I dag har vi firat Halloween!

Ja, egentligen får man nog säga att vi började redan i går. Jag fick lov att lämna familjen mitt under trick-or-treat-andet för min första jobbresa sedan jag började på MIT. Eftersom vi självklart visste om det redan i går så valde vi att ha vår traditionella Halloweenmysmiddag i går kväll istället, med pumpaduk, blodigt huvud och maskar i blodsås till mat.

Det har verkligen varit en härlig dag idag. Nova, Zoey och jag började morgonen med att läsa sagor i sängen, till exempel Rödluvan och Sagan om Pannkakan, medan Darrin gjorde pumpapannkakor i spökform med valnötter och pumpa-sirapssås till frukost. Sedan åkte Zoey och Daddy till Target för att köpa byxor till hennes Halloweenkostym. Nova och jag tog en njutbar cykel/springtur runt Fresh Pond. Stunden vi fick vid hundbadet med godisätar-Nova i mitt knä och färgglada löv runt oss så långt våra ögon kunde nå var en av mina bästa stunder på länge.

Efter pizzalunch (gjord på deg köpt i påse, fantastiskt god faktiskt) och eftermiddagskaffe klädde vi ut oss i våra Halloweenkostymer. Alla njöt av att bli så fina. Darrin hade till och med nagellack dagen till ära. Mina svarta lösnaglar visade sig inte passa men blått hår fick jag i alla fall. Nova fick häxklänning, tuperat rött och blått hår, lösnaglar och kvast, och Zoey Gruffalo-byxor och tröja och hemsk ansiktsmålning. Båda var så fina. Vi gick ut i skogen alla fyra och tog kort på oss.

Efter en kort sväng hem för att hämta lite extra varma kläder och mina väskor och äta lite så blev det äntligen dags för trick-or-treat som Nova och Zoey har sett fram emot länge och tränat inför i flera dagar (man ska säga "trick or treat" och "Thank you" och "Happy Halloween!"). Jag hann följa med i ungefär 10-15 minuter innan det var dags att säga hej då (klart svårast för mig den här gången). Några hus hann vi med tillsammans. De första tre (minst) fick Zoey bara choklad som hon direkt stoppade över i min ficka ("jag tycker inte om choklad!"). Som tur var hann hon få en hel del annat också innan de var klara har jag fått rapport om.

Zoey som förebild

Zoey hittar på långa historier just nu, om kompisar med konstiga namn som bor i Uppsala och kommer och hälsar på i Boston, och sover över i myshörnan, som vi också måste duka till, eller om sina blå, orangea, rosa och gula flygplan med pool som hon har, eller liknande i samma stil. Det är medryckande och roligt att lyssna på henne. Det verkar det som om Nova också tycker, för nu har storasyster också börjat berätta historier om kompisar med konstiga namn. Det känns lite bakvänt. Från min synvinkel blir det som ett erkännande av Zoeys fantasi och uppfinningsrikedom, men det känns som om Nova "gör sig mindre" när hon härmar Zoey - jag undrar om hon bara är avundsjuk på den odelade uppmärksamhet som Zoey får med sina historier.

Uppmärksamhet förresten - jag har lite svårt att prioritera under helgerna just nu. Oftast har jag en lång lista på saker som jag är sugen på att göra medan vi är hemma och lediga, samtidigt som tjejerna vill ha uppmärksamhet. Zoey vill helst läsa bok på sin säng, Nova helst leka skola i sitt rum. De vill förstås att jag ska vara med. Jag VILL vara med, men jag vill också hinna städa lite, baka lite, göra extra mysig mat och diska efter lunchen, och inte vänta med allt tills de har somnat kl 21. Jag har svårt att balansera mellan alla alternativ. I dag blev det inget städat och ingen mysefterrätt, men vi fick till en Halloweenmysmåltid med förrätt och fruktefterrätt på soffan i alla fall. Och då känner jag mig ändå skyldig som inte läste Else-Marie och Småpapporna för Zoey när vi kom hem vid 5-snåret som hon så väldigt gärna ville.

Halloween, som sagt

Vi har 12 pumpor i varierande storlekar och stadier av dekoration ute på trappan. Två stora traditionella utskurna "Jack-O'-Lanterns" som Darrin skar ut förra helgen efter mall av Nova och Zoey, två som blev målade på Sams kalas för två veckor sedan, två med klistermärkesansikten från N+Z+Ds besök på barnmuseet igår och 6 mindre dekorationspumpor. Ett större antal av pumporna har små gnagmärken från ekorrar som har hälsat på på trappan. De stora pumporna har redan hunnit bli mögliga. De kommer att åka direkt i soporna måndag morgon när Halloween är slut.

Det är kul att hitta på sätt att använda pumpa i mat och bakning. Hittills har det blivit pumpasoppa, pumpamuffins, pumpabröd och klassikern rostade pumpakärnor. Jag längtar efter att få prova att göra pumpa-äppel-strössel-muffins med Zoey när Darrin och Nova är på fotboll imorgon, och pumpacheesecake till efterrätt till i morgon kväll. Pumpadipp har jag också hittat recept på. Darrin och tjejerna har gjort Rice Krispie Treats i spökkakformar.

