Zoeys första kalas

Idag fick jag följa med Zoey på hennes första kompisfödelsedagskalas, på Jump On In i Woburn (ett hopptält- och uppblåsbar kana och hinderbana-ställe). Det var klasskompisen Willie som bjöd in på sexårskalas och Zoey njöt för fulla drag. Hon slog själv in paket och gjorde kort i går kväll. Hon planerade också att ha sin nya, brunglittriga festklänning. Jag sa försiktigt att hon behövde tänka på att hon skulle kunna hoppa bra i sina kläder också, lite orolig att hon skulle bli för finklädd - men där oroade jag mig i onödan, för när hon kom ut ur garderoben i morse hade hon gula mysbyxor och röd Yoda-tröja. (Jag kunde inte övertala henne att byta byxor hur jag än försökte trots den totala färgkrocken.) När vi kom sa Willies mamma att det var så kul att äntligen få veta vem Zoey är eftersom Willie hade pratat så mycket om henne, och Willie kom fram till Zoey, slog ihop händerna och bugade sig och sa "Yoda".

Det var lätt att gå på kalas med Zoey - hon kastade sig glatt in i leken första ögonblicket vi var där och kom inte tillbaka till mig förrän en timme senare när hon var trött och törstig. Helt annorlunda än oftast mycket försiktiga Nova som vill sitta i mitt knä och titta en lång stund innan hon vill prova själv. Nova blev lite ledsen när Zoey och jag åkte, och jag tror det kändes mycket stort för Zoey att det var hennes tur nu - Nova har nog hunnit med fyra kompiskalas själv innan det blev Zoeys tur!

Förberett för tomten

Vi firade jul i Boston bara vi fyra i år, i dagarna två. Julafton började vi med julstrumpa och mysfika, såg sista avsnittet på julkalendern och gjorde klart pepparkakshuset. Till lunch blev det en enklare version av svenskt julbord med sill, potatis, köttbullar, korv, skinka och hårt bröd. Sen eftermiddag blev det julgröt. På kvällen var vi bjudna hem till min jobbarkompis. Tomten kom på natten. Han tog sig in fast vi inte har någon skorsten, och la klappar i våra uthängda strumpor och under granen. Tyvärr var han inte nöjd med Darrins strumpa (den stora till höger) så han bytte ut den mot den mindre:

Före

Efter

Granen

"Fröken Kia" - äntligen, tyckte Nova

Nova vaknade först som vanligt på juldagen och smög in i vardagsrummet för att se vad som hänt. Sedan kröp hon upp i vår säng och sa "Tomten HAR varit här!". Vi övertalade henne att stanna i sängen en stund eftersom vi behövde vänta på att Zoey skulle vakna. Efter en stund smög hon ändå ut igen och kom tillbaka och sa "Daddy, jag har något tråkigt att berätta. Din strumpa är  borta!"

Till julklappsöppnandet blev det fika med småkakor, lussekatter och tunnbröd. Till lunch tog vi julaftonsrester och till middag lammstek med brysselkål.

Liten kom-ihåg-lista till nästa år:
1) Julservetter (i år hade vi bara rosa hemma)
2) Salta skinkan själva två veckor före jul (i år fick vi nöja oss med att ugnssteka en färsk, som blev ganska torr efter griljering, för det finns ingen rimmad att köpa här)
3) Odla hyacinter redan i juli (kommer jag garanterat att glömma igen)

Årets pepparkakshus-piratskepp

Årets pepparkakshus blev ett piratskepp, gjort på hemmagjord deg för första gången och dekorerat/ihopklistrat på julaftons morgon. Alla fyra var mycket nöjda med resultatet! Gissa vem som valde tema för årets bakverk? Behöver jag nämna att det var vår lilla piratfan Zoey. Idag ordnade hon piratfest för alla sina piratfigurer med "piratcupcakes" och svart duk. Nästa år är det Novas tur att välja pepparkakshustema.

