Orkan

Som ni säkert har hört är det orkan på gång i Nordöstra USA. Darrin och tjejerna rider ut stormen i Cambridge, jag är i Providence, Rhode Island, på konferens. De körde hit mig innan stormen började igår eftermiddag. Vi badade i hotellpoolen tillsammans och åt middag på en mysig diner med tåg i taket - det hann nästan börja kännas som semester innan de var tvungna att sätta sig i bilen för att åka tillbaka till Cambridge för att orka upp till skola och jobb måndag morgon. Skola och jobb var det ja - eller inte... De hann knappt komma innanför dörren därhemma innan Darrin fick se mejlen om att både tjejernas skola och hans jobb hade stängt hela dagen idag. MIT stängde också orkanen till ära.

Min konferens däremot har inte stängt. Orkanen syns mest genom en del udda inslag, såsom presentationer via Skype från folk som fick sina flyg inställda påväg hit igår, och massor av stängda restauranger i stan. Konferensarrangörerna kände sig tvungna att skicka ut mejl till alla deltagare med en lista på öppna restauranger, för att vi inte skulle behöva leta för länge i regnet och blåsten. Hotellet kände sig också tvungna att lägga en lapp med säkerhetstips under varje dörr i morse - hotellgäster rekommenderas att stanna inne hela dagen idag och stänga gardinerna för att slippa krossat fönsterglas på rummen.

Jag ser på CNN att läget är riktigt allvarligt på Manhattan och i New Jersey, men här är det än så länge mest antiklimaxkänsla. Visst, det blåser och regnar, men inte farligt mycket. I Boston har det blåst 27 km/s under eftermiddagen. Nova som just håller sig på att lära sig skriva på allvar inspirerades att testa "Sandy" när hon hörde namnet och fick med imponerande fyra av fem bokstäver - "Sand". Annars är alla mest fascinerade av smeknamnet "Frankenstorm".

Jag är med i styrelsen i Svenska skolan numera, och vi räknar med att få ställa in veckans lektion imorgon också. Via mejllistan fick jag rapport att Weston utanför Boston där vi håller lektionerna hade problem med fallna elledningar med medföljande bränder. Läskigt.

Teckning

I går var det min tur att hämta tjejerna. Tyvärr blev jag tvungen att ringa in till ett möte på jobbet mitt under middagen. Zoey passade på att sitta i mitt knä och rita en teckning i mitt jobblock. Idag frågade hon om jag hade lagt upp den på bloggen, så här kommer den!

Novas nya "klackarskor"

När Nova var två år såg hon en tjej med klackskor på en lekpark i Abingdon, England, där vi brukade hänga mycket på den tiden. Sedan den dagen har hon velat ha egna "klackarskor", som hon kallar det. Jag har envist stått emot, för jag vill att hon ska kunna springa, hoppa, klättra och leka utan att förstöra fötterna, men hon i alla fall lyckats få två par lekklackskor i plast av vänner till familjen.

Första paret är utslitet sedan flera år. Andra paret hade vi en smärre katastrof över precis innan min senaste Kalifornien-resa - ena skon var försvunnen. Jag hade ett svagt minne av att jag hade lagt den i återvinningen någon gång när jag var väldigt sur på allt skräp på golvet och kände mig lite skyldig, så jag lovade i ett svagt ögonblick att titta efter ett par nya medan jag var borta.

Jag hade fantastisk tur! Walmart i Livermore hade ett snyggt par i sin endollarsskolåda (är det ett ord?) som passande nog var två storlekar för stora för min dotter - lagom att leka med, men inte att ha till skolan, vilket skulle hjälpa mig slippa mycket bråk.

Nova är så fantastiskt glad för sina nya skor. Det glittrar i ögonen på henne när hon har dem på sig.