Nova och Zoey fick lov att bestämma sig för tre veckor sedan för vad de skulle klä ut sig till på Halloween så att Darrin kunde börja förberedelserna. Z+D ska vara gruffaloer, N+jag blir häxor. Darrin har sytt gruffalokostymer till sig och Zoey. När han från början beskrev idén för mig fick jag ta djupa andetag för att inte bli trött av att bara lyssna. Det har blivit många kvällar med djupa andetag, men nu hänger två färdigdekorerade bruna munkjackor över fåtöljen i vardagsrummet, båda med ett 20-tal lila uppstoppade taggar i filt, två vita horn och bruna öron med rosa i mitten. Ärligt talat blev resultatet helt fantastiskt. Han skulle kunna sälja dem och tjäna pengar. Det var värt till och med frustrationen den kvällen när Darrin försökte använda symaskinen för att sy taggar och jag fick rycka in minst 20 gånger och laga den.

Till Nova och mig har vi köpt lösnaglar och blå hårsprej. Sedan blir det mörka fluffiga kläder, häxhattar och ansiktsmålning. Det ska nog också bli bra. Tyvärr måste jag åka till flygplatsen kl 17:30 på söndag för en jobbresa - typiskt dålig timing, lagom till årets "trick-or-treat". Jag överväger blått hår och stora kjolar på flyget för att kunna vara med dem in i det sista.

Best wife...EVER!

I really do have the best wife ever. On Tuesday when I got home from Swedish school, she was waiting for me with a computer. The best part, she had already loaded everything on the computer (one of my least favorite things to do). Just in time for the World Series in baseball (GO RANGERS!) and fantasy basketball.

Now if I can only convince her to let me take a vacation by myself. Next year

Boston Museum of Science

Vi gjorde en sak till i helgen som jag inte har hunnit berätta om än - vi gjorde vårt första besök på Boston Museum of Science. Med risk för att upprepa mig så har biblioteken här den helt fantastiska egenskapen att de sponsrar museibiljetter. Vi hade egentligen inte så mycket tid i söndags på grund av skolbesöket, men vi kunde gå på museet helt gratis (det skulle ha kostat $58 för oss fyra).

Boston Museum of Science ligger på en bro mellan Cambridge och Boston och är helt enormt gigantiskt. Vi råkade få med oss sur-Nova i söndags så vi var lite begränsade i hur mycket vi hann upptäcka samtidigt som vi försökte få henne på bra humör. De har i alla fall allt från dinosaurieskelett till en "vetenskapslekpark" där man får lära sig fysiken bakom att t ex gunga och springa. En rolig detalj var ett fönster under rulltrappan så att man kunde se hur rullbandet skickades tillbaka uppifrån och ner. Nova uppskattade det mycket. Vi längtar tills vi får möjlighet att komma tillbaka igen och upptäcka mera! Ärligt talat är det lite svårt att få till slapptid så här i början i en ny, fascinerande stad - det finns så mycket att upptäcka.

I morgon tänker jag skriva om våra Halloweenförberedelser.

Skolor

I söndags började vi ett nytt projekt - välja skola-projektet. Jag har en känsla av att det kommer att bli det svåraste och mest tidskrävande av alla projekt sedan vi flyttade hit. Nova skulle egentligen ha kunnat börja i "för-6-årsgrupp" redan i höst, men vi valde att vänta till nästa höst. Det betyder att Nova och Zoey kan börja samtidigt, och att Zoey får gå två år i Kindergarten (motsvarande ungefär sexårsgrupp) mot ett år för Nova. I januari måste man söka skolor. Det gäller både allmänna skolor och privatskolor. Cambridge allmänna skolsystem innebär val där man får prioritera bland tre skolor och oftast får plats på en av de tre.

Vi började vårt valprojekt med ett besök på en privatskola i söndags, på Öppet Hus. Förmodligen ingen bra idé eftersom vi egentligen inte har råd med privatskolor, men man kan söka stipendium, så det kan vara värt ett försök. Skolan vi besökte verkade helt fantastisk. De hade separata klassrum för musik, gympa, vetenskap, konst och träslöjd. Hemklassrummen för Kindergarten-grupperna var supermysiga (exempel: mysloft för lugna stunder), och läraren som vi fick prata med exemplarisk. Ett riktigt fynd för "bara" $23000 per barn per år!

Imorgon ska Darrin på informationsmöte om det allmänna skolsystemet. Det blir spännande att se hur det går.

Kan ingen lära Boston lagom?

Förra veckan var det 15 grader inne i vår lägenhet och jag frös hela tiden. Den här veckan är det minst 25 grader inne, 20 grader ute och fuktigt som en bastu, och jag svettas hela tiden. Jag blir arg av att svettas, och arg av att frysa. Stackars Darrin.

Darrin får i alla fall lite tröst av att vi köpte en dator igår. Yippee! Livet känns lite enklare igen. Vi är galet beroende av datorn numera.

Zoey ska bli kille när hon blir stor. Hm. Jag tror det är för att hennes storasyster alltid kräver att få vara mamma när de leker - så hon har blivit så van vid att vara pappa att hon när hon insåg att man behöver vara kille för att vara pappa drog slutsatsen att hon skulle bli kille, helt enkelt.

Head of the Charles

Den här helgen är det regatta i Boston. Vi tog en promenad ner till floden på eftermiddagen för att insupa atmosfären. Jag hade blivit varnad på jobbet att det bara skulle vara snobbar och fulla människor där, men vi stötte mest på vanliga, trevliga lördagsflanörer precis som oss själva, inklusive många barnfamiljer.

Regattan är en stor roddtävling med 9000 deltagare från 19 länder. Den visade sig också vara något av ett reklamjippo. Nova och Zoey stormtrivdes och njöt av gratisprover på allt från glass via fruktjuice till pizza. Det bästa var ändå ståndet med dataföretagsreklam där det fanns svarta muggar med godis utställda. Zoey tog en hel näve och jag hjälpte henne stoppa den i fickan för att hon inte skulle tappa några bitar. Det tyckte hon var så mysigt att hon bestämde sig för att inte äta godiset förrän vi kom hem - men hon gick och kände på fickan hela tiden för att försäkra sig om att godiset fortfarande var kvar. Supergulligt.

