Nagelblommor, tumproblem och snöstorm

I dag var stora Nagelspadagen. Alla 10 familjemedlemmarna var inbokade för pedikyr och manikyr kl 10:30 i morse. För Nova och Zoey var det första gången, och mycket spännande. Jag fick två tjejer i knät i pedikyrstolen som båda ville doppa fötterna i det varma vattnet. Zoey njöt mest - Nova tyckte att det var för varmt. Båda var mycket nöjda med gult/rosa nagellack, glitter och målade nagelblommor på stortår och tummar. Zoey sa att hon hade slutat suga på tummen - hon ville också så gärna ha tumblommor. En stund i alla fall. Innan vi hann lämna nagelspat fick hon sådan panik av att inte kunna suga på tummen att vi fick be dem ta fram nagellacksborttagningsmedlet.

Vi njuter fortfarande av den relativa värmen i Texas och Grandma och Grandpas jacuzzi. I Boston har det varit snöstorm de senaste dagarna. MIT fick till och med stänga igår för alla "non-essential employees" för att det var för farligt att ta sig ut i trafiken.

Förövrigt har Zoey bestämt att hon ska gifta sig med sin (låtsas-)kompis Bennys imorgon. Mormor och morfar blev inbjudna via Skype. Zoey gav dem ett flygplan så att de skulle kunna komma, men så gick flygplanet sönder så hon fick ge dem en väldigt snabb gul bil istället. Jag älskar alla hennes fantasifulla historier. Nova följer med stora ögon allt som storkusinerna Alex och Joey gör. Helst hade hon velat vaxa ögonbrynen i dag på spat också - tills Joey provade, och skrek så att taket höll på att ramla in. Bra avskräckt, Joey! I morse fick hon rosa cowboyboots i julklapp av Grandma och Grandpa. Min lilla Texastjej.

Jul i Texas

Så var julen över för den här gången... nästan i alla fall. Vi småfirade lite via Skype med mormor, morfar, Markus, Annica och Alisia den 24e, firade ordentligt med Grandma och Grandpa, Daniel, Elina och Veera den 25e och sedan igen idag med Michelle, Alex, Vince och Joey. Imorgon börjar vi dagen med paket från Grandma och Grandpa - så som sagt, julen är i alla fall nästan över. Nova och Zoey känns nöjda, fast Zoey sa på juldagskvällen att hon vill ha "vanlig" jul. När jag frågade vad det var förklarade hon "snö". Snö har vi inte i Texas. Vi badar i Grandma och Grandpas utomhusjacuzzi varje dag. Däremot var vi på isutställning på hotellet Gaylord Texan nära flygplatsen igår, med ett stort istält fullt av isskulpturer skapade av 40 iskonstnärer från Kina, inklusive minusgrader och fejksnö. Zoey var sur hela tiden.

Zoeys favoritjulklapp var en pruttkudde. Novas största avundsjuka var pruttkudden. Hon kunde inte förstå varför tomten inte visste att hon också ville ha en pruttkudde. Idag fick hon en av Grandma. Hon sprang direkt och visade den för Zoey. Zoey sa bara "Åh, en sådan som du mest ville ha!". Zoey fick förresten massor av saker som hon "mest" ville ha - pruttkudden, lego, en kamera (lika som Novas!) och en kissdocka. Hon vill bara ha lego på sin födelsedag!

Den 23 december på kvällen...

...och jag sitter jag på flygplatsen på väg till Texas. Den klassiska skinktraditionen blev på eftermiddagen istället för kvällen i år, via Skype, med kaffe istället för snaps och skinka bara genom ögonen. Men det var kul! Jag, Markus, Annica, mamma och pappa sjöng och skålade som vanligt.

Det har blivit mycket Skype idag. Jag trodde när jag bokade flygbiljetterna att idag skulle vara en jobbdag, men alla på MIT har ledigt idag visade det sig, så jag satt hemma vid köksbordet och jobbade. Pratade med Zoey på Skype i morse - hon var fullt upptagen med att "skriva" en kompletterande lista till tomten med saker som hon hade glömt att önska sig. En gunga har hon kommit på att hon vill ha, och ett hjärta. När jag frågade vad hon tänkte göra med gungan sa hon "Den ska jag sätta upp i vårt nya hus när vi flyttar". Bara så att det är helt klart för er som läser: Vi har inte tänkt flytta inom den närmaste framtiden.

Det ska bli spännande att se vad vi får till för jul i år. I morgon på julafton har vi tänkt baka lussekatter på morgonen och ha lite julmiddag för några vänner på kvällen. En av vännerna kanske ska klä ut sig till tomte så att Nova och Zoey får träffa tomten i år också... men å andra sidan var det tillräckligt svårt förra året att förklara varför tomten både kom på julafton och natten till juldagen. Det är nog dags att välja en tradition per år, antingen amerikansk eller svensk tomte. Zoey tittade på gamla bilder från julen 2008 häromdagen. Det kom ett kort på pappa utklädd till tomte, och hon ropade direkt "Där är ju morfar-tomten!" Jag tror inte att hon kopplade ihop att det var morfartomten som kom med hennes älskade bilpulka, men hon kände helt klart igen morfar på bilden.

Det känns ganska juligt här på flygplatsen. Alla gatediskar är superdekorerade, med guldslädar/polkagrisrandigt tyg/tomtelandsmiljö... Högtalarna spelar julmusik. Ibland känns det nästan som om julen får ta ännu större plats här än hemma i Sverige. Det är de små detaljerna som får mig att känna så, som det personliga julkortet vi fick från tidningsbudet. Tidningen har varit full med uppmaningar till välgörenhet hela december. Flera olika organisationer samlar in julklappar till barn i familjer som annars inte skulle ha några att öppna på juldagens morgon. I tisdags var den stora nyheten att någon hade brutit sig in i en av organisationernas leksakscontainrar och stulit leksaker skänkta till välgörande ändamål. Det blev såklart ramaskri om vilken Grinch som hade varit framme - slutresultatet blev att upprörda människor mångdubblade de ursprungliga bidragen till organisationen. Inte för att jag tror att organisationen själv låg bakom stölden, men jag kan inte hjälpa att det slår mig att det hade varit ett bra knep!

Det snöar i Boston idag, äntligen! Synd bara att Nova och Zoey inte är här så att jag kan njuta med dem - hur kul är snö när man är ensam? :-) En fördel är att huset är mer undanplockat ikväll än det har varit på väldigt väldigt länge - men, jag längtar redan efter dem.

Årets pepparkakshus-tåg

City girls

Vi åkte skridskor idag. Det finns två sätt att berätta historien. Första sättet är att helt enkelt beskriva hur mysigt det var. Vi tog buss och tunnelbana direkt till Boston Common och skridskobanan Frog Pond efter lunch. Nova, Zoey och jag hade våra egna skridskor och Darrin hyrde. Zoey var så upprymd att hon hoppade på skridskorna. Vi gick förbi skridskobanan med mormor och morfar när de var här, och tjejerna blev redan då väldigt sugna - nu var de glada att det äntligen var dags för oss att få prova. Båda hade utvecklats massor sedan förra året - ingen av dem kunde helt själv än, men både kunde hålla balansen när de stod stilla på skridskorna och båda prövade både entusiastiskt och länge. Vi hade med oss matsäck, och blev kvar i två timmar, med en mysig fikapaus i mitten. Mot slutet började det bli mörkt så vi fick chans att njuta av julljusen i träden runt hela Boston Common. Högtalare runt banan spelade musik. Det var en speciell känsla att åka skridskor nästan helt omgiven av skyskrapor.

Andra sättet att berätta historien är att fråga sig vad vi gör med våra barn egentligen. Förra året var skridskoträningen förlagd till Fjällnora, med snö, korvgrillning och gratis, långa, plogade isbanor - i år till Bostons centrum med $4 i inträdesavgift, närmare en timmes kö för att få komma in och massor av folk på en liten bana. Vi måste tänka efter noga innan vi bor kvar i Cambridge för länge - de kommer att sluta som storstadsmänniskor!

Smarta Barn

Zoey är full av smarta idéer idag. Det känns som om hon har blivit stor på riktigt. Den första smarta idén kom när vi pratade om att de ska åka till Texas på måndag utan mig. Jag minns inte exakt vad vi pratade om, men det var i alla fall något som inte Daddy kunde göra som de behövde mig till. Zoey föreslog att jag skulle följa med dem istället för Daddy. Jag förklarade att det inte funkade. Då sa hon att jag vet ju också var Grandma och Grandpa bor. Jag förklarade att jodå, jag skulle kunna följa med till Grandma och Grandpa - det som skulle bli konstigt var om Daddy plötsligt dök upp på mitt jobb. Då kom smarthet #1: "Du kan väl ha vikarie som mormor hade när hon var här."

Andra smartheten kom när Zoey ville ha hjälp att tejpa upp en tomte som hon hade gjort på ytterdörren. Jag försökte hjälpa henne att vända den "rätt", men då förklarade hon för tröga mamman att den skulle vara baklänges så att man kunde se den utifrån.

Sammantaget så trodde jag helt enkelt att Zoey började bli lite för smart för att vara tre år. Som tur var vägde hon upp det när jag bad henne att hämta en påse under diskbänken - hon lade sig på golvet och kikade in under skåpen och sa "Här menar du?" Gullunge.

Nova imponerade också på mig idag. Vi har bakat pepparkakshus, eller rättare sagt tåg, idag. I morse satt vi och skissade på mallen vid frukostbordet. Nova bestämde sig för att skriva tåg på papperet och skrev helt utan hjälp "TOG". Hon som aldrig vill lyssna när jag försöker hjälpa henne att ljuda ihop orden. Jag blev alldeles paff.

Ni ikväll satte jag på risgrynsgröt (det måste man nästan äta på pepparkakshusdagen). Nova undrade vad jag höll på med. När hon fick veta var det som om hela lilla tjejen sken upp. Hon hade inte glömt att hon tjatade om risgrynsgröt till frukost ett halvår efter förra julen. Det är tur att Nova uppskattar det - jag tror att Darrin helst hade velat smita iväg och äta ute ikväll!

Efter maten planerar vi en promenad för att titta på grannarnas uteljus, och sedan glögg med tjejerna innan sängdags. Vi får se hur mycket vi orkar med... men det är i alla fall en härlig plan. Det luktar jul hemma hos oss nu!

För övrigt så hade vi en till mus i fällan i morse. Nu är vi uppe i sex stycken.

Punka och julmiddagar

Jag fick punka på framhjulet halvvägs till jobbet i morse. Typiskt. Resultatet blev att jag fick en mycket osvensk (i mina ögon) morgonupplevelse - en vänlig medcyklist stannade och erbjöd sin pump, och var ledsen att han inte hade någon extra slang med sig. Trevligt!

Förövrigt har vi haft en julig vecka - i tisdags var det julmiddag på svenska skolan, och i går på jobbet. Vi gick alla fyra på båda tillställningarna, vilket betyder två kvällar i rad utan middagsmatlagning eller disk - lyxigt! (Tyvärr lyckades jag inte utnyttja den extra tiden till något - jag somnade med Nova i tisdags och Zoey igår.) Svenska skolan-julmiddagen var kombinerat luciafirande och knytkalas - mycket mysigt. Nova och Zoey var fina igen i sina lucialinnen och pepparkakskläder. Nova hann också bli firad på födelsedagen av sin grupp och var väldigt nöjd med det.

Julfesten på jobbet var på MIT Faculty Club med utsikt över Charles River och Downtown Boston, med bra levande musik och god mat. Nova och Zoey fick dra vinnare i lotteriet och fick varsin liten överraskningspåse. De fick också leka med min jobbarkompis Jocelyns dotter Emma. De tre dansade intensivt till musiken och fick provspela bandets trummor och keyboard - stor succé. Jag vann ett $20 presentkort på Cambridges förmodligen bästa pizzarestaurang, Bertucci's - så nu kan jag ta med familjen dit så att de också får prova. En lyckad kväll, på det hela taget!

Möss äter visst jordnötssmör, Erik!

Jag vet det, för nu har vi fångat fem stycken i vår fälla gillrad med jordnötssmör. Hur många möss behöver man fånga innan det räknas som sanitär olägenhet och man får kalla in hyresvärden? Darrin kommer att tänka på filmen Ratatouille, där en äldre dam skjuter efter en mus med gevär, gör hål i taket och får tusentals möss att ramla ned i lägenheten. Jag är mest rädd för vilken fest mössen ska ha i våra köksskåp medan vi är bortresta över jul. Kakorna som Nova bakade häromdagen (med inspiration från sin födelsedagsbakbok från Markus, Annica och Alisia!) som blev kvar på bänken över natten har redan gått åt...

