ge dig en ledtråd, sa Nova. det börjar på "päää".

 - Aha, sa jag, pärlor.
- Nej , sa Nova, liksom många pärlor.
- Aha, sa jag, pärlplatta, det verkar ju stämma med cirkel och mönster också.
 
Nova tänkte en stund, och sedan sa hon finurligt:

- Nu tänker jag säga "nej", för jag vill att det ska vara en överraskning.

"Sportlov" på Cape Cod

Nauset Beach i februari

Vi träffade på en ensam säl - mycket spännande!

Lunch på Land Ho i Orleans - mysigt ställe med god mat. Vi delade på Crab Cakes, Fish & Chips och friterade calamari med mycket cole slaw.

Tjejerna är lediga nästa vecka - Winter break, som väl nog är det närmaste man kan komma sportlov i USA. Vi hade funderat på att ta en skidhelg, men det är stor snöbrist i New England i år. Det slutade med en hotellnatt på Cape Cod istället. Inte det mest vintriga utflyktsmål man kan tänka sig, men vi hade i alla fall med oss blåbärssoppa (tack Markus och Annica!). På bilderna ser det ut som om det blev mycket strand men ärligt talat blev det nog mest tid i poolen på hotellet.

Valentine's

Alla hjärtans dag är en stor dag när man går i Kindergarten. Jag var i Kalifornien i veckan och missade det stora äventyret, men Nova och Zoey bubblade av glädje när de berättade för mig på telefon efteråt. Tydligen är det tradition att alla barn ger varandra alla hjärtans dags-kort. Vi var lite sent ute med att köpa kort till våra tjejer - i söndags när Darrin äntligen kom sig för så var det slutsålt både på Target och Walgreens. Vi fick göra hemmagjord variant - en chokladgodisring (se bild). Darrin fick tag på sista påsen chokladgodis i affären, så lite tur hade vi i alla fall! Jag var väldigt skeptisk till att skicka med godis till skolan, men det visade sig var ogrundat för majoriteten av alla all hjärtansdagskort de fick innehöll någon form av godis...

Gymnastik

Nova och Zoey blev inbjudna att "prova på" gymnastik med Novas kompisar S och E i lördags morse (det var "tag med en kompis"-dag, och båda hade bett att få ta med Nova, så deras föräldrar bestämde sig för att det fick bli Nova och Zoey). Det värsta var att det började redan klockan 9. Vi gillar våra långsamma lördagmorgnar med bok och kaffe på soffan innan frukost (sovmorgon finns naturligtvis inte på kartan annat än för Zoey, men slappmorgon är det näst bästa). Nu hann vi i alla fall både göra pannkakor, äta god mysfrukost och hinna lagom i tid.Jag tror att båda tyckte det var riktigt kul. Det var verkligen som riktig gymnastik - de fick balansera på bom, hoppa på satsbrädor och hänga i sådana där sviktande pinnar som de gör på teve som jag inte ens vet vad det heter - barr? Både S och E hade gymnastikdräkt - ett nytt ord för mig på engelska: leotard. Finns det något mer avancerat ord än gymnastikdräkt på svenska också? Tänk, en enda lektion Kindergartengymnastik och jag känner mig redan helt ute på okända vatten. Zoey blev nog ändå lite sur när hon skulle gå balansgång på bommen och läraren försökte böja hennes ben för att se mer graciösa ut.

Lördagen fortsatte i intensivt tempo. Våra grannar/Zoeys bästa kompis-familj fick en bebis i tisdags så vi köpte blommor och gick över och gratulerade. Pappan och storasyskonen övertalade oss att följa med på barnmuséet på eftermiddagen. Innan dess hann vi också med svenska skolan-läxan. På kvällen blev det några kapitel i Suneboken (äntligen mys på soffan!) medan Darrin lagade mat och sedan tidigt sängdags för tjejerna så att jag och Darrin kunde ha lite för-allahjärtansdagsmys med hummer (jag sitter på Logan på väg till Kalifornien i skrivandes stund, så det var för-mys eller inte alls som gällde).

Idag har vi åkt skridskor igen. Zoey har efter två tillfällen på isen den här vintern blivit riktigt duktig. Den stora skillnaden mot Nova är att Zoey vågar försöka och inte har så mycket emot att ramla. Nova vill hålla i mig eller Darrin, krampaktigt och panikhårt, hela tiden - och det blir varken särskilt kul för henne eller oss. Hur motiverar man sitt försiktiga barn att våga mer? Efter flera år av samma problem med cykling så vågar hon nu (nästan) både starta, stanna och cykla på egen hand, men det krävs fortfarande massor av motivation. Det är svårt!

