Zoey har haft extra mycket humör de senaste månaderna. Det går upp och ner, med mer eller mindre regelbundna explosioner. Hon har också svårt att vakna på morgnarna. De senaste veckorna har hon och Nova varit på "camp" på Haggerty, med början 8:00. Till skillnad från vanlig skola finns ingen lunch att tillgå på skolan, så till min morgonlista har kommit 20+ minuters extra matsäcksfixande varje dag. Jag kan alltså inte ägna lika många minuter som vanligt åt att truga i henne frukosten. Darrin åker tidigt till jobbet för att kunna hämta tjejerna i hyfsad tid. När vi äntligen lyckas få upp Zoey ur sängen har Nova ätit färdigt och klätt på sig och pysslar i sitt rum, Darrin har åkt till jobbet och jag är i full färd med att fixa matsäck och plocka undan från frukosten. Ni kan se er det framför er: En trött, nyligen uppstigen Zoey som ska försöka dricka choklad och äta bagel utan sällskap vid frukostbordet. Hon brer istället ut sig över två stolar, gosar in sig med Thomas(kudden), sticker tummen i munnen och stänger ögonen igen. Hopplöst! Så har det varit ungefär varje morgon i två veckor nu. De flesta morgnar (skäms jag att säga) slutar i vrål från min sida: "ZOOOEEY! Nu MÅSTE vi gå! Lägret börjar om tre minuter! Klä på dig! Borsta tänderna! Sätt på skorna!" Ja, ni hör; vilken trevlig mamma vi har numera. Idag hade jag bestämt mig för att till varje pris INTE skrika, så när Zoey slängde tandborsten på köksgolvet så det blev tandkrämsfläckar över hela golvet så skrek jag inte (det hjälpte med behärskningen att jag hade min egen tandborste i munnen just då kan tilläggas). Zoey var tyst en stund. Sedan sa hon:
-Förlåt mamma för att jag gjorde tre fläckar av tandkräm på golvet.
Hon har ett samvete, den ungen också :-)
No comments:
Post a Comment