Pottfrilla

Ingen i min familj vet vad pottfrilla är. Mannen på grund av språkbakgrund, barnen på grund av bristande livserfarenhet. "You know, like, if you put a old-fashioned potty around your head and just cut below it." Bra förklaring?

Svärföräldrarna bjöd mig på klippning och slingor när vi var i Texas. Första veckan kände jag mig fin, men sedan kom jag på mig själv med att bara gå och dra i håret för att få det att se mer spretigt vuxet och feminint ut. "Jag har ju pottfrilla!" försökte jag, men fick bara oförstående blickar. Jag drog lite i håret igen och vände mig mot Nova och Zoey. "Ser ni inte, jag ser ju inte alls ut som vanligt!"

"Mamma, du ser ut som Håkan Bråkan!"

Just det. Där var den bättre förklaringen. Darrin fick ta fram saxen och fixa till det samma kväll.

Rasmus

Vi läser Rasmus på Luffen nu. En fantastisk bok. I går kväll var det dags för det läskiga kapitlet då Rasmus och Oskar blir jagade av Sandörånarna på en avlägsen ödegård vid havet. Det slutar bra såklart - Rasmus låser in en rånare i potatiskällaren och slänger rånarnas pistol i vattnet, och Oskar klår upp den andra rånaren - men det är intensivt medan det pågår och tjejerna lyssnade andäktigt genom hela kapitlet. Första frågan jag fick efteråt, från båda tjejerna, var helt oväntad för mig:

"Skulle det kunna hända här, hända oss?"

Själv hade jag inte ens tänkt tanken. Det var bara att lugna dem bäst jag kunde.

"Nej", sa jag, "det kommer inga rånare till oss. Vad skulle de vilja ta i så fall? Vi har ju inga pengar hemma, eller dyra halsband."
"Vi har två gosiga Thomas-kuddar", sa Zoey.

Plötsligt händer det

Zoey har haft extra mycket humör de senaste månaderna. Det går upp och ner, med mer eller mindre regelbundna explosioner. Hon har också svårt att vakna på morgnarna. De senaste veckorna har hon och Nova varit på "camp" på Haggerty, med början 8:00. Till skillnad från vanlig skola finns ingen lunch att tillgå på skolan, så till min morgonlista har kommit 20+ minuters extra matsäcksfixande varje dag. Jag kan alltså inte ägna lika många minuter som vanligt åt att truga i henne frukosten. Darrin åker tidigt till jobbet för att kunna hämta tjejerna i hyfsad tid. När vi äntligen lyckas få upp Zoey ur sängen har Nova ätit färdigt och klätt på sig och pysslar i sitt rum, Darrin har åkt till jobbet och jag är i full färd med att fixa matsäck och plocka undan från frukosten. Ni kan se er det framför er: En trött, nyligen uppstigen Zoey som ska försöka dricka choklad och äta bagel utan sällskap vid frukostbordet. Hon brer istället ut sig över två stolar, gosar in sig med Thomas(kudden), sticker tummen i munnen och stänger ögonen igen. Hopplöst! Så har det varit ungefär varje morgon i två veckor nu. De flesta morgnar (skäms jag att säga) slutar i vrål från min sida: "ZOOOEEY! Nu MÅSTE vi gå! Lägret börjar om tre minuter! Klä på dig! Borsta tänderna! Sätt på skorna!" Ja, ni hör; vilken trevlig mamma vi har numera. Idag hade jag bestämt mig för att till varje pris INTE skrika, så när Zoey slängde tandborsten på köksgolvet så det blev tandkrämsfläckar över hela golvet så skrek jag inte (det hjälpte med behärskningen att jag hade min egen tandborste i munnen just då kan tilläggas). Zoey var tyst en stund. Sedan sa hon:

-Förlåt mamma för att jag gjorde tre fläckar av tandkräm på golvet.

Hon har ett samvete, den ungen också :-)

Nova-skurken!?

Nova hade en spännande färd genom säkerhetskontrollen på väg hem från Texas i torsdags. Först lyckades hon få metalldetektorn att ge utslag (stort halsband) och sedan fastnade hennes egen väska i röntgenkontrollen och fick en extra genomsökning för hand. Det visade sig att vi glömt Grandma's sax i den. Efteråt retades Darrin och jag med henne - hon följer regler noggrannare än något annat barn vi känner, så det var rätt knasigt att det skulle hända just henne - men hon ville inte bli retad och blev ganska sur! Det kanske i och för sig inte hjälpte humöret att klockan var 12 på natten...

Typiskt

Vi skulle ha suttit i en fjällstuga i White Mountains just nu - men här sitter vi som vanligt på soffan hemma. Vi kom så nära - kom hem från Texas lyckligt och väl med nattflyget i går morse kl 5:30, sov till kl 12, packade upp, packade om, hade klockan på ringning sex i morse, och kom iväg vid halv nio. Vi hann svänga förbi Darrins läger i New Hampshire på vägen, stannade för att tanka - då sa Zoey plötsligt att hon hade ont i magen. (Varning för äckel) Vi gick in på bensinmacken för att gå på toa, men det kom inget förrän på väg ut när det plötsligt kom en flod av rosa körsbärskräks.  Zoey som inte har kräkts på tre år! Det var bara att ringa och avboka vår stugnatt och åka hem igen. Och packa upp igen. Och självklart blev det inget mer heller - en kräkning, och sedan har hon mått bra resten av dagen! Så himla typiskt. Vi som hade en lagom tjej-kort hajk till en fjällstuga med badsjö framför oss, med helpension, hur lyxigt som helst. Nej då, det blev hem till handling och matlagning och tvätt och disk och damsugning, och dessutom så måste vi nu istället försöka hitta en annan tid att åka till en av de ständigt fullbokade fjällstugorna innan säsongen är över för att inte förlora våra pengar!

På plussidan så blev vi fantastiskt glatt överraskade när Darrins kompis väntade på flygplatsen kl 5:30 i går morse med vår bil så att vi slapp ta buss/tunnelbana hem!