100th Day Of School

Jag tycker om Novas och Zoeys skola. Varje morgon när vi kommer in genom dörren känner vi oss välkomna in i värmen och och gemenskapen. Skolans familjekoordinator står vid huvudingången och hälsar alla barn med namn. Rektorn är också ofta ute och hälsar.

Idag firar de att de har gått i skolan 100 dagar. Båda har fått ta med sig en samling med hundra saker hemifrån (Zoey valde gummisnoddar, Nova ett papper med hundra Hello Kitty-stämplar). Båda kommer att fira, men Novas fröknar verkar gå mest in för firandet. Det var riktig partystämning i hennes klassum i morse. Alla hade pyjamas (pyjamasparty). Alla fick ta på sig varsin krona som de gjort själva under veckan dekorerad med 100 paljetter. De har räknat upp 100 snacks till morgonfikat (typ småkexs och flingor) i varsin påse. De ska ha dansfest med grannklassen. De ska göra ett stort plakat med 100 ord som de har lärt sig skriva. De får leta efter 100 gömda duvor (från Mo Willems "Don't Let the Pigeon Drive the Bus"-bok) över hela klassrummet. Med mera.

Nova har sett fram emot att få ha pyjamas till skolan (och slippa välja kläder) i flera dagar. Pyjamasen valdes dock också ut med omsorg: Rosa nattlinne, Hello Kitty-mysbyxor och morgonrock. Med delfinörhängen och fiskbensfläta till.

Det är roligt att lämna mina barn när de är spända av förväntan inför en dag i skolan!

Everglades

En dag under vår Floridasemester gjorde vi en utflykt till Everglades. Det visade sig vara helt rätt säsong, och helt rätt dag, för just en sådan utflykt - inga myggor, massor med alligatorer överallt (även bebisar, som var riktigt coola att se) och dessutom en helt ny "utflyktsbuss" att åka på guidad visning i. När vår visning, som gick genom träskmarkerna i Shark Valley, var slut bad guiden om tips på namn till "bussen" (en öppen, tågliknande struktur på hjul med två vagnar). Zoey föreslog "The Pirate" och fick sin vilja igenom!

"Squishy Bear", Zoeys klassmaskot, fick också hälsa på alligatorerna. När vi kom hem fick vi skriva ut kort och sätta in Squishy Bears album. Han får följa med alla barn som åker bort under läsåret, så att de kan dela med sig av sina upplevelser till de andra barnen på roligt vis.

Special Day

Zoeys klass håller på och lär sig om familjer just nu. Som ett led i undervisningen har alla familjer bjudits in till sitt barns "Special Day", då det är meningen att familjen och barnet ska dela med sig av något som är speciellt för deras familj. Det har blivit lite upptrissat - våra hinduiska vänner lät till exempel barnen måla lerljustakar som är typiska för en hinduisk ljushögtid, och vår polska vänfamilj spelade upp en dockteater om en berömd polsk saga.

Idag var det vår tur. Vi pratade lite om Sverige först, och pekade ut Sverige och Texas på en jordglob. Sedan läste Darrin om när Emil fick soppskålen över huvudet (ja, den finns på engelska). Efter det fick alla varsin hemmagjord målarbok med svenska barnboksbilder, en midsommarstång, en dalahäst och en svenska flagga att måla i. Vi avslutade med att äta kanelbullar och läsa Pippi. De fick också turas om att klä ut sig med Zoeys Pippi-utklädningskläder, och att lägga pussel där Pippi bär sin häst. Zoey kändes glad och nöjd efteråt och under hela tiden, vilket var målet för oss. Om några veckor blir det dags för Novas klass.

Super Bowl Sunday

I går var det Super Bowl Sunday och Boston (i form av New England Patriots) var representerade för första gången sedan 2008. Boston Globe (vår morgontidning) har diskuterat Super Bowl Party-planer i flera veckor. Super Bowl sänds inte live via internet så vi som inte har någon TV fick se till att bjuda in oss hos lämpliga vänner för kvällens begivenhet. Det blev lyckat. Vi såg matchen med två polska familjer och en amerikansk. Darrin, som ser en match amerikansk fotboll om året, var den som kunde överlägset mest om fotboll. Nova och Zoey njöt av att leka med de andra barnen, men var lite avundsjuka att vi fick titta på TV:

- Kan vi inte titta på en barnfilm istället, frågade Zoey.

