Sunday, February 20, 2011

Årets första semlor

Vi hade tänkt åka skridskor i går, men det blåste över 20 m/s så det fick bli semmelbak istället. Det blev inte det vanliga Kesellabaserade receptet (för svårt att hitta Kesella-liknande produkt) men det blev gott ändå.

(Darrin fick betala $14 för en liten burk med kardemumma - nästan i klass med saffran!)

Friday, February 18, 2011

Fredagsmysfunderingar

Som jag säkert har berättat 100 gånger redan så har vi som tradition att titta på film, äta popcorn och dricka smoothie på fredagkvällarna. De senaste månaderna har jag ärligt talat nästan börjat bli lite trött på hela grejen - själva tanken är supermysig, men det har mer och mer blivit dels (1) att all disk är kvar efter att tjejerna äntligen somnat kl 10 på fredagkvällen och (2) att vi ser filmer som vi redan sett ca 100 gånger, som jag är hjärtligt trött på. Själva myset, att sitta nära varandra i soffan och veta att man har hela helgen framför sig, är ändå oslagbart... Så Darrin och jag bestämde oss för att försöka gjuta lite nytt liv i traditionen med nya filmer och enkel mat som krävde mindre disk (typ fryst pizza). (Fryst pizza funkade förövrigt en fredag, sedan var vi trötta på det - men på sista tiden har Darrin tagit hand om all disk medan jag lägger tjejerna, så just nu blir jag inte lika stressad av tanken på att ha all disken kvar när jag är för trött för att diska.)

Det är just nu fredag kväll efter myskvällen och jag är som vanligt trött så det här blir visst lite osammanhängande. Hursomhelst. Första veckorna funkade "ny eller nästan ny-"filmkonceptet alldeles utmärkt, med Emil och Aladdin. Förra fredagen hade Darrin, Nova och Zoey lånat Toy Story 3 på biblioteket. Det blev inte riktigt samma succé. Zoey tyckte att Toy Story 3 var alldeles för läskig och gav upp och ville gå och lägga sig efter halva filmen. Det har aldrig hänt förut. Hon och jag gick i alla fall och la oss, och när hon hade somnat tittade vi andra klart på filmen bara vi tre. Efteråt kände vi oss lite skyldiga - tanken är ju att alla ska njuta av myset - så vi gjorde ett nytt försök på lördagen, med en Sesame Street-film om när Big Bird flyttar till en ny familj. Zoey levde sig verkligen in i handlingen och blev katastrofalt panikledsen när några elaka nöjesfältsägare försökte (och till sist lyckades) fånga Big Bird för att sätta honom i bur. Hon skrek otröstligt och ville inte lyssna när vi försökte säga att hon kunde känna sig helt säker på att det skulle gå bra. Hon ville inte sluta titta heller. Resultatet blev att det skar i hjärtana på mig och Darrin nästan hela filmen på grund av Zoeys skräckslagna skrik. (Nova försökte få Zoey att vara tyst så att hon kunde höra vad de sa på filmen.)

Den här fredagen fick Zoey alldeles själv välja film. Det blev en mycket blek historia om Elmo och bokpiraterna. Zoey njöt, men jag tror att vi andra tre allihop var totalt uttråkade och satt och tänkte på annat. (Inte för att det egentligen spelar så stor roll, men det är ändå roligast när alla kan känna sig underhållna!) Hur ska vi hitta något som passar för alla, och som vi inte redan har sett 100 gånger? (Det sista kriteriet utesluter klassiker som Madicken, Lotta, Pippi och Emil, och Darrin står inte ut med Saltkråkan för Tjorven och Skrållan går honom på nerverna.)

Thursday, February 17, 2011

Bra frågor

Zoey ställer spännade frågor just nu. Frågor som jag alltid har längtat efter att mina barn ska fråga, som "Var kommer kokos ifrån, mamma?" eller "Hur bygger man en pool?" (Zoeys nya låtsaskompis Guggi hade byggt en pool, och när hon skulle förklara det för oss kom hon på att hon inte visste hur man gjorde).

Ikväll precis innan hon somnade frågade hon "Mamma, kan bilar prata?" Jag svarade utan att tänka till ordentligt "nej" på den frågan, och fick därför självklart följdfrågan "Men varför pratar bilarna i Cars(-filmen) då?" Så blev man satt på pottkanten igen. Jag klämde ur mig något om att det är en film, och det är kul att tänka sig att bilar kan prata... men jag visste redan att Darrin skulle bli mycket besviken på mig. Mer tappad magi.

Vi håller på och läser Pippi just nu. Den ganska nya utgåvan som vi har innehåller ett förord som diskuterar varför de valde att trycka boken i enlighet med originalet, med alla referenser till "negrer" bevarade. Tur att förordet fanns som en varning. Som 2010-talsmänniska är det inte helt lätt att läsa Pippi, och tänka ut hur man ska förklara för sina barn vad man "får" och "inte får" säga. Idag fick Nova läsa varje gång vi kom till ordet "Pippi" (vilket är närmast en gång per rad). Det tyckte hon var kul!

Tuesday, February 15, 2011

Jag blir tokig på att det alltid måste vara kaos överallt

Idag när jag kom hem möttes jag av:

-Tjejernas ytterkläder över hela golvet i hallen, plus alla lådor öppna med vantar hängande ut
-Zoeys (inne)kläder över hela golvet i tjejernas rum och lekrummet (Zoey byter kläder ca fyra gånger om dagen just nu och passar på att dra ut allt ur lådorna varje gång)
-Plastmat över hela golvet i sovrummet
-Små klippta bitar av papper över hela golvet i tjejernas rum
-Klistermärken som hade fastnat på golvet utspridda med jämna mellanrum över hela huset
-Lego på hela Zoeys säng

OCH SÅ VIDARE.

Det är inte det att Darrin inte har plockat undan. Det har han. Konstant hela dagen. Och det har garanterat varit 30 gånger värre vid minst 30 tillfällen idag. Det är bara omöjligt att få ha en enda kvadratmeter i ordning fem minuter av tiden och just nu känns det som om själva oordningen är påväg att äta mig levande!!! Det går åt så mycket energi på bara kaos.
A conversation with my children

Had a nice talk to the girls. It went something like this:

Girls- "Why does Mamma have to work?"

Me- "She enjoys working and we have to earn money so that we can have food, clothes and a place to live."

Girls- "But Daddy, you don't have a job."

Me- "I do have a job, it is getting to spend all day (everyday was thought in my head at this point) with you two."

Girls- After a short pause, "What are you going to do when we start school in August? You can not work at your old job, it is in Sweden"

Me- "I don't know, what do you think I should do?"

Girls- "You are good at fixing things, maybe you should do that."

Of course, this is similar to a conversation that they had with M last week during the Super Bowl. Then they had decided that I should be a football coach. Also, it is kind of nice that they think that I am good at fixing things!

This brings up a good point, what should I do when they start school in September?

Monday, February 14, 2011

Toy Story 3 and Curious George

Every Friday night we have cozy night. We watch a movie, have popcorn and smoothie. Friday night we finally watched Toy Story 3. The movie was good. If my sister would not have told me what to expect, I totally would have been crying. So many things were wrong with the movie, though probably wrong in a right way. First of all, what parents makes their kids empty the kids bedroom before they leave for university. Nothing says come home for the holidays then a room that does not feel like home (my sister would argue that my room at the folks house has not changed since I was in high school).

When we were in Texas over the Christmas holidays, I finally found my Curious George stuffed animal from when I was 3. He was in a box in the back of a storage building. Of course he came home with me. The girls thought that it was pretty cool when they saw him. I was really happy about finding him. Friends and family from when I was younger will remember him, he went everywhere with me.

Yes, I had to give him a hug when the movie was done.

Thursday, February 10, 2011

Kan jag få komma förbi sked tack

Novas frukostritual blir mer och mer invecklad för varje dag. Det viktigaste är juicen och "kaffet" (varm mjölk). Det ska vara i samma glas (juicen) och blommiga kopp (kaffet) varje dag, och lika fullt. För sisådär ett år sedan började hon fråga mig "Juice eller kaffe?" varje morgon för att på så sätt bestämma vilken hon skulle dricka först - för ett par månader sedan övergick det till uppmaningen "Säg juice, mamma"! Hon hade tröttnat på att jag började sjunga "Juice eller kaffe spelar ingen roll" varje morgon på Supersnälla Silversara och Stålhenrik-melodi ("Tjej eller kille spelar ingen roll, alla kan dansa och spela boll...")

Sista veckorna har det kommit till ett nytt moment i frukostrutinen. Juice- och kaffeglasen måste dras längs med gröttallriken förbi skeden till kanten av bordet innan Nova kan lyfta upp dem för att dricka. Därmed tillkom även ett nytt uppdrag för mamman:
-Säg "Kan jag få komma förbi sked tack!"
(Upprepas minst fyra gånger varje frukost - juice till Nova, juice tillbaka på plats, kaffe till Nova, kaffe tillbaka på plats.)
I Finally hung them up

Here is one of the crafts that the girls and I did last week when we were stuck inside all day. I had been wanting to do it for a while, but I always thought that it was a little too much of a pain. Then I was told just to use a coffee filter. Super easy, quick and the girls loved it.


I had to show a close up of the Yoda one. Yes, it is my favorite:

Wednesday, February 09, 2011

A Motivated M

Somehow M managed to get enough energy to sew a new curtain for the girls room. She and the girls sewed it Saturday night/Sunday morning. I think that it looks pretty good. It has given me some inspiration for the girls bed spread. I am thinking a story book bead spread.

Tuesday, February 08, 2011

My day in pictures

I can show how my day has been in pictures. This morning, I felt mostly like this:


It got better in the afternoon actually, but on the way home from Swedish School (it was -6.6 Celsius or 20 Fahrenheit before the wind chill factor and the wind was really blowing), I was like this:

The one positive was that when we were waiting for the train to come, the girls asked me to sing songs that they have never heard before. The only songs I actually know are camp songs, so that is what we did. Several I had actually forgotten about, but we sang "With a wing on their left" (my friend Jack had another verse to this song about hunting the birds, but I could not remember that one), "Susie went a'wading" (which I had to sing twice), "Mexican Juniper" (which was always Jason's song, even though he messed it up 73.2 percent of the time) and a couple more. So in honor of the songs, I thought that I would post this picture from 2001 at Worth Ranch. God we look young:


For those looking at it on facebook, I think that if you want to see the pictures, you will have to actually look at the blog to see it.
Super Bowl Sunday

I söndags var det dags för årets största match i amerikansk fotboll - förmodligen årets största sporthändelse i USA överhuvudtaget, i år en någorlunda jämn kamp mellan Green Bay Packers (Darrins barndomsidoler) och Pittsburgh Steelers. Jag har kommit nära att se Super Bowl en gång förut (i Punta Arenas i Chile 2001) men aldrig faktiskt lyckats. Darrin har missat tilldragelsen i många år medan han bodde i Sverige. Så, i år var det dags. Hyresgästen som bodde i vår lägenhet före oss lämnade efter sig en gammal TV, full med hockeylagsklistermärken och liksom vår gamla Sverige-TV även denna utan fjärrkontroll - dagen till ära fick TVn komma fram ur förrådet och den visade sig funka hjälpligt, i alla fall tillräckligt bra för Super Bowl (dagen efter när vi försökte använda den till How I Met Your Mother kraschade den, så nu åker den ut!).