Julgranspremiär och musbesök

I går efter jobbet träffades vi hela familjen på Home Depot för att välja oss en julgran. Det blev en superfin, välformad, tät gran och det var bara lite jobbigt att släpa hem den de 2 kilometrarna därifrån på min cykel... Darrins föräldrar hade beställt kort på sällskapet på vägen hem för att de tyckte att vi var så galna. I dag "klädde vi på den" som Zoey uttrycker det. 300 lampor blev det, som en kompromiss mellan mina föräldrars 20 och Darrins föräldrars 1000 - jag tyckte att Darrin var helt vansinnig när han köpte 300 julgransljus dagen efter Thanksgiving, men det blev fint! Vi fick också upp tjejernas smällkarameller från svenska skolan-julpysslet, och alla Darrins Star Wars-dekorationer, bland mycket annat. En annan personlig kompromiss är tidpunkten - mina föräldrar klär alltid granen kvällen före jul, Darrins helgen efter Thanksgiving. Vi har skapat vår egen variant där det måste vara efter Novas födelsedag, så att den inte känns för intrasslad i julen, men i god tid innan jul så att vi hinner njuta av den fastän vi oftast är bortresta ganska mycket runt jul. Det är så fint i vårt vardagsrum nu!

Mitt under granklädningen gick Darrin ut i köket för att sätta i batterier i sina Star Wars-julgransprydnader - och han skrek! En liten, liten söt mus sprang över golvet i köket. Nova ville mata den och ha den som husdjur. Vi ville ha ut den ur lägenheten, men helst på något humant sätt som inte involverade för mycket musplågeri. (Darrin kom direkt att tänka på att han borde ringa min gode vän Erik för att fråga om råd.) Det hela fick ett lyckligt slut när musen kröp genom ett hål i badrumsgolvet ner till grannen i källarvåningen. Det finns fördelar med gamla hus! Darrin har hursomhelst laddat musfällor med jordnötssmör inför nästa besök. Jordnötssmör är tydligen typisk musfällemat - man lär sig något nytt varje dag!

Min observanta dotter

Nova fick en röd gitarr i födelsedagspresent. Jag tror det var hennes bästa present. Häromdagen visade hon mig hur man gör när man spelar gitarr: Man ska hålla en hand ute på halsen över strängarna, och spela med andra handen. Jag undrade hur hon kunde veta det, och fick svaret att det hade hon sett i tunnelbanan. Det fascinerar mig att hon ser sådana detaljer.

I morse åkte Nova, Darrin och Zoey till simskolan med bussen. Nova var supersur för att hon inte fick ta med sig gitarren och spela på busshållplatsen som hon har sett att man "ska" göra.

På tal om Zoey och medicin

...så körde hon ett nytt trick häromkvällen som jag trodde att hon var för liten för. Hon satt i köket och tryckte i hela doseringssprutan med medicin i munnen. Jag sa "bra Zoey, nu var du duktig" och vände mig om för att skölja ur sprutan i diskhon. Då hörde jag snabba steg och toan som plötsligt spolade. Det tog inte lång stund att fatta vad som hade hänt - min busigt galna, och lite för smarta, treåring hade bestämt sig för att spotta medicinen i toan och spola ner den. Hur kom hon på idén?

Treåring med Glugg

Zoey har haft det lite jobbigt på sista tiden. Det började i juli hemma hos mormor och morfar i Örebro med att hon lekte med ett bebisbadkar, ramlade konstigt på golvet och slog i en tand så hårt att den blev lös. Missförstå mig inte nu, Zoey har inte haft det jobbigt hela tiden i fyra månader. Poängen var bara att det var då tandproblemet började. Hon och jag var till tandläkaren i Örebro när den hade varit lös en vecka och fick veta att så länge det inte blev någon varblåsa över tanden så skulle de inte göra något åt saken - det fanns goda chanser att den skulle fastna igen. Så, veckorna blev till månader, vi flyttade till Boston och glömde efter hand tanden - tills för kanske 2.5 veckor sedan när jag borstade Zoeys tänder och hon sa "Mamma, det gör ont på min mjuka tand". (Lös har blivit mjuk på Zoeyspråket). Jag tittade till tanden för första gången på mycket länge och upptäckte en rejäl varblåsa. Darrin lyckades få tid hos tandläkaren redan dagen efter. De röntgade och såg att roten var skadad så att tanden behövde dras ut, men de ville att blåsan skulle försvinna först så hon fick en 7-dagars medicinkur som hon skulle ta två gånger om dagen. En pärs för både treåringen och föräldrarna!

Vi bokade en tid för tandutdragning, men två dagar innan det var dags drog Zoey på sig en rejäl förkylning, så vi fick skjuta upp det. Förkylningen blev värre i sex dagar tills vi bestämde oss för att ta med henne till doktorn - och då var det dags för nästa medicinkur och nästa pärs, denna gång för streptokocker. Lilla gumman!

I morse hade i alla fall blåsan lagt sig och förkylningen stannat av tillräckligt för att Zoey skulle få dra ut sin tand. Vi hade förberett henne med att berätta om när Markus fick dra ut sin tand när han var liten, och gett henne en ask att spara tanden i. Darrin tog med henne till tandläkaren. Allt gick bra, men hon var så ledsen efteråt. Helst ville hon inte äta sa hon, för det kändes så konstigt. Nu håller vi tummarna för att vi slipper medicinkurer ett tag.

Förutom att tycka synd om Zoey så är jag också rätt irriterad på systemet just nu - det kostade $400 att dra ut Zoeys tand, trots att vi har tandvårdsförsäkring. Tydligen ingår inte bedövning/nedsövning i vår försäkring - som att man skulle kunna dra ut en tand på en treåring vid fullt medvetande. Extra surt på något sätt att det hände i Sverige, där det skulle ha varit gratis att åtgärda.

Luciatåg i Boston

Så, som ni har förstått har det varit ganska mycket med gäster och Novas födelsedagsförberedelser på sista tiden - men en stor rolig viktig sak till har vi hunnit med, nämligen att gå luciatåg på svensk julmarknad på Cyclorama i Boston. I lördags var det dags. Darrins föräldrar hade hyrt bil när de var här så de skjutsade mig, Zoey och Nova till Cyclorama i lagom tid till övningen innan som började kl 8:45 (äckligt tidigt för att vara lördag!). Sedan fick tjejerna först träna och sedan gå två luciatåg tillsammans med andra svenska skolan-barn och svenska au pairer med en publik som någon uppskattade till 3000 personer. De var fantastiskt fina, Nova som tärna och Zoey som "pepparkaka", se här:

http://www.nordstjernan.com/news/east/2898/

I första luciatåget var båda med, när det var dags för andra hade Zoey blivit för trött och gosade i mitt knä istället. Det var en intensiv men rolig dag med svensk julmusik, mat och julpyssel. Vi kommer att vara med igen nästa år (men kanske bara i första luciatåget den gången!).

Hål i Öronen

Efter klassisk frukost på sängen där gitarren blev den stora succén så fick Nova följa med mig till jobbet i morse. Vi var bara där en halvtimme eller så - tillräckligt länge för att dricka kaffe ur våra termosar och skriva lite på våra datorer (ja, vi hade med oss varsin termos och varsin dator). Sedan var det dags för dagens äventyr - hål i öronen. Nova har tjatat om hål i öronen sedan hon var 2.5, men vi bestämde oss tidigt för att gränsen gick vid fem år. När det nu äntligen var dags hade Nova väntat länge. Det var minst ett halvår sedan vi diskuterade hur det går till att ta hål i öronen. Nova var lite chockad först när hon fick höra att man använder pistol, men på sista tiden har hon känts helt lugn och knappt frågat några frågor alls. På kalaset igår började Grandma och Baylees mormor prata om hur ont det gör, så jag var lite orolig att hon skulle bli påverkad av det, men hon var helt kolugn.


Vi åkte till Cambridgeside Mall och den lilla affären Piercing Pagoda. På väg dit på cykeln frågade Nova om hon skulle behöva sova. Hon måste ha kopplat ihop det med Zoeys ögonoperationer.

Nova fick välja vilka örhängen hon ville ha (det blev rosa konstigt nog!), och så fick hon sitta på en stol medan de tvättade öronen och märkte ut med penna var örhängena skulle sitta. Hon satt helt stilla nästan utan att blinka medan de sköt in örhängena först i ena örat, sedan i andra. Efteråt höll de fram en spegel åt henne och hon exploderade i ett jätteleende. Darrin var mycket sur efteråt för att jag inte tänkte på att ta kort.

När det var klart och vi gick därifrån sa Nova att det gjorde lite ont men inte så mycket. Nu ikväll frågade jag om det var som hon hade trott ungefär, och det var det, utom att hon inte trodde att de skulle rita på hennes öron. Lite senare tyckte hon att öronen började göra ont, och då sa hon "Jag hade inte trott att det skulle göra ont efteråt!"

Jag tror det blev en bra födelsedag. Eftermiddagen tillbringade de på Bostons Akvarium. Väl hemma hade det kommit paket från förskolan i Uppsala och från Markus, Annica och Alisia, vilket var mycket uppskattat. Till middag fick vi sushi - Novas eget val. Nu vill jag helst bara sova i flera dagar.

Novas Stora Dag

Nova fyller fem år idag, stora tjejen. Vi har firat i två dagar och det känns som det blev lyckat, trots viss brist på vänner i hennes ålder att bjuda in. Novas och Zoeys kompis Baylee från Texas har varit i Boston och hälsat på sedan i torsdags förra veckan - hon blev barngästen på kalaset igår. Förutom oss fyra och Baylee så kom Grandma, Grandpa och Baylees mamma och mormor. Nova fick själv dekorera tårtan. Hon ville göra Pippis ansikte med olika frukter och det blev superfint, med ananas som ansiktsfärg, clementinklyftor till flätorna, jordgubb till näsa och jordgubbsbitar till mun, vindruvor till ögon och, till sist, blåbär som fräknar. Hon satte till och med i ljusen själv. Jag hade problem med att baka tårtbotten - potatismjölet funkar inte lika här som i Sverige, så jag fick smeta ut seg deg i formen. Den växte inte så mycket heller, men smakade i alla fall ungefär som vanligt. Nova frågade skeptiskt varför den var så liten - tur att Grandma och Grandpa inte är några tårtfantaster. Halva tårtan blev kvar!

Vi dekorerade huset med rosa ballonger och serpentiner, lekte "sätta svansen på (rosa) grisen" och "kasta bollar i hink", och fiskade fiskdamm. Även de vuxna fick fiska, och då fick barnen hjälpa till att kroka på "fisken". Darrin tyckte det var väldigt roligt att han kom på att kroka på en sko istället för en påse till Baylees mormor, tills jag sa att det skämtet brukade dyka upp på alla kalas när jag var liten. Hursomhelst så gjorde det succé! Kanske den allra roligaste leken var ändå att studsa runt i Darrins jättestora "Lycra Tube". Nova kändes nöjd efteråt. Skönt.

Lydiadagen

Det är inte lätt att vakna före Nova. Idag var det Novas namnsdag - Lydiadagen. Vi satte klockan på 6:30 i hopp om att det skulle räcka, och vi lyckades faktiskt vakna före Nova - men redan innan jag hade hunnit in i duschen var Nova uppe och gick på toa. Sedan gick hon och lade sig igen och låtsades sova. Jag var lite orolig att hon skulle ha för stora förväntningar, trots att vi alltid betonar att namnsdag är ETT paket, så jag skyndade mig jättemycket med frukosten för att förkorta förväntningsuppbyggnadstiden. När vi gläntade på dörren och sjöng "Vi Gratulera" hade hon ögonen på glänt och såg alldeles alldeles lycklig ut. Bullerbyboken som var presenten fick godkänt men inga jubel. Ikväll innan hon gick och lade sig sa hon "mamma, på måndag, när det är min födelsedag, då ska jag gå upp och kissa och bajsa och sedan lägga mig igen som jag gjorde idag på min namnsdag". Då frågade jag om det var mysigt att ha namnsdag, och fick ett mycket övertygande "ja-a" till svar. Skönt!

Zoey däremot var nog lite besviken - trots att Daddy, jag, Grandma, Grandpa och Nova tog frukost på sängen och sjöng och pratade i rummet där hon sov så vaknade hon inte under hela firningen. Hon har helt enkelt haft för mycket på sista tiden och är helt utmattad lilla gumman. På måndag får hon följa med ut i köket och fixa mysfikat.