En julklapp till Anna

I söndags åkte jag, Nova och Zoey och köpte julklapp till Darrin. Vi åkte till ett shoppingcenter i Cambridge och det var verkligen riktigt mysigt - fullt juldekorerat med fina slingor som hängde hela vägen från taket ner genom det tre våningar höga atriumet, och julmusik i varje affär. (Shopping är annars bland det värsta jag vet.) Hursomhelst, Zoey blev inspirerad och bestämde att hon också ville köpa en julklapp till sin fisk, Anna - en Bettafisk som bor i en skål på hennes nattduksbord och som Zoey har köpt för egna pengar. Nova var jättetrött i söndags och somnade i soffan på eftermiddagen. Då passade Zoey och jag på att ta en tur till djuraffären. Zoey visste exakt vad hon ville köpa: en liten leksak till Annas skål.  (Anna har just nu glaskulor i botten på sin skål, och Zoey är rädd att de gör illa henne varje gång hon råkar stöta till nattduksbordet.)

Vi hittade snabbt exakt vad Zoey trodde att Anna ville ha - en skattkista med piratdekorationer. Den kostade $5 vilket var precis alla pengar Zoey hade kvar i sin portmonnä, men hon tvekade inte en sekund. Hon var strålande glad över att ha hittat den perfekta presenten till Anna! När vi kom hem slog vi in presenten, och Zoey ställde en liten glittergran bredvid skålen att lägga paketet under. Tyvärr duger ju inte Anna som namn åt någon som simmar i en fiskskål med piratleksak, så Zoey döpte om sin fisk till YoHo. Den lila lappen på paketet lyder "God Jul YoHo, Zoey".

Tankar om USA-jul

Jag har jullov nu. MIT har stängt imorgon. Nova och Zoey har inte jullov än, de går i skolan imorgon också. Det kommer att bli svårt att lämna Nova imorgon - hon kan inte förstå varför hon behöver gå i skolan när jag är hemma.

De firar inte jul alls i skolan. Inga juldekorationer, inga ljus och jag tror nästan att de undviker att prata om det. Poängen är förstås att skolan ska vara religionsfri, att alla ska känna sig välkomna. Jag tycker det är bra. Nova och Zoey har både judar, muslimer och hinduer såväl som kristna i sina klasser. Idag lagade de potatispannkakor i Novas klass - tydligen något med en koppling till Hannukah? Jag behöver lära mig mer om andra (religions-)kulturer!

Det konstiga är att resten av samhället (utanför skolan) snarast känns mer juligt än det brukar vara i Sverige. Det finns speciella radiokanaler som bara spelar julmusik. Kända leksaksaffärer startar tillfälliga julfilialer. Det är stort fokus på välgörenhet. Vår morgontidning Boston Globe kör med vad de kallar "Globe Santa", där läsare får donera pengar och familjer i behov av hjälp får ansöka om julklappar till sina barn. MITs Parking Office kör en specialkampanj där alla som har utestående parkeringsbiljetter får kvittera dem mot donation av leksaker av samma eller högre värde. Nu blev det bara två exempel, men listan skulle kunna göras oändlig.

En stor elektronikkedja kör en av de roligaste reklamer jag sett på länge. En person (jag tror i samtliga fall en mamma) är på elektronikkedjan och handlar varor och njuter av bra erbjudanden. Den anställda säger "Ja, i år får Tomten konkurrens". Sedan ändras scenen till natten mellan julafton och juldagen, så mamman står med en kopp kaffe i handen framför granen och retar Tomten när han inte kan hitta någon plats i julstrumporna eller inte har någon lika bra julklapp till pappan i familjen som den hon redan har köpt.

Julstämning

Zoeys nattduksbord

Novas nattduksbord

Det lilla som är kvar av paketkalendern, med Novas och Zoeys tomtar från Svenska skolan-julpysslet

Årets fina julgran!

