Bilder från Maine

Som nämnts ägnade vi vår semestervecka åt (amerikanska) semesterparadiset Maine i år. Staten Maine spelar stort på turism. Ett tydligt tecken på det är den slogan staten använder sig av, t ex på bilarnas registreringskyltar: "Vacationland". (Det ska jämföras med Texas "Lone Star State", Massachusetts "The Spirit of America" eller Kaliforniens "The Golden State", se här för en länk till alla staters slogans.) Vi tog tre nätter på en camping vid havet utanför Freeport, ungefär halvvägs upp längs Maines långa Atlantkust, och tre i Acadia Nationalpark längre norrut mot kanadensiska gränsen. Första campingen blev kanotpaddling, shopping på LL Bean och utflykt till Bailey Island med hummerlunch på restaurang, andra ägnade vi helt åt fantastiska Acadia. Bilderna nedan förmedlar några av alla intryck!

Utsikt över Atlanten från matbordet på vår första camping, Recompence Shore Campground i Freeport, ME

Amerikanska campingplatser är lite annorlunda än europeiska, på tre tydliga sätt. Den frustrerande skillnaden är att det inte finns någonstans att diska. Man förväntas helt enkelt ha med sig balja och diska på sin egen tältplats. De positiva skillnaderna är att alla campingplatser vi varit på hittills har inkluderat privat picknickbord med bänkar och eldstad för att göra lägereld på kvällen. Perfekt för S'More-mys!

Bailey island fick oss att tänka på den nya vindflöjeln i Venjan (inköpt här av mormor och morfar förra året). Zoey önskar sig den här när vi får en riktig trädgård någon gång i framtiden.

Bailey island var också perfekt för att leta småkrabbor och eremitkräftor i vattenbrynet.

Utsikt från Cadillac Mountain i Acadia Nationalpark. Nej, berget ser inte ut som en Cadillac, det är Cadillacen som ser ut som ett berg. Familjen som grundade bilmärket Cadillac kom från området och döpte bilen efter det högsta, vackraste berg de visste!

När man vadar i "Tide Pools" (~tidvattenpölar) behöver man inte skor. Utom att havstulpanerna är ganska vassa, förstås. Det är omöjligt att få Nova och Zoey att komma ihåg ordet "havstulpan" - de har helt hakat upp sig på "barnacle". Det ordet lärde inte jag mig förrän jag var 29, tror jag. Orättvist. Nedrans tvåspråkiga ungar!

Det är mysigt i vada i tidvattenpölar! Här vid lågvatten utanför Bar Harbor, ME, där man till och med kan vandra torrskodd över till ön Bar Island under ebb.

På andra försöket lyckades vi med popcorn över lägerelden. Nova och Zoey var mycket nöjda. Pinnbröd blev också succé. Det hade jag tydligen inte ens gjort med Darrin tidigare! De var inte lika nöjda med mina frukostbröd på stormköket med mycket frön, från fantastiska kokboken "Mat på en låga" (men själv njöt jag för fulla drag av nybakat bröd till frukostgröten).

En av de roliga sakerna med att tälta på officiell nationalparkscamping är programmet. Vi gick på två kvällsföreläsningar, en om konstens roll i att skapa USAs nationalparker (med massor av vackra bilder) och en barnvänlig om Acadias geologi. Nova och Zoey fick också varsin arbetsbok som de kunde jobba sig igenom för att bli "junior rangers" - de fick intervjua parkanställda, lära sig hur man ska bete sig i naturen, identifiera olika stenar osv. Båda gick verkligen in för uppgiften, avgav "eden" och kan nu titulera sig Junior Rangers av Acadia Nationalpark!

Acadias största sevärdhet - Thunder Hole. Vädret var väldigt lugnt under våra tre dagar i parken så sådär värst mycket dunder fick vi inte uppleva, trots att vi kom vid den perfekta tiden två timmar före högvatten. Vid rätt väderförhållanden sprutar havsvattnet upp i hålet som en fontän!