Darrin tog faktiskt med Zoey till doktorn i morse till och med; hon har haft det så jobbigt med sin hosta de senaste nätterna. Nu fick hon medicin och vi hoppas att det ska bli bättre i tid för tandutdragning på tisdag (vi har redan fått skjuta upp en gång på grund av sjuk Zoey).

Länge sedan, och advent

Jag ska komma igång med mina små uppdateringar snart igen - det intalar jag mig själv varje dag. Det har bara varit lite mycket på sista tiden. Mormor och Morfar åkte hem i måndags efter en härlig "dryg vecka" (som Morfar själv uttryckte det, bör tolkas på det positiva sättet!) och idag kom Grandma och Grandpa. Däremellan har vi hunnit städa om huset, göra paketkalender, börja med julkorten och planera Novas födelsedag.

I söndags firade vi första advent, och i går första december. Nova och Zoey njuter av luckor och kalenderpaket och julkalendern på TV. När vi satte på SVTs julkalender på datorn i går till frukosten sa Nova "Det är ju på svenska!". Zoey frågade förundrat om tomten hade varit här när hon fick se paketkalendern. Jag hade inte ens tänkt tanken, så jag visste inte vad jag skulle svara. En stund senare gick Nova rakt på sak och frågade om vi hade gjort iordning kalendern - och jag svarade ja. Där rök den magin!

Vi bakade lussekatter i fredags, och pepparkakor i lördags. Mormor och Morfar hade med saffran. Sirap till pepparkakorna fick vi köpa på IKEA. Färsk jäst har vi inte lyckats hitta i någon av de tre mataffärer vi har inom 5 minuters cykelavstånd, så det var bara att prova sig fram med pulverjäst. Lussekatterna gick i alla fall att äta!

Nej, nu är det jag som ska passa på att sova lite...

Mormor berättade i morse om ett samtal som Nova och Zoey hade haft igår.

Nova: Jag vill aldrig vara utan dig Zoey.

Zoey: Så, när jag kräks stannar du hemma med mig och när du kräks stannar jag hemma med dig, OK?

Mormor och morfar är här!

De kom i lördags – och vi har lyckats hålla oss ordentligt sysselsatta sedan dess (därför heller inga nya blogginlägg de senaste dagarna). En kort dag-för-dag-rapport ser ut som följer:

Lördag – Julpyssel på svenska skolan. Nova, Zoey och Mamma tog tåget och började pyssla kl 14, Daddy hämtade Mormor och Morfar på flygplatsen i hyrbil och mötte upp någon timme senare. Då hade Nova hunnit göra godispaket till Morfar och Mormor, båda hade hunnit med smällkarameller och fika och halvvägs med varsin garntomte. Garntomtarna slutade sin karriär som garnbollar, för det tog slut på tid, men Nova och Zoey var mycket nöjda med det resultatet.

Söndag – Bilutflykt till Thanksgivings födelsestad Plymouth, där vi åt kalkonlunch med pumpa- och äppelpaj till efterrätt i ett tält vid Atlantkusten och tittade på USA-berömda Plymouth Rock, som visade sig vara i storlek ungefär som min kramkudde. Nova och Zoey uppskattade särskilt en smal gränd där de kunde träna på att springa, och ett tält med barnaktiviteter. Bästa aktiviteten var att klistra skumklistermärken på små vykort. Damen som ansvarade för aktiviteten var mycket fascinerad av Nova, som var det första barn hon någonsin hade sett som plockade ut de överblivna extrabitarna runt skumformerna för att klistra på sitt kort istället för skumformerna själva.

Måndag – Mamma: Jobb. Resten: Vetenskapsmuseet. Mormor och Morfar hann också ta med tjejerna på cykeltur runt Fresh Pond medan Daddy och Mamma var på skolbesök på förmiddagen. Familjen hann låsa sig ute ur lägenheten (tack Morfar för att du lyckades få upp låset!) och Mamma och Daddy fick avsluta kvällen med att gå på nya Harry Potter på bio (lyxigt).

Skolvecka

Den här veckan har vi börjat på allvar med skolletandet. Jag har gått på visning av två allmänna skolor, Darrin och tjejerna två - varav en samma, så sammanlagt tre. När vi ansöker i januari behöver vi ange tre alternativ i rangordning, så vi kommer nog att försöka besöka ytterligare några skolor innan det är dags. Skolan som vi har varit på alla fyra vid det här laget heter Haggerty och ligger bara två kvarter bort. Det är en liten skola med bara ca 270 elever och känns som ett helt ok alternativ. Det som drar ner det allmänna betyget kanske mest är att de inte har någon språkundervisning utom engelska - fast de planerar att inför spanska på försök för förskoleklasserna i höst. En av de andra skolorna, som bara Darrin har besökt hittills, har helt motsatt inställning - de undervisar likvärdigt mycket på spanska och engelska, så att barnen som börjar där helt enkelt får lov att lära sig spanska. Det är ett spännande alternativ!

Nästa vecka, när mormor och morfar är här och vi kan gå utan barnen, är det dags för besök och intervjuer på privatskolor. Jag känner mig splittrad inför konceptet privatskola - för det första för att det är så dyrt, men också pga elittänkandet som man hör från en del föräldrar som har sina barn i privatskolor. Det är mycket att tänka på.

Annars har det känts lite tungt att gå till jobbet den här veckan - jag behöver helt enkelt träffa min barn ordentligt på helgen för att klara av att lämna dem varje morgon hela veckan, fast de väldigt gulligt ber mig stanna hemma med dem. (Tur att jag har ett kul jobb!) Nu har vi i alla fall en helg tillsammans och en kort vecka. Imorgon kommer som sagt mormor och morfar. Zoey blev extra glad när vi pratade om det i morse - det ska bli kul att träffa "morfar-porfar och mormor-pormor".

Zoey har förövrigt varit hos tandläkaren idag. Hon ramlade hemma hos mormor och morfar sista veckan i juli och slog till en tand så att den blev lös. Nu, tre månader senare, har roten plötsligt blivit infekterad och det verkar som om hon måste dra ut tanden. Tandläkarbesöket gick galant och Darrin var så stolt över henne - det som var värre var medicinen hon måste ta mot infektionen innan de kan dra ut tanden. Vi fick rosa sprut över hela vardagsrummet i kväll mitt under myskvällen.

Jag lövvar dig

Nova och Zoey börjar använda mer och mer engelska. De har växt upp med båda språken i familjen, och har förstått både svenska och engelska sedan de var små - men har valt att prata bara svenska mer eller mindre fram till nu. Vi trodde nog innan vi skaffade barn att tvåspråkigheten skulle komma mer självklart. Hursomhelst, förra veckan när Nova och Zoey var på utflykt med Grandma utan Daddy så pratade de bara engelska hela tiden. Det smyger sig in engelska ord även när de pratar med mig då och då numera. Ett typexempel är när de ska berätta vad de har gjort under dagen och förklarar att de "har varit på the library". I går kväll när vi skulle sova och jag sa att jag älskade Zoey så svarade hon "jag lövvar dig, mamma".

Lätt att glömma Far

I våras fick en av mina jobbarkompisar i Uppsala mig att gå med i något som heter Matklubben - en receptdelarsida på nätet. Sidan skickar med jämna mellanrum ut recepttips till sina medlemmar. I torsdags fick jag ett mejl som handlade om att fira Far med god mat. Det blev en helt nödvändig påminnelse: ”Javisst ja, den här helgen är det ju Fars Dag i Sverige!” (Amerikanska Fars Dag infaller i juni.)

-----------Markus, jag kan inte lita på Matklubben varje gång. Nästa gång är det din absoluta skyldighet att påminna mig!------------

Nu fick jag i alla fall prata med pappa på Fars Dag, och det kändes jättebra. Men, jag hade velat skicka kort också, så jag skulle ha behövt lite längre förvarning.

Shoe Repair and Fine Arts

Min gamla korridorare H bor numera i Chicago. Läget på hennes lägenhet är perfekt – ”ett par tre kvarter” från Lake Michigan, 15 minuter med buss till centrum och 30 minuter med expresståg till jobbet. Vi passade på att ta ett par springrundor längs sjöstranden, och kom förbi både badstrand, småbåtshamn och gratis djurpark (Lincoln Park Zoo) med isbjörnar, giraffer, pingviner osv på vägen. Det konstigaste med Hs lägenhet är grannen mitt under – en affär med det målande namnet ”Shoe Repair and Fine Arts”. Det är verkligen precis vad det låter som, alltså en liten kvartersskomakare som också säljer konst. Om man kikar in genom fönstret ser man skoverktyg huller om buller med vackra tavlor.

H har bott i USA i 5 år och har mer erfarenhet än jag har av vad man kan tänkas sakna vid olika tider på året. Vanligt saffran ska vara mycket svårt att få tag på. Medan jag var där hittade vi i alla fall en mycket mysig kryddaffär med kryddor från hela världen. De hade även spanskt saffran till salu. Användningsområden? Paella, bouillabaisse och ”Specialty Scandinavian Breads”. Det blir lussekattsbak för H i år också.

Världens vackraste damtoautsikt?

Snart är jag hemma i Boston igen. I morgon kommer Darrin och tjejerna också tillbaka. Det ska bli skönt och jag längtar. Men, jag har haft en härlig helg i Chicago. Jag och min gamla korridorare från Kantorsgatan har joggat, ”gjort stan”, ätit god mat och spelat kort. Det är galet vad mycket man hinner när inte barnen är med. På fredagkvällen kom vi på att vi ville åka upp i John Hancock-skyskrapan efter maten och äta efterrätt på 96e våningen med utsikt över natt-Chicago – det var bara att diska och hoppa på bussen så var vi där. Om ni någonsin kommer er för att åka dit – passa på att gå på damtoan. Utsikten från panoramafönstren därinne är helt fantastisk. Besökare efter besökare som kom in medan jag var där kunde inte låta bli att undslippa sig ett ”wow”, och som en äldre dam uttryckte det – det måste vara en av världens vackraste toautsikter.

På lördagseftermiddagen gick vi på improvisationsteater på Second City - tydligen en annan berömd Chicago-attraktion. Vi var där tidigt och fick platser längst fram vid scenen. Fem skådespelare underhöll med korta sketcher blandat med ren improvisation i turbofart i nästan två timmar. Många skratt blev det. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Jag passade också på att strosa i affärer inför Novas femårsdag – nu har jag laddat upp med Hello Kitty-klocka och delfinörhängen. Dock har jag inte hittat någon fin klänning i Novastil till rimligt pris än. Självklart kommer hon också att få böcker. Darrin har fixat Hello Kitty-pennset. Nova har örhängen och Hello Kitty-saker högst upp på önskelistan. Varje gång hon säger det säger Zoey att hon vill ha Spidermangrejer! Mina döttrar är båda lika och olika. Darrin och jag funderar på hur vi ska balansera upp Novas tjejgrejssamling – hon önskar sig en gitarr också, så det kanske blir ett alternativ.

Jag hittade en fascinerande affär i Chicago på tal om tjejgrejer – American Girl Place. De säljer dockor i olika utförande och likadana dock- och barnkläder. Tanken är att man ska kunna hitta en docka som är en kopia av en själv och klä sig och dockan i samma kläder. Det fanns till och med dockhårfrisörska på stället, allt för att dockan ska kunna få ”rätt” frisyr innan hon får följa med hem. Konstigt, men för att vara helt ärlig så skulle jag nog ta med Nova dit om det inte var så dyrt.

A Nice Little "Vacation"

Everything seemed like it was going like it was suppose to. Everything was packed, the girls were up and ready to go, we left the house in plenty of time and everyone was in a great mood. N and Z were in a good mood because they were going to see Grandma and Grandpa, while I was in a good mood thinking about some well earned time away from the kids. In fact, things were going too good.

It is very important to mention here that it is just N and Z and myself. M is at a conference, so this is our first vacation with out here. See, M and I usually have a plan. One of us will take care of the luggage and one of us will take care of the kids. It is such a good plan. This time I was in charge of everything. I got to the airport 2 hours in advance. My father was making fun of me because we were arriving so early. We got off the bus and then walked in the airport when I realized that I had left my and N's backpack on the bus. I told the girls to wait there and I sprinted to the next terminal only to miss it by a minute. In my bag it had all of my clothes, computer and flight information. In N's bag, it was her doll (much more important then my back, that is for sure). By the time that I got back to our terminal, security was there watching the girls.

We waited for the next bus to come and when he arrived, he called dispatch to look for the backpack. Then we went to check in and wait for our bus make it all the way around again. Thank God our bags were in there. N told me that she was glad that M was not there, as she would not be happy about it. Personally I was beyond sick to my stomach over the whole thing.