Hursomhelst, TV fanns att tillgå. Kvällen blev en kulturupplevelse av klass. Darrin dukade upp buffé med Italian Beef, minitacos, Buffalo wings, guacamole och queso-dip. Nova och Zoey var mycket nöjda med att få äta plockmat i soffan till middag. För mig var det andra gången någonsin som jag tittade på amerikansk fotboll överhuvudtaget - nu har jag till och med förstått ungefär hur man får poäng. (Förra gången (som var i Uppsala) tyckte jag att de bara mätte avstånd med måttband precis hela tiden!)

Det stora samtalsämnet dagen före matchen var vädret i Dallas, där matchen spelades. De hade fått så mycket snö att alla inflygande åskådare fick svårt att ta sig dit (vilket de nog tyckte var jobbigt med tanke på att biljetterna enligt Darrin kostar från $3500 och uppåt). Det stora samtalsämnet dagen efter matchen var hur Christina Aguilera sjöng fel på amerikanska nationalsången. Det missade vi. Jag såg visserligen när hon sjöng, men jag kan inte texten - och Darrin var i köket och fixade med maten.

Matchen var kul att se, även om det bara blev första halvan för mig innan tjejerna tappade tålamodet. De kunde inte förstå varför Darrin fortfarande fick sitta och titta när de gick och la sig. De kunde inte heller förstå att man inte kunde sätta på paus när man behövde gå och kissa. Kanske dags att skaffa TV i alla fall.

Monday, February 07, 2011

Nova och bokstäver

Nova har haft Svenska Skolan-läxa varje vecka sedan i september. Egentligen har jag samma inställning till hennes läxa som till Zoeys - vill hon inte så tänker jag inte tvinga henne. Problemet är att när hon nu vill, vilket hon verkligen vill, så vill jag försöka göra läxan på "rätt" sätt så att hon har chans att lära sig något av det - och det är grymt frustrerande.

Nova älskar att skriva bokstäver och kopiera bokstäver som någon annan har skrivit - men hon älskar inte att försöka höra vilka bokstäver som ska vara med för att ett ord ska bli just det ordet. Och hon älskar inte att försöka komma ihåg vilken bokstav som låter "rrrr" eller "nnnn". Hon ber mig att jag bara ska skriva bokstäverna under rutan där de ska stå så att hon kan kopiera ("så brukar Daddy göra"), och vill inte alls lyssna när jag försöker förklara hur de olika ljuden bygger upp ordet. Det är svårt för mig. Det känns som om hon är så nära att komma på hur man gör när man läser och skriver, men inte vill ta det sista klivet över tröskeln. Och samtidigt som jag vill att hon ska vilja själv och tycka att det är roligt, så vill jag ju också att hon ska lära sig... Det gäller att utrusta sig med massor av tålamod och försöka att inte pusha, och aldrig aldrig låta sur (hur svårt det än kan vara ibland, jag lyckas inte alltid). Jag kommer ihåg hur jag själv vägrade förstå hur man adderar stora tal som står ovanpå varandra, en siffra i taget, när pappa försökte lära mig, men sedan tyckte att det var jättelätt när vi gick igenom det i skolan!
Zoey och bokstäver

Zoey har bytt grupp i Svenska Skolan från Jordgubbarna till Lingonen. Det betyder att min treåring från och med nu kommer att få läxa varje vecka. Det känns absolut helt tokigt. Hon fick sin nya läxbok för två veckor sedan. Övriga gruppen har jobbat i den minst halva hösten - så nu har alla Lingonbarnen fått i uppdrag att göra läxor tills de är helt klara med boken till imorgon.

I lördags när Nova och Darrin var på musikkurs gjorde jag och Zoey ett som jag tyckte modigt försök att öppna boken. Det blev en glad överraskning. Till skillnad från Novas läxbok så kräver inte Zoeys bok att hon ska kunna skriva bokstäver själv - hon får känna igen och ringa in ord och dra streck mellan bokstäver som är lika. Det var en enorm lättnad för mig - Zoey befinner sig nämligen för ögonblicket i den fasen av sin utveckling att hon känner igen många bokstäver, och kan skriva dem på datorn (till exempel som Skypemeddelanden till mormor och morfar), men får enorma raseriutbrott när hon försöker skriva dem för hand för att handen inte vill göra som hon vet att det ska se ut. Boken är alltså på helt perfekt nivå för Zoey och första uppslaget gick helt galant. Treåring som hon är är det däremot självklart lite värre med långtidskoncentrationsförmågan så någon helt färdig bok får vi inte till innan imorgon... men det får vara bra ändå. Jag tänker INTE tvinga på min treåring läxor och skrämma upp henne för all framtid när det gäller skolarbete. Man får ha dålig koncentrationsförmåga när man är tre!!!

Förövrigt så skrev Zoey sitt namn för hand helt själv för första gången igår, och var jättestolt. Det har varit nära i flera månader, men framförallt Z har envisats med att inte vilja bli som Zoey vill!
I Won

When we went to Switzerland this past summer, we stayed at a friends house. They had this painting that I fell in love with by an Irish artist named Dawn Crothers. Ever since then I have wanted one of her paintings, but the opportunity has not presented itself yet (still hoping that it will. Recently she launched her website and help promote it, she had a contest where she gave two of her prints. I actually won one of them. It was the perfect timing for it, I was having a bad moment when I found out. I am not sure which one I will be getting, but it does not really matter. I am happy with any of them. In fact, I can not decide which one I would like the most. Perfect timing though, I am ready for some new art (which is not really fair, I am always ready for some new art).


Saturday, February 05, 2011

Snowed In

Right now, we have way too much snow in Boston. When we walk down the street, I feel as though I am on Hoth. What makes it worse, everything gets canceled. This week Swedish School and swim classes were canceled. Which means that I had to find extra stuff for us to do.

We did manage to get out some this week, everyday actually for a couple of hours each day. In N's music class today, one of the other parents said that this was the first time that her son was out of the house all week. I think that I would go CRAZY if I had to stay in the house with the kids all week without going out.




We also have done a ton of baking. I am going to weigh a ton if we continue with this. We baked chocolate chip cookies, Rice Crispy treats and brownies this week. That is enough to last us a life time. We were a little creative with the Rice Crispy treats. We did hearts to get ready for Valentines day and Mickey Mouse heads because because I am in a Disney mood.



We also started the Daddy work day. Big project for this week was fixing the table. When I took the top off, the entire table just fell apart. Took about 3 hours to complete it. Would have been a lot shorter, but help was there.


After all week of saying no, I finally gave in with the hair color for the girls. They picked red, blue and silver. After they were done, N said "look Daddy, you have silver in your hair as well!" Aren't kids great?

Friday, February 04, 2011

Orm på tunnelbanan

Samtalet vid frukostbordet hemma i morse kretsade kring två roliga bilder på en boa i tidningen. Boan, som gick under namnet Penelope, hade åkt med tunnelbanans röda linje ("vår" linje) i nästan en månad, från att hon smet från sin ägare den 6 januari tills hon hittades av en passagerare i går kväll. Penelopes ägarinna hade haft henne runt halsen under en sjal när ormen bestämde sig för att smita. När ägarinnan upptäckte att Penelope var borta och inte gick att hitta togs tågsättet tillfälligt ur drift - men har sedan kört i nästan en månad med boan gömd ombord. Nova och Zoey var mycket fascinerade och vi fick gå igenom hela historien gång på gång på gång innan de fick klart för sig hur det hade gått till. Darrin föreslog att vi, om vi hittade en orm på tunnelbanan, skulle ta med den hem och ha den till husdjur. Zoey var precis på väg att säga att hon var allergisk mot ormar, när Darrin sa "Kom nu inte och säg att du är allergisk mot ormar Zoey". Så, det fick bli Bennys som var allergisk mot ormar istället. Bennys som förövrigt numera permanent har installerat sig i vårt badrumsskåp. (För er som inte vet så är Zoeys bästa låtsaskompis Bennys väldigt kort, ca 15 cm hög bara.)

Thursday, February 03, 2011

Litet glädjeämne stor glädje

N, Z och D hade fixardag idag. De lagade köksbordet, tog bort klistermärken från spegeln och bar ut saker i förrådet. Som vanligt på fixardagar fick jag i uppdrag att upptäcka alla förändringar när jag kom hem. (Det är lite farligt, för Darrin blir lätt lite sur om jag inte upptäcker rätt saker tillräckligt snabbt :-))

Gladast blev jag när jag skulle hjälpa tjejerna att borsta tänderna och upptäckte att allt damm på handfatet var borta. Badrummet var nystädat! Jag som har gått omkring och haft dåligt samvete över det ostädade badrummet i minst två veckor. En stor lättnad - och jag blev så glad. Tack familjen!

Wednesday, February 02, 2011

Kort sammanfattning av 2 februari

-Simskolan inställd på grund av vädret (liksom även Svenska Skolan igår kväll, undra hur lång tid det kommer att ta innan familjen börjar klättra på väggarna hemma)

-Nova var till doktorn och fick en spruta (en till så har hon hunnit i fatt amerikanska vaccinationsprogrammet och får rätt att börja skolan)

-En decimeter djupa vattenpölar på väg mellan kontoret och labbet (tur att jag tog vandringskängorna idag!)

-Åska påväg hem

-Alla flyg till och från Boston inställda, skolor och restauranger stängda, MIT öppet, men med kraftigt reducerad personalstyrka

-Zoey råkade riva sönder sin "favvisbok" (för ikväll, det ändrar sig beroende på vilken hon får tag i i bokhyllan) och blev mycket ledsen. Vi hade ingen tejp hemma, så vi ringde till Daddy på mataffären och bad honom köpa. Sedan pratade vi om när Alfons bok gick sönder och han fick tejpa. Jag fick berätta historien om Alfons tre gånger (MIN favorit-Alfons, "Jag ska bara...").

-Hålet i Novas högra öra har blivit infekterat, mellan tvätten i går kväll och i kväll. Två tops blev båda alldeles blodiga. Hon har haft hålen i två månader nu, så de borde ha läkt färdigt... Oväntat och läskigt. Darrin säger att han har haft infektioner i sin öronhål massor av gånger och att det går över om man tar hand om det, och tvättar med sprit flera gånger om dagen. Vi får se hur det utvecklar sig. Vi tvättar igen innan vi går och lägger oss. Kanske det blir doktorn för Nova igen imorgon...

-Zoey stannade inne när Nova och Darrin skottade i morse för "hennes vattenbyxor (läs: termobyxor) var inte bra". När jag frågade om hon hade dem på sig när de åkte till doktorn sa hon "då var de bättre".

Monday, January 31, 2011

Äntligen klara med skolansökningarna!