Utsikt över Atlanten från vår finaste vandring, upp på Gorham Mountain. Vandringen var kanske 2.5 miles, precis lagom lång för Nova och Zoey, och innehöll lagom mycket klättring, bäckar, berg och utsikt längs stigen. Dessutom fick vi avsluta med ett besök på Sandy Beach. Vi hade inte med badkläder längs vandringen eftersom vi hade hört att vattentemperaturen skulle vara 52 grader Fahrenhet (ca 11 Celsius), men Nova och Zoey badade båda i trosorna trots kylan. Vågorna var härliga! Vattentemperaturen var dock bättre i Echo Lake, dit vi åkte för att fräscha upp oss senare på dagen. Det kändes precis som vilken svensk sjö som helst.

Vi såg minst tre fina fyrtorn under resan, men det här var ändå det vackraste, med röd lins från tidigt 1900-tal och brant klippstup ned mot Atlanten utanför. En stig ledde oss ner under tornet. Bilden gör det inte rättvisa, men solen var på väg ner och stämningen var fantastisk - en bra avslutning på vår sista dag i Acadia!

Nu är vi hemma igen och har skruttvecka - ingen barnvakt, Darrin har tjejerna med till jobbet/jobbar hemifrån under dagarna och jag får ta över någon gång mellan 5 och 6, så att han kan ha möte varje kväll och inte komma hem förrän 10:30. Jag vill ha mer semester!

Jag vill så mycket

I dag började jobbet igen efter semestern (en vecka i Maine med hela familjen) med en riktig rivstart. Barnvakten som vi hade anlitat för den här veckan ställde in i sista stund så tjejerna fick följa med Darrin till jobbet. Jag tog över kl 17:45 för kvällsmaraton med middagstillagning, tvätt, glass på trappan, pyjamas, tandborstning, bok, packa undan sovsäckarna från resan, diska, jobba vidare.

Jag vill så mycket.

1) Jag vill vara en bra mamma som INTE blir nästan arg på sina barn för att de fortfarande vägrar somna kl 8 när all disk och undanplockning och jobb är kvar. En som tar sig tid att leka och berätta egenpåhittade sagor.

2) Jag vill vara bäst på mitt jobb så att jag får fortsätta som senior forskare när min postdoc går ut i augusti nästa år. Det betyder att jag förutom dag-till-dag-jobbet vill hinna läsa massor inom fältet och skriva egna papper - med vilken tid? De där 20 minuterna ett par kvällar i veckan när Darrin och jag faktiskt har tid för varandra? :-)

3) Jag vill pyssla hemma. Jag vill baka mera, hinna skriva matlistor, göra god mat, sy gardiner till sovrummet av tyget som legat och väntat ett halvår nu, rensa ut tjejernas för små kläder, städa bort dammet uppepå köksskåpen och spindelväven i taket.

4) Jag vill hinna skriva artikeln om vår Mainecamping och skicka in den för publicering i lämplig tidning-tidskrift. Hur ska man nå målet att kunna försörja sig på att skriva och kunna hämta barnen på skolan INNAN after school varje dag om man inte ens hinner börja med EN artikel?

5) Jag vill hinna sova så att jag inte är så trött hela tiden.

6) Jag vill sluta stressa över småsaker. Nej, spindelväven i taket är inte hela världen och nej, den nya knölen på armbågen är inte cancer utan ett konstigt blåmärke.

7) Jag vill hinna gå på kick-off-möte i min nya mentorgrupp och inte vara inbokad för Kalifornienresa igen den veckan.

8) Jag vill vara aktiv styrelsemedlem i svenska skolan och hjälpa mina barn behålla sin svenska trots ständig bombardering av engelska från alla håll - det är förresten en mycket större punkt än så, jag vill vara ständigt närvarande och ständigt aktiv i alla diskussioner hemma för att med min blotta närvaro påverka mina barn att använda sin svenska, att fortsätta ha den som aktivt språk.

9) Jag vill hålla kontakten med mina gamla vänner och hinna prata mer med familjen i Sverige.

10) Jag vill ha mer semester!

