För svår läxa

Kan man förvänta sig av vanliga barn i årskurs två att de ska kunna läsa Prinsessan på Ärten högt för sina föräldrar (med sin TYDLIGA röst), lära sig stava 20 slumpmässiga ord från texten genom att skriva dem en gång och svara på 6 läsförståelsefrågor från texten, för att sedan få prov på de ca 20 slumpmässigt utvalda orden tisdagen efter? För min dyslektiska 7-åring är det omöjligt och också otroligt nedslående. Fast jag läste texten för henne och hjälpte henne att läsa och skriva svaren på frågorna (svara kunde hon helt utmärkt själv), så var hon så överväldigad att hon bara ville gråta. Som jämförelse får hon 15 ord med stavningsmönster i läxa i vanliga amerikanska skolan varje vecka, som de då tränar både på lektionstid och hemma innan provet på fredagar, och som hon då ändå tycker är svårt och jobbigt. 

Nova pratar ändå lika bra svenska som engelska. Det gäller verkligen inte alla barn i hennes svenska skolan-klass. Borde inte läxan vara för svår för dem också, även om de inte har dyslexi? Jag VILL inte att Nova ska behöva gråta sig igenom sin läxa!

Annie

Vi är i New York City i helgen (det är Columbus Day i morgon vilket betyder långhelg i Massachusetts med ledig måndag) och hälsar på N&Zs kompis Zoya som är här på utbytesår (typ, det är såklart egentligen mamman som har sabbatsår från sitt jobb på Harvard). Igår tog vi det lugnt, gick till Central Park Zoo en sväng och åt koreansk mat till middag. Idag har vi varit på musikal, efter cykelutflykt för papporna på förmiddagen och lek i Central Park för barnen. 

Vi såg Annie, och den var helt fantastiskt bra. Eftersom vi såg filmen med tjejerna för bara ett par månader sedan så hade de både storyn och kanske framförallt musiken i färskt minne och kunde njuta av att hänga med i handlingen och att till och med kunna sjunga med i en del av låtarna. Scenen var den största behållningen för mig - enormt välgjord, med scenväxlingar som gjordes till en del sv showen precis som vi fick lära oss när vi gjorde musikal med Snerikekören en gång i tiden :-) Sammantaget tror jag dagens föreställning kan vara min bästa musikalupplevelse någonsin. Nova dansade ut efteråt. Zoey undrade i kväll om jag trodde att hon skulle få något om hon spelade Annie, typ ett diadem eller godis eller något. Jag förklarade att 11-åringen som spelar henne får vanlig lön, så nu vill Zoey bli musikalartist också! Hon började direkt visa mig hur bra Jon är på att showa. 

Annars går resan mest i barnböckernas tecken. Vi har nyligen läst en svensk bok om Lilla E på Manhattan. Idag besökte vi hotellet som vi tror att hon både på (Plaza Hotel). Där bodde även barnbokskaraktären Eloise, som fanns att beskåda både som tavla, temaaffär och utställning i lobbyn - något som Zoya t o m fått i läxa av sin nya skola i New York att göra. 

Vi bor hemma hos våra vänner på 64th and 3rd, tre-fyra kvarter från Central Park, och kunde gå till teatern på Times Square idag. Imorgon ska vi följa i fotspåren från tjejernas senaste bokklubbsbok, The Mixed Up Files of Mrs Basil E Frankweiler, och besöka Metropolitan museum of art, också på enkelt gångavstånd. Det blir nog också till att försöka lokalisera Central Parks Alice i Underlandet-staty innan vi ger oss av hemåt igen imorgon kväll - vi får se om vi lyckas!

Fun Loom

Förra helgen köpte vi en Fun Loom till Nova och Zoey, och den har gått varm hela veckan. Galet populär leksak i Cambridge just nu!

Waterfire

Vi hade myslördag i lördags. Fyra mysiga saker hann vi med:

1) Fira Zoeys halvårsdag. det var egentligen i torsdags, men hon gick glatt med på att flytta firningen för att Darrin hade galen jobbdag i torsdags. Vi gjorde frukostmuffins på säng, och hon fick två paket (gränsen för halvårsdag). Zoey har blivit diademtjej (använder diadem varje dag), så hon fick ett kit för att göra egna som hon har gått och drömt om länge. Lyckat!

2) Handla skor. Nova, Zoey och jag åkte iväg med Darrin handlade mat. Vi hade enorm tur och hittade perfekta skor till både mig och Nova på första affären - sista paren av varje sort råkade vara just våra storlekar! Zoey behövde inga skor men vi hittade ett perfekt par till henne också. Sedan fick vi tid att åka till Target också och handla andra nödvändigheter som trosor, strumpor och benvärmare. Alla tjejernas strumpor och hälften av Zoeys trosor hade plötsligt blivit för små, så det behövdes påfyllning! Jag måste säga att shopping inte är vad jag vanligtvis skulle kalla mysigt, men vi fick en riktigt härlig stund tillsammans alla tre.

3) Barnens bokklubb. Dagens möte var hemma hos oss. Den här gången kom de igång med ordentlig diskussion om boken - kul! Darrin hade ordnat med pilspetshalsbandspyssel, vilket passade perfekt eftersom boken handlade om en indiantjej som blir lämnad ensam på en ö utanför Kalifornien när resten av stammen åker därifrån, och bland annat måste lära sig att göra sina egna vapen, både som försvar och för att skaffa mat.

4) Utflykt till Providence. När alla hade åkt hem från bokklubben packade vi in oss i bilen och åkte till Providence för att njuta av årets upplaga av Waterfire, med tända eldar i vattnet längs stadens flodpromenad i höstmörkret. Verkligen ett supermysigt evenemang. Doften av lägereld ligger tung över hela innerstaden. Vi följde eldtemat och kompletterade kvällen med middag på restaurangen "Fire & Ice", där man får gå och plocka sina egna ingredienser som sedan grillas medan man står och tittar på. Båda tjejerna uppskattade det, även om Zoey sa efteråt att det får bli McDonald's nästa gång...

Middagsgrillning på Fire & Ice

Waterfire i Providence