Det är galet hur jobbigt det kan vara att söka skolor åt sina barn. I fredags kväll fyllde vi i sista papperena och skickade in sista blanketterna för i år. Nu är det bara att hålla tummarna för att tjejerna kommer in på en riktigt bra skola. Vi har sökt fem olika alternativ, men det är inte alls säkert att de kommer in på något av dem.

Två av skolorna som vi har sökt är privatskolor. Inte så konstigt kanske att en sådan ansökan kräver en del pappersarbete - de vill verkligen veta att de får in "rätt" barn och familjer, även om det som de själva uttrycker det är något av ett "crap shoot" i den här åldern (svårt att avgöra än sålänge om barnen kommer att bli genier, herre gud). I alla fall. Vi började ansökningsprocessen redan i oktober med Öppet Hus-besök. I november var det intervjuer med mig och Darrin, i december respektive januari "lekträffar" för tjejerna, där de fick leka med andra barn i klassrums-/gruppmiljö under en timme medan deras beteende noga utvärderades... Nu i januari har vi fyllt i sista ansökningspapperen, lämnat in rapport från Novas och Zoeys fröken i Uppsala om deras tid på Slavsta förskola och sökt ekonomiskt bidrag.

"Ekonomiskt bidrag" förtjänar ett kapitel för sig själv. De här skolorna kostar sammanlagt ca $33000 per barn och år - summan för två barn blir högre än min årslön. Alltså, omöjligt utan bidrag. Bidragsansökan görs smidigt gemensamt för alla privatskolor på internet. Det stod att det skulle ta en normal familj ca en timme att fylla i den. För mig och Darrin som fortfarande har en fot i Sverige när det gäller löner och skatter var varje fråga oerhört komplicerad inte bara att besvara utan till och med att förstå. Det tog oss nog fem hela kvällar innan vi äntligen var klara! (Därför inga blogginlägg de senaste veckorna...)

Att söka kommunala skolor är också ett stort projekt i Cambridge. För det första så är hela processen ett lotteri. Om man söker innan sista januari får man vara med i första omgången av lotteriet, och har hyfsad chans att få något av de tre alternativ man skrivit upp på sin prioriteringslista. Att välja vilka skolor vi skulle söka var det första stora projektet. Det involverade lusläsning av skolguidboken och guidade visningar på de mest intressanta alternativen. Vi bestämde oss när Darrin stod i kö för att lämna in ansökan.

Det andra problemet är alla papper som behövs för att lämna in ansökan. Håll i er nu:

1) Ifyllda ansökningsblanketter
2) Ifyllda lunchblanketter
3) Ifyllda språkblanketter
4) Födelsebevis i original
5) Vaccinationsbevis (på att barnen har fått alla från en lista på tio olika sprutor och har haft vattkoppor)
6) "Certificate of address" påskrivet av en notarie
7) Hyresavtal/huslånebevis/påskrivet brev från hyresvärd
8) Elräkning/gasräkning/teleräkning från de senaste 30 dagarna
9) Lönebesked/bankbesked/W2 från de senaste 60 dagarna med adress angiven

Det tog ett tag att samla ihop alla papper. Jag tycker att Darrin och jag är hyfsat organiserade och framsynta - ändå var det en total pärs att försöka få in våra barn på lämplig kommunal skola!

Nu är det över för den här gången. Nästa steg är deklaration; den amerikanska varianten måste vara inne innan sista februari för ekonomisk hjälp-ansökans skull. (Med tanke på hur lång tid den ansökan tog är det nog dags att börja nu...)

I mars kommer beskeden. Nu är det bara att hålla tummarna. Kommer vi inte in på något av våra sökta alternativ, utan blir (tvångs-)placerade på någon av Cambridges mindre trevliga kommunala skolor, så kanske det blir att flytta till ett annat område och börja om igen... men den dagen, den sorgen. Nu ska vi bara titta på sitcomavsnitt på hulu.com, äta glass och slappa i minst en vecka!

Sunday, January 30, 2011

Sesame Street Live 2
Sesame Street Live

Vi var på utflykt i torsdags. Hyrde en Zipcar för hela kvällen och åkte till Lowell på barnshow med Sesame Street. Har jag berättat om Zipcar? Det är ett bildelningsföretag där man kan "låna" en bil när man behöver den, för ca $10 i timmen. Jämfört med att ha egen bil är det inte dyrt, och framförallt såhär på vintern känns det mycket smidigt - inget konstant behov av att skotta bil och hitta parkeringsplats. I dagens utflykt ingick dock både en halvtimmes bilskottning (vi var de första att låna bilen efter senaste snöstormen) och parkeringsplatsproblem (Zipcarskylten på parkeringsplatsen var översnöad, så någon hade tagit "vår" plats av misstag medan vi var borta).

I alla fall. Efter de första 30 minuternas snöskottning blev det en supermysig kväll. Eftersom stormen dagen till ära hade stängt alla skolor så var det kraftigt mindre trafik än vanligt på vägarna - skönt! Vi åkte tillräckligt tidigt för att hinna med mysmiddag på mexikansk restaurang innan showen började. Nova och Zoey tycker att tortillachipsen som man får medan man väntar på maten är bland det mysigaste som finns (- deras burritos blev till största delen lunchlåda till mig till på fredagen.) De vågade sig till och med på att - hand in hand - gå och fråga om mer när den första laddningen chips tog slut!

Zoey har under tiden här i Boston blivit mer och mer förtjust i Elmo och Cookie Monster och de andra Sesame Street- karaktärerna. Hon har Elmo-tröja, Elmo-pyjamas, Elmo-tofflor och Sesame Street-skor. Darrin har också Elmotröja och Elmofilt (för att göra henne glad), och "Elmofilm" är numera ett av favoritvalen till myskvällsfilm på fredagarna. (Zoey gör också en helt fantastisk Elmo-imitation - borde spelas in och sparas för eftervärlden...) Det här gjorde förstås att jag och Darrin hade ganska höga förväntningar på kvällen - och de kom inte på skam. För varje ny karaktär som dök upp på scenen skrattade Zoey som tokig. Elmo kom sist, och blev den största succén. Sammanlagt skrattade hon oavbrutet i minst tio minuter. Både hon och Nova njöt - och höll sig relativt stilla och uppmärksamma - under hela showen.
Insnöade

Natten mellan onsdag och torsdag var det dags för nästa stora snöstorm, fjärde för säsongen. "Snöstorm" är verkligen mer extremt här än i Sverige. Under natten hade vi fått ca 20 cm. Det betydde att alla bilar var insnöade igen, att alla cykelbansövergångar var blockerade av nya snövallar och att jag inte kunde hitta tidningen när jag gick ut för att hämta den på morgonen - den var helt begravd i snö. Jag tog bussen till jobbet - i vanliga fall blir det cykel, men vägarna plogas före cykelbanorna, så inga cykelbanor skulle vara plogade redan torsdag morgon, och jag hade ingen lust att dra cykel 6 km genom 20 cm lössnö. Bussarna gick förvånansvärt nog i tid - förra gången jag blev tvungen att ta bussen fick jag vänta 40 minuter på en buss som skulle gå var 20e minut. Det var fascinerande att följa livet i Cambridge från bussfönstret - varenda hus var i full färd med att långsamt gräva sig fram ur det nya snötäcket. Det kan nämnas att efter tre tidigare snöstormar så är varenda hörn redan fullt med över-meter-höga snövallar. Dessutom finns det lokala lagar som säger att alla husägare har skyldighet att skotta sina trottoarer och inte får slänga någon snö på gatan - ingen lätt utmaning. ALLA använder salt - därför är trottoarerna konstant blöta även vid minusgrader.

Skolorna i Cambridge har redan stängt fyra gånger i vinter, mitt jobb två, på grund av för dåligt väglag efter storm. Som svensk kan det kännas lite konstigt att det ska behövas, framförallt så här långt norr ut i USA där de är vana vid snön och har utrustning att få bort den - men det kommer helt enkelt så mycket snö varje gång att det inte går att hinna med!

Wednesday, January 19, 2011


Försenat bildbevis på min Texastjej

Thursday, January 13, 2011

Snöstorm igen

Det har varit snöstorm i Boston igen. Och jag missade det den här gången också. Darrin, Nova och Zoey tillbringade onsdagen (mest) inomhus med varm choklad medan en rejäl "blizzard" svepte in hela Boston i en halvmeter snö, stängde skolor och arbetsplatser och fick lokaltrafiken att stanna av. MIT var också stängt, så det skulle ha blivit snöledigt även för mamman om hon hade varit hemma. Jag för min del tillbringade däremot onsdagen, liksom hela veckan, i Rochester på jobbresa. Vi fick inte lika mycket snö, men tillräckligt mycket för att det skulle vara grymt läskigt att köra Mississippiregistrerad Toyota Corolla med sommardäck fram och tillbaka från hotellet till jobbet.

Jag åkte hit i söndags kväll - söndag som förövrigt råkade vara min födelsedag. Hursomhelst, jag hann få känna mig firad innan jag kom iväg. Det började med att Darrin, tjejerna och mamma och pappa (de senare via Skype) kom och sjöng med paket och frukost på sängen. Jag tycker egentligen inte att det är viktigt med paket på min födelsedag, men av någon konstig anledning känns det viktigt att tjejerna får fira även mig och Darrin som de har lärt sig att man ska bli firad på sin födelsedag. Det betydde att jag fick välja mat också - fajitas, fast utan margarita eftersom jag skulle köra bil innan dagen var slut. Jag tror att Nova och Zoey ändå var lite besvikna att det inte blev några ballonger och tårta. Nova hade helst velat dekorera vardagsrummet med blåa serpentiner - hon fick ju rosa på sin födelsedag.

Höjdpunkten för mig var överraskningslunchen som Darrin och tjejerna tog med mig på på vårt libanesiska kvarterscafé (Sofra). Nova var lagom sur när vi kom dit för att hon hade varit tvungen att ta på sig byxor för att gå ut. Hon krävde att få pasta, vilket betydde att jag fick börja med att lugnt förklara tio gånger att det inte gick att köpa pasta där. Jag hann börja tro att det skulle bli katastrof - men det blev härligt. Båda tjejerna tyckte också det var mysigt att prova fyra olika nya rätter och efterrätter som vi aldrig ens hade sett tidigare, än mindre hört namnen på, och att tränga in sig på soffan i fönstret och balansera alla tallrikarna på ett litet kopparbord. Caféet, som ligger bara ett par hundra meter från vårt hus, har varit med i tidningen, och det är alltid kö utanför när vi går förbi. Jag har varit sugen på att prova det länge!

Wednesday, January 12, 2011

Julgransplundring

Efter Harvard-konstkursen-som-blev-musikkurs i lördags släpade hela familjen sig iväg på julgransplundring med Svenska Skolan på ålderdomshemmet Scandinavian Living Center i West Newton. Jag kom ihåg från julgransplundringarna i Enköping när jag och Markus var små att man gärna skulle vara finklädd. Nova var helt med på idén - enda problemet var att jag fick snabbtvätta hennes julklappsklänning och dra upp värmen i huset några grader för att elementen skulle bli varma så att den hann torka i tid. Zoey å andra sidan revolterade (sin vana trogen) och bestämde att hon skulle vara FUL. När Darrin och jag förklarade att det inte spelar någon roll vad hon har på sig, hon är ALLTID världens finaste Zoey, så blev hon ännu surare. Hon valde ut ett par blåa sammetsaktiga tajts och sin röda yoda-tröja. Efter julgransplundringen, när vi frågade hur det hade varit, sa hon "Jag VAR ful!". Hon var nöjd, för hon tyckte att hon hade lyckats.