Undrar om Nova och Zoey blir nöjda nästa gång de frågar vad jag önskar mig?

Olympisk handboll

Jag var i Rochester i veckan med tre MIT-kolleger och en mängd forskare inresta från Los Alamos och England. I onsdags kväll var vi ute och åt tillsammans på en bar. OS-TVn stod på i bakgrunden. Lagom ointresserad som jag är av hela spektaklet märkte jag inte ens att TVn var på och inom synhåll förrän min kollega Caleb sa:

- One of the best things about the Olympics is seeing all these sports that you have never even heard of before. This one looks like some strange hybrid between basketball and soccer.

Jag tittade upp, och vad fick jag se på TVn om inte handboll. Va, har han aldrig hört talas om handboll förut?! OK, kanske det förklarar varför Sverige är världsledande i sporten...

OS är definitivt den stora nyheten just nu. På hotellen som jag brukar på under jobbresorna får man tidningen USA today utanför rumsdörren varje morgon. Den brukar ha en nyhetsdel, en ekonomidel, en underhållningsdel och en sportdel. Under OS har underhållningsdelen helt ersatts med en extra sporttidning, "OS-delen". Två sportdelar, alltså. Ett viktigt ämne är om USA eller Kina leder medaljligan - senaste statistiken jag såg så ledde USA alla kategorier, både guld, silver och brons. Ett annat ämne som intresserade även mig (och var huvudartikel i nyhetsdelen en morgon i veckan) var att USA skickar mer kvinnor än män till OS, och att det här är första gången som alla deltagande länder skickar kvinnor till spelen (historiskt, även om Saudiarabiens ensamma judokvinno bara var med i 84 sekunder). Det har även tydligen blivit vanligt att istället för som tidigare prata om "basketball" och "women's basketball" prata om "men's basketball" och "women's basektball". Det känns väl som ett steg i rätt riktning!

Paddling i Elkhorn Slough Estuary

Nu är jag på flygplatsen i San Francisco påväg hem igen. Eller, hem och hem. Det känns inte direkt som hemma när inte familjen är där. De har en till Texasvecka att se fram emot innan vi ses i Boston igen.

Idag var Helena och jag och paddlade i ett naturområde vid Monterey Bay. Fantastiskt fint. Vi hyrde stabila "Open Deck" nybörjarkajaker, fick låna våtdräkter och paddlingsjackor och så bar det av in i Elkhorn Slough Estuary nära Moss Landing, strax norr om Monterey. Stillahavshamnen där vi började var full av "Harbour Seals" (heter det hamnssälar på svenska? Förmodligen inte) och havsuttrar. Vi paddlade in i flodmynningen Elhorn Slough förbi sjölejon och bland pelikaner.

Man fick inte lägga till någonstans i naturreservatet, så vi fick knyta ihop kajakerna och ta vår lunchpicknick mitt ute på floden. Medan vi satt och åt frustade det till i vattnet precis bredvid mig och ett sjölejon stack upp huvudet - det fick mig att hoppa högt.

Det coolaste med hela upplevelsen (utom njutningen av att paddla) var uttrarna. Jag visste inte att uttrar använder verktyg, men det gör de tydligen - de gillar att äta musslor, men kan inte öppna dem med labbarna, så de dyker ner till botten och hämtar en sten, återvänder till ytan, lägger sig på rygg och knackar med stenen på musslan tills den går sönder. Det var supercoolt att se, och höra - det lät som om de låg och klappade händerna!

Nova och Zoey har hunnit med Sea World i San Antonio med Grandma och sina amerikanska kusiner den här veckan - storkusinerna. De gick direkt från att själva vara stora i Sverige (jämfört med Alisia, 2 år) till att bli pluttkusiner, jämfört med Alex, 13, och Joey, 10. Darrin går kurs på ett hotell ca en timme från sitt föräldrahem. Nu över helgen är han ledig och ikväll sover han med tjejerna - skönt! De behövde få lite föräldratid igen. Det här är första gången som de har varit utan oss båda två så länge, och det blir en vecka till innan det är klart.