När vi hade strosat omkring och ätit gratisprover länge och väl bestämde Nova att det var dags att "titta på båtarna lite också". Hon valde en plats vid vattnet åt oss och slog sig ner.

+++++++++++

Förövrigt åt vi pumpasoppa och svenska pannkakor med pumpaglass, pumpasylt och kanel till lunch för att komma i stämning inför Halloween. Och i kväll fick Nova och Zoey rita ansikten på sina pumpor. Darrin skar ut ansiktena och så ställde vi pumporna på trappan, satte i ljus och ringde på grannarnas dörr för att visa. Nova gick också in och hämtade rostade pumpakärnor att bjuda på.

+++++++++++

Dagens totala höjdpunkt var nog ändå att vi äntligen fick fart på värmen. Det visade sig vara så lätt som en knapptryckning på termostaten i vardagsrummet!

Nova och Tidningen

Nova tycker om att hämta tidningen. Det började redan i Uppsala där UNT varje morgon fanns på plats i en liten hållare direkt utanför lägenhetsdörren. Nova åtog sig uppdraget att hämta den innan hon kunde nå själv och behövde hämta pallen från badrummet för att klara av projektet.

Här i Boston har vi inte UNT utan Boston Globe, och den kommer inte i en hållare utanför dörren utan slängd i en plastpåse på trottoaren. Nova tycker fortfarande att det är lika roligt att hämta tidningen varje morgon. Hon upptäcker ständigt nya saker också. Första gången hon hämtade tidningen på en regndag blev hon mycket fascinerad av ett den låg i två påsar istället för en. Hon samlar också samvetsgrant in grannarnas två tidningar och lägger dem direkt utanför deras dörr varje dag. Hon vet att Boston Globe är vår och New York Times är deras och ser skillnad på de två.

I bland händer något extra äventyrligt. I går till exempel ropade hon exalterat på mig medan hon fortfarande var ute: "Mamma, kom och titta!" Det mycket intressanta och viktiga som hon ville visa var att plastpåsen runt tidningen var öppen i båda ändar.

Till Markus

Här kommer några klassiska Halloween-skämt så här en vecka innan Den Stora Dagen!

Q: What do you call a little monster´s parents?
A: Mummy and Deady

Q: How come the skeleton did not dance at the party?
A: He had no body to dance with.

Q: Why are the cemeteries so noisy?
A: From all the coffin.

Q: What do you call a corpse that has nothing to do?
A: Bored stiff.

Och, till sist, en överkurs (som jag tror kräver viss insikt i amerikanska Halloween-traditioner):

Q: How do you mend a broken Jack-O'-Lantern?
A: With a pumpkin patch.

Alla dessa klassiker kommer direkt från direktreklam i brevlådan!

Hoppas ni hade det bra på Kreta. Vi längtar efter att få se A igen!

Veckans stjärna

Nova var "veckans stjärna" i Hallonklassen på svenska skolan igår. Det betyder två saker - dels att hon fick ta med sig en leksak och visa för övriga klassen, och dels att hennes "mamma, pappa eller au pair" förväntades komma in i klassrummet sista halvtimmen och läsa bok med barnen. På svenska. Nova har inte någon au pair. Darrin pratar svenska, absolut, men han brukar aldrig läsa för barnen på svenska. Det första Nova sa när hon fick veta att hon skulle ha med sig en bok med tillhörande läsare var "Daddy kan ju inte läsa svenska böcker".

Jag har velat följa med till skolan och se hur de har det ända sedan de började, så igår verkade vara ett bra tillfälle. Det var bara att ställa väckarklockan på normal Uppsala-gå-upp-tid så att jag kunde åka tidigare till jobbet och alltså gå lite tidigare. Vi träffades vid tågstationen i Waverley och Nova och Zoey var mycket glada att se mig. Området som skolan ligger i är jättefint - stora, gamla hus inbäddade i höstig lövskog. Jag kan inte låta bli att undra om det inte vore bra att tjäna lite mer pengar och bo i stort hus och köra bil...

Det var kul att vara med. Novas klass uppskattade böckerna, Zoey uppskattade sällskap på sitt fika och jag fick chans att prata med flera andra svenska mammor som bor i området. (Det skulle vara så mycket lättare för mig än det är för Darrin att knyta kontakter om jag var hemma med barnen! Det finns mammor på svenska skolan, det finns nätverket Swea för svenska kvinnor och det finns Spouses&Partners nätverk på MIT, som i och för sig teoretiskt sett vänder sig även till män men i praktiken är helt kvinnodominerat.)

Efter skolan åt vi pastasallad i parken innan det var dags att gå tillbaka till tågstationen i mörkret. Darrin och tjejerna har blivit kompisar med både den manliga konduktören på väg till skolan och tjejen på väg hem - igår lärde Nova också känna en ny manlig konduktör, "Conductor Chuck". Jag var imponerad av hur hon gav (kortfattade) engelska svar på alla hans frågor.

På tåget på vägen hem kom dagens höjdpunkt - Zoey förklarade att hon vill gifta sig med mig. Lilla gullungen. Sedan lyckades vi tappa hennes mössa längs vägen från tågstationen i Belmont till vårt hus i Cambridge. När vi kom hem kl 9 så var det bara att cykla hela vägen tillbaka till Belmont igen och leta! Men, mössan är och förblir borta.