Själva julgransplundringen var lyckad. Det var första gången för både Darrin och tjejerna, och första gången på ca 25 år för mig. Det var knytkalas. Vi hade med oss julsillen som inte fick följa med till Texas på grund av kostnaden för incheckat bagage inom USA, och den blev populär. Höjdpunkten för mig var att dansa kring julgranen - men det var lite läskigt också, för jag blev alldeles svettig och andfådd och fick börja inse vad det var mamma och pappa tyckte var så jobbigt med att dansa kring granen när vi tjatade som barn. Nova och Zoey uppskattade själva "plundringen", som den här gången innebar att plocka godispåsar ur julgranen. De tyckte också att det var härligt att få titta på Kalle Anka, som vi missade i julas - den visas på SVT Play, men bara exakt samtidigt som på TV, vilket var kl 8 "dagen före" jul enligt vår konstiga 2010-tideräkning.

Tomten kom också - de fick se honom långsamt närma sig utanför fönstret, precis som han ska göra. Han pratade både svenska och engelska, och han hade med sig ett paket till varje barn. Nova fick sitt paket allra sist och hann bli ganska nervös. Efteråt kom frågorna: "Varför var han här idag?"

Tomten har blivit ett problem för mig. Jag tycker inte om att lura mina barn, det känns alldeles fel - fast det är för ett gott ändamål, och fast Darrin envist fortsätter övertyga mig att det skulle vara att ta deras barndom ifrån dem att inte låta dem tro på Tomten. Nu kom vi, Nova, Zoey och jag, tillsammans fram till att Tomten nog kom såhär flera veckor efter julen av omtanke om de svenska barnen i Boston, eftersom han ju alltid kommer på dagen i Sverige och på natten i USA. De svenska barnen i USA hade ju inte fått träffa Tomten den här julen, som de brukar få göra i Sverige!

Monday, January 10, 2011

Femåring på Harvard

I lördags började Nova på vad vi trodde var en konstkurs på Harvard. Det visade sig under lördagens gång röra sig om en musikkurs. Nova tror fortfarande att hon ska få börja måla tavlor snart. Jag vet inte hur vi lyckades missförstå så totalt. Hursomhelst har jag nu en femåring som går på Harvard - även om det bara är 45 minuter i veckan i åtta veckor, och även fast det rör sig om ett experiment som utförs av psykologiska institutionen för att se hur musikkursen påverkar femåringars kognitiva utveckling.
Zoey är störst?!

Nu är det officiellt. Darrin och tjejerna var till doktorn i fredags för Novas femårskontroll. Nova är 104 cm och väger 38.4 pund. Zoey är 106 cm och väger 39.4 pund.

Sunday, January 02, 2011

Nyår på Tahauya

En av Darrins bästa vänner har börjat jobba som ranger på scoutlägret Tahauya utanför Austin. (Vilket drömjobb!) Vi tillbringade större delen av nyårsafton nere hos honom och hans familj. Det var fantastiskt härligt att få släppa Nova och Zoey ”lösa” i skogen (ja, jag vet att de varken är hundar eller kor, men i alla fall). Vi tog en promenad runt lägrets sjö, kollade in vattenfall i bäcken, prasslade i löven, klättrade i berg och upptäckte grottor, och jag var bara lite nervös att tjejerna skulle trampa på en skallerorm på vägen. Nova hade Levisjeans, sina rosa cowboyboots och matchande prickig rosa tröja och gick omkring och fingrade på Darrins telefon hela tiden – jag kunde inte sluta titta på henne och le. Hur fick jag en sådan dotter? Jag skulle vilja att mina barn fick växa upp så nära naturen. Kanske valde jag ändå fel karriär  Darrins kompis har en 6-månaders dotter som redan verkar njuta av både läget och alla scouter som kommer och går och busar med henne. Världens socialaste och gladaste bebis, förresten – men så har hon några av världens socialaste och lättsammaste föräldrar också!

Saturday, January 01, 2011

Barnvakt och Robert Earl Keen

I torsdags hade vi “professionell” barnvakt för första gången. Nja, professionell är fel ord, men betald barnvakt i alla fall. Barnvakten var 17 år och går i High School i vanliga fall. Nova och Zoey var mycket skeptiska innan, men Alex och Joey var tillräckligt extatiska för att lyckas övertyga dem om att det skulle bli kul. När jag frågade Nova morgonen efter hur det hade haft det ville hon först inte berätta. Sedan viskade hon: “Du får inte berätta för Daddy. Vi tittade på massor av TV.” I detaljförklaringen ingick även att de satte på TVn i sovrummet efter att de hade lagt sig.

Medan Nova och Zoey tittade på TV med sin inhyrda barnvakt gjorde jag och Darrin Texas på klassiskt vis. Dennis och Shirley tog med oss och Michelle till Fort Worth Stockyards för en riktig Barbeque, där vi fick betala för det kött vi ville ha, fick bönor och saltgurka gratis och fick äta på papper istället för på tallrikar. Vi tog både brisket, korv och revbenspjäll. Lokalen var full av infödda Texasbor i cowboyboots och –hattar. Från Stockyards fortsatte vi till Bass Performance Arts Center och den traditionella Nyårskonserten med Texasikonen Robert Earl Keen. Jag tror faktiskt att det var den bästa konserten jag någonsin har varit på. Vi har sett Robert Earls nyårskonsert förut, men i år var överlägset bättre än förra gången. Han skämtade vilt mellan låtarna, öppnade konserten med våra två favoriter och spelade nästan bara sånger vi kände igen hela kvällen.

Även Bass Performance Arts Center var fullt av typiska Texaskläder, kanske delvis kvällen till ära på grund av Robert Earl. Det läskiga är att jag nästan börjar tycka att cowboybootsstilen är snygg. Novas rosa julklappsboots är definitivt coola – hon smälter totalt in i miljön härnere. Zoey är en aning avundsjuk, men hon vill ha gula boots och det är inte lätt att hitta :-)

Tuesday, December 28, 2010

Nagelblommor, tumproblem och snöstorm

I dag var stora Nagelspadagen. Alla 10 familjemedlemmarna var inbokade för pedikyr och manikyr kl 10:30 i morse. För Nova och Zoey var det första gången, och mycket spännande. Jag fick två tjejer i knät i pedikyrstolen som båda ville doppa fötterna i det varma vattnet. Zoey njöt mest - Nova tyckte att det var för varmt. Båda var mycket nöjda med gult/rosa nagellack, glitter och målade nagelblommor på stortår och tummar. Zoey sa att hon hade slutat suga på tummen - hon ville också så gärna ha tumblommor. En stund i alla fall. Innan vi hann lämna nagelspat fick hon sådan panik av att inte kunna suga på tummen att vi fick be dem ta fram nagellacksborttagningsmedlet.

Vi njuter fortfarande av den relativa värmen i Texas och Grandma och Grandpas jacuzzi. I Boston har det varit snöstorm de senaste dagarna. MIT fick till och med stänga igår för alla "non-essential employees" för att det var för farligt att ta sig ut i trafiken.

Förövrigt har Zoey bestämt att hon ska gifta sig med sin (låtsas-)kompis Bennys imorgon. Mormor och morfar blev inbjudna via Skype. Zoey gav dem ett flygplan så att de skulle kunna komma, men så gick flygplanet sönder så hon fick ge dem en väldigt snabb gul bil istället. Jag älskar alla hennes fantasifulla historier. Nova följer med stora ögon allt som storkusinerna Alex och Joey gör. Helst hade hon velat vaxa ögonbrynen i dag på spat också - tills Joey provade, och skrek så att taket höll på att ramla in. Bra avskräckt, Joey! I morse fick hon rosa cowboyboots i julklapp av Grandma och Grandpa. Min lilla Texastjej.

Monday, December 27, 2010

Jul i Texas

Så var julen över för den här gången... nästan i alla fall. Vi småfirade lite via Skype med mormor, morfar, Markus, Annica och Alisia den 24e, firade ordentligt med Grandma och Grandpa, Daniel, Elina och Veera den 25e och sedan igen idag med Michelle, Alex, Vince och Joey. Imorgon börjar vi dagen med paket från Grandma och Grandpa - så som sagt, julen är i alla fall nästan över. Nova och Zoey känns nöjda, fast Zoey sa på juldagskvällen att hon vill ha "vanlig" jul. När jag frågade vad det var förklarade hon "snö". Snö har vi inte i Texas. Vi badar i Grandma och Grandpas utomhusjacuzzi varje dag. Däremot var vi på isutställning på hotellet Gaylord Texan nära flygplatsen igår, med ett stort istält fullt av isskulpturer skapade av 40 iskonstnärer från Kina, inklusive minusgrader och fejksnö. Zoey var sur hela tiden.

Zoeys favoritjulklapp var en pruttkudde. Novas största avundsjuka var pruttkudden. Hon kunde inte förstå varför tomten inte visste att hon också ville ha en pruttkudde. Idag fick hon en av Grandma. Hon sprang direkt och visade den för Zoey. Zoey sa bara "Åh, en sådan som du mest ville ha!". Zoey fick förresten massor av saker som hon "mest" ville ha - pruttkudden, lego, en kamera (lika som Novas!) och en kissdocka. Hon vill bara ha lego på sin födelsedag!

Thursday, December 23, 2010

Den 23 december på kvällen...

...och jag sitter jag på flygplatsen på väg till Texas. Den klassiska skinktraditionen blev på eftermiddagen istället för kvällen i år, via Skype, med kaffe istället för snaps och skinka bara genom ögonen. Men det var kul! Jag, Markus, Annica, mamma och pappa sjöng och skålade som vanligt.

Det har blivit mycket Skype idag. Jag trodde när jag bokade flygbiljetterna att idag skulle vara en jobbdag, men alla på MIT har ledigt idag visade det sig, så jag satt hemma vid köksbordet och jobbade. Pratade med Zoey på Skype i morse - hon var fullt upptagen med att "skriva" en kompletterande lista till tomten med saker som hon hade glömt att önska sig. En gunga har hon kommit på att hon vill ha, och ett hjärta. När jag frågade vad hon tänkte göra med gungan sa hon "Den ska jag sätta upp i vårt nya hus när vi flyttar". Bara så att det är helt klart för er som läser: Vi har inte tänkt flytta inom den närmaste framtiden.

