Zoey som förebild

Zoey hittar på långa historier just nu, om kompisar med konstiga namn som bor i Uppsala och kommer och hälsar på i Boston, och sover över i myshörnan, som vi också måste duka till, eller om sina blå, orangea, rosa och gula flygplan med pool som hon har, eller liknande i samma stil. Det är medryckande och roligt att lyssna på henne. Det verkar det som om Nova också tycker, för nu har storasyster också börjat berätta historier om kompisar med konstiga namn. Det känns lite bakvänt. Från min synvinkel blir det som ett erkännande av Zoeys fantasi och uppfinningsrikedom, men det känns som om Nova "gör sig mindre" när hon härmar Zoey - jag undrar om hon bara är avundsjuk på den odelade uppmärksamhet som Zoey får med sina historier.

Uppmärksamhet förresten - jag har lite svårt att prioritera under helgerna just nu. Oftast har jag en lång lista på saker som jag är sugen på att göra medan vi är hemma och lediga, samtidigt som tjejerna vill ha uppmärksamhet. Zoey vill helst läsa bok på sin säng, Nova helst leka skola i sitt rum. De vill förstås att jag ska vara med. Jag VILL vara med, men jag vill också hinna städa lite, baka lite, göra extra mysig mat och diska efter lunchen, och inte vänta med allt tills de har somnat kl 21. Jag har svårt att balansera mellan alla alternativ. I dag blev det inget städat och ingen mysefterrätt, men vi fick till en Halloweenmysmåltid med förrätt och fruktefterrätt på soffan i alla fall. Och då känner jag mig ändå skyldig som inte läste Else-Marie och Småpapporna för Zoey när vi kom hem vid 5-snåret som hon så väldigt gärna ville.