Darrin=Susie??

Varför äter våra barn frukost i fleecejacka? Jo, för min man har blivit inspirerad av Susie Howard och tycker att 16 grader inne är perfekt temperatur. Jag undrar hur kallt det behöver bli innan jag kan övertala honom om att värme på är en bra idé?

Novas triumf

Nova har tränat på att lära sig cykla nästan hela sommaren. Hon fick sin "stora" cykel i födelsedagspresent redan i december förra året, men det tog några månader innan vi kunde prova den på allvar :-) I början gick det riktigt bra. Hon blev säkrare och säkrare på cykeln tills hon en dag ville ta sin egen cykel till förskolan i Uppsala fast jag hade Zoey på min cykel och inte kunde hålla i henne hela tiden. Den dagen blev ett rejält bakslag. Hon ramlade tre ordentliga gånger innan vi var framme, och sedan tappade hon lusten att försöka. Jag vet inte hur många gånger i sommar som hon har tjatat om att hon vill ha "små hjul" till sin cykel (= stödhjul).

Även sedan vi flyttade hit och hon faktiskt har börjat kunna bra själv har hon blivit mycket ledsen varje gång hon blivit medveten om att jag släppt taget. För två veckor sedan började hon känna att hon kunde cykla. Jag fick släppa korta stunder om jag sprang med hela vägen. Det jag har i och för sig gjort i över en månad nu, men bara när hon inte insåg att jag släppte. Hon cyklar för övrigt tokigt snabbt, så jag måste superspringa hela vägen för att hänga med och har börjat ta på mig springkläder när vi går ut!

I går fick vi för första gången chansen att följa upp det där försöket från för två veckor sedan (det är galet hur svårt det är att få tid för något så enkelt som att cykla!) och det blev stor succé. Vi tog loss pinnen som har suttit fast bak på cykeln så att vi kunde sänka sadeln lite, och så tränade vi på att Nova skulle stanna själv. Hon ramlade de första två gångerna hon skulle fånga cykeln, men hon fortsatte kämpa, och innan vi hade tagit oss hela vägen runt Fresh Pond cyklade hon ifrån mig, Darrin och Zoey alldeles på egen hand. Hon såg så stolt ut! Nu gäller det bara att träna starter också. Hon är envis, min tjej, men på ett annat sätt en de flesta andra. Hon vill INTE ramla och göra illa sig - och då ser hon till att hitta ett sätt att lära sig så att hon inte behöver göra illa sig - det gör inget om det tar lång tid.

Zoey tyckte förövrigt att nu när vi hade tagit bort Novas pinne så kunde vi väl ta bort hennes också - "för jag kan själv, mamma!" Men, hon har en liten bit kvar fortfarande.

Det roligaste med Novas cykel hittills är kanske ändå alldeles i början när den var ny och hon sa "Daddy säger att cykeln går sönder om man trampar bakåt". Jag, skeptisk, vände mig till Darrin och frågade "Did you tell Nova her bike will break (brake!!!) if she goes backwards?

Jag är trött...

...på att aldrig orka något annat än barnen och jobbet. Jag är trött på att vara klar med kvällens absolut nödvändigaste "måsten" kl 10 nästan varje kväll.

Besök från Uppsala

N&Zs förskollärare T från Uppsala är på rundresa i USA med sin syster. I går var det dags för ett stopp i Boston. För oss blev det första besöket från Uppsala.

Vi hade en härlig dag. Det började direkt efter kalaset med en snabb promenad från South End till Centralbibiloteket vid Copley Square, med barn som var ovilliga att gå själva och blöta nymålade pumpor som krävde alla våra händer. Så fort N&Z fick syn på T utanför biblioteket växlade de från låg- till högenerginivå. N gjorde kullerbyttor på asfalten i glädjen! Från Copley Square till Boston Common var det inga problem att få dem att gå.

Vi kollade in Ankfamiljstatyn från boken "Make Way For Ducklings" innan vi slog in på en av Bostons mest berömda sevärdheter - the Freedom Trail. Freedom Trail tar besökaren runt på promenad förbi en hög betydelsefulla platser i Boston, och, som jag fick veta från en British Airways-reklam som kom på mailen tidigare i veckan - det går inte att vilse. Allt man behöver göra är att följa ett tydligt spår av röda tegelstenar på marken i ungefär två miles. Vi gjorde ett obligatoriskt besök på Boston-institutionen Dunkin Donuts och orkade nästan hela vägen till slutet innan vi tog tunnelbanan hem för att fixa middag.

Till middag gjorde vi ett experiment och kokade hummer. Hummer var på rea häromveckan och då kunde jag inte få D att prova (han tyckte det kändes för grymt mot humrarna) - men den här helgen var det hans förslag. Jag tror han blev inspirerad av vår ö-resa förra helgen när vi hittade hummertinor som drivit upp på land. Gott blev det i alla fall!