Det ska bli spännande att se vad vi får till för jul i år. I morgon på julafton har vi tänkt baka lussekatter på morgonen och ha lite julmiddag för några vänner på kvällen. En av vännerna kanske ska klä ut sig till tomte så att Nova och Zoey får träffa tomten i år också... men å andra sidan var det tillräckligt svårt förra året att förklara varför tomten både kom på julafton och natten till juldagen. Det är nog dags att välja en tradition per år, antingen amerikansk eller svensk tomte. Zoey tittade på gamla bilder från julen 2008 häromdagen. Det kom ett kort på pappa utklädd till tomte, och hon ropade direkt "Där är ju morfar-tomten!" Jag tror inte att hon kopplade ihop att det var morfartomten som kom med hennes älskade bilpulka, men hon kände helt klart igen morfar på bilden.

Det känns ganska juligt här på flygplatsen. Alla gatediskar är superdekorerade, med guldslädar/polkagrisrandigt tyg/tomtelandsmiljö... Högtalarna spelar julmusik. Ibland känns det nästan som om julen får ta ännu större plats här än hemma i Sverige. Det är de små detaljerna som får mig att känna så, som det personliga julkortet vi fick från tidningsbudet. Tidningen har varit full med uppmaningar till välgörenhet hela december. Flera olika organisationer samlar in julklappar till barn i familjer som annars inte skulle ha några att öppna på juldagens morgon. I tisdags var den stora nyheten att någon hade brutit sig in i en av organisationernas leksakscontainrar och stulit leksaker skänkta till välgörande ändamål. Det blev såklart ramaskri om vilken Grinch som hade varit framme - slutresultatet blev att upprörda människor mångdubblade de ursprungliga bidragen till organisationen. Inte för att jag tror att organisationen själv låg bakom stölden, men jag kan inte hjälpa att det slår mig att det hade varit ett bra knep!

Monday, December 20, 2010

Det snöar i Boston idag, äntligen! Synd bara att Nova och Zoey inte är här så att jag kan njuta med dem - hur kul är snö när man är ensam? :-) En fördel är att huset är mer undanplockat ikväll än det har varit på väldigt väldigt länge - men, jag längtar redan efter dem.

Sunday, December 19, 2010

Årets pepparkakshus-tåg

City girls

Vi åkte skridskor idag. Det finns två sätt att berätta historien. Första sättet är att helt enkelt beskriva hur mysigt det var. Vi tog buss och tunnelbana direkt till Boston Common och skridskobanan Frog Pond efter lunch. Nova, Zoey och jag hade våra egna skridskor och Darrin hyrde. Zoey var så upprymd att hon hoppade på skridskorna. Vi gick förbi skridskobanan med mormor och morfar när de var här, och tjejerna blev redan då väldigt sugna - nu var de glada att det äntligen var dags för oss att få prova. Båda hade utvecklats massor sedan förra året - ingen av dem kunde helt själv än, men både kunde hålla balansen när de stod stilla på skridskorna och båda prövade både entusiastiskt och länge. Vi hade med oss matsäck, och blev kvar i två timmar, med en mysig fikapaus i mitten. Mot slutet började det bli mörkt så vi fick chans att njuta av julljusen i träden runt hela Boston Common. Högtalare runt banan spelade musik. Det var en speciell känsla att åka skridskor nästan helt omgiven av skyskrapor.

Andra sättet att berätta historien är att fråga sig vad vi gör med våra barn egentligen. Förra året var skridskoträningen förlagd till Fjällnora, med snö, korvgrillning och gratis, långa, plogade isbanor - i år till Bostons centrum med $4 i inträdesavgift, närmare en timmes kö för att få komma in och massor av folk på en liten bana. Vi måste tänka efter noga innan vi bor kvar i Cambridge för länge - de kommer att sluta som storstadsmänniskor!

Saturday, December 18, 2010

Smarta Barn

Zoey är full av smarta idéer idag. Det känns som om hon har blivit stor på riktigt. Den första smarta idén kom när vi pratade om att de ska åka till Texas på måndag utan mig. Jag minns inte exakt vad vi pratade om, men det var i alla fall något som inte Daddy kunde göra som de behövde mig till. Zoey föreslog att jag skulle följa med dem istället för Daddy. Jag förklarade att det inte funkade. Då sa hon att jag vet ju också var Grandma och Grandpa bor. Jag förklarade att jodå, jag skulle kunna följa med till Grandma och Grandpa - det som skulle bli konstigt var om Daddy plötsligt dök upp på mitt jobb. Då kom smarthet #1: "Du kan väl ha vikarie som mormor hade när hon var här."

Andra smartheten kom när Zoey ville ha hjälp att tejpa upp en tomte som hon hade gjort på ytterdörren. Jag försökte hjälpa henne att vända den "rätt", men då förklarade hon för tröga mamman att den skulle vara baklänges så att man kunde se den utifrån.

Sammantaget så trodde jag helt enkelt att Zoey började bli lite för smart för att vara tre år. Som tur var vägde hon upp det när jag bad henne att hämta en påse under diskbänken - hon lade sig på golvet och kikade in under skåpen och sa "Här menar du?" Gullunge.

Nova imponerade också på mig idag. Vi har bakat pepparkakshus, eller rättare sagt tåg, idag. I morse satt vi och skissade på mallen vid frukostbordet. Nova bestämde sig för att skriva tåg på papperet och skrev helt utan hjälp "TOG". Hon som aldrig vill lyssna när jag försöker hjälpa henne att ljuda ihop orden. Jag blev alldeles paff.

Ni ikväll satte jag på risgrynsgröt (det måste man nästan äta på pepparkakshusdagen). Nova undrade vad jag höll på med. När hon fick veta var det som om hela lilla tjejen sken upp. Hon hade inte glömt att hon tjatade om risgrynsgröt till frukost ett halvår efter förra julen. Det är tur att Nova uppskattar det - jag tror att Darrin helst hade velat smita iväg och äta ute ikväll!

Efter maten planerar vi en promenad för att titta på grannarnas uteljus, och sedan glögg med tjejerna innan sängdags. Vi får se hur mycket vi orkar med... men det är i alla fall en härlig plan. Det luktar jul hemma hos oss nu!

För övrigt så hade vi en till mus i fällan i morse. Nu är vi uppe i sex stycken.

Thursday, December 16, 2010

Punka och julmiddagar

Jag fick punka på framhjulet halvvägs till jobbet i morse. Typiskt. Resultatet blev att jag fick en mycket osvensk (i mina ögon) morgonupplevelse - en vänlig medcyklist stannade och erbjöd sin pump, och var ledsen att han inte hade någon extra slang med sig. Trevligt!

Förövrigt har vi haft en julig vecka - i tisdags var det julmiddag på svenska skolan, och i går på jobbet. Vi gick alla fyra på båda tillställningarna, vilket betyder två kvällar i rad utan middagsmatlagning eller disk - lyxigt! (Tyvärr lyckades jag inte utnyttja den extra tiden till något - jag somnade med Nova i tisdags och Zoey igår.) Svenska skolan-julmiddagen var kombinerat luciafirande och knytkalas - mycket mysigt. Nova och Zoey var fina igen i sina lucialinnen och pepparkakskläder. Nova hann också bli firad på födelsedagen av sin grupp och var väldigt nöjd med det.

Julfesten på jobbet var på MIT Faculty Club med utsikt över Charles River och Downtown Boston, med bra levande musik och god mat. Nova och Zoey fick dra vinnare i lotteriet och fick varsin liten överraskningspåse. De fick också leka med min jobbarkompis Jocelyns dotter Emma. De tre dansade intensivt till musiken och fick provspela bandets trummor och keyboard - stor succé. Jag vann ett $20 presentkort på Cambridges förmodligen bästa pizzarestaurang, Bertucci's - så nu kan jag ta med familjen dit så att de också får prova. En lyckad kväll, på det hela taget!
Möss äter visst jordnötssmör, Erik!

Jag vet det, för nu har vi fångat fem stycken i vår fälla gillrad med jordnötssmör. Hur många möss behöver man fånga innan det räknas som sanitär olägenhet och man får kalla in hyresvärden? Darrin kommer att tänka på filmen Ratatouille, där en äldre dam skjuter efter en mus med gevär, gör hål i taket och får tusentals möss att ramla ned i lägenheten. Jag är mest rädd för vilken fest mössen ska ha i våra köksskåp medan vi är bortresta över jul. Kakorna som Nova bakade häromdagen (med inspiration från sin födelsedagsbakbok från Markus, Annica och Alisia!) som blev kvar på bänken över natten har redan gått åt...

Saturday, December 11, 2010

Julgranspremiär och musbesök

I går efter jobbet träffades vi hela familjen på Home Depot för att välja oss en julgran. Det blev en superfin, välformad, tät gran och det var bara lite jobbigt att släpa hem den de 2 kilometrarna därifrån på min cykel... Darrins föräldrar hade beställt kort på sällskapet på vägen hem för att de tyckte att vi var så galna. I dag "klädde vi på den" som Zoey uttrycker det. 300 lampor blev det, som en kompromiss mellan mina föräldrars 20 och Darrins föräldrars 1000 - jag tyckte att Darrin var helt vansinnig när han köpte 300 julgransljus dagen efter Thanksgiving, men det blev fint! Vi fick också upp tjejernas smällkarameller från svenska skolan-julpysslet, och alla Darrins Star Wars-dekorationer, bland mycket annat. En annan personlig kompromiss är tidpunkten - mina föräldrar klär alltid granen kvällen före jul, Darrins helgen efter Thanksgiving. Vi har skapat vår egen variant där det måste vara efter Novas födelsedag, så att den inte känns för intrasslad i julen, men i god tid innan jul så att vi hinner njuta av den fastän vi oftast är bortresta ganska mycket runt jul. Det är så fint i vårt vardagsrum nu!

Mitt under granklädningen gick Darrin ut i köket för att sätta i batterier i sina Star Wars-julgransprydnader - och han skrek! En liten, liten söt mus sprang över golvet i köket. Nova ville mata den och ha den som husdjur. Vi ville ha ut den ur lägenheten, men helst på något humant sätt som inte involverade för mycket musplågeri. (Darrin kom direkt att tänka på att han borde ringa min gode vän Erik för att fråga om råd.) Det hela fick ett lyckligt slut när musen kröp genom ett hål i badrumsgolvet ner till grannen i källarvåningen. Det finns fördelar med gamla hus! Darrin har hursomhelst laddat musfällor med jordnötssmör inför nästa besök. Jordnötssmör är tydligen typisk musfällemat - man lär sig något nytt varje dag!

Wednesday, December 08, 2010

Min observanta dotter

Nova fick en röd gitarr i födelsedagspresent. Jag tror det var hennes bästa present. Häromdagen visade hon mig hur man gör när man spelar gitarr: Man ska hålla en hand ute på halsen över strängarna, och spela med andra handen. Jag undrade hur hon kunde veta det, och fick svaret att det hade hon sett i tunnelbanan. Det fascinerar mig att hon ser sådana detaljer.

I morse åkte Nova, Darrin och Zoey till simskolan med bussen. Nova var supersur för att hon inte fick ta med sig gitarren och spela på busshållplatsen som hon har sett att man "ska" göra.