Igårjulstädade vi Novas och Zoeys rum och gjorde huset fint inför jul. Julgranen har vi redan haft en vecka, men den fick också följa med på bilderna. Det börjar kännas som jul i vårt hus.

New England Candlestick Bowling

Här kommer några bilder från bowling med Grandma & Grandpa. Som ni ser är det inte helt vanlig bowling utan "Candlestick bowling" - rakare käglor, mindre klot och tre försök per person och omgång. Tydligen har ingen någonsin spelat en "perfekt match" i Candlestick bowling, för det är mycket svårare än vanlig klassisk!

Sexårsdagsbilder

Födelsedagstårta

Novas födelsedagsfrukost

Novas födelsedagsmiddag - rosa sushi

Lucia i Boston

Vi fick en väl firad luciadag i år också. Det började som nämnts redan den 3 december med luciatåg på svensk julmarknad. I måndags följde Darrin och tjejerna upp med luciatåg på det lokala biblioteket. Ganska coolt - bibliotekarierna där har ingen anknytning till Sverige men hade helt på egen hand bestämt att de vill fira lucia med att sjunga några svenska luciasånger och bjuda på pepparkakor. Flera familjer från vårt område kom. Jag kunde inte komma ifrån jobbet, men Darrin rapporterade att Nova fick säga "tysssst" till Zoey hela tiden för hon tyckte att Zoey var den enda som hördes när de sjöng (Nova och Zoey var de enda som riktigt kunde texterna).

I tisdags vaknade vi extra tidigt och tittade på luciatåg på SVT Play innan skolan. Det kändes som det ska göra på lucia, med trötta barn och lussekattsmulor i soffan. Tjejerna delade också med sig av en bok på engelska om det svenska luciafirandet i sina klasser i skolan, vilket var uppskattat.

På eftermiddagen hämtade de mig med bil på jobbet så vi alla kunde hinna i tid till Svenska skolans luciafirande, med traditionellt luciatåg och julbordsknytkalas. Zoey var "pepparkaka" som vanligt, Nova tärna, och båda verkade tycka det var riktigt kul den här gången, även om de mest leker med sina tärnljus, sjunger lite halvt frånvarande och har svårt att stå stilla. Jag njöt av att få vara med och se på.

Jag tror att jag redan har berättat om fantastiska fröken Kia som leder kören. Nova har börjat leka en ny lek hemma, där hon ska vara just fröken Kia. Hon har tagit bort häftklamrarna i sånghäftet så att hon kan bre ut bladen framför sitt piano, som Kia gör. Hon var också fascinerad av att Kia hade daladräkt på julmarknaden, så nu vill hon att jag ska ta fram hennes Leksandsdräkt så att hon kan se ännu mer ut som fröken Kia när hon spelar!

Pepparkaksönskan

När Zoey skulle sova:

- Mamma, när tryckte på en pepparkaka idag så blev det tre bitar, och då tänkte jag att när jag växer upp*, då vill jag bli en pirat. En piratbrandman.

*Växer upp är Zoeys direktöversättning av "grow up"

Galen vecka

Det är fredag kväll, klockan är 8:50 och Darrin sover. Igår och i förrgår var det jag som somnade med tjejerna. Undrar när vi ska orka göra något på kvällen igen?

Det har varit en ganska galen vecka. Darrin hämtade mig på flygplatsen kl 10:30 på kvällen förra fredagen. Då var hans föräldrar redan här, och vi åkte raka vägen hem och strök lucialinnen och slog in namnsdagspresenter till Nova inför lördagen.

Kalifornien var förresten roligare än vanligt - min gamla korridorare från Kantorsgatan har haft den goda smaken att flytta till San Francisco, så jag fick två härliga sociala helt jobborelaterade kvällar under veckan, en i Menlo Park/Palo Alto där hon bor, och en i San Francisco där hon jobbar. Det var lite läskigt att köra från Livermore till San Fran över Bay Bridge i rusningstrafiken på egen hand och utan GPS, men det gick bra. (Förmodligen bra för mitt bilkörningssjälvförtroende att utmana mig själv lite ibland!)