Fyraårskalas

Idag hade Nova och Zoey sin första sociala träff med andra barn i Boston utanför sina schemalagda aktiviteter. Det var en kompis från simskolan som hade bjudit in dem till sitt fyraårskalas. Kalaset var på ett konstcenter i South End. Förutom Nova och Zoey kom ett 15-tal andra barn med föräldrar (eller nannys!) från kompisens förskola. Det låter ganska mycket men hans föräldrar hade ordnat det så bra - det fanns en lekpark där alla barnen fick leka, det blev enkel (och god) hämtpizza till lunch, och de hade dukat med Thomas-tallrikar och -dukar, och hattar till alla barn. Barnvänligt och enkelt. Enda ordnade aktiviteten var pumpamålning, vilket Nova och Zoey älskade. Istället för present ombads alla barn ta med sig varsin inslagen ny bok, och så fick alla med sig någon annans bokpaket hem. Nova och Zoey var lite oroliga för vad kompisen skulle tycka om att inte få några presenter, men han fick tårta med fyra ljus och alla sjöng Happy Birthday - det kändes som om han kände sig firad ändå. Och - det här kanske kommer att låta tråkigt - föräldrarna slapp en massa småpresenter som skräpade runt deras hus, och alla barn fick ett mysigt minne med sig hem. Helt underbar idé enligt mig och Darrin. Känns nästan som om det är försent att testa den på våra barn dock. De har redan sin bestämda uppfattning om hur födelsedagar och kalas funkar.

Sovmorgon och baseball

Vi har haft en härlig dag idag! Det började med att vi försov oss så att Nova inte hann till fotbollen - men sedan blev det bara bättre och bättre. Helt otroligt att vi lyckades försova oss förresten - jag somnade med Nova igår, och Darrin kom och la sig 9:30. Sedan fick vi ungefär 100 textmeddelanden runt kl 10 när det visade sig att Texas Rangers höll på att först vinna och sedan förlora mot New York Rangers i någon sorts baseball-slutspel som de aldrig brukar komma till. Hursomhelst så glömde vi sätta väckarklockan och vaknade inte förrän 7:40.

Den härliga delen av dagen var (1) Sams kalas och (2) att träffa förskollärar-T och hennes syster P från Uppsala och (3) att äta mysmiddag hemma hos oss med T & P (första gästerna sedan vi fick våra möbler!).

Dagens upplevelse...

...var ett ilsket tjutande kolmonoxidlarm. Jag hade just fått av tjejerna hälften av kläderna för att sätta på pyjamas när larmet i hallen gick. Lampan med texten "Move to Fresh Air" blinkade, och larmet tjöt med 15 sekunders intervall. Vi svepte in tjejerna i filtar och tog ut dem på trappan och Nova sa att hon aldrig ville gå in i huset mer. Darrin gick och frågade grannen om hans larm också tjöt (vi har aldrig haft något kolmonoxidlarm förut och vet inte riktigt vad man ska göra när det tjuter, utom den tydliga instruktionen "Move to Fresh Air" förstås). Grannens larm tjöt inte, men han kom upp och tittade till vårt och föreslog att vi kanske hade slut på batterier helt enkelt. Darrin sprang till mataffären tre kvarter bort och köpte ett nytt batteri, och det löste problemet. Om någon kolmonoxidlarmtillverkare skulle råka läsa det här: Det finns bättre slut-på-batteriet-varningar än ilskna larm var 15:e sekund!!!

Going to Prison

Well, I almost was arrested today. me and the girls were walking down the street when a cop said hi to the girls and asked if they were having a nice day. Z looked straight at the cop and stuck her tongue out at him. Thankfully he just laughed. I have to admit, it made me laugh.

Familj i Fängelse?!

Darrin ringde mig på jobbet idag. Jag svarade och det första han sa var "Du måste komma och hämta oss!" Hjärtat sjönk i bröstet. Fortsättningen var mest konstig: "Vi är i häktet! Din dotter räckte ut tungan åt en polis!"

Självklart trodde jag aldrig på allvar att de var i häktet - men jag var så uppstressad av den första uppmaningen om att "komma och hämta" dem att tankarna ändå hann börja mala i hjärnan, fram och tillbaka - nej, det kan bara inte vara möjligt. Treåringar som räcker ut tungan åt poliser kan inte åka i fängelse i USA. Jäkla Darrin. Han lyckades nästan få mig att tvivla på mig själv, och han lyckades definitivt stressa mig tillräckligt för att få hjärtat att gå i racerfart.

Vad som var sant i historien? De hade verkligen mött en vänlig polis som log och frågade tjejerna om de hade en bra dag, och Zoey hade verkligen räckt ut tungan som svar och vänt sig om för att gå därifrån.

++++

Förövrigt var det simskola i morse igen och Nova och Zoey blev bjudna hem till ett annat barn för första gången sedan vi flyttade till Boston: Sam ska ha fyraårskalas på lördag. Typiskt att vi redan har planer. Det känns som om alla roliga saker har bestämt sig för att infalla samma lördag. Novas och Zoeys förskollärare Therese från Uppsala kommer och hälsar på. Samtidigt är det knytkalas med Svenska skolans föräldrar, Darrins föräldrar hittade billiga biljetter för att komma och hälsa på, och nu också Sams kalas. Det är bara att prioritera!

Boston Harbour

Jag måste verkligen börja läsa igenom mina blogginlägg innan jag skickar iväg dem. Jag läste just igenom ett par och mådde illa av alla slarvfel. Det är så lätt gjort när man sjunker ner i soffan när dagen är slut och "bara" ska blogga lite också...

Vi har haft en härlig långhelg den här veckan - idag är Columbus Day, vilket i Massachusetts (men enligt Darrin inte i Texas) betyder ledig måndag. I lördags var det fotbollsträning och tv-inspelning, igår Oktoberfest på Harvard Square och idag båttur till Georges Island i hamnen i Boston. "Tv-inspelning" betyder i det här sammanhanget gratis musikunderhållning för barnen - det var mest en kul grej. Vi fick också uppleva ett nytt område i Boston, Brookline, påväg dit; en trevlig bieffekt av att ta cykeln. Oktoberfesten kunde jag hellre ha skippat - jag ville ta med Nova och hennes cykel runt Fresh Pond och köpa munkar. Men, Nova tyckte bussen till folkhavet vid Harvard Square lät mysigare.

