I am sure they love us

No question about it, Doug and Maureen (our upstairs neighbors) are loving us right now. N got up at 6.15 and has been so excited about seeing M that she has been very, and I do mean VERY, loud. I want to just put a pillow over her hear. I do understand that she is excited to see her mother and I appreciate that. It is/was 6am Saturday morning. GRRRRRR

Mother's Day Planning

I was talking to the kids about Mother's Day when Z got a serious look on her face. "But Daddy, when is kid's day?", she asked. Everyday kid, everyday!

Speaking of Mother's Day, when is Mr. Mom's Day. Don't be telling me it is Father's Day. It is not the same. Mother's Day is a holiday and Father's Day is, well, it is a day. That's it. I want my Mr. Mom's Day! As N would say, it is not fair!

Oh how I miss her

I think that I miss M the most at breakfast. Isn't that just so romantic of me? Though it is not why one might think. Z likes to sit in someone's lap during breakfast. I like to read the paper. Usually it is M's lap she sits in. M is on a business trip, so it is mine. It makes reading the paper very difficult. Cozy, but difficult.

Of course I always miss M. Time to finish cleaning up after breakfast.

(On a similar note, I asked the girls what they wanted for breakfast. Both said that they wanted popcorn and smoothie for breakfast.)

It is 8.30 in the morning

It is 8.30 in the morning and so far we have-

- read three chapters in a book
- eaten breakfast
- skyped with Mamma
- picked up breakfast
- did our Swedish homework
- played a board game
- picked up the house
- colored
- I am sure that I forgot something

Isn't jet lag great.

Flygresan hem

Så var vi tillbaka i Boston igen efter en vecka i Sverige. Det känns helt omöjligt att skriva om hela veckan så här direkt, så jag börjar med flygresan hem. Vi startade kl 11 från M, A & As hus i Silverdal - med taxi, för ovanlighetens skull. Zoey kunde inte komma ihåg att hon någonsin åkt taxi förut. När vi väl satt i taxin förklarade hon att det var ungefär som hon hade väntat sig, utom att hon hade trott att Daddy skulle köra. (Resten av Sverigetiden hade vi förövrigt vår egen gamla hederliga Fiat Punto, vilket var mycket uppskattat.)

Jag njöt i fulla drag av att få flyga med tjejerna igen. Det har blivit alldeles för många tråkiga ensamma flygresor för både mig och dem på sista tiden. Jag hade laddat upp med böcker, men det slutade med att de helst ville titta på sina egna TV-skärmar hela resan. Ganska avslappnat. Jag fick hjälpa Zoey byta film ungefär var femte minut, för hon ångrade sig hela tiden. Nova hade det lite jobbigt med att hörlurarna gled ner hela tiden (känns det igen från byxorna?), men det löste vi med två stora bolltofsar i håret. Sedan satt hon som klistrad framför Ice Age 3.

Bästa med hela resan var nästan att planet var två timmar försenat så att vi fick leka på Island extra länge - Nova och Zoey hittade orangea lånebarnvagnar som Nova drog runt Zoey och Husmusen i. Mycket kul. (Nu sitter jag på Loganflygplatsen igen och väntar på nästa försenade flyg, den här gången till Rochester, och det är verkligen inte hälften så kul :-)) Vi passade också på att klättra i deras runda utsiktsfönster. När vi väl var på planet och såg terminalen från utsidan såg Nova en konstig rund struktur på väggen som hon direkt identifierade som det runda sittfönstret - mycket imponerande slutledningsförmåga!

Sista tre timmarna på planet somnade jag, Nova och Zoey huller om buller på våra tre-platser-i-rad. Otroligt mycket lättare och skönare att sova liggande med Zoey på magen än sittande och försöka hålla sig så långt bort från sina medpassagerare som möjligt. Enda problemet var att ingen av tjejerna ville vakna när det var dags att gå av, och att Husmusen ramlade under sätet och hamnade hos damerna bakom oss.

Klockan 22:30 var vi äntligen hemma. Då hade påskharen varit där och lämnat varsin liten överraskningspåse på Novas och Zoeys sängar, så de blev spralliga och hade inte alls lust att sova... Både datorn och tvätten fick vänta tills i morse. Som tur var vaknade jag i alla fall kl 4.

(Ojojoj. Blev det här världsrekord i osammanhängande inlägg?)