Tuesday, December 07, 2010

På tal om Zoey och medicin

...så körde hon ett nytt trick häromkvällen som jag trodde att hon var för liten för. Hon satt i köket och tryckte i hela doseringssprutan med medicin i munnen. Jag sa "bra Zoey, nu var du duktig" och vände mig om för att skölja ur sprutan i diskhon. Då hörde jag snabba steg och toan som plötsligt spolade. Det tog inte lång stund att fatta vad som hade hänt - min busigt galna, och lite för smarta, treåring hade bestämt sig för att spotta medicinen i toan och spola ner den. Hur kom hon på idén?
Treåring med Glugg

Zoey har haft det lite jobbigt på sista tiden. Det började i juli hemma hos mormor och morfar i Örebro med att hon lekte med ett bebisbadkar, ramlade konstigt på golvet och slog i en tand så hårt att den blev lös. Missförstå mig inte nu, Zoey har inte haft det jobbigt hela tiden i fyra månader. Poängen var bara att det var då tandproblemet började. Hon och jag var till tandläkaren i Örebro när den hade varit lös en vecka och fick veta att så länge det inte blev någon varblåsa över tanden så skulle de inte göra något åt saken - det fanns goda chanser att den skulle fastna igen. Så, veckorna blev till månader, vi flyttade till Boston och glömde efter hand tanden - tills för kanske 2.5 veckor sedan när jag borstade Zoeys tänder och hon sa "Mamma, det gör ont på min mjuka tand". (Lös har blivit mjuk på Zoeyspråket). Jag tittade till tanden för första gången på mycket länge och upptäckte en rejäl varblåsa. Darrin lyckades få tid hos tandläkaren redan dagen efter. De röntgade och såg att roten var skadad så att tanden behövde dras ut, men de ville att blåsan skulle försvinna först så hon fick en 7-dagars medicinkur som hon skulle ta två gånger om dagen. En pärs för både treåringen och föräldrarna!

Vi bokade en tid för tandutdragning, men två dagar innan det var dags drog Zoey på sig en rejäl förkylning, så vi fick skjuta upp det. Förkylningen blev värre i sex dagar tills vi bestämde oss för att ta med henne till doktorn - och då var det dags för nästa medicinkur och nästa pärs, denna gång för streptokocker. Lilla gumman!

I morse hade i alla fall blåsan lagt sig och förkylningen stannat av tillräckligt för att Zoey skulle få dra ut sin tand. Vi hade förberett henne med att berätta om när Markus fick dra ut sin tand när han var liten, och gett henne en ask att spara tanden i. Darrin tog med henne till tandläkaren. Allt gick bra, men hon var så ledsen efteråt. Helst ville hon inte äta sa hon, för det kändes så konstigt. Nu håller vi tummarna för att vi slipper medicinkurer ett tag.

Förutom att tycka synd om Zoey så är jag också rätt irriterad på systemet just nu - det kostade $400 att dra ut Zoeys tand, trots att vi har tandvårdsförsäkring. Tydligen ingår inte bedövning/nedsövning i vår försäkring - som att man skulle kunna dra ut en tand på en treåring vid fullt medvetande. Extra surt på något sätt att det hände i Sverige, där det skulle ha varit gratis att åtgärda.
Luciatåg i Boston

Så, som ni har förstått har det varit ganska mycket med gäster och Novas födelsedagsförberedelser på sista tiden - men en stor rolig viktig sak till har vi hunnit med, nämligen att gå luciatåg på svensk julmarknad på Cyclorama i Boston. I lördags var det dags. Darrins föräldrar hade hyrt bil när de var här så de skjutsade mig, Zoey och Nova till Cyclorama i lagom tid till övningen innan som började kl 8:45 (äckligt tidigt för att vara lördag!). Sedan fick tjejerna först träna och sedan gå två luciatåg tillsammans med andra svenska skolan-barn och svenska au pairer med en publik som någon uppskattade till 3000 personer. De var fantastiskt fina, Nova som tärna och Zoey som "pepparkaka", se här:

http://www.nordstjernan.com/news/east/2898/

I första luciatåget var båda med, när det var dags för andra hade Zoey blivit för trött och gosade i mitt knä istället. Det var en intensiv men rolig dag med svensk julmusik, mat och julpyssel. Vi kommer att vara med igen nästa år (men kanske bara i första luciatåget den gången!).

Monday, December 06, 2010

Hål i Öronen

Efter klassisk frukost på sängen där gitarren blev den stora succén så fick Nova följa med mig till jobbet i morse. Vi var bara där en halvtimme eller så - tillräckligt länge för att dricka kaffe ur våra termosar och skriva lite på våra datorer (ja, vi hade med oss varsin termos och varsin dator). Sedan var det dags för dagens äventyr - hål i öronen. Nova har tjatat om hål i öronen sedan hon var 2.5, men vi bestämde oss tidigt för att gränsen gick vid fem år. När det nu äntligen var dags hade Nova väntat länge. Det var minst ett halvår sedan vi diskuterade hur det går till att ta hål i öronen. Nova var lite chockad först när hon fick höra att man använder pistol, men på sista tiden har hon känts helt lugn och knappt frågat några frågor alls. På kalaset igår började Grandma och Baylees mormor prata om hur ont det gör, så jag var lite orolig att hon skulle bli påverkad av det, men hon var helt kolugn.


Vi åkte till Cambridgeside Mall och den lilla affären Piercing Pagoda. På väg dit på cykeln frågade Nova om hon skulle behöva sova. Hon måste ha kopplat ihop det med Zoeys ögonoperationer.

Nova fick välja vilka örhängen hon ville ha (det blev rosa konstigt nog!), och så fick hon sitta på en stol medan de tvättade öronen och märkte ut med penna var örhängena skulle sitta. Hon satt helt stilla nästan utan att blinka medan de sköt in örhängena först i ena örat, sedan i andra. Efteråt höll de fram en spegel åt henne och hon exploderade i ett jätteleende. Darrin var mycket sur efteråt för att jag inte tänkte på att ta kort.

När det var klart och vi gick därifrån sa Nova att det gjorde lite ont men inte så mycket. Nu ikväll frågade jag om det var som hon hade trott ungefär, och det var det, utom att hon inte trodde att de skulle rita på hennes öron. Lite senare tyckte hon att öronen började göra ont, och då sa hon "Jag hade inte trott att det skulle göra ont efteråt!"

Jag tror det blev en bra födelsedag. Eftermiddagen tillbringade de på Bostons Akvarium. Väl hemma hade det kommit paket från förskolan i Uppsala och från Markus, Annica och Alisia, vilket var mycket uppskattat. Till middag fick vi sushi - Novas eget val. Nu vill jag helst bara sova i flera dagar.
Novas Stora Dag

Nova fyller fem år idag, stora tjejen. Vi har firat i två dagar och det känns som det blev lyckat, trots viss brist på vänner i hennes ålder att bjuda in. Novas och Zoeys kompis Baylee från Texas har varit i Boston och hälsat på sedan i torsdags förra veckan - hon blev barngästen på kalaset igår. Förutom oss fyra och Baylee så kom Grandma, Grandpa och Baylees mamma och mormor. Nova fick själv dekorera tårtan. Hon ville göra Pippis ansikte med olika frukter och det blev superfint, med ananas som ansiktsfärg, clementinklyftor till flätorna, jordgubb till näsa och jordgubbsbitar till mun, vindruvor till ögon och, till sist, blåbär som fräknar. Hon satte till och med i ljusen själv. Jag hade problem med att baka tårtbotten - potatismjölet funkar inte lika här som i Sverige, så jag fick smeta ut seg deg i formen. Den växte inte så mycket heller, men smakade i alla fall ungefär som vanligt. Nova frågade skeptiskt varför den var så liten - tur att Grandma och Grandpa inte är några tårtfantaster. Halva tårtan blev kvar!

Vi dekorerade huset med rosa ballonger och serpentiner, lekte "sätta svansen på (rosa) grisen" och "kasta bollar i hink", och fiskade fiskdamm. Även de vuxna fick fiska, och då fick barnen hjälpa till att kroka på "fisken". Darrin tyckte det var väldigt roligt att han kom på att kroka på en sko istället för en påse till Baylees mormor, tills jag sa att det skämtet brukade dyka upp på alla kalas när jag var liten. Hursomhelst så gjorde det succé! Kanske den allra roligaste leken var ändå att studsa runt i Darrins jättestora "Lycra Tube". Nova kändes nöjd efteråt. Skönt.

Friday, December 03, 2010

Lydiadagen

Det är inte lätt att vakna före Nova. Idag var det Novas namnsdag - Lydiadagen. Vi satte klockan på 6:30 i hopp om att det skulle räcka, och vi lyckades faktiskt vakna före Nova - men redan innan jag hade hunnit in i duschen var Nova uppe och gick på toa. Sedan gick hon och lade sig igen och låtsades sova. Jag var lite orolig att hon skulle ha för stora förväntningar, trots att vi alltid betonar att namnsdag är ETT paket, så jag skyndade mig jättemycket med frukosten för att förkorta förväntningsuppbyggnadstiden. När vi gläntade på dörren och sjöng "Vi Gratulera" hade hon ögonen på glänt och såg alldeles alldeles lycklig ut. Bullerbyboken som var presenten fick godkänt men inga jubel. Ikväll innan hon gick och lade sig sa hon "mamma, på måndag, när det är min födelsedag, då ska jag gå upp och kissa och bajsa och sedan lägga mig igen som jag gjorde idag på min namnsdag". Då frågade jag om det var mysigt att ha namnsdag, och fick ett mycket övertygande "ja-a" till svar. Skönt!

Zoey däremot var nog lite besviken - trots att Daddy, jag, Grandma, Grandpa och Nova tog frukost på sängen och sjöng och pratade i rummet där hon sov så vaknade hon inte under hela firningen. Hon har helt enkelt haft för mycket på sista tiden och är helt utmattad lilla gumman. På måndag får hon följa med ut i köket och fixa mysfikat.

Darrin tog faktiskt med Zoey till doktorn i morse till och med; hon har haft det så jobbigt med sin hosta de senaste nätterna. Nu fick hon medicin och vi hoppas att det ska bli bättre i tid för tandutdragning på tisdag (vi har redan fått skjuta upp en gång på grund av sjuk Zoey).

Thursday, December 02, 2010

Länge sedan, och advent

Jag ska komma igång med mina små uppdateringar snart igen - det intalar jag mig själv varje dag. Det har bara varit lite mycket på sista tiden. Mormor och Morfar åkte hem i måndags efter en härlig "dryg vecka" (som Morfar själv uttryckte det, bör tolkas på det positiva sättet!) och idag kom Grandma och Grandpa. Däremellan har vi hunnit städa om huset, göra paketkalender, börja med julkorten och planera Novas födelsedag.

I söndags firade vi första advent, och i går första december. Nova och Zoey njuter av luckor och kalenderpaket och julkalendern på TV. När vi satte på SVTs julkalender på datorn i går till frukosten sa Nova "Det är ju på svenska!". Zoey frågade förundrat om tomten hade varit här när hon fick se paketkalendern. Jag hade inte ens tänkt tanken, så jag visste inte vad jag skulle svara. En stund senare gick Nova rakt på sak och frågade om vi hade gjort iordning kalendern - och jag svarade ja. Där rök den magin!