Georges Island var en fantastiskt härlig solig höstmåndag. Vi åkte buss och tre olika tunnelbanor till hamnen och båt ut till ön och tillbringade fyra härliga timmar med att upptäcka Fort Warren och havet och fika. Vi hittade krabbskal och musslor och glasbitar som havet gjort lena, och tittade på utsikten ut över öppna Atlanten.

I natt vaknade jag av att Nova snyftade i sömnen på madrömsviset. Jag strök henne över håret och viskade "Nova, det var bara en dröm. Vad var det som hände?" Varpå min dotter svarar: "Min cykelhjälm (snyft snyft) - den är inte tajtad till".

Varje gång man sätter på Nova cykehjälmen ska man "tajta till" den efteråt genom att skruva några extra halvvarv på knappen längst bak. Annars har hon fått för sig att den inte sitter tillräckligt hårt. Men, jag visste inte att hon kände så starkt för cykelhjälmstilltajtningen. Jag hade snarare väntat mig en monster-i-garderoben- historia. Eller som Zoey härom månaden som drömde att hon blev uppäten av en noshörning.

What a Week

When it rains, it pours. This week has been...well, it has been interesting and very unlucky. First my computer crashes. Not totally unexpected, but still very unlucky. That was on Wednesday. Then M's computer crashes on Friday morning. Not totally unexpected, but still very unlucky. Finally my bike has major issues (as in the gears totally fall off the bike) and is pretty much done for. So in a matter of 4 days, I go through 2 computers and a bike. It is amazing that M allows me to use her work computer now.

I suppose it could be worse. The Rangers could blow a 2 game lead in the playoffs, but that would never happen...right?

Sur-Nova

Nova har ett speciellt sätt att vara sur på som håller på att göra mig tokig. Något, det kan vara vad som helst, får henne ur humör - och då blir hon tyst. Det finns säkert massor av föräldrar därute som tycker det låter som en dröm - istället för skrik och bråk och stamp i golvet och slängda leksaker så får man ett tyst barn - men tro mig, det är inte roligt. Nova blir tyst och hela hennes kropp blir slapp och ostyrig och om man försöker krama för att göra det bättre så glider hon ur greppet som en ål. Hon vägrar svara på frågor så det går inte att få någon sorts grepp om vad som är fel - och det håller på länge.

Idag hände det om och om och om igen. Första ilskan var inte så farlig. Det vara bara att hon inte ville spela fotboll idag. Zoey och jag följde med till fotbollen i morse för att titta på, men Nova har bestämt sig för att träningen är för lång och jobbig och orkade inte vara med. Det blev en trist timme med att försöka hålla henne på hyfsat humör - men det gick aldrig så långt som till tysta slappa kropp-Nova. Det gjorde det däremot när hon inte fick sina naglar målade på nagelsalong påväg hem. Det var tillräckligt för att puffa in henne i ett mer än timslångt surtillstånd. Det kan tilläggas att vi aldrig hade sagt att det skulle bli någon nagelmålning - Nova fick bara syn på en nagelsalong, undrade vad det var och tyckte det lät mysigt när jag förklarade.

På eftermiddagen hade vi nästa långa sursession. Det var dagens klart värsta. Vi var på inspelning av ett barn-TV-program, som publik. Medan vi väntade på att artisterna skulle vara beredda att börja fick vi se på Wiggles på video. Tyvärr bestämde sig Nova för att hon ville se klart på Wiggles innan inspelningen började - och när inte det funkade så fick vi sur-Nova med oss på hela inspelningen. Zoey dansade, sjöng, hoppade som en tok och hade kul - Nova låg som en blöt tyst fläck på golvet i en hel timme och vägrade förklara vad som var fel. Mest tråkigt för henne kanske, men hon kunde ha haft så kul... jag var ledsen för hennes skull.

Låt mig uppdatera gårdagens datorinlägg en aning - det har inte varit vår vecka när det gäller dyra saker. Det har faktiskt utvecklat sig till att bli en väldigt dyr vecka helt enkelt. Idag gick Darrins cykel sönder också. Två datorer och en cykel på en vecka. Nu har vi knappt några mer dyra saker som kan gå sönder - utom min cykel förstås. Undra när det blir dags för den? Det kanske trots allt är en stor fördel att hyra sitt boende och att inte ha bil om man planerar att krascha allt man äger?

Det har inte varit vår vecka när det gäller datorer den här veckan. Först, jag tror det var i måndags, fick Darrins dator virus och dog. Sedan idag dog min laptop. Den vill helt enkelt inte starta alls. Enligt D så dog den just medan de pratade med M&A&A på Skype. Det betyder att den enda dator vi har tillgång till just nu är min jobbdator (gissa om jag sliter för att få till alla fina å ä ö!). Det håller inte. Dags att shoppa. Typiskt. Vi som hade hoppats kunna vänta till Black Friday dagen efter Thanksgiving när vi om vi orkar köa i många timmar borde kunna hitta en dator närmast gratis. Och som dessutom helst ville ha en svensk dator som har fina å ä ö lättillgängliga och är bra på att spela alla våra svenska dvd-filmer.

You can call me Mr. Mom

Well, It is official. I am a stay at home Dad. Yea Yea, I know. I have been home with the kids since the start of August. The difference is that I have been using up my days off since then. As of yesterday, I am officially a stay at home Dad (not even one on Parent Time Off). Not a bit difference to how it was last week.