Nåja, nu var det ju den här veckan det skulle handla om. Lördag morgon hade vi väckarklockan på 6, vaknade, firade Nova med namnsdagspaket och fika på sängen, packade ihop oss, och åkte till Sveas julmarknad. Kl 8:45 började genrepet för svenska skolans luciatåg. Nova var med på båda uppvisningarna, Zoey orkade bara med första och satt i mitt knä under kl 2-showen. Väldigt gulliga var de hursomhelst båda två. Nova var lite övervädligad av mängden åskådare - hon kom inte ihåg från förra året att det hade varit så många. Jag är så himla glad att de får vara med om luciafirande (med fantastisk körledare som drillar dem på gladaste dalmål) fast vi bor i Boston!

Efter luciatågen åkte vi hem och bakade - söndag var Novas födelsedagskalasdag. Vi bestämde oss efter mycket funderande för att göra den sortens kalas som vi ville - sju barn, hemma hos oss. Problemet var att välja vilka som skulle få komma. Jag hade ångest över det innan, att några barn skulle känna sig utanför, och känner mig egentligen fortfarande orolig över det - men vi ville inte ha det större den här gången. Söndag morgon förberedde jag och Darrin kalaset medan Grandma och Grandpa tog med Nova och Zoey på sista simskoletillfället för säsongen.

Kalaset blev mycket lyckat, med Tea Party-tema (som i Alice i Underlandet, inte som den politiska rörelsen). De fick måla muggar och tallrikar, fika på schackrutor, frukt, pepparkakor och Hallo Kitty-tårta som Nova själv hade dekorerat, leka "sätta svansen på kaninen" och jaga sifferballonger för att få överraskningspåse i belöning. Jag är inte säker på att Nova var helt nöjd - hon tänker sig innan hur saker och ting ska bli, och om det sen inte blir exakt som hon har tänkt så blir hon ledsen. En av hennes kompisar kom sent, så vi började utan henne - och det var Nova ledsen för. I USA följer föräldrar med på kalas när barn i den här åldern blev bjudna, så vi hade fullt hus med 7 föräldrar, 7 barn och Grandma och Grandpa!

Efter kalaset tog vi med Grandma och Grandpa och bowlade och åt pizza på Flatbread Company i Somerville. Nova som inte vågade bowla på sin kompis Zephyrs kalas på samma ställe älskade att få visa Zoey hur man skulle göra och båda njöt.

Måndag morgon innan jobbet/skolan firade vi jul med Grandma och Grandpa. Grandpa lagade pannkakor och vi fick öppna presenter. Det blev aningen stressigt att få barnen till skolan i tid. På eftermiddagen åkte Grandma & Grandpa hem till Texas igen.

Tisdag var Novas riktiga födelsedag, så måndagkvällen ägnade Darrin och jag åt att slå in presenter och baka rosa skumrutor åt Nova att ha med sig till skolan. Födelsedagsmorgonen blev precis så mysig som den ska vara med lång frukost på sängen, och Nova njöt av att komma till skolan där alla höll på att rita kort åt henne och dekorera hennes papperstårta. Till middag blev det sushi.

Onsdag morgon var Nova galet trött och ledsen när det var dags att lämna på skolan. Onsdag kväll hade vi julfest med mitt jobb för hela familjen, på MITs Faculty Club. Nova och Zoey klädde sig fina och fick varsin godispåse och en ny kompis (min kollega Ernie berättade dagen efter att hans fyraårige son numera är kär i Zoey). Festen pågick inte länge (vi kom i säng tidigare än vanligt och njöt mest av att inte behöva laga mat), men torsdag morgon var Nova ännu tröttare, och som nämndes i början så har jag och Darrin också behövt en viss återhämtningsperiod. Nu har han i alla fall vaknat igen, så nu blir det fika och TV-serie på datorn. Jag ser fram emot en slappmorgon med bok på sängen imorgon!