Levande fisk i toan :-(

Före jul köpte Darrin ett akvarium på Craigslist (amerikanska motsvarigheten till Blocket). Det tog några månader av renovering och fixning, men numera är vi stolta fiskägare. Tjejerna tycker det är superkul.

I ärlighetens namn har jag inte ansträngt mig så mycket på akvariefronten. Så, det känns lite ovant nu när jag plötsligt är ensam hemma. Darrin la till och med i långtidsmaten innan de åkte i måndags för att inte jag skulle behöva komma ihåg. Men, i morse när jag gick förbi akvariet såg jag vad jag trodde var en död guldfisk. Första instinkten var, jag skäms för att erkänna det, att strunta i det och låtsas att jag helt enkelt inte hade sett något. Sedan kändes det ändå för grymt mot de andra fiskarna att tvingas dela tank med en död kompis i tio dagar, så jag snabbåteruppväckte mina gamla fiskskålskunskaper från barndomen, letade fram håven och fångade upp den stackars "döda" fisken. Det kändes lite läskigt. Håven och jag tog oss i alla fall till toan och lyckades släppa ner den hittills mycket dödlika lika krabaten - och då kom den riktiga chocken för morgonen. Guldfisken började simma! Nu kommer vi till det som är ännu pinsammare att erkänna... jag spolade ändå. Jag är en fiskmördare. Värre än Hitta Nemo.

Trött

Nu har jag packat klart (inklusive grejerna som N och D glömt), vattnat blommorna, tagit ut soporna, diskat, gjort iordning påskkorgar till N och Z, stängt av värmen, kollat att inte toan läcker för mycket och... ja, vad var det mer på listan? Får jag gå och sova nu?

Det blev 11 timmar på jobbet idag också, men jag börjar känna mig någorlunda förberedd på konferensen som jag ska åka på mindre än 24 timmar efter att vi kommer tillbaka från Sverige. Min chef skulle kunna vara mer förberedd, dock. Kl 19 idag skickade han ut ett mejl om att alla slutligen kommer att få veta vilka presentationer de ska ge på måndag (!). Bäst att se till att ha tillgång till mejlen på semestern den här gången... I helgen, när vår granne frågade hur det var på jobbet, sa jag att jag för första gången i mitt liv kände att det skulle vara mer avslappnande att fortsätta jobba än att försöka klämma in en semester. Jag har ångrat mig. Semester ska bli härligt. Resten ordnar sig.

D, N och Z var och hälsade på på förskolan idag. Jag har bara fått kort rapport, men de verkar ha haft det kul. Darrin var väldigt glad att de hade varit där. Hoppas bara att tjejerna inte börjar längta tillbaka för mycket. Vi fick i alla fall inbjudan till informationsbesök på deras nya skola idag - snart är det slut på lugnet i den här familjen! Jo, det finns nackdelar med att ha en förälder hemma (framförallt ekonomiska), men det är härligt också. Det känns lite som om våra barn har fått ett extra år i frihet. Kraftigt reducerad stress är bra för alla!

Ensam i Boston

Jag släppte av familjen på Logan-flygplatsen i måndags kväll. Stod där och såg dem gå igenom säkerhetskontrollen för att åka till Sverige - utan mig! Nåja, på torsdag kväll är det min tur. På golvet utanför säkerhetskontrollen på terminal E finns en stor världskarta i mosaik. Zoey, Nova och jag hoppade från Boston till Stockholm, med ett mellan-hopp på Island. Innan Zoey gick ville hon också att vi skulle peka ut Afrika. Hennes låtsaskompis Guggi bor fortfarande där och hon pratar om Afrika varje dag. För ett par veckor sedan såg vi Lejonkungen som fredagsfilm. Nu är Guggi kompis med Lejonkungen också.