So what do I do. Well, I am trying to get the girls on somewhat of a plan. Every week we have a theme and try to focus time on it. This includes books (the Cambridge library is beyond excellent), songs, games, crafts and field trips. Thus far we have done dinosaurs, monkeys, crocodiles and the alphabet. The most popular one has been the dinosaurs. At the end of the week, N said that she wanted to be a paleontologist. I was impressed. It was the first time she has ever said that she wanted to do something for a career.

Next week's theme is pirates. If anyone has any good recommendations (books, crafts, games, music, websites, activities or whatever), just send them to me.

Oh, by the way, M is using this blog as well. So if it is in a strange language, it is her post. I'll stick to English.

Nova ville ha yoghurt idag. (Hon äter aldrig youghurt till frukost annars.) Hon gick till kylen och valde ut en med jordgubbssmak, men när hon hade öppnat den såg hon att jordgubbsdelen inte var iblandad i yoghurten utan låg på botten, och då ångrade hon sig och ville inte ha. Zoey hade en bananyoghurt på sin plats (hon äter alltid yoghurt till frukost). Den var fortfarande oöppnad. Här är Zoeys och Novas morgonkonversation:

N: Kaaan du inte ta den öppnade yoghurten istället?
Z: Nej, jag tycker inte om jordgubbssmak, bara banan och jordgu... bara banan tycker jag om (efter att ha kollat vilken smak hon hade fått idag).
N: Då kan inte du äta jordgubbar nästa gång vi plockar jordgubbar då.
Z: Men, jag tycker om jordgubbar bara lite.

Låt mig få börja med ett personligt avslöjande för att sätta saken i sitt sammanhang. Jag var rädd för allt när jag var liten. När jag säger allt menar jag bland annat, men absolut inte bara, mördare, krig, tjuvar, bränder, att inte hitta en toa när jag behövde en, tunnlar och att åka båt. Jag vill inte att mina barn ska vara rädda för allt.

Igår lärde jag Nova att vara rädd för tjuvar. Det var inte meningen. Vi håller på och läser Karlsson på Taket, och gårdagens kapitel handlade om när Karlsson klär ut sig till spöke och skrämmer bort tjuvarna Fille och Rulle från Lillebrors lägenhet. (Förövrigt kommer jag ihåg nu var ett av mina favorituttryck, "Spulle, ett röke!" kommer ifrån.) Texten var väldigt levande. Vi fick i detalj höra hur Lillebror låg bakom soffan och helst ville gråta när Fille började rota i mammas sekretär och hittade först hushållspengarna och sedan ringen och broschen som mamma hade fått av mormor. När vi hade läst klart somnade Zoey på min arm. Nova somnade inte. Hon frågade. Först frågade hon vad tjuvarna gjorde i Lillebrors lägenhet. Jag försökte förklara att tjuvar tar andras saker för att sälja dem och få pengar. Hon ville förstås veta varför, så jag försökte med att deras föräldrar kanske aldrig hade berättat för dem att man inte får ta andras saker, och att de kanske inte förstod hur jobbigt det blev för den som blev av med sakerna. Då frågade Nova: "Men, mamma, tjuvar finns inte på riktigt väl?" Åh. Jag smälte. Vad ska man svara? Jag sa att jo, de finns på riktigt Nova. Kommer du ihåg när Michaelas cykel blev stulen i Uppsala? Och att Daddys cykel blev stulen en gång? Då kontrade Nova med att ok, de finns på riktigt i Uppsala, men inte i Boston. När jag sa att de nog finns på riktigt i Boston också, så sa hon resolut: "Vi får sätta dem i fängelse helt enkelt." Det kändes som om hon valde att skydda sig själv från att vara rädd med att mentalt sätta tjuvarna i fängelse. Jag hoppas det funkar. Jag vill inte att Nova ska vara rädd.

Jag tror att Nova längtar tills mormor och morfar ska komma på besök. Det är om 1.5 månader. Idag fick jag hjälpa henne att skriva en lapp att sätta på vår ytterdörr så att de ska känna sig välkomna när de kommer. Det står:

Välkommen
Här är vårt hus
Vi bor här
Vi är här

...på en grön post-it-lapp som hon nu har tejpat upp på dörren.

Det var tisdag igår. Svensk skola-dag. Darrin hade tänkt veckohandla på kvällen, men det blev inte av. Darrin och tjejerna kom hem från skolan strax före 9, jag kom från jobbet halv tio. Vi orkade inte ens diska. Vi diskar ALLTID på kvällen.

Nova verkar verkligen trivas på svenska skolan. Hon ville inte ha tidig simskolemorgon i morse - förrän jag sa att jag hade hört att hon fått läxa igår. Då vaknade hon på ett halvt ögonblick och allt de hade gjort igår bara bubblade ur henne. Jag är själv inte säker på att jag tycker att en fyraåring ska ha läxa - men för Nova får det det hela att kännas som om hon har blivit stor på riktigt. Ibland är det lite svårt att tolka Novas berättelser från skolan - som tur är skickar fröken Frida ut detaljerade veckobrev där hon beskriver veckans lektion. För mig som inte har varit med än är veckobreven extra roliga att läsa. Nova berättade t ex i morse att veckans medhjälpare hade haft med sig en "lur" och visat - det visade sig vara en smurf. De hade också tejpat upp en bilbana på golvet och fått träna på att köra bilarna på rätt sida vägen och att titta åt rätt håll vi övergångsstället.