When we finally made it through security, we only had about 30 minutes before departure. It was not until we loaded the plan that I noticed that N and Z had seats together, but I was in a row behind. The guy was very nice and swapped with me. I am honestly not sure if it was me or the guy who was nice.

On that flight, I started thinking. If we did not have seats together on the second flight, I wonder what we will have on our next flight. It turned out that we had seats on three different rows. I tried to get it fixed during our 4 hour layover, but no good. I had to try and swap it on the plane. It almost did not work, since one guy had to sit on the aisle seat. It took all my will power not to just set the girls next to him and be done with it. It did work out though...in the end.

Rapport från Chicago och Svenskar i utlandet

Har ni hört talas om Chicago-pizza? Enligt säkra källor så ska det vara något alldeles speciellt - ett lager deg som vanligt, med topping och ost, så ytterligare ett lager deg, krönt med ett andra lager topping och ost. "Ungefär som en lasagne", som min informant uttryckte det.

Jag kommer ihåg att jag tyckte Chicago kändes närmast skräckinjagande förra gången jag var här. Den här gången får jag ett mycket mildare och ljusare intryck. I morse tog jag en springtur längs flodpromenaden ut till Lake Michigan och en bit längs stranden. Det gav fin överblick både över sjön, med Navy Pier i bakgrunden, och skylinen med alla skyskrapor. Igår kväll var vi ute och åt armenisk mat och Girardelli-glass.

På tal om armenisk mat - det var en armenisk kollega som tog med oss ut för att äta armeniskt, och han frågade en sak som fick mig att börja tänka efter. Han beskrev hur han tyckte det var fel, eller åtminstone ett problem, att armeniska föräldrar som hans i LA överbeskyddar sina barn och hindrar dem från att få full kontakt med det amerikanska samhället. De uppmuntrar dem att gifta sig med andra armener, pratar bara armeniska med varandra, umgås nästan uteslutande inom sin kulturgrupp och vårdar sina seder och sin matkultur. Jag uttryckte att jag förstod vad han pratade om - en av mina bästa vänner på gymnasiet var kurd och hennes situation påminde mig om det han beskrev. Då kom frågan som fick mig att tänka efter: "Gör svenskar också så?"

Min första reaktion var ett omedelbart nej. Det känns in i ryggmärgen främmande att tänka sig svenskar som en etnisk (med risk att använda fel ord) gruppering på det sättet. Men, jag är ju bara van vid svenskar i Sverige. Det är klart att svenskar i Sverige inte behöver verka beskyddande för att behålla sina traditioner och starka band till sin kultur. I Boston verkar svenskar i stor utsträckning dras till varandra för att bevara och underhålla egenheter och traditioner som lucia och midsommar. Svenska skolan anstränger sig för att svenska barn ska kunna behålla och utveckla sitt språk. Organisationen Swea ser till att svenska kvinnor får möjlighet att nätverka och utnyttja varandras kontakter. Kanske är skillnaden inte så stor ändå? Fast, merparten av de svenskar som vi har stött på i Boston verkar leva i blandfamiljer, där ena partnern är svensk och den andra amerikan. Då blir det ju två kulturer att underhålla och inte samma isolerande situation. Hursomhelst, frågan är väl värd att reflektera över.

Under konferensens första presentation i morse satt jag och funderade på vilka sessioner jag skulle gå på och lyssnade med ett halvt öra på anförandet. Plötsligt uppmanade talaren oss att sätta på oss våra 3D-glasögon, ljusen i salen släcktes och hela presentationen bytte karaktär. Vi fick med 3D-bilder och -filmer som redskap följa pågående forskning från UCLA. För mig var det en helt ny, cool upplevelse - jag kände mig sm om jag hade hamnat i framtiden!

Val i USA

En fördel med att vara på resa är att man faktiskt hinner läsa tidningen. Det är lite svårt att övertyga Darrin att vi verkligen behöver en dagstidning varje dag trots att jag sällan hinner förbi framsidan därför att jag prioriterar tjejerna under frukosten. Idag har jag i alla fall haft tillräckligt med tid på tunnelbana/flygplats/flyg för att hinna med en grundlig genomgång av båda de intressanta delarna av Boston Globe. I tisdags var det val i USA. Darrin har registrerat sig för att rösta i Cambridge och släpade med sig tjejerna till närmaste vallokal för att rösta på kandidater som förlorade i nästan alla fall. En sak är lite speciell med att rösta i Massachusetts – för att registrera sig för att rösta så måste man uppge vilket parti man anser sig höra till. Enligt Darrin är det inte så i Texas – och han som inte har några problem med att dela med sig av sina politiska åsikter tyckte det kändes obekvämt att tvingas uppge partitillhörighet i det läget. Själv får jag inte rösta på någon nivå eftersom jag inte är amerikansk medborgare.

Som ni kanske har läst så gjorde republikanerna ”come back” i USA i tisdagens val. Tea Party-rörelsen vann några viktiga segrar, och partiet tog tillbaka majoriteten i representanthuset i kongressen. I Massachusetts gjorde republikanerna inga framsteg. I tidningen idag stod det om hur båda sidor hade delade känslor när det gällde valutgången – republikanerna kunde inte förstå hur majoriteten kunde rösta för fortsätt demokratisk dominans i alla instanser, och demokraterna kunde inte förstå hur de kunde vara en så isolerad ö av demokratisk dominans i landet i stort. I Cambridge där vi bor röstade 82% på den demokratiske guvernörskandidaten Deval Patrick. Visst känns Cambridge som ett så kallat ”liberalt” fäste, med tanke på (varning för klyscha) all övervintrade hippies som dominerar gatubilden vid Harvard Square, men jag hade aldrig kunnat tro att dominansen var så total.

Hm, det kanske inte borde förvåna – utanför den gamla regeringsbyggnaden i Boston står en staty av en åsna (demokratiska partiets symbol) med två fotspår i asfalten framför, med texten ”standing in opposition”.

Födelsedagsdilemma

Igår när vi skulle sova pratade Nova om sin förskola i Sverige för första gången på länge. Först undrade hon varför vi aldrig pratar på Skype med I&M (hennes och Zoeys bästa kompisar på förskolan i Sverige). Jag vet inte egentligen varför det aldrig har blivit av. Ett problem är att vi under tre månaders tid har köpt två små saker att skicka till I&M och fått två brev av dem - men ännu inte kommit oss för med att skicka varken brev eller saker. Darrin tycker det är svårt att skriva på svenska och jag har på sista tiden inte orkat ta mig för med någonting utöver till allra nödvändigaste på att-göra-listan.

Pratet om I&M ledde iallafall vidare till prat om förskolan. Nova berättade att de nog skulle skicka paket till henne på hennes 5-årsdag i december. Åh vad jag ville säga att "ja, Nova, det gör det nog" bara för att göra henne glad, men de har inte vår adress och jag har mycket svårt att tro att de kommer ihåg när hennes födelsedag är. Lilla gumman. I morse pratade Darrin och jag med henne om att det nog inte kommer att bli något barnkalas i år. Vi ska göra kalas med spöktema för oss fyra, Grandma och Grandpa, Dana och Baylee 4 år och försöka göra det riktigt mysigt - vi har helt enkelt inte lärt känna tillräckligt många barn här för att ha ett traditionellt barnkalas än. Nova tog det som tur var bra och lät lika glad ändå (spöktemat var hennes idé), men jag känner mig ändå som en lite dålig mamma som inte kan erbjuda min dotter ett riktigt 5-årskalas!

Nu är det hög tid för mig att gå på planet till Chicago. 8 dagar tills jag får träffa min fina familj igen. Jag längtar redan!

Första Zipcarförsöket och dinosaurie på väggen

Jag vet inte om jag nämnde det redan men jag har gått och blivit en "Zipster". Zipcar är ett bildelningsföretag som är mycket populärt i Boston. De har avtal med MIT som gör det billigare för mig - därför blev det jag som anmälde mig, och inte Darrin. Alltså, fortsatt kvinnlig bilförare i vår familj.

I dag testade vi Zipcar för första gången. Efter en något trög start med arg Nova så lyckades vi ta oss de ca tre kvarteren till parkeringsplatsen där den röda Kian fanns att hämta. Dagens mål var IKEA. Allt funkade bra. Det blev lite stressigt på hemvägen, men vi hann i tid för att slippa försenings-straffavgift. Sedan testade vi systemet med att glömma Novas kängor i bilen - det blev några telefonsamtal innan vi lyckades få upp låsen igen för att komma åt dem, men det löste sig.

IKEA-utflykten blev en lampaffär. Vi köpte tre adventsljusstakar, en adventsstjärna, en pinnlampa till vardagsrummet, en hållare till fönstermyslampa i köket och varsin sänglampa till Nova och Zoey. Sänglamporna blev superpopulära och kom upp på väggen innan maten var klar. Darrin fick lov att markera med blyertspenna på väggen var skruvarna skulle sitta - och glömde förklara för Zoey att det var undantag, inte nya regler, att han fick rita på väggen. Efter maten hittade vi en stor bläckpennadinosaurie på väggen ovanför Novas och Zoeys pysselbord. En väldigt cool dinosaurie faktiskt, men på helt fel plats.

Tröttvecka med klängiga barn

Det har inte blivit så mycket skrivet den här veckan. Jag kom hem från en jobbresa i onsdags och åker på nästa på söndag. Nova och Zoey är glada för att jag är hemma och lämnar mig inte i fred en sekund (vilket förstås är härligt, men jobbigt också). Dessutom har jag lyckats bli lite förkyld. Jag somnade i soffan mitt under myskvällen ikväll, men det lyckades Nova och Zoey lätt råda bot på: "Ett, Två, Tre VAAAKNA MAMMA!"

Vi har några hektiska veckor framför oss med min jobbresa, Darrin och Nova och Zoeys Texas/Oklahoma-resa, mormor och morfar-besök och grandma och grandpa-besök - faktum är att i morgon är sista helgdagen tillsammans bara vi innan Novas 5-årsdag. Det ska bli mycket kul, men jag blir lite trött av att tänka på det också. Darrin och jag sitter i soffan och försöker planera in presentinköp, adventskalenderförberedelser och julkort i schemat. Tänk att hösten har gått så himla fort nu igen!!!

Vi åt Pitabröd med falafel och hummus till middag. Mycket gott, och alla tyckte det var mysigt, men det blev så många raseriutbrott över läckande pitabröd att det kommer att dröja innan vi orkar testa igen. Som Tacos. Hur kunde det funka så bra när vi var små? Våra barn blir bara arga av att bli kladdiga just nu.

I dag har vi firat Halloween!

Ja, egentligen får man nog säga att vi började redan i går. Jag fick lov att lämna familjen mitt under trick-or-treat-andet för min första jobbresa sedan jag började på MIT. Eftersom vi självklart visste om det redan i går så valde vi att ha vår traditionella Halloweenmysmiddag i går kväll istället, med pumpaduk, blodigt huvud och maskar i blodsås till mat.

Det har verkligen varit en härlig dag idag. Nova, Zoey och jag började morgonen med att läsa sagor i sängen, till exempel Rödluvan och Sagan om Pannkakan, medan Darrin gjorde pumpapannkakor i spökform med valnötter och pumpa-sirapssås till frukost. Sedan åkte Zoey och Daddy till Target för att köpa byxor till hennes Halloweenkostym. Nova och jag tog en njutbar cykel/springtur runt Fresh Pond. Stunden vi fick vid hundbadet med godisätar-Nova i mitt knä och färgglada löv runt oss så långt våra ögon kunde nå var en av mina bästa stunder på länge.

Efter pizzalunch (gjord på deg köpt i påse, fantastiskt god faktiskt) och eftermiddagskaffe klädde vi ut oss i våra Halloweenkostymer. Alla njöt av att bli så fina. Darrin hade till och med nagellack dagen till ära. Mina svarta lösnaglar visade sig inte passa men blått hår fick jag i alla fall. Nova fick häxklänning, tuperat rött och blått hår, lösnaglar och kvast, och Zoey Gruffalo-byxor och tröja och hemsk ansiktsmålning. Båda var så fina. Vi gick ut i skogen alla fyra och tog kort på oss.

Efter en kort sväng hem för att hämta lite extra varma kläder och mina väskor och äta lite så blev det äntligen dags för trick-or-treat som Nova och Zoey har sett fram emot länge och tränat inför i flera dagar (man ska säga "trick or treat" och "Thank you" och "Happy Halloween!"). Jag hann följa med i ungefär 10-15 minuter innan det var dags att säga hej då (klart svårast för mig den här gången). Några hus hann vi med tillsammans. De första tre (minst) fick Zoey bara choklad som hon direkt stoppade över i min ficka ("jag tycker inte om choklad!"). Som tur var hann hon få en hel del annat också innan de var klara har jag fått rapport om.