Vi bakade lussekatter i fredags, och pepparkakor i lördags. Mormor och Morfar hade med saffran. Sirap till pepparkakorna fick vi köpa på IKEA. Färsk jäst har vi inte lyckats hitta i någon av de tre mataffärer vi har inom 5 minuters cykelavstånd, så det var bara att prova sig fram med pulverjäst. Lussekatterna gick i alla fall att äta!

Nej, nu är det jag som ska passa på att sova lite...

Tuesday, November 23, 2010

Mormor berättade i morse om ett samtal som Nova och Zoey hade haft igår.

Nova: Jag vill aldrig vara utan dig Zoey.

Zoey: Så, när jag kräks stannar du hemma med mig och när du kräks stannar jag hemma med dig, OK?
Mormor och morfar är här!

De kom i lördags – och vi har lyckats hålla oss ordentligt sysselsatta sedan dess (därför heller inga nya blogginlägg de senaste dagarna). En kort dag-för-dag-rapport ser ut som följer:

Lördag – Julpyssel på svenska skolan. Nova, Zoey och Mamma tog tåget och började pyssla kl 14, Daddy hämtade Mormor och Morfar på flygplatsen i hyrbil och mötte upp någon timme senare. Då hade Nova hunnit göra godispaket till Morfar och Mormor, båda hade hunnit med smällkarameller och fika och halvvägs med varsin garntomte. Garntomtarna slutade sin karriär som garnbollar, för det tog slut på tid, men Nova och Zoey var mycket nöjda med det resultatet.

Söndag – Bilutflykt till Thanksgivings födelsestad Plymouth, där vi åt kalkonlunch med pumpa- och äppelpaj till efterrätt i ett tält vid Atlantkusten och tittade på USA-berömda Plymouth Rock, som visade sig vara i storlek ungefär som min kramkudde. Nova och Zoey uppskattade särskilt en smal gränd där de kunde träna på att springa, och ett tält med barnaktiviteter. Bästa aktiviteten var att klistra skumklistermärken på små vykort. Damen som ansvarade för aktiviteten var mycket fascinerad av Nova, som var det första barn hon någonsin hade sett som plockade ut de överblivna extrabitarna runt skumformerna för att klistra på sitt kort istället för skumformerna själva.

Måndag – Mamma: Jobb. Resten: Vetenskapsmuseet. Mormor och Morfar hann också ta med tjejerna på cykeltur runt Fresh Pond medan Daddy och Mamma var på skolbesök på förmiddagen. Familjen hann låsa sig ute ur lägenheten (tack Morfar för att du lyckades få upp låset!) och Mamma och Daddy fick avsluta kvällen med att gå på nya Harry Potter på bio (lyxigt).

Friday, November 19, 2010

Skolvecka

Den här veckan har vi börjat på allvar med skolletandet. Jag har gått på visning av två allmänna skolor, Darrin och tjejerna två - varav en samma, så sammanlagt tre. När vi ansöker i januari behöver vi ange tre alternativ i rangordning, så vi kommer nog att försöka besöka ytterligare några skolor innan det är dags. Skolan som vi har varit på alla fyra vid det här laget heter Haggerty och ligger bara två kvarter bort. Det är en liten skola med bara ca 270 elever och känns som ett helt ok alternativ. Det som drar ner det allmänna betyget kanske mest är att de inte har någon språkundervisning utom engelska - fast de planerar att inför spanska på försök för förskoleklasserna i höst. En av de andra skolorna, som bara Darrin har besökt hittills, har helt motsatt inställning - de undervisar likvärdigt mycket på spanska och engelska, så att barnen som börjar där helt enkelt får lov att lära sig spanska. Det är ett spännande alternativ!

Nästa vecka, när mormor och morfar är här och vi kan gå utan barnen, är det dags för besök och intervjuer på privatskolor. Jag känner mig splittrad inför konceptet privatskola - för det första för att det är så dyrt, men också pga elittänkandet som man hör från en del föräldrar som har sina barn i privatskolor. Det är mycket att tänka på.

Annars har det känts lite tungt att gå till jobbet den här veckan - jag behöver helt enkelt träffa min barn ordentligt på helgen för att klara av att lämna dem varje morgon hela veckan, fast de väldigt gulligt ber mig stanna hemma med dem. (Tur att jag har ett kul jobb!) Nu har vi i alla fall en helg tillsammans och en kort vecka. Imorgon kommer som sagt mormor och morfar. Zoey blev extra glad när vi pratade om det i morse - det ska bli kul att träffa "morfar-porfar och mormor-pormor".

Zoey har förövrigt varit hos tandläkaren idag. Hon ramlade hemma hos mormor och morfar sista veckan i juli och slog till en tand så att den blev lös. Nu, tre månader senare, har roten plötsligt blivit infekterad och det verkar som om hon måste dra ut tanden. Tandläkarbesöket gick galant och Darrin var så stolt över henne - det som var värre var medicinen hon måste ta mot infektionen innan de kan dra ut tanden. Vi fick rosa sprut över hela vardagsrummet i kväll mitt under myskvällen.

Thursday, November 18, 2010

Jag lövvar dig

Nova och Zoey börjar använda mer och mer engelska. De har växt upp med båda språken i familjen, och har förstått både svenska och engelska sedan de var små - men har valt att prata bara svenska mer eller mindre fram till nu. Vi trodde nog innan vi skaffade barn att tvåspråkigheten skulle komma mer självklart. Hursomhelst, förra veckan när Nova och Zoey var på utflykt med Grandma utan Daddy så pratade de bara engelska hela tiden. Det smyger sig in engelska ord även när de pratar med mig då och då numera. Ett typexempel är när de ska berätta vad de har gjort under dagen och förklarar att de "har varit på the library". I går kväll när vi skulle sova och jag sa att jag älskade Zoey så svarade hon "jag lövvar dig, mamma".

Monday, November 15, 2010

Lätt att glömma Far

I våras fick en av mina jobbarkompisar i Uppsala mig att gå med i något som heter Matklubben - en receptdelarsida på nätet. Sidan skickar med jämna mellanrum ut recepttips till sina medlemmar. I torsdags fick jag ett mejl som handlade om att fira Far med god mat. Det blev en helt nödvändig påminnelse: ”Javisst ja, den här helgen är det ju Fars Dag i Sverige!” (Amerikanska Fars Dag infaller i juni.)

-----------Markus, jag kan inte lita på Matklubben varje gång. Nästa gång är det din absoluta skyldighet att påminna mig!------------

Nu fick jag i alla fall prata med pappa på Fars Dag, och det kändes jättebra. Men, jag hade velat skicka kort också, så jag skulle ha behövt lite längre förvarning.

Shoe Repair and Fine Arts

Min gamla korridorare H bor numera i Chicago. Läget på hennes lägenhet är perfekt – ”ett par tre kvarter” från Lake Michigan, 15 minuter med buss till centrum och 30 minuter med expresståg till jobbet. Vi passade på att ta ett par springrundor längs sjöstranden, och kom förbi både badstrand, småbåtshamn och gratis djurpark (Lincoln Park Zoo) med isbjörnar, giraffer, pingviner osv på vägen. Det konstigaste med Hs lägenhet är grannen mitt under – en affär med det målande namnet ”Shoe Repair and Fine Arts”. Det är verkligen precis vad det låter som, alltså en liten kvartersskomakare som också säljer konst. Om man kikar in genom fönstret ser man skoverktyg huller om buller med vackra tavlor.

H har bott i USA i 5 år och har mer erfarenhet än jag har av vad man kan tänkas sakna vid olika tider på året. Vanligt saffran ska vara mycket svårt att få tag på. Medan jag var där hittade vi i alla fall en mycket mysig kryddaffär med kryddor från hela världen. De hade även spanskt saffran till salu. Användningsområden? Paella, bouillabaisse och ”Specialty Scandinavian Breads”. Det blir lussekattsbak för H i år också.

Sunday, November 14, 2010

Världens vackraste damtoautsikt?

Snart är jag hemma i Boston igen. I morgon kommer Darrin och tjejerna också tillbaka. Det ska bli skönt och jag längtar. Men, jag har haft en härlig helg i Chicago. Jag och min gamla korridorare från Kantorsgatan har joggat, ”gjort stan”, ätit god mat och spelat kort. Det är galet vad mycket man hinner när inte barnen är med. På fredagkvällen kom vi på att vi ville åka upp i John Hancock-skyskrapan efter maten och äta efterrätt på 96e våningen med utsikt över natt-Chicago – det var bara att diska och hoppa på bussen så var vi där. Om ni någonsin kommer er för att åka dit – passa på att gå på damtoan. Utsikten från panoramafönstren därinne är helt fantastisk. Besökare efter besökare som kom in medan jag var där kunde inte låta bli att undslippa sig ett ”wow”, och som en äldre dam uttryckte det – det måste vara en av världens vackraste toautsikter.

På lördagseftermiddagen gick vi på improvisationsteater på Second City - tydligen en annan berömd Chicago-attraktion. Vi var där tidigt och fick platser längst fram vid scenen. Fem skådespelare underhöll med korta sketcher blandat med ren improvisation i turbofart i nästan två timmar. Många skratt blev det. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Jag passade också på att strosa i affärer inför Novas femårsdag – nu har jag laddat upp med Hello Kitty-klocka och delfinörhängen. Dock har jag inte hittat någon fin klänning i Novastil till rimligt pris än. Självklart kommer hon också att få böcker. Darrin har fixat Hello Kitty-pennset. Nova har örhängen och Hello Kitty-saker högst upp på önskelistan. Varje gång hon säger det säger Zoey att hon vill ha Spidermangrejer! Mina döttrar är båda lika och olika. Darrin och jag funderar på hur vi ska balansera upp Novas tjejgrejssamling – hon önskar sig en gitarr också, så det kanske blir ett alternativ.

Jag hittade en fascinerande affär i Chicago på tal om tjejgrejer – American Girl Place. De säljer dockor i olika utförande och likadana dock- och barnkläder. Tanken är att man ska kunna hitta en docka som är en kopia av en själv och klä sig och dockan i samma kläder. Det fanns till och med dockhårfrisörska på stället, allt för att dockan ska kunna få ”rätt” frisyr innan hon får följa med hem. Konstigt, men för att vara helt ärlig så skulle jag nog ta med Nova dit om det inte var så dyrt.

Saturday, November 13, 2010

A Nice Little "Vacation"

Everything seemed like it was going like it was suppose to. Everything was packed, the girls were up and ready to go, we left the house in plenty of time and everyone was in a great mood. N and Z were in a good mood because they were going to see Grandma and Grandpa, while I was in a good mood thinking about some well earned time away from the kids. In fact, things were going too good.

It is very important to mention here that it is just N and Z and myself. M is at a conference, so this is our first vacation with out here. See, M and I usually have a plan. One of us will take care of the luggage and one of us will take care of the kids. It is such a good plan. This time I was in charge of everything. I got to the airport 2 hours in advance. My father was making fun of me because we were arriving so early. We got off the bus and then walked in the airport when I realized that I had left my and N's backpack on the bus. I told the girls to wait there and I sprinted to the next terminal only to miss it by a minute. In my bag it had all of my clothes, computer and flight information. In N's bag, it was her doll (much more important then my back, that is for sure). By the time that I got back to our terminal, security was there watching the girls.