Zoey säger alltid att svenska skolan var "inget kul" när man frågar - men det säger hon om allt just nu. Jag hoppas och tror att hon också tycker det är roligt. Förra veckab måste de ha läst sagor - efteråt gick hon i flera dagar och tränade på "Snipp Snopp Snut". Jag hade inte hjärta att rätta henne...

Darrin är inte lika förtjust i svenska skolan. Missförstå mig inte nu - han vill också att tjejerna ska fortsätta att få höra svenska och träffa andra barn i samma situation. Problemet är bara att det är ett sådant projekt att ta sig dit. Tåget dit går 15:17 och tar 13 minuter - skolan börjar 16:30. Det tar 30 minuter at gå till tåget på den här sidan och 20 minuter från tåget på den andra sidan. Tåget hem går 19:40, och skolan slutar 18:30. Det betyder att de måste ta med sig middag, och äta den i lekparken - det kommer att bli kallt i vinter... Till råga på allt gick barnvagnen som vi haft sedan Zoey föddes sönder förra veckan. Tjejerna kan INTE gå 30+20+20+30 minuter i vuxentempo. Darrin har lyckats laga den med ett järnrör.

Vi såg en hund med tre ben häromdagen. Nova upptäckte den först. "Titta mamma!" sa hon, "han har tappat ett ben!"

Zoey skrämde mig idag. Vi var påväg till lekparken på eftermiddagen, jag som storasyster, Nova som mamma (som vanligt) och Zoey som pappa (hon pendlar mellan att vara pappa och bebis). Plötsligt stannade Zoey och sa att pappan skulle röka, och så låtsasrökte hon cigarett. Hon är 3,5 år!!! Hjälp! Hur ska man ens reagera på sådana totala dumheter? Darrin och jag funderar på var hon kan ha fått det ifrån. Det enda möjliga vi kunde komma på var Madickens pappa sosm röker pipa i Madicken-filmen.

Förövrigt har vi hunnit med 6 kapitel i Karlsson-boken, 1 1/4 timme på Skype med mormor och morfar och ca 45 minuter med M&A&A, två långa lekparksstunder och en cykeltur runt sjön i helgen - men inte att städa badrummet. Jag känner mig mycket nöjd med det resultatet.

Fotbollsträning och hängselbyxor

Nova och Darrin var på fotbollsträning i morse igen. Zoey och jag slappade oss i form. Först åt vi upp vår frukost i lugn och ro. Sedan plockade jag lite i köket och lyssnade på radio medan Zoey lekte. (Man skulle kunna tro att det var Sverige-dag på radio idag, de hann med både Ace of Base och Roxette på de 30 minuter vi lyssnade.) Sedan bakade vi "bullar" (Zoeys ord, egentligen bananmuffins). Nova vill att jag och Zoey ska följa med till fotbollsträningen och titta. Det blir lätt en lite svår situation - Zoey skulle helst också vilja spela, men man måste vara 4 år, så hon får inte. Alltså försöker jag göra det så mysigt som möjligt för Zoey medan Nova är borta - medan Nova vill vara med mig hela helgen eftersom jag jobbar hela veckan och hon är med Darrin hela dagarna, och blir ledsen när vi inte följer med till träningen. Fel hur man än gör. Vi bestämde att Zoey och jag ska följa med nästa vecka för att Nova skulle vara glad när hon åkte idag, så nu gäller det bara att börja förbereda Zoey i tid. I går kväll frågade vi Zoey om hon ville följa med idag - hon sa nej. Hon och jag skulle baka bullar sa hon, som skulle bli klara lagom tills Nova och Daddy kom hem, och vi skulle spara så att Daddy fick smaka. Så vi bakade bullar. Sedan tog vi cappucchino och färska muffins till morgonfikat när vi var tillsammans allihop igen.

Vi hann också med att köpa hängselbyxor till Nova innan lunch. Äntligen! Hoppas hoppas att hon fortsätter vara nöjd med dem - de senaste 6 månaderna har byxor och Nova varit ett problem. ALLA Novas byxor "åker ner" så fort hon rör sig. Vi har försökt förklara att tights glider ner lite på alla, inte bara på henne. Fröknarna på förskolan i Uppsala försökte med samma argument. Vi har testat jeans som man kan knyta hårt i midjan. Vi har testat byxor som når upp till bara precis under midjan. Vi har provat strumpbyxor. Inget funkar. För att vara helt rättvis så har Nova en ganska utstående hård mage och små höfter så jag kan förstå att byxor glider ner ovanligt lätt på henne. Så, för sådär en tre veckor sedan kom vi på att vi skulle prova hängselbyxor. Men, det var lättare sagt än gjort! Vi har letat i minst 5 affärer utan framgång. Hängselbyxor verkar helt enkelt inte vara på modet för 4-5-åriga tjejer. Nu hittade vi i alla fall äntligen ett par (ärligt talat på killavdelningen, men berätta inte det för Nova!). När hon hade fått dem på sig sprang hon runt varv på varv i affären för att testa att de verkligen inte gled ner ens när hon sprang. Om det fortsätter på samma väg så var det väl värt 15 dollar. Vi håller tummarna för att ingen ska skratta åt hennes stil (hon är väldigt känslig för sånt!) och för att hon ska kunna tänka sig att gå över till att använda tröjor för att det ska funka med byxorna (hon är beroende av långa klänningar).

Vi hann också med ett par sköna timmar i lekparken idag, och ett till bakprojekt - oatmeal cookies med pecannötter och chokladbitar. Första kakan på mycket länge som Zoey tycker om.