Zoey som förebild

Zoey hittar på långa historier just nu, om kompisar med konstiga namn som bor i Uppsala och kommer och hälsar på i Boston, och sover över i myshörnan, som vi också måste duka till, eller om sina blå, orangea, rosa och gula flygplan med pool som hon har, eller liknande i samma stil. Det är medryckande och roligt att lyssna på henne. Det verkar det som om Nova också tycker, för nu har storasyster också börjat berätta historier om kompisar med konstiga namn. Det känns lite bakvänt. Från min synvinkel blir det som ett erkännande av Zoeys fantasi och uppfinningsrikedom, men det känns som om Nova "gör sig mindre" när hon härmar Zoey - jag undrar om hon bara är avundsjuk på den odelade uppmärksamhet som Zoey får med sina historier.

Uppmärksamhet förresten - jag har lite svårt att prioritera under helgerna just nu. Oftast har jag en lång lista på saker som jag är sugen på att göra medan vi är hemma och lediga, samtidigt som tjejerna vill ha uppmärksamhet. Zoey vill helst läsa bok på sin säng, Nova helst leka skola i sitt rum. De vill förstås att jag ska vara med. Jag VILL vara med, men jag vill också hinna städa lite, baka lite, göra extra mysig mat och diska efter lunchen, och inte vänta med allt tills de har somnat kl 21. Jag har svårt att balansera mellan alla alternativ. I dag blev det inget städat och ingen mysefterrätt, men vi fick till en Halloweenmysmåltid med förrätt och fruktefterrätt på soffan i alla fall. Och då känner jag mig ändå skyldig som inte läste Else-Marie och Småpapporna för Zoey när vi kom hem vid 5-snåret som hon så väldigt gärna ville.

Halloween, som sagt

Vi har 12 pumpor i varierande storlekar och stadier av dekoration ute på trappan. Två stora traditionella utskurna "Jack-O'-Lanterns" som Darrin skar ut förra helgen efter mall av Nova och Zoey, två som blev målade på Sams kalas för två veckor sedan, två med klistermärkesansikten från N+Z+Ds besök på barnmuseet igår och 6 mindre dekorationspumpor. Ett större antal av pumporna har små gnagmärken från ekorrar som har hälsat på på trappan. De stora pumporna har redan hunnit bli mögliga. De kommer att åka direkt i soporna måndag morgon när Halloween är slut.

Det är kul att hitta på sätt att använda pumpa i mat och bakning. Hittills har det blivit pumpasoppa, pumpamuffins, pumpabröd och klassikern rostade pumpakärnor. Jag längtar efter att få prova att göra pumpa-äppel-strössel-muffins med Zoey när Darrin och Nova är på fotboll imorgon, och pumpacheesecake till efterrätt till i morgon kväll. Pumpadipp har jag också hittat recept på. Darrin och tjejerna har gjort Rice Krispie Treats i spökkakformar.

Nova och Zoey fick lov att bestämma sig för tre veckor sedan för vad de skulle klä ut sig till på Halloween så att Darrin kunde börja förberedelserna. Z+D ska vara gruffaloer, N+jag blir häxor. Darrin har sytt gruffalokostymer till sig och Zoey. När han från början beskrev idén för mig fick jag ta djupa andetag för att inte bli trött av att bara lyssna. Det har blivit många kvällar med djupa andetag, men nu hänger två färdigdekorerade bruna munkjackor över fåtöljen i vardagsrummet, båda med ett 20-tal lila uppstoppade taggar i filt, två vita horn och bruna öron med rosa i mitten. Ärligt talat blev resultatet helt fantastiskt. Han skulle kunna sälja dem och tjäna pengar. Det var värt till och med frustrationen den kvällen när Darrin försökte använda symaskinen för att sy taggar och jag fick rycka in minst 20 gånger och laga den.

Till Nova och mig har vi köpt lösnaglar och blå hårsprej. Sedan blir det mörka fluffiga kläder, häxhattar och ansiktsmålning. Det ska nog också bli bra. Tyvärr måste jag åka till flygplatsen kl 17:30 på söndag för en jobbresa - typiskt dålig timing, lagom till årets "trick-or-treat". Jag överväger blått hår och stora kjolar på flyget för att kunna vara med dem in i det sista.

Best wife...EVER!

I really do have the best wife ever. On Tuesday when I got home from Swedish school, she was waiting for me with a computer. The best part, she had already loaded everything on the computer (one of my least favorite things to do). Just in time for the World Series in baseball (GO RANGERS!) and fantasy basketball.

Now if I can only convince her to let me take a vacation by myself. Next year

Boston Museum of Science

Vi gjorde en sak till i helgen som jag inte har hunnit berätta om än - vi gjorde vårt första besök på Boston Museum of Science. Med risk för att upprepa mig så har biblioteken här den helt fantastiska egenskapen att de sponsrar museibiljetter. Vi hade egentligen inte så mycket tid i söndags på grund av skolbesöket, men vi kunde gå på museet helt gratis (det skulle ha kostat $58 för oss fyra).

Boston Museum of Science ligger på en bro mellan Cambridge och Boston och är helt enormt gigantiskt. Vi råkade få med oss sur-Nova i söndags så vi var lite begränsade i hur mycket vi hann upptäcka samtidigt som vi försökte få henne på bra humör. De har i alla fall allt från dinosaurieskelett till en "vetenskapslekpark" där man får lära sig fysiken bakom att t ex gunga och springa. En rolig detalj var ett fönster under rulltrappan så att man kunde se hur rullbandet skickades tillbaka uppifrån och ner. Nova uppskattade det mycket. Vi längtar tills vi får möjlighet att komma tillbaka igen och upptäcka mera! Ärligt talat är det lite svårt att få till slapptid så här i början i en ny, fascinerande stad - det finns så mycket att upptäcka.

I morgon tänker jag skriva om våra Halloweenförberedelser.

Skolor

I söndags började vi ett nytt projekt - välja skola-projektet. Jag har en känsla av att det kommer att bli det svåraste och mest tidskrävande av alla projekt sedan vi flyttade hit. Nova skulle egentligen ha kunnat börja i "för-6-årsgrupp" redan i höst, men vi valde att vänta till nästa höst. Det betyder att Nova och Zoey kan börja samtidigt, och att Zoey får gå två år i Kindergarten (motsvarande ungefär sexårsgrupp) mot ett år för Nova. I januari måste man söka skolor. Det gäller både allmänna skolor och privatskolor. Cambridge allmänna skolsystem innebär val där man får prioritera bland tre skolor och oftast får plats på en av de tre.

Vi började vårt valprojekt med ett besök på en privatskola i söndags, på Öppet Hus. Förmodligen ingen bra idé eftersom vi egentligen inte har råd med privatskolor, men man kan söka stipendium, så det kan vara värt ett försök. Skolan vi besökte verkade helt fantastisk. De hade separata klassrum för musik, gympa, vetenskap, konst och träslöjd. Hemklassrummen för Kindergarten-grupperna var supermysiga (exempel: mysloft för lugna stunder), och läraren som vi fick prata med exemplarisk. Ett riktigt fynd för "bara" $23000 per barn per år!

Imorgon ska Darrin på informationsmöte om det allmänna skolsystemet. Det blir spännande att se hur det går.

Kan ingen lära Boston lagom?

Förra veckan var det 15 grader inne i vår lägenhet och jag frös hela tiden. Den här veckan är det minst 25 grader inne, 20 grader ute och fuktigt som en bastu, och jag svettas hela tiden. Jag blir arg av att svettas, och arg av att frysa. Stackars Darrin.

Darrin får i alla fall lite tröst av att vi köpte en dator igår. Yippee! Livet känns lite enklare igen. Vi är galet beroende av datorn numera.

Zoey ska bli kille när hon blir stor. Hm. Jag tror det är för att hennes storasyster alltid kräver att få vara mamma när de leker - så hon har blivit så van vid att vara pappa att hon när hon insåg att man behöver vara kille för att vara pappa drog slutsatsen att hon skulle bli kille, helt enkelt.

Head of the Charles

Den här helgen är det regatta i Boston. Vi tog en promenad ner till floden på eftermiddagen för att insupa atmosfären. Jag hade blivit varnad på jobbet att det bara skulle vara snobbar och fulla människor där, men vi stötte mest på vanliga, trevliga lördagsflanörer precis som oss själva, inklusive många barnfamiljer.

Regattan är en stor roddtävling med 9000 deltagare från 19 länder. Den visade sig också vara något av ett reklamjippo. Nova och Zoey stormtrivdes och njöt av gratisprover på allt från glass via fruktjuice till pizza. Det bästa var ändå ståndet med dataföretagsreklam där det fanns svarta muggar med godis utställda. Zoey tog en hel näve och jag hjälpte henne stoppa den i fickan för att hon inte skulle tappa några bitar. Det tyckte hon var så mysigt att hon bestämde sig för att inte äta godiset förrän vi kom hem - men hon gick och kände på fickan hela tiden för att försäkra sig om att godiset fortfarande var kvar. Supergulligt.

När vi hade strosat omkring och ätit gratisprover länge och väl bestämde Nova att det var dags att "titta på båtarna lite också". Hon valde en plats vid vattnet åt oss och slog sig ner.

+++++++++++

Förövrigt åt vi pumpasoppa och svenska pannkakor med pumpaglass, pumpasylt och kanel till lunch för att komma i stämning inför Halloween. Och i kväll fick Nova och Zoey rita ansikten på sina pumpor. Darrin skar ut ansiktena och så ställde vi pumporna på trappan, satte i ljus och ringde på grannarnas dörr för att visa. Nova gick också in och hämtade rostade pumpakärnor att bjuda på.

+++++++++++

Dagens totala höjdpunkt var nog ändå att vi äntligen fick fart på värmen. Det visade sig vara så lätt som en knapptryckning på termostaten i vardagsrummet!

Nova och Tidningen

Nova tycker om att hämta tidningen. Det började redan i Uppsala där UNT varje morgon fanns på plats i en liten hållare direkt utanför lägenhetsdörren. Nova åtog sig uppdraget att hämta den innan hon kunde nå själv och behövde hämta pallen från badrummet för att klara av projektet.

Här i Boston har vi inte UNT utan Boston Globe, och den kommer inte i en hållare utanför dörren utan slängd i en plastpåse på trottoaren. Nova tycker fortfarande att det är lika roligt att hämta tidningen varje morgon. Hon upptäcker ständigt nya saker också. Första gången hon hämtade tidningen på en regndag blev hon mycket fascinerad av ett den låg i två påsar istället för en. Hon samlar också samvetsgrant in grannarnas två tidningar och lägger dem direkt utanför deras dörr varje dag. Hon vet att Boston Globe är vår och New York Times är deras och ser skillnad på de två.

I bland händer något extra äventyrligt. I går till exempel ropade hon exalterat på mig medan hon fortfarande var ute: "Mamma, kom och titta!" Det mycket intressanta och viktiga som hon ville visa var att plastpåsen runt tidningen var öppen i båda ändar.

Till Markus

Här kommer några klassiska Halloween-skämt så här en vecka innan Den Stora Dagen!

Q: What do you call a little monster´s parents?
A: Mummy and Deady

Q: How come the skeleton did not dance at the party?
A: He had no body to dance with.

Q: Why are the cemeteries so noisy?
A: From all the coffin.

Q: What do you call a corpse that has nothing to do?
A: Bored stiff.

Och, till sist, en överkurs (som jag tror kräver viss insikt i amerikanska Halloween-traditioner):

Q: How do you mend a broken Jack-O'-Lantern?
A: With a pumpkin patch.

Alla dessa klassiker kommer direkt från direktreklam i brevlådan!

Hoppas ni hade det bra på Kreta. Vi längtar efter att få se A igen!

Veckans stjärna

Nova var "veckans stjärna" i Hallonklassen på svenska skolan igår. Det betyder två saker - dels att hon fick ta med sig en leksak och visa för övriga klassen, och dels att hennes "mamma, pappa eller au pair" förväntades komma in i klassrummet sista halvtimmen och läsa bok med barnen. På svenska. Nova har inte någon au pair. Darrin pratar svenska, absolut, men han brukar aldrig läsa för barnen på svenska. Det första Nova sa när hon fick veta att hon skulle ha med sig en bok med tillhörande läsare var "Daddy kan ju inte läsa svenska böcker".