Darrin och tjejerna ringde mig sedan på Skype från Markus och Annicas hus. Nova och Zoey busade med Alisia, och Markus gick med kaffekannan i handen. Jag tog en liten kopp ur min termos och kände mig ganska avundsjuk. Men, sedan hände katastrofen där borta - Darrin skickade meddelande och berättade att MoA var påväg till akuten. Det var inte Nova och Zoey som hade råkade knuffa Alisia som jag blev rädd för - det var Annica som hade ramlat och brutit handen. Stackars Annica. Darrin fick snabbt återuppväcka sina niomånaders-bebisminnen och mata och lägga Alisia, alltmedan Nova och Zoey garanterat gjorde allt för att hon inte skulle vilja sova. Själv sitter jag medan det här händer på jobbet och försöker få klart 4 presentationer innan torsdag kväll. Det är nog ändå tur att jag är ensam den här veckan :-)

Busig

Häromveckan när jag frågade Zoey hur hon hade haft det på Svenska skolan svarade hon "Bra, men min fröken är lite busig". Tydligen har hon pratat med Nova om saken också. Zoeys frökens dotter går i Novas klass. Den här veckan frågade jag om fröken var busig den här gången också, och då svarade Nova "Zoeys busiga fröken var inte där idag, för XX var inte där". Zoeys klass har två fröknar, och tydligen är bara den ena "busig".

Vi gick vidare i samtalet med att jag frågade Zoey om hon själv brukade vara lite busig ibland. "Bara hemma", blev svaret. Jag berättade om samtalet för Darrin och han trodde att det nog verkligen är så. Ganska insiktsfullt av min nyblivna fyraåring isåfall.

Låtsaskompistävling

Nova har blivit inspirerad av Zoeys låtsaskompishistorier och börjat hitta på egna låtsaskompisar. Favoriten heter Alka. Jag är lite orolig att hon tycker att hon behöver göra det för att vi har uppmuntrat Zoey för mycket. Häromdagen försökte jag förklara för henne att vi tycker om till exempel Zoeys låtsaskompishistorier och Novas lekar där hon är mamma, jag storasyster, Darrin storebror och Zoey varierande bebis, lillasyster, kusin (ny variant) eller pappa. Darrin tror att Nova helt enkelt tycker det låter roligt och därför har blivit sugen på att själv ha låtsaskompisar. Vid matbordet ikväll blev det tävling mellan våra barn.

Nova: Jag har mest [låtsas]kompisar!
Zoey: Jag har åttionitton!
Nova (efter lite eftertanke): Jag har ÅTTIOTJUGO!

Total, glasklar logik. Vad annars skulle vara mer än åttionitton?

Tankar om sport

Zoey: När jag blir stor ska jag spela basket, ishockey och en till som jag inte vet vad den heter.
Nova: Fotboll?
Zoey: Nej, den där andra sorten, med hjälmar.

Min dotter ska spela basket, ishockey och amerikansk fotboll när hon blir stor. Jag är en glad mamma.

Sömnbekännelser

Jag och Darrin har tvärtemot alla regler aldrig brytt oss om att försöka få våra döttrar att somna själva på kvällarna. Ärligt talat är det mest av själviska skäl - vi har båda två njutit av den där stunden när man får ligga nära och småprata innan de somnar. Fram till för ett par månader sedan var rutinen alltid först bok (oftast på soffan) och sedan varannan kväll somna bredvid mamma, varannan bredvid Daddy. De senaste månaderna har det mer och mer blivit att tjejerna och jag har läst bok på min och Darrins säng och sedan släckt lampan och somnat alla tre tillsammans, medan Darrin har tagit hand om disken. Mycket lyxigt har jag tyckt. Det har blivit en fin stund för mig och tjejerna tillsammans och en chans att prata om vad som hänt under dagen - Darrin har de ju redan umgåtts med från tidig morgon till sen kväll. Hursomhelst, de senaste dagarna börjar jag undra om det inte ändå är dags att försöka få dem att somna helt själva. Båda verkar samtidigt ha gått in i en fas när de helt enkelt inte har lust att försöka sova. De kastar sig i sängen, sjunger, avbryter mig om jag försöker sjunga, kommer på ursäkter för att gå ifrån sovrummet. Visst, det har varit perioder av krångel tidigare också - kanske enda egentliga anledningen till att det känns jobbigt nu är att det var länge sedan?

Hursomhelst, det är inte mysigt att försöka få två små ångvältar att somna. Igår tog det en timme från att vi hade släckt lampan tills båda sov. När jag äntligen kommer upp efter en sådan kväll har jag absolut ingen energi kvar, orkar knappt prata med Darrin och är bara sur!

A new phase in our lives

I think that we have reached a new phase in our lives- the lego phase. This is the one where clean up in the evening and vacuuming takes an additional hour (at least). As much as I love the fact that the kids are playing with legos, I am not sure it is worth the extra pick up time. Oh the joys of parenthood.