Första advent/Thanksgiving

Så var det flygplatsdags igen, denna gång för Kalifornienresa, med nytt flygbolag - Virgin America, kan kanske bli lite spännande att testa. Synd nog hann jag inte ladda upp några bilder innan jag åkte, för jag skulle väldigt gärna dela med mig i bildform av helgens äventyr! Vi har haft fyradagarshelg, tack vare Thanksgiving i torsdags.

Darrin lagade som vanligt en ordentlig traditionell brakmiddag på Thanksgiving, med kalkon på 22 lbs, stuffing, potatismos, vildrissoppa, ölbröd, kesosallad, jello-sallad, blomkålssallad... Vi fick besök av en annan svensk-amerikansk familj med en dotter sosm är tre månader äldre än Zoey, och tjejerna njöt för fulla drag.

Natten mellan torsdag och fredag är den stora shoppingnatten i USA, då alla affärer lockar med fantastiska reapriser och julruschen drar igång på allvar. Darrin var på Target kl 12, Home Depot kl 2, och Sears kl 5 (ca). Bästa kapet var en ny, vackert röd brödrost (vår rostugn la av för ett par veckor sedan).

Fredag blev lussekattsbaksdag. Jag fick en assistent i förskottsjulklapp av svärföräldrarna i onsdags, och lussekattsdegen blev redan fjärde gången jag testade den :-) (Jag funderar lite på om assistent är det slutliga vuxenbeviset? Härlig är den i alla fall, i en röd färg som matchar vår mikro och den nyinköpta brödrosten.) Morfar hade som tur var varit snäll nog att skicka saffran - den kryddan verkar vara omöjlig att hitta här. Zoey kunde inte låta bli att smaka, men vi andra klarade faktiskt att hålla oss till adventsfikat i morse!

Det är ganska utmattande att baka med tjejerna just nu. I bland känns det som om det är mer intensivt att vara förälder nu än det någonsin har varit förut. Jag trodde det skulle vara jobbigast med 1- och 2-åringar? Efter mjuk pepparkaka och pumpapaj på torsdagen och lussekatter på fredagen valde jag att göra pepparkaksdeg själv efter att tjejerna hade gått och lagt sig på fredagkvällen, inför lördagens pepparkaksbak. Som tur var hade vi tillräckligt med sirap kvar från förra året för en dubbel sats - IKEA de förrädarna har slutat sälja nödvändigheter som sirap och pärlsocker, de säljer bara sina egna produkter nu!!!

Första kommentaren jag fick när jag visade tjejerna degen på lördagmorgonen var såklart "Har du gjort den UTAN oss?", men det blev snart glada miner. Vi fick flytta in degen i kylen för det var för varmt ute, men sedan började maratonbaket i fyra timmar. Zoey hjälpte till första halvtimmen, Nova kanske första 1.5, och båda njöt. Darrin tog hand om gräddningen och julmusiken och njöt inte så mycket. Jag kavlade ut deg efter deg och njöt för fulla drag. Ungefär lika avslappnande som blåbärsplockning. Synd att man måste diska också när man bakar bara.

Lördag kväll skrev Darrin och jag julkort och gjorde paketkalender. Tjejerna var mycket upphetsade när de hittade kalendern i morse - det känns ganska grymt att de måste vänta ända till torsdag innan de får öppna första paketet! Filmkvällen i fredags var "Nicke Nyfikens jul", och Nicke hade ungefär samma problem - han kunde inte vänta till julafton. Mannen med gula hatten gjorde en nedräkningskalender åt honom, och det tyckte Nova och Zoey var en så bra idé så det ville de också ha. Nu räknar båda ner dagarna till Novas födelsedag, med hållpunkter för första advent (redan avklarat), första december och Novas namnsdag. Jag älskar december. Känns lite trist att inte få vara där för första luckan, första paketet och första avsnittet i julkalendern, men jag missar i alla fall varken Novas födelsedag, lucia eller jul! Efter den här resan är nästa inplanerade tripp Floridasemester till mormors 60-årsdag i januari. 