Jag har velat följa med till skolan och se hur de har det ända sedan de började, så igår verkade vara ett bra tillfälle. Det var bara att ställa väckarklockan på normal Uppsala-gå-upp-tid så att jag kunde åka tidigare till jobbet och alltså gå lite tidigare. Vi träffades vid tågstationen i Waverley och Nova och Zoey var mycket glada att se mig. Området som skolan ligger i är jättefint - stora, gamla hus inbäddade i höstig lövskog. Jag kan inte låta bli att undra om det inte vore bra att tjäna lite mer pengar och bo i stort hus och köra bil...

Det var kul att vara med. Novas klass uppskattade böckerna, Zoey uppskattade sällskap på sitt fika och jag fick chans att prata med flera andra svenska mammor som bor i området. (Det skulle vara så mycket lättare för mig än det är för Darrin att knyta kontakter om jag var hemma med barnen! Det finns mammor på svenska skolan, det finns nätverket Swea för svenska kvinnor och det finns Spouses&Partners nätverk på MIT, som i och för sig teoretiskt sett vänder sig även till män men i praktiken är helt kvinnodominerat.)

Efter skolan åt vi pastasallad i parken innan det var dags att gå tillbaka till tågstationen i mörkret. Darrin och tjejerna har blivit kompisar med både den manliga konduktören på väg till skolan och tjejen på väg hem - igår lärde Nova också känna en ny manlig konduktör, "Conductor Chuck". Jag var imponerad av hur hon gav (kortfattade) engelska svar på alla hans frågor.

På tåget på vägen hem kom dagens höjdpunkt - Zoey förklarade att hon vill gifta sig med mig. Lilla gullungen. Sedan lyckades vi tappa hennes mössa längs vägen från tågstationen i Belmont till vårt hus i Cambridge. När vi kom hem kl 9 så var det bara att cykla hela vägen tillbaka till Belmont igen och leta! Men, mössan är och förblir borta.

Darrin=Susie??

Varför äter våra barn frukost i fleecejacka? Jo, för min man har blivit inspirerad av Susie Howard och tycker att 16 grader inne är perfekt temperatur. Jag undrar hur kallt det behöver bli innan jag kan övertala honom om att värme på är en bra idé?

Novas triumf

Nova har tränat på att lära sig cykla nästan hela sommaren. Hon fick sin "stora" cykel i födelsedagspresent redan i december förra året, men det tog några månader innan vi kunde prova den på allvar :-) I början gick det riktigt bra. Hon blev säkrare och säkrare på cykeln tills hon en dag ville ta sin egen cykel till förskolan i Uppsala fast jag hade Zoey på min cykel och inte kunde hålla i henne hela tiden. Den dagen blev ett rejält bakslag. Hon ramlade tre ordentliga gånger innan vi var framme, och sedan tappade hon lusten att försöka. Jag vet inte hur många gånger i sommar som hon har tjatat om att hon vill ha "små hjul" till sin cykel (= stödhjul).

Även sedan vi flyttade hit och hon faktiskt har börjat kunna bra själv har hon blivit mycket ledsen varje gång hon blivit medveten om att jag släppt taget. För två veckor sedan började hon känna att hon kunde cykla. Jag fick släppa korta stunder om jag sprang med hela vägen. Det jag har i och för sig gjort i över en månad nu, men bara när hon inte insåg att jag släppte. Hon cyklar för övrigt tokigt snabbt, så jag måste superspringa hela vägen för att hänga med och har börjat ta på mig springkläder när vi går ut!

I går fick vi för första gången chansen att följa upp det där försöket från för två veckor sedan (det är galet hur svårt det är att få tid för något så enkelt som att cykla!) och det blev stor succé. Vi tog loss pinnen som har suttit fast bak på cykeln så att vi kunde sänka sadeln lite, och så tränade vi på att Nova skulle stanna själv. Hon ramlade de första två gångerna hon skulle fånga cykeln, men hon fortsatte kämpa, och innan vi hade tagit oss hela vägen runt Fresh Pond cyklade hon ifrån mig, Darrin och Zoey alldeles på egen hand. Hon såg så stolt ut! Nu gäller det bara att träna starter också. Hon är envis, min tjej, men på ett annat sätt en de flesta andra. Hon vill INTE ramla och göra illa sig - och då ser hon till att hitta ett sätt att lära sig så att hon inte behöver göra illa sig - det gör inget om det tar lång tid.

Zoey tyckte förövrigt att nu när vi hade tagit bort Novas pinne så kunde vi väl ta bort hennes också - "för jag kan själv, mamma!" Men, hon har en liten bit kvar fortfarande.

Det roligaste med Novas cykel hittills är kanske ändå alldeles i början när den var ny och hon sa "Daddy säger att cykeln går sönder om man trampar bakåt". Jag, skeptisk, vände mig till Darrin och frågade "Did you tell Nova her bike will break (brake!!!) if she goes backwards?

Jag är trött...

...på att aldrig orka något annat än barnen och jobbet. Jag är trött på att vara klar med kvällens absolut nödvändigaste "måsten" kl 10 nästan varje kväll.

Besök från Uppsala

N&Zs förskollärare T från Uppsala är på rundresa i USA med sin syster. I går var det dags för ett stopp i Boston. För oss blev det första besöket från Uppsala.

Vi hade en härlig dag. Det började direkt efter kalaset med en snabb promenad från South End till Centralbibiloteket vid Copley Square, med barn som var ovilliga att gå själva och blöta nymålade pumpor som krävde alla våra händer. Så fort N&Z fick syn på T utanför biblioteket växlade de från låg- till högenerginivå. N gjorde kullerbyttor på asfalten i glädjen! Från Copley Square till Boston Common var det inga problem att få dem att gå.

Vi kollade in Ankfamiljstatyn från boken "Make Way For Ducklings" innan vi slog in på en av Bostons mest berömda sevärdheter - the Freedom Trail. Freedom Trail tar besökaren runt på promenad förbi en hög betydelsefulla platser i Boston, och, som jag fick veta från en British Airways-reklam som kom på mailen tidigare i veckan - det går inte att vilse. Allt man behöver göra är att följa ett tydligt spår av röda tegelstenar på marken i ungefär två miles. Vi gjorde ett obligatoriskt besök på Boston-institutionen Dunkin Donuts och orkade nästan hela vägen till slutet innan vi tog tunnelbanan hem för att fixa middag.

Till middag gjorde vi ett experiment och kokade hummer. Hummer var på rea häromveckan och då kunde jag inte få D att prova (han tyckte det kändes för grymt mot humrarna) - men den här helgen var det hans förslag. Jag tror han blev inspirerad av vår ö-resa förra helgen när vi hittade hummertinor som drivit upp på land. Gott blev det i alla fall!

Fyraårskalas

Idag hade Nova och Zoey sin första sociala träff med andra barn i Boston utanför sina schemalagda aktiviteter. Det var en kompis från simskolan som hade bjudit in dem till sitt fyraårskalas. Kalaset var på ett konstcenter i South End. Förutom Nova och Zoey kom ett 15-tal andra barn med föräldrar (eller nannys!) från kompisens förskola. Det låter ganska mycket men hans föräldrar hade ordnat det så bra - det fanns en lekpark där alla barnen fick leka, det blev enkel (och god) hämtpizza till lunch, och de hade dukat med Thomas-tallrikar och -dukar, och hattar till alla barn. Barnvänligt och enkelt. Enda ordnade aktiviteten var pumpamålning, vilket Nova och Zoey älskade. Istället för present ombads alla barn ta med sig varsin inslagen ny bok, och så fick alla med sig någon annans bokpaket hem. Nova och Zoey var lite oroliga för vad kompisen skulle tycka om att inte få några presenter, men han fick tårta med fyra ljus och alla sjöng Happy Birthday - det kändes som om han kände sig firad ändå. Och - det här kanske kommer att låta tråkigt - föräldrarna slapp en massa småpresenter som skräpade runt deras hus, och alla barn fick ett mysigt minne med sig hem. Helt underbar idé enligt mig och Darrin. Känns nästan som om det är försent att testa den på våra barn dock. De har redan sin bestämda uppfattning om hur födelsedagar och kalas funkar.

Sovmorgon och baseball

Vi har haft en härlig dag idag! Det började med att vi försov oss så att Nova inte hann till fotbollen - men sedan blev det bara bättre och bättre. Helt otroligt att vi lyckades försova oss förresten - jag somnade med Nova igår, och Darrin kom och la sig 9:30. Sedan fick vi ungefär 100 textmeddelanden runt kl 10 när det visade sig att Texas Rangers höll på att först vinna och sedan förlora mot New York Rangers i någon sorts baseball-slutspel som de aldrig brukar komma till. Hursomhelst så glömde vi sätta väckarklockan och vaknade inte förrän 7:40.

Den härliga delen av dagen var (1) Sams kalas och (2) att träffa förskollärar-T och hennes syster P från Uppsala och (3) att äta mysmiddag hemma hos oss med T & P (första gästerna sedan vi fick våra möbler!).

Dagens upplevelse...

...var ett ilsket tjutande kolmonoxidlarm. Jag hade just fått av tjejerna hälften av kläderna för att sätta på pyjamas när larmet i hallen gick. Lampan med texten "Move to Fresh Air" blinkade, och larmet tjöt med 15 sekunders intervall. Vi svepte in tjejerna i filtar och tog ut dem på trappan och Nova sa att hon aldrig ville gå in i huset mer. Darrin gick och frågade grannen om hans larm också tjöt (vi har aldrig haft något kolmonoxidlarm förut och vet inte riktigt vad man ska göra när det tjuter, utom den tydliga instruktionen "Move to Fresh Air" förstås). Grannens larm tjöt inte, men han kom upp och tittade till vårt och föreslog att vi kanske hade slut på batterier helt enkelt. Darrin sprang till mataffären tre kvarter bort och köpte ett nytt batteri, och det löste problemet. Om någon kolmonoxidlarmtillverkare skulle råka läsa det här: Det finns bättre slut-på-batteriet-varningar än ilskna larm var 15:e sekund!!!

Going to Prison

Well, I almost was arrested today. me and the girls were walking down the street when a cop said hi to the girls and asked if they were having a nice day. Z looked straight at the cop and stuck her tongue out at him. Thankfully he just laughed. I have to admit, it made me laugh.

Familj i Fängelse?!

Darrin ringde mig på jobbet idag. Jag svarade och det första han sa var "Du måste komma och hämta oss!" Hjärtat sjönk i bröstet. Fortsättningen var mest konstig: "Vi är i häktet! Din dotter räckte ut tungan åt en polis!"

Självklart trodde jag aldrig på allvar att de var i häktet - men jag var så uppstressad av den första uppmaningen om att "komma och hämta" dem att tankarna ändå hann börja mala i hjärnan, fram och tillbaka - nej, det kan bara inte vara möjligt. Treåringar som räcker ut tungan åt poliser kan inte åka i fängelse i USA. Jäkla Darrin. Han lyckades nästan få mig att tvivla på mig själv, och han lyckades definitivt stressa mig tillräckligt för att få hjärtat att gå i racerfart.

Vad som var sant i historien? De hade verkligen mött en vänlig polis som log och frågade tjejerna om de hade en bra dag, och Zoey hade verkligen räckt ut tungan som svar och vänt sig om för att gå därifrån.

++++

Förövrigt var det simskola i morse igen och Nova och Zoey blev bjudna hem till ett annat barn för första gången sedan vi flyttade till Boston: Sam ska ha fyraårskalas på lördag. Typiskt att vi redan har planer. Det känns som om alla roliga saker har bestämt sig för att infalla samma lördag. Novas och Zoeys förskollärare Therese från Uppsala kommer och hälsar på. Samtidigt är det knytkalas med Svenska skolans föräldrar, Darrins föräldrar hittade billiga biljetter för att komma och hälsa på, och nu också Sams kalas. Det är bara att prioritera!

Boston Harbour

Jag måste verkligen börja läsa igenom mina blogginlägg innan jag skickar iväg dem. Jag läste just igenom ett par och mådde illa av alla slarvfel. Det är så lätt gjort när man sjunker ner i soffan när dagen är slut och "bara" ska blogga lite också...

Vi har haft en härlig långhelg den här veckan - idag är Columbus Day, vilket i Massachusetts (men enligt Darrin inte i Texas) betyder ledig måndag. I lördags var det fotbollsträning och tv-inspelning, igår Oktoberfest på Harvard Square och idag båttur till Georges Island i hamnen i Boston. "Tv-inspelning" betyder i det här sammanhanget gratis musikunderhållning för barnen - det var mest en kul grej. Vi fick också uppleva ett nytt område i Boston, Brookline, påväg dit; en trevlig bieffekt av att ta cykeln. Oktoberfesten kunde jag hellre ha skippat - jag ville ta med Nova och hennes cykel runt Fresh Pond och köpa munkar. Men, Nova tyckte bussen till folkhavet vid Harvard Square lät mysigare.