We waited for the next bus to come and when he arrived, he called dispatch to look for the backpack. Then we went to check in and wait for our bus make it all the way around again. Thank God our bags were in there. N told me that she was glad that M was not there, as she would not be happy about it. Personally I was beyond sick to my stomach over the whole thing.

When we finally made it through security, we only had about 30 minutes before departure. It was not until we loaded the plan that I noticed that N and Z had seats together, but I was in a row behind. The guy was very nice and swapped with me. I am honestly not sure if it was me or the guy who was nice.

On that flight, I started thinking. If we did not have seats together on the second flight, I wonder what we will have on our next flight. It turned out that we had seats on three different rows. I tried to get it fixed during our 4 hour layover, but no good. I had to try and swap it on the plane. It almost did not work, since one guy had to sit on the aisle seat. It took all my will power not to just set the girls next to him and be done with it. It did work out though...in the end.

Monday, November 08, 2010

Rapport från Chicago och Svenskar i utlandet

Har ni hört talas om Chicago-pizza? Enligt säkra källor så ska det vara något alldeles speciellt - ett lager deg som vanligt, med topping och ost, så ytterligare ett lager deg, krönt med ett andra lager topping och ost. "Ungefär som en lasagne", som min informant uttryckte det.

Jag kommer ihåg att jag tyckte Chicago kändes närmast skräckinjagande förra gången jag var här. Den här gången får jag ett mycket mildare och ljusare intryck. I morse tog jag en springtur längs flodpromenaden ut till Lake Michigan och en bit längs stranden. Det gav fin överblick både över sjön, med Navy Pier i bakgrunden, och skylinen med alla skyskrapor. Igår kväll var vi ute och åt armenisk mat och Girardelli-glass.

På tal om armenisk mat - det var en armenisk kollega som tog med oss ut för att äta armeniskt, och han frågade en sak som fick mig att börja tänka efter. Han beskrev hur han tyckte det var fel, eller åtminstone ett problem, att armeniska föräldrar som hans i LA överbeskyddar sina barn och hindrar dem från att få full kontakt med det amerikanska samhället. De uppmuntrar dem att gifta sig med andra armener, pratar bara armeniska med varandra, umgås nästan uteslutande inom sin kulturgrupp och vårdar sina seder och sin matkultur. Jag uttryckte att jag förstod vad han pratade om - en av mina bästa vänner på gymnasiet var kurd och hennes situation påminde mig om det han beskrev. Då kom frågan som fick mig att tänka efter: "Gör svenskar också så?"

Min första reaktion var ett omedelbart nej. Det känns in i ryggmärgen främmande att tänka sig svenskar som en etnisk (med risk att använda fel ord) gruppering på det sättet. Men, jag är ju bara van vid svenskar i Sverige. Det är klart att svenskar i Sverige inte behöver verka beskyddande för att behålla sina traditioner och starka band till sin kultur. I Boston verkar svenskar i stor utsträckning dras till varandra för att bevara och underhålla egenheter och traditioner som lucia och midsommar. Svenska skolan anstränger sig för att svenska barn ska kunna behålla och utveckla sitt språk. Organisationen Swea ser till att svenska kvinnor får möjlighet att nätverka och utnyttja varandras kontakter. Kanske är skillnaden inte så stor ändå? Fast, merparten av de svenskar som vi har stött på i Boston verkar leva i blandfamiljer, där ena partnern är svensk och den andra amerikan. Då blir det ju två kulturer att underhålla och inte samma isolerande situation. Hursomhelst, frågan är väl värd att reflektera över.
Under konferensens första presentation i morse satt jag och funderade på vilka sessioner jag skulle gå på och lyssnade med ett halvt öra på anförandet. Plötsligt uppmanade talaren oss att sätta på oss våra 3D-glasögon, ljusen i salen släcktes och hela presentationen bytte karaktär. Vi fick med 3D-bilder och -filmer som redskap följa pågående forskning från UCLA. För mig var det en helt ny, cool upplevelse - jag kände mig sm om jag hade hamnat i framtiden!

Sunday, November 07, 2010

Val i USA

En fördel med att vara på resa är att man faktiskt hinner läsa tidningen. Det är lite svårt att övertyga Darrin att vi verkligen behöver en dagstidning varje dag trots att jag sällan hinner förbi framsidan därför att jag prioriterar tjejerna under frukosten. Idag har jag i alla fall haft tillräckligt med tid på tunnelbana/flygplats/flyg för att hinna med en grundlig genomgång av båda de intressanta delarna av Boston Globe. I tisdags var det val i USA. Darrin har registrerat sig för att rösta i Cambridge och släpade med sig tjejerna till närmaste vallokal för att rösta på kandidater som förlorade i nästan alla fall. En sak är lite speciell med att rösta i Massachusetts – för att registrera sig för att rösta så måste man uppge vilket parti man anser sig höra till. Enligt Darrin är det inte så i Texas – och han som inte har några problem med att dela med sig av sina politiska åsikter tyckte det kändes obekvämt att tvingas uppge partitillhörighet i det läget. Själv får jag inte rösta på någon nivå eftersom jag inte är amerikansk medborgare.

Som ni kanske har läst så gjorde republikanerna ”come back” i USA i tisdagens val. Tea Party-rörelsen vann några viktiga segrar, och partiet tog tillbaka majoriteten i representanthuset i kongressen. I Massachusetts gjorde republikanerna inga framsteg. I tidningen idag stod det om hur båda sidor hade delade känslor när det gällde valutgången – republikanerna kunde inte förstå hur majoriteten kunde rösta för fortsätt demokratisk dominans i alla instanser, och demokraterna kunde inte förstå hur de kunde vara en så isolerad ö av demokratisk dominans i landet i stort. I Cambridge där vi bor röstade 82% på den demokratiske guvernörskandidaten Deval Patrick. Visst känns Cambridge som ett så kallat ”liberalt” fäste, med tanke på (varning för klyscha) all övervintrade hippies som dominerar gatubilden vid Harvard Square, men jag hade aldrig kunnat tro att dominansen var så total.

Hm, det kanske inte borde förvåna – utanför den gamla regeringsbyggnaden i Boston står en staty av en åsna (demokratiska partiets symbol) med två fotspår i asfalten framför, med texten ”standing in opposition”.
Födelsedagsdilemma

Igår när vi skulle sova pratade Nova om sin förskola i Sverige för första gången på länge. Först undrade hon varför vi aldrig pratar på Skype med I&M (hennes och Zoeys bästa kompisar på förskolan i Sverige). Jag vet inte egentligen varför det aldrig har blivit av. Ett problem är att vi under tre månaders tid har köpt två små saker att skicka till I&M och fått två brev av dem - men ännu inte kommit oss för med att skicka varken brev eller saker. Darrin tycker det är svårt att skriva på svenska och jag har på sista tiden inte orkat ta mig för med någonting utöver till allra nödvändigaste på att-göra-listan.

Pratet om I&M ledde iallafall vidare till prat om förskolan. Nova berättade att de nog skulle skicka paket till henne på hennes 5-årsdag i december. Åh vad jag ville säga att "ja, Nova, det gör det nog" bara för att göra henne glad, men de har inte vår adress och jag har mycket svårt att tro att de kommer ihåg när hennes födelsedag är. Lilla gumman. I morse pratade Darrin och jag med henne om att det nog inte kommer att bli något barnkalas i år. Vi ska göra kalas med spöktema för oss fyra, Grandma och Grandpa, Dana och Baylee 4 år och försöka göra det riktigt mysigt - vi har helt enkelt inte lärt känna tillräckligt många barn här för att ha ett traditionellt barnkalas än. Nova tog det som tur var bra och lät lika glad ändå (spöktemat var hennes idé), men jag känner mig ändå som en lite dålig mamma som inte kan erbjuda min dotter ett riktigt 5-årskalas!

Nu är det hög tid för mig att gå på planet till Chicago. 8 dagar tills jag får träffa min fina familj igen. Jag längtar redan!

Saturday, November 06, 2010

Första Zipcarförsöket och dinosaurie på väggen

Jag vet inte om jag nämnde det redan men jag har gått och blivit en "Zipster". Zipcar är ett bildelningsföretag som är mycket populärt i Boston. De har avtal med MIT som gör det billigare för mig - därför blev det jag som anmälde mig, och inte Darrin. Alltså, fortsatt kvinnlig bilförare i vår familj.

I dag testade vi Zipcar för första gången. Efter en något trög start med arg Nova så lyckades vi ta oss de ca tre kvarteren till parkeringsplatsen där den röda Kian fanns att hämta. Dagens mål var IKEA. Allt funkade bra. Det blev lite stressigt på hemvägen, men vi hann i tid för att slippa försenings-straffavgift. Sedan testade vi systemet med att glömma Novas kängor i bilen - det blev några telefonsamtal innan vi lyckades få upp låsen igen för att komma åt dem, men det löste sig.

IKEA-utflykten blev en lampaffär. Vi köpte tre adventsljusstakar, en adventsstjärna, en pinnlampa till vardagsrummet, en hållare till fönstermyslampa i köket och varsin sänglampa till Nova och Zoey. Sänglamporna blev superpopulära och kom upp på väggen innan maten var klar. Darrin fick lov att markera med blyertspenna på väggen var skruvarna skulle sitta - och glömde förklara för Zoey att det var undantag, inte nya regler, att han fick rita på väggen. Efter maten hittade vi en stor bläckpennadinosaurie på väggen ovanför Novas och Zoeys pysselbord. En väldigt cool dinosaurie faktiskt, men på helt fel plats.

Friday, November 05, 2010

Tröttvecka med klängiga barn

Det har inte blivit så mycket skrivet den här veckan. Jag kom hem från en jobbresa i onsdags och åker på nästa på söndag. Nova och Zoey är glada för att jag är hemma och lämnar mig inte i fred en sekund (vilket förstås är härligt, men jobbigt också). Dessutom har jag lyckats bli lite förkyld. Jag somnade i soffan mitt under myskvällen ikväll, men det lyckades Nova och Zoey lätt råda bot på: "Ett, Två, Tre VAAAKNA MAMMA!"

Vi har några hektiska veckor framför oss med min jobbresa, Darrin och Nova och Zoeys Texas/Oklahoma-resa, mormor och morfar-besök och grandma och grandpa-besök - faktum är att i morgon är sista helgdagen tillsammans bara vi innan Novas 5-årsdag. Det ska bli mycket kul, men jag blir lite trött av att tänka på det också. Darrin och jag sitter i soffan och försöker planera in presentinköp, adventskalenderförberedelser och julkort i schemat. Tänk att hösten har gått så himla fort nu igen!!!

Vi åt Pitabröd med falafel och hummus till middag. Mycket gott, och alla tyckte det var mysigt, men det blev så många raseriutbrott över läckande pitabröd att det kommer att dröja innan vi orkar testa igen. Som Tacos. Hur kunde det funka så bra när vi var små? Våra barn blir bara arga av att bli kladdiga just nu.