Ledig söndag

Efter en lång men på det hela taget helt ok vecka i Salt Lake City är jag äntligen hemma med familjen igen. I går hade vi maratonsöndag:

1) Bok på soffan (obligatorisk start på ledig dag)
2) Baka mjuk pepparkaka att ha med på eftermiddagen (blev lite stressigt eftersom den MÅSTE in i ugnen före kl 8:45, men Nova fick i alla fall hjälpa till att mäta yoghurt och lingon)
3) Skype med mormor och morfar
4) Simskola på MIT
5) Födelsedagskalas för Novas klasskompis på The Flatbread Company, Somerville (ett pizza- och bowlingställe)
6) Luciaövning hemma hos fröken Kia (från Svenska skolan) i Framingham, med adventsfika framför brasan (med användning av bland annat tidigare bakad mjuk pepparkaka)
7) Hem och diska från frukosten och laga mat

På det hela taget en ganska härlig men aningen stressig söndag. Nova vågade inte bowla på kalaset - hon blev för överväldigad av den höga ljudvolymen, alla barn som sprang runt och den helt nya situationen. Dessutom var bowlingskorna inte sköna. Vi får helt enkelt åka tillbaka till Flatbread Company någon gång bara vi - det är verkligen barnvänlig bowling! Tydligen är all bowling i Massachusetts med små klot (kanske halva diametern av normalstora) och raka istället för kägelformade käglor.

Tomten på Veterans Day

Vi hade ledigt idag - på en fredag. Massachusetts firar ett antal viktiga högtider som inte tillmäts samma betydelse i andra delar av USA. I oktober var det Columbus Day, i dag Veterans Day.

Varning - nu följer en lång löst sammanhängande associationskedja av olika händelser. Jag och tjejerna började dagen med bok på soffan. Det visade sig att Nova hade jobbat med Regalskeppet Vasa på svenska skolan, så vi gick vidare till att forska om Vasa på datorn. Där stod det om Gustav II Adolf och att han var arg på sin kusin Sigismund i Polen. Vi försöker ofta hjälpas åt att läsa ord, så vi ljudade P-O-L-E-N och jag ville veta vem vi kände som kom därifrån (Zoeys kompis Filip). Nu läste Zoey inte Polen (som landet) utan Polen (som Nordpolen) så vi kom fram till att det snarare var Tomten som kom därifrån. Jag var ändå tvungen att kommentera att även om många tror att Tomten kommer från Nordpolen så tror jag fortfarande att han kommer från Finland.

Då kläckte Nova dagens kommentar:
- Det är en människa som har ganska mycket pengar som klär ut sig till Tomten och köper presenter till alla barn.

Darrin har rätt, hon tänker för logiskt för att kunna tro på ens Tomten - men här missade hon ett steg i tankekedjan :-)

Politiskt korrekt

I morse hade Zoey glömt namnet på klasskompisen som hon brukar ligga bredvid på vilan i skolan, så hon fick ta till en beskrivning istället:

- Han har brunt hår, nej, brun kropp, och svart, snurrigt, hår.

- Lockigt menar du, sa Nova.

- Ja, jättesuperlockigt, sa Zoey.

Nyckeln är borta

Svettiga ångestbilder av första advent utan röd duk har redan börjat flimra förbi i mitt huvud. Nyckeln till kistan där vi har alla dukarna är borta sedan flera veckor. Det finns numera orange och bambu att välja på...

