Sur-Nova

Nova har ett speciellt sätt att vara sur på som håller på att göra mig tokig. Något, det kan vara vad som helst, får henne ur humör - och då blir hon tyst. Det finns säkert massor av föräldrar därute som tycker det låter som en dröm - istället för skrik och bråk och stamp i golvet och slängda leksaker så får man ett tyst barn - men tro mig, det är inte roligt. Nova blir tyst och hela hennes kropp blir slapp och ostyrig och om man försöker krama för att göra det bättre så glider hon ur greppet som en ål. Hon vägrar svara på frågor så det går inte att få någon sorts grepp om vad som är fel - och det håller på länge.

Idag hände det om och om och om igen. Första ilskan var inte så farlig. Det vara bara att hon inte ville spela fotboll idag. Zoey och jag följde med till fotbollen i morse för att titta på, men Nova har bestämt sig för att träningen är för lång och jobbig och orkade inte vara med. Det blev en trist timme med att försöka hålla henne på hyfsat humör - men det gick aldrig så långt som till tysta slappa kropp-Nova. Det gjorde det däremot när hon inte fick sina naglar målade på nagelsalong påväg hem. Det var tillräckligt för att puffa in henne i ett mer än timslångt surtillstånd. Det kan tilläggas att vi aldrig hade sagt att det skulle bli någon nagelmålning - Nova fick bara syn på en nagelsalong, undrade vad det var och tyckte det lät mysigt när jag förklarade.

På eftermiddagen hade vi nästa långa sursession. Det var dagens klart värsta. Vi var på inspelning av ett barn-TV-program, som publik. Medan vi väntade på att artisterna skulle vara beredda att börja fick vi se på Wiggles på video. Tyvärr bestämde sig Nova för att hon ville se klart på Wiggles innan inspelningen började - och när inte det funkade så fick vi sur-Nova med oss på hela inspelningen. Zoey dansade, sjöng, hoppade som en tok och hade kul - Nova låg som en blöt tyst fläck på golvet i en hel timme och vägrade förklara vad som var fel. Mest tråkigt för henne kanske, men hon kunde ha haft så kul... jag var ledsen för hennes skull.