4 Hours of My Life

Z's birthday was last week and she got some legos from both sets of grandparents. As much as I love legos, they do not have very many with female characters in it and Z noticed this. She also got $5 as one of her gifts. With this money, she decided that she wanted lego girls. this is easier said then done. She and I went on a mission yesterday and failed. Not one store sold any lego girls. In fact, no sets that we found had any lego girls either. We agreed that today we would go to the lego store.

Now this is easier said then done. It is the complete opposite end of Boston. In fact, it is the last stop on the red line and then a bus. I was sent by myself today and thankfully I was, because it was a 4 hour journey, 1hour 30 minutes to get there, 1 hour 30 minutes to get back and 1 hour at the mall.

She was happy though and liked two of the three. She really liked the pirate girl, liked the girl bomber and gave the teacher in pink to N. She makes me laugh.


Of course it was a little of an issue getting her to spend her money. We said that it was 7 dollars, which she had. She gave me $2 and told me to spend my money on the rest. In the end, we agreed that we were going to start giving a weekly allowance.

En alldeles underbar vanlig göra-ingenting-lördag

Vi har haft bästa sortens slapplördag idag. Inte en tvättmaskin har körts och inte ett badrum har blivit städat. Darrin fixade pannkakor till frukost, ovanligt invecklade (snigel-, nyckelpige- och fjärilsformade med banan-, blåbärs- och chokladsmak). Tjejerna och jag fick inte på oss kläder förrän efter lunch - vi byggde lego hela förmiddagen. Första projektet var Zoeys födelsedagslegobrandbåt från mormor och morfar. Nova blev också sugen så vi fick följa upp med att bygga hennes födelsedagslegohusbil från i december. Det var bara andra gången vi byggde ihop den, faktiskt, och Novas förmåga hade utvecklats enormt sedan förra gången - hon behövde knappt någon hjälp alls. Zoeys legobrandbåt (en av de två saker som stod högst på hennes önskelista inför födelsedagen) var däremot helt klart lite svår för henne fortfarande (men kul att göra tillsammans).

Efter lunch gick Daddy och Zoey till Target för Zoey ville titta efter en "legotjej" som hon kunde köpa för lite pengar som hon fått i födelsedagspresent. Hon hittade ingen legotjej, så det lutar åt en utflykt till legoaffären i morgon eftermiddag. Nova och jag plockade undan efter lunchen, klädde på oss och tog en cykeltur till Whole Foods för att köpa några saker till imorgon. Nova ritade världens gulligaste lapp för att vi skulle komma ihåg vad vi skulle köpa, med ett får (lammkött), en potatis och en morot (rotfrukter) och en clementin (frukt). När hon hade ritat klart clementinen gick hon och hämtade ett litet, runt klistermärke i sin nattduksbordslåda och satte på teckningen (clementiner brukar ha klistermärken). Jag måste nästan laminera lappen och spara den för framtiden! Vi tog Novas cykel till affären och det gick bra - utom att vi glömde låset, så vi fick packa i den i kundvagnen medan vi handlade. Vi fick en del konstiga blickar måste nog sägas. Nova sa själv "mamma, vad konstigt de tittar på oss". Efter affären delade vi en liten minipåse med godis i solen på en stor omkullfallen trädstam vid Fresh Pond.

Väl hemma igen tog vi oss varsin semla hela familjen, innan det var dags att börja med middagen. Sedan gjorde Nova och Zoey påskpyssel (skumklistermärken med ägg- och påskhareform som de fått av Grandma) vid köksbordet medan jag och Darrin lagade mat. Det blev kyckling med potatiskaka, mangosås och Cole Slaw, med fruktsallad till efterrätt. Det kändes tungt att dra igång middagsprojektet, men när vi väl satt där med levande ljus och åt så var jag glad att vi inte bara hade satt på lite snabb pasta istället.

Efter maten läste Nova, Zoey och jag första kapitlen i Zoeys födelsedagsbok "Sockerbullen på Kruskakullen". Den verkar mycket bra hittills. Nova somnade snabbt, men Zoey som hade sovit påväg hem från Target kastade sig i sängen en stund och bestämde sedan att hon ville sova med Daddy i stället. Zoey som förövrigt vaknade först av alla halv sju i morse, när jag till vardags brukar få väcka henne kvart i åtta för att hinna träffa henne innan jag går till jobbet. Typiskt!