"Fall foliage" i White Mountains

Vi hakade på en New England-trend i år och gjorde en utflykt till White Mountains för att titta på alla färgglada höstlöv. Det är nästan en månad sedan nu (det var andra helgen i oktober), så det här blir en något försenad rapport.

Det är så härligt med höst här - folk går verkligen in för att fira hösten och njuta av alla vackra färger, Halloween och Thanksgiving. Många väljer till och med att gifta sig på hösten i New England för det är en så allmänt accepterad sanning att det är den vackraste årstiden. Darrin och jag ville åka till White Mountains för att få begrepp om vad all hype handlar om, men vi var lite osäkra på vad Nova och Zoey skulle tycka. Det tar drygt två timmar att åka dit, och väl där skulle det också bli mycket bilåka... Överraskande nog gick det över förväntan och vi klarade oss från gnälliga barn.

När vi hade åkt hela vägen längs motorvägen och skulle svänga av mot Kancamagus Scenic Byway (huvudstråket genom White Mountains, New Hampshire) fastnade vi i bilkö. Det var så många som skulle svänga av på just den avfarten att den var helt igenkorkad. Vädret var fantastiskt, och det var söndagen mitt i en tredagarshelg. Vi var helt klart inte de enda som kommit på den fantastiska idén att tillbringa just den här dagen i White Mountains. Nova och Zoey var fascinerade av alla bilar:

-Är vi verkligen här bara för att titta på blad? frågade båda två.

När vi svarade ja valde de att njuta av läget och började båda två prata om att de ville fira sina födelsedagar i White Mountains. Vi fick en fin dag med många sköna stopp längs vägen. Nova plurrade med båda fötterna och Zoey med den ena (båda kan ordet plurra tack vare mormor!). Darrin fick solhuvudvärk och vi köpte bagels på Dunkin Donuts till matsäck (enda bageriet vi kunde hitta i Lincoln, NH). Nedan följer några bilder:

Vi var som sagt inte de enda som ville uppleva White Mountains en vacker söndag i oktober...

På väg hem ville Nova absolut få ett kort på den vackra månen. Det lyckades inte perfekt genom bilfönstret...

Upplösning på Zipp's-mysteriet

Här kommer förklaringen till Zoey's "Zipp's" från igår:

 

Ni känner väl igen båten?

Happy Halloween

Mer teckningar

Svenska skolan var inställd idag på grund av strömavbrott, så Darrin och tjejerna fick tid att rita istället. Mina döttrar har verkligen börjat åstadkomma fascinerande teckningar på sista tiden (nej, jag är självklart inte partisk).

Här är Novas alster från eftermiddagen:

Ni ser nog själva att det är en tjej som cyklar, självklart med hjälm. Farfar har en tävling på jobbet där barn ska rita teckningar på temat säkerhet, och kommer nog att skicka in den här. Duvan är "Pigeon" från Mo Willems fantastiska barnböcker om Pigeon ( t ex "Don't let the Pigeon ride the bus"). Novas fröknar anordnade "Happy Pigeon Day" i skolan i fredags, som firades bland annat med att alla barn fick rita Duvan. Darrin byggde också en buss (ca 2 m lång) som vi tog med till skolan och som duvan FICK köra.

Här är Zoeys alster:

Ni kan nog se att hon har ritat på en papperspåse, men jag misstänker att det är svårare att se att det är ett piratskepp med en pirat som kör. Jag är inte säker på vad "Zipp's" betyder (jag kom hem efter att hon hade lagt sig så jag kunde inte fråga) men jag gissar att det är den sortens fonetiska skrift som de har jobbat med i skolan och att det ska betyda "Ships". Vi får höra imorgon.

Svenska skolan förresten - det tar bara 30 minuter att köra dit, men tydligen ligger den i "snözonen" från i helgen där det fortfarande är strömavbrott efter lördagkvällens tidiga snöstorm. Delar av Massachusetts fick över 30 tum snö. Här blev det max 1 tum