Georges Island var en fantastiskt härlig solig höstmåndag. Vi åkte buss och tre olika tunnelbanor till hamnen och båt ut till ön och tillbringade fyra härliga timmar med att upptäcka Fort Warren och havet och fika. Vi hittade krabbskal och musslor och glasbitar som havet gjort lena, och tittade på utsikten ut över öppna Atlanten.

I natt vaknade jag av att Nova snyftade i sömnen på madrömsviset. Jag strök henne över håret och viskade "Nova, det var bara en dröm. Vad var det som hände?" Varpå min dotter svarar: "Min cykelhjälm (snyft snyft) - den är inte tajtad till".

Varje gång man sätter på Nova cykehjälmen ska man "tajta till" den efteråt genom att skruva några extra halvvarv på knappen längst bak. Annars har hon fått för sig att den inte sitter tillräckligt hårt. Men, jag visste inte att hon kände så starkt för cykelhjälmstilltajtningen. Jag hade snarare väntat mig en monster-i-garderoben- historia. Eller som Zoey härom månaden som drömde att hon blev uppäten av en noshörning.

What a Week

When it rains, it pours. This week has been...well, it has been interesting and very unlucky. First my computer crashes. Not totally unexpected, but still very unlucky. That was on Wednesday. Then M's computer crashes on Friday morning. Not totally unexpected, but still very unlucky. Finally my bike has major issues (as in the gears totally fall off the bike) and is pretty much done for. So in a matter of 4 days, I go through 2 computers and a bike. It is amazing that M allows me to use her work computer now.

I suppose it could be worse. The Rangers could blow a 2 game lead in the playoffs, but that would never happen...right?

Sur-Nova

Nova har ett speciellt sätt att vara sur på som håller på att göra mig tokig. Något, det kan vara vad som helst, får henne ur humör - och då blir hon tyst. Det finns säkert massor av föräldrar därute som tycker det låter som en dröm - istället för skrik och bråk och stamp i golvet och slängda leksaker så får man ett tyst barn - men tro mig, det är inte roligt. Nova blir tyst och hela hennes kropp blir slapp och ostyrig och om man försöker krama för att göra det bättre så glider hon ur greppet som en ål. Hon vägrar svara på frågor så det går inte att få någon sorts grepp om vad som är fel - och det håller på länge.

Idag hände det om och om och om igen. Första ilskan var inte så farlig. Det vara bara att hon inte ville spela fotboll idag. Zoey och jag följde med till fotbollen i morse för att titta på, men Nova har bestämt sig för att träningen är för lång och jobbig och orkade inte vara med. Det blev en trist timme med att försöka hålla henne på hyfsat humör - men det gick aldrig så långt som till tysta slappa kropp-Nova. Det gjorde det däremot när hon inte fick sina naglar målade på nagelsalong påväg hem. Det var tillräckligt för att puffa in henne i ett mer än timslångt surtillstånd. Det kan tilläggas att vi aldrig hade sagt att det skulle bli någon nagelmålning - Nova fick bara syn på en nagelsalong, undrade vad det var och tyckte det lät mysigt när jag förklarade.

På eftermiddagen hade vi nästa långa sursession. Det var dagens klart värsta. Vi var på inspelning av ett barn-TV-program, som publik. Medan vi väntade på att artisterna skulle vara beredda att börja fick vi se på Wiggles på video. Tyvärr bestämde sig Nova för att hon ville se klart på Wiggles innan inspelningen började - och när inte det funkade så fick vi sur-Nova med oss på hela inspelningen. Zoey dansade, sjöng, hoppade som en tok och hade kul - Nova låg som en blöt tyst fläck på golvet i en hel timme och vägrade förklara vad som var fel. Mest tråkigt för henne kanske, men hon kunde ha haft så kul... jag var ledsen för hennes skull.

Låt mig uppdatera gårdagens datorinlägg en aning - det har inte varit vår vecka när det gäller dyra saker. Det har faktiskt utvecklat sig till att bli en väldigt dyr vecka helt enkelt. Idag gick Darrins cykel sönder också. Två datorer och en cykel på en vecka. Nu har vi knappt några mer dyra saker som kan gå sönder - utom min cykel förstås. Undra när det blir dags för den? Det kanske trots allt är en stor fördel att hyra sitt boende och att inte ha bil om man planerar att krascha allt man äger?

Det har inte varit vår vecka när det gäller datorer den här veckan. Först, jag tror det var i måndags, fick Darrins dator virus och dog. Sedan idag dog min laptop. Den vill helt enkelt inte starta alls. Enligt D så dog den just medan de pratade med M&A&A på Skype. Det betyder att den enda dator vi har tillgång till just nu är min jobbdator (gissa om jag sliter för att få till alla fina å ä ö!). Det håller inte. Dags att shoppa. Typiskt. Vi som hade hoppats kunna vänta till Black Friday dagen efter Thanksgiving när vi om vi orkar köa i många timmar borde kunna hitta en dator närmast gratis. Och som dessutom helst ville ha en svensk dator som har fina å ä ö lättillgängliga och är bra på att spela alla våra svenska dvd-filmer.

You can call me Mr. Mom

Well, It is official. I am a stay at home Dad. Yea Yea, I know. I have been home with the kids since the start of August. The difference is that I have been using up my days off since then. As of yesterday, I am officially a stay at home Dad (not even one on Parent Time Off). Not a bit difference to how it was last week.

So what do I do. Well, I am trying to get the girls on somewhat of a plan. Every week we have a theme and try to focus time on it. This includes books (the Cambridge library is beyond excellent), songs, games, crafts and field trips. Thus far we have done dinosaurs, monkeys, crocodiles and the alphabet. The most popular one has been the dinosaurs. At the end of the week, N said that she wanted to be a paleontologist. I was impressed. It was the first time she has ever said that she wanted to do something for a career.

Next week's theme is pirates. If anyone has any good recommendations (books, crafts, games, music, websites, activities or whatever), just send them to me.

Oh, by the way, M is using this blog as well. So if it is in a strange language, it is her post. I'll stick to English.

Nova ville ha yoghurt idag. (Hon äter aldrig youghurt till frukost annars.) Hon gick till kylen och valde ut en med jordgubbssmak, men när hon hade öppnat den såg hon att jordgubbsdelen inte var iblandad i yoghurten utan låg på botten, och då ångrade hon sig och ville inte ha. Zoey hade en bananyoghurt på sin plats (hon äter alltid yoghurt till frukost). Den var fortfarande oöppnad. Här är Zoeys och Novas morgonkonversation:

N: Kaaan du inte ta den öppnade yoghurten istället?
Z: Nej, jag tycker inte om jordgubbssmak, bara banan och jordgu... bara banan tycker jag om (efter att ha kollat vilken smak hon hade fått idag).
N: Då kan inte du äta jordgubbar nästa gång vi plockar jordgubbar då.
Z: Men, jag tycker om jordgubbar bara lite.

Låt mig få börja med ett personligt avslöjande för att sätta saken i sitt sammanhang. Jag var rädd för allt när jag var liten. När jag säger allt menar jag bland annat, men absolut inte bara, mördare, krig, tjuvar, bränder, att inte hitta en toa när jag behövde en, tunnlar och att åka båt. Jag vill inte att mina barn ska vara rädda för allt.

Igår lärde jag Nova att vara rädd för tjuvar. Det var inte meningen. Vi håller på och läser Karlsson på Taket, och gårdagens kapitel handlade om när Karlsson klär ut sig till spöke och skrämmer bort tjuvarna Fille och Rulle från Lillebrors lägenhet. (Förövrigt kommer jag ihåg nu var ett av mina favorituttryck, "Spulle, ett röke!" kommer ifrån.) Texten var väldigt levande. Vi fick i detalj höra hur Lillebror låg bakom soffan och helst ville gråta när Fille började rota i mammas sekretär och hittade först hushållspengarna och sedan ringen och broschen som mamma hade fått av mormor. När vi hade läst klart somnade Zoey på min arm. Nova somnade inte. Hon frågade. Först frågade hon vad tjuvarna gjorde i Lillebrors lägenhet. Jag försökte förklara att tjuvar tar andras saker för att sälja dem och få pengar. Hon ville förstås veta varför, så jag försökte med att deras föräldrar kanske aldrig hade berättat för dem att man inte får ta andras saker, och att de kanske inte förstod hur jobbigt det blev för den som blev av med sakerna. Då frågade Nova: "Men, mamma, tjuvar finns inte på riktigt väl?" Åh. Jag smälte. Vad ska man svara? Jag sa att jo, de finns på riktigt Nova. Kommer du ihåg när Michaelas cykel blev stulen i Uppsala? Och att Daddys cykel blev stulen en gång? Då kontrade Nova med att ok, de finns på riktigt i Uppsala, men inte i Boston. När jag sa att de nog finns på riktigt i Boston också, så sa hon resolut: "Vi får sätta dem i fängelse helt enkelt." Det kändes som om hon valde att skydda sig själv från att vara rädd med att mentalt sätta tjuvarna i fängelse. Jag hoppas det funkar. Jag vill inte att Nova ska vara rädd.

Jag tror att Nova längtar tills mormor och morfar ska komma på besök. Det är om 1.5 månader. Idag fick jag hjälpa henne att skriva en lapp att sätta på vår ytterdörr så att de ska känna sig välkomna när de kommer. Det står:

Välkommen
Här är vårt hus
Vi bor här
Vi är här

...på en grön post-it-lapp som hon nu har tejpat upp på dörren.

Det var tisdag igår. Svensk skola-dag. Darrin hade tänkt veckohandla på kvällen, men det blev inte av. Darrin och tjejerna kom hem från skolan strax före 9, jag kom från jobbet halv tio. Vi orkade inte ens diska. Vi diskar ALLTID på kvällen.

Nova verkar verkligen trivas på svenska skolan. Hon ville inte ha tidig simskolemorgon i morse - förrän jag sa att jag hade hört att hon fått läxa igår. Då vaknade hon på ett halvt ögonblick och allt de hade gjort igår bara bubblade ur henne. Jag är själv inte säker på att jag tycker att en fyraåring ska ha läxa - men för Nova får det det hela att kännas som om hon har blivit stor på riktigt. Ibland är det lite svårt att tolka Novas berättelser från skolan - som tur är skickar fröken Frida ut detaljerade veckobrev där hon beskriver veckans lektion. För mig som inte har varit med än är veckobreven extra roliga att läsa. Nova berättade t ex i morse att veckans medhjälpare hade haft med sig en "lur" och visat - det visade sig vara en smurf. De hade också tejpat upp en bilbana på golvet och fått träna på att köra bilarna på rätt sida vägen och att titta åt rätt håll vi övergångsstället.

Zoey säger alltid att svenska skolan var "inget kul" när man frågar - men det säger hon om allt just nu. Jag hoppas och tror att hon också tycker det är roligt. Förra veckab måste de ha läst sagor - efteråt gick hon i flera dagar och tränade på "Snipp Snopp Snut". Jag hade inte hjärta att rätta henne...

Darrin är inte lika förtjust i svenska skolan. Missförstå mig inte nu - han vill också att tjejerna ska fortsätta att få höra svenska och träffa andra barn i samma situation. Problemet är bara att det är ett sådant projekt att ta sig dit. Tåget dit går 15:17 och tar 13 minuter - skolan börjar 16:30. Det tar 30 minuter at gå till tåget på den här sidan och 20 minuter från tåget på den andra sidan. Tåget hem går 19:40, och skolan slutar 18:30. Det betyder att de måste ta med sig middag, och äta den i lekparken - det kommer att bli kallt i vinter... Till råga på allt gick barnvagnen som vi haft sedan Zoey föddes sönder förra veckan. Tjejerna kan INTE gå 30+20+20+30 minuter i vuxentempo. Darrin har lyckats laga den med ett järnrör.

Vi såg en hund med tre ben häromdagen. Nova upptäckte den först. "Titta mamma!" sa hon, "han har tappat ett ben!"

Zoey skrämde mig idag. Vi var påväg till lekparken på eftermiddagen, jag som storasyster, Nova som mamma (som vanligt) och Zoey som pappa (hon pendlar mellan att vara pappa och bebis). Plötsligt stannade Zoey och sa att pappan skulle röka, och så låtsasrökte hon cigarett. Hon är 3,5 år!!! Hjälp! Hur ska man ens reagera på sådana totala dumheter? Darrin och jag funderar på var hon kan ha fått det ifrån. Det enda möjliga vi kunde komma på var Madickens pappa sosm röker pipa i Madicken-filmen.