På väg till matchen frågade tjejerna vilket lag vi hejade på. Darrin bestämde sig för att hålla på New York Giants (mest för att retas tror jag, han gillar när de hängivna Bostonfansen förlorar) och det uppskattade inte Nova och Zoey - det gick hela vägen och sjöng "Let's Go Patriots". Jag och tjejerna gick hem efter tredje kvarten. Nova var arg hela vägen för att hon var tvungen att gå, fast klockan var efter nio på en skolkväll. Hon somnade innan jag och Zoey hann borsta klart tänderna och lägga oss.

Tand(fe)problem

Vår stora tjej tappade sin andra tand i onsdags. Den har varit lös i mer än två månader. Hon var lycklig över att det blev just i onsdags, för då fick hon skriva sitt namn först på "februaritanden" på svarta tavlan i skolan (de har en tand uppsatt för varje månad så att ingen tappad tand går obemärkt förbi).

Darrin hjälpte tanden lite på vägen vid frukosten. Nova ville att han skulle sluta vicka ("det gör ONT Daddy!") så han tog bort sin hand och bad henne vicka själv och se hur det kändes nu. Hon blev ganska förvirrad när hon inte kunde hitta tanden i munnen.

Med tappningen väl avklarad kom den stora utmaningen för mig och Darrin. Det visar sig att vi är kassa på att vara tandfe. Första kvällen ville Nova lägga tanden i sin tandkudde som hon fått av Grandma (se bild - det är det amerikanska sättet att få pengar från sin tand). Tyvärr hade hon blandat ihop den förra tappade tanden med den nya och bad mig hjälpa henne avgöra vilken som var vilken. Jag var helt säker, men hon bestämde ändå att om det skulle visa sig att det inte "blev något" så kunde hon ju alltid prova den andra tanden nästa natt. Tur för mig att det råkade gå till just så, för jag fick en utmärkt ursäkt när tandfen glömde första natten... Men jag fick stå ut med en ganska arg Nova som tyckte att jag var dum som valde ut fel tand.

Andra natten kom tandfen ihåg och det blev succé. Tredje natten (i natt) skulle vi prova att ha tanden i ett glas med vatten istället (svenska sättet), men när tandfen skulle lägga i pengarna så var glaset, och tanden, borta - förmodligen i diskmaskinen/slasken. Stackars, stackars Nova, det blir ingen kul överraskning när hon vaknar imorgon. Jag har ont i magen nu. Får man verkligen vara så klantig som förälder?

Semester

Vi är tillbaka i Boston efter en underbar vecka i Florida. Förra helgen var det Disneyworld, under veckan hus i Cape Coral med utflykter till Sanibel-Captiva, sjöko-park och Everglades (hoppas komma mig för med att lägga upp bilder och mer detaljer senare, men vågar inte lova...:-)). Mamma har fyllt 60 (grattis igen!) och vi har fått gosa med kusin-Alisia igen (äntligen!). Vi kom hem igår vid halv tolv på natten och det var lagom tungt att få tjejerna till skolan i morse och sedan jobba hela dagen. Just nu känns det som om jag bara skulle vilja ha semester ALLTID!

Lördag i Point Reyes

 Helgen blev inte riktigt som planerat. Jag blev beordrad att förlänga min jobbresa till tisdag nästa vecka, så nu blev det helg med Helena i Menlo Park. Idag gjorde vi en dagsutflykt till Point Reyes National Seashore en timme norr om Golden Gate längs Kalifornienkusten för att försöka få syn på valar på väg till Mexiko. Trots att diagrammen visade att det borde gå att se 40 valar om dagen den 7 januari så fick vi inte syn på en enda på de timmar vi tillbringade längs kusten, men vi njöt av fint väder, sjöelefanter, Tule elk, pelikaner och fyrtorn och att vara ute efter alldeles för mycket kontorstid inomhus för oss båda två. På väg tillbaka till Menlo Park tog vi Highway 1 och stannade på en liten mysig restaurang och åt middag - kalamarin till förrätt fick 5 stjärnor av oss båda två!

Enligt skyltarna är det valsäsong

Den här är till dig, mamma!

Den vita såsen med pepparrot och dill var gudomlig till kalamarin som smälte i munnen.