Förövrigt har vi hunnit med 6 kapitel i Karlsson-boken, 1 1/4 timme på Skype med mormor och morfar och ca 45 minuter med M&A&A, två långa lekparksstunder och en cykeltur runt sjön i helgen - men inte att städa badrummet. Jag känner mig mycket nöjd med det resultatet.

Fotbollsträning och hängselbyxor

Nova och Darrin var på fotbollsträning i morse igen. Zoey och jag slappade oss i form. Först åt vi upp vår frukost i lugn och ro. Sedan plockade jag lite i köket och lyssnade på radio medan Zoey lekte. (Man skulle kunna tro att det var Sverige-dag på radio idag, de hann med både Ace of Base och Roxette på de 30 minuter vi lyssnade.) Sedan bakade vi "bullar" (Zoeys ord, egentligen bananmuffins). Nova vill att jag och Zoey ska följa med till fotbollsträningen och titta. Det blir lätt en lite svår situation - Zoey skulle helst också vilja spela, men man måste vara 4 år, så hon får inte. Alltså försöker jag göra det så mysigt som möjligt för Zoey medan Nova är borta - medan Nova vill vara med mig hela helgen eftersom jag jobbar hela veckan och hon är med Darrin hela dagarna, och blir ledsen när vi inte följer med till träningen. Fel hur man än gör. Vi bestämde att Zoey och jag ska följa med nästa vecka för att Nova skulle vara glad när hon åkte idag, så nu gäller det bara att börja förbereda Zoey i tid. I går kväll frågade vi Zoey om hon ville följa med idag - hon sa nej. Hon och jag skulle baka bullar sa hon, som skulle bli klara lagom tills Nova och Daddy kom hem, och vi skulle spara så att Daddy fick smaka. Så vi bakade bullar. Sedan tog vi cappucchino och färska muffins till morgonfikat när vi var tillsammans allihop igen.

Vi hann också med att köpa hängselbyxor till Nova innan lunch. Äntligen! Hoppas hoppas att hon fortsätter vara nöjd med dem - de senaste 6 månaderna har byxor och Nova varit ett problem. ALLA Novas byxor "åker ner" så fort hon rör sig. Vi har försökt förklara att tights glider ner lite på alla, inte bara på henne. Fröknarna på förskolan i Uppsala försökte med samma argument. Vi har testat jeans som man kan knyta hårt i midjan. Vi har testat byxor som når upp till bara precis under midjan. Vi har provat strumpbyxor. Inget funkar. För att vara helt rättvis så har Nova en ganska utstående hård mage och små höfter så jag kan förstå att byxor glider ner ovanligt lätt på henne. Så, för sådär en tre veckor sedan kom vi på att vi skulle prova hängselbyxor. Men, det var lättare sagt än gjort! Vi har letat i minst 5 affärer utan framgång. Hängselbyxor verkar helt enkelt inte vara på modet för 4-5-åriga tjejer. Nu hittade vi i alla fall äntligen ett par (ärligt talat på killavdelningen, men berätta inte det för Nova!). När hon hade fått dem på sig sprang hon runt varv på varv i affären för att testa att de verkligen inte gled ner ens när hon sprang. Om det fortsätter på samma väg så var det väl värt 15 dollar. Vi håller tummarna för att ingen ska skratta åt hennes stil (hon är väldigt känslig för sånt!) och för att hon ska kunna tänka sig att gå över till att använda tröjor för att det ska funka med byxorna (hon är beroende av långa klänningar).

Vi hann också med ett par sköna timmar i lekparken idag, och ett till bakprojekt - oatmeal cookies med pecannötter och chokladbitar. Första kakan på mycket länge som Zoey tycker om.

Det är så fuktigt i luften idag. Det blir aldrig så här fuktigt i Uppsala - jag har bara varit med om det en gång innan vi flyttade till Boston och det var i New Orleans. När jag kommer fram efter 30 minuter på cykel är hela kroppen täckt av en tunn film av klibb. Håret klibbar mot pannan och kläderna mot kroppen.

Förövrigt var det simskoledag i dag. Det är så mysigt att först åka buss själv med tjejerna och sedan sitta och titta på dem när de flyter och doppar huvudet och sprattlar och njuter i vattnet.

Båda bussarna var galet fulla med folk idag. Som tur är är folk väluppfostrade och reser sig upp för att jag ska få sitta med barnen. Båda tjejerna trängdes i mitt knä och Zoey blev nästan klaustrofobisk av alla som stod inträngda runt oss.

Glömde en sak...

Tröjan som Darrin hade på sig var en Homer Simpson-variant med texten "I am so smrt". Nästan för bra för att vara sant.

Får man skratta åt Daddy?

I morse satte Darrin på sig sin tröja ut och in på typiskt morgontrött förvirrad-pappa-manér. Det första Nova sa när hon kom till frukostbordet var "Daddy! Du måste vända på din tröja! Den är ut-och-in!"

Jag var till att börja med bara imponerad av att hon kunde uttrycket ut-och-in.

Darrin svarade "No, I was planning on wearing it like this to Swedish school."

Zoey svarade "Men Daddy, då kommer alla att..." och letade efter ord för att fortsätta meningen. Nova fyllde i "...skratta åt dig!" och så visade vi hur det skulle gå till: Vi pekade finger åt Daddy och skrattade tillsammans alla tre. Jag kände mig väldigt glad åt att skratta tillsammans med mina tjejer och att skojretas med min man.

(Men, Darrin har förstås rätt när han följer upp skrattfesten med "Vad lär du dina barn egentligen"? Jag försöker taktfullt reparera skadan med att "Ni förstår väl att det är ok att skoja med Daddy men inte att reta ett barn som har råkat sätta på sig tröjan fel?" Hoppas att mina barn tar mig på orden istället för att följa mitt exempel...)

Molniga skyskrapor

Det regnade i morse. Jag cyklade som vanligt längs Charles River till jobbet. Det var inte lika många roddare på floden eller joggare på cykelvägen som vanligt - men skyskraporna i centrala Boston låg insvepta i tunga moln. Det är coolt att cykla till jobbet!

Min lilla mytoman

Zoey har börjat hitta på historier. Idag när jag frågade vad hon hade gjort under dagen fick jag höra om hennes och Nallens tripp till McDonald's. Nallen åt hamburgare och Zoey åt Chicken Nuggets (hennes absoluta favorit). De tog Fiat Punton dit. Zoey körde - "jag kunde det!" Zoey fick två leksaker och Nallen fick en. Men sedan fick Zoey Nallens också för han kunde ändå inte leka med sin. Många av Zoeys kompisar var där. Hon fick en cykel av en av sina kompisar - "det var väl schysst mamma!"

Vad ska man tycka? Det är supergulligt, totalt förvirrande (man vet aldrig vad som är sant och inte) och har man inte hört att alla barn mobbar mytomaner? Darrin tar det hela med total ro - vi ska vara glada över att Zoey har fantasi, säger han - och jag tror att jag håller med...

Första kalaset i Boston och vikten av att tro på Tomten
Vi var på kalas i lördags. På biblioteket i centrala Boston. Födelsedagsbarnet var Nicke Nyfiken, och han fyllde 70 år. Nova tyckte det roligaste var att pyssla Nicke Nyfiken-kransar. Jag tyckte det roligaste var att titta på Zoey när hon dansade under sångstunden. Nicke själv var såklart där, och mannen med gula hatten. Zoey fick ta kort med Nicke och var mycket glad. Nova ville som vanligt inte. Däremot berättade hon för mig att Nicke inte var Nicke på riktigt, bara en människa som var utklädd. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag tycker det är bra att hon tänker själv och det är fascinerande när det liksom klickar till i hennes huvud och hon kopplar ihop olika information till att komma på något som är nytt för henne alldeles på egen hand. Men, Darrin tror skarpt på att barn behöver magi i sitt liv. Han vill att de ska få tro på Tomten så länge som möjligt, och att deras ögon ska glittra när de träffar Mickey Mouse på Disneyworld. Är inte det här bara ett litet steg på vägen mot att sluta tro på Tomten? Till sist bestämde jag mig för att viska i hennes öra att visst, Nova du har rätt - men berätta inte för Zoey... På tal om Tomten - fascinerande många barnböcker avslöjar hemligheten med Tomten för sina unga läsare. Kanske jag läser böcker för Nova och Zoey som egentligen är avsedda för äldre barn, men varje gång jag kommer till ett sådant parti läser jag om det lagom anpassat för att inte bryta Darrins regler.

Vi sjöng Happy Birthday för Nicke Nyfiken också, och åt Cup Cakes med gul icing på toppen. Inte gott, inte nyttigt, men mycket mysigt. Zoeys ögon lyste verkligen när alla barn sjöng samtidigt för Nicke som stod bredvid mannen med gula hatten framme vid ballongerna.

Höstkänslor
Jag förknippar hösten i Sverige med regniga gråa mörka kallar dagar med stort myslampebehov. Hösten är på väg till Boston nu och istället för en trött gråhet känns det, trots vår omtalade myslampebrist, som om det ligger förväntan i luften. Min teori är att det är för att två av årets största högtider infaller på hösten här. Affärer och tidningar är redan i mitten av september fulla med Halloweendekorationstips, "trick-or-treat"-kostymreor, orangea blommor och pumpor. Efter Halloween kommer också Thanksgiving innan julen. Dessutom verkar flertalet Bostonboende vara övertygade om att hösten är den vackraste årstiden här - när alla löv ändrar färg och speglar sig i Charles River.

Vi började vår amerikanska höstfrossa idag med ett besök på MITs årliga glaspumpavisning. Glaskonstlabbet hade tillverkat mer än 1000 konstpumpor som fanns till försäljning på gräsplanen utanför Novas och Zoeys simskola. Pumporna var fantatiska! På eftermiddagen gick jag och Nova till mataffären för att fylla på fruktförrådet. Självklart var entréerna och grönsaksavdelningen fyllda av pumpor och Nova ville veta när vi skulle köpa våra. När vi kom hem hade våra grannar Doug och Maureen ställt två stora härliga orangea klassiska pumpor på förstutrappan och Nova hoppade högt av glädje. En glädje som bara växte när Maureen senare på kvällen knackade på och frågade om tjejerna ville hjälpa henne och Doug att dekorera inför Halloween. Pumporna på trappan hade de köpt till Nova och Zoey - de får dekorera en var. Det känns som om det kommer att bli en bra höst i Boston!

Myslampor, pinnlampor och sänglampor
Lampkultur visar sig vara kontinentberoende. Jag kommer ihåg att min tyskalärare på gymnasiet hade haft lägenhetsbyte med några tyska vänner, som gjorde sig lustiga över alla myslampor i hennes hus. Men, det föll mig aldrig in att det inte skulle gå att köpa myslampor i Tyskland. Darrin och jag har letat med ljus och lykta (!) efter hängande fönstermyslampor i minst 10 affärer och på ett större antal webbsidor – men det börjar verka som ett lönlöst projekt. Än så länge har vi förutom taklampor en (1) stycken billig skrivbordslampa som får flytta runt mellan Nova och Zoeys pysselbord, deras nattduksbord och mitt och Darrins nattduksbord, och en (1) typiskt amerikansk ”pinnlampa”, tyvärr med svensk glödlampa så den ger ifrån sig ett mycket måttligt ljus. En pinnlampa, eller Stick Lamp, är den amerikanska sortens myslampa. Den finns i Sverige också – det är helt enkelt en pinne på fot med traditionell textillampskärm. Darrin vill att vi ska ha pinnlampor som sänglampor. Problemet som jag ser det är att det inte går att vinkla pinnlampan så att man får ljus på boken/tidningen under läsning. Darrin tycker att lampan ska vara estetiskt tilltalande och inte praktisk – en sladd på väggen är det absolut värsta han kan föreställa sig. Vi har diskuterat fram och tillbaka i tre veckor nu (det är därför jag får flytta runt skrivbordslampan vart jag än går). Nu har jag äntligen lyckats övertala honom att traditionella sänglampor är ok för tjejernas rum – men, då går det inte att HITTA några sänglampor! IKEA har några (tack IKEA), men de säljer inte via sin hemsida, och Boston-IKEA ligger en halvtimme söder om stan utanför allmänna kommunikationsnätet otillgängligt för oss som inte har bil (inte tack IKEA). (Jag vet, det låter knasigt – går det verkligen att bo i USA utan bil? Vi får väl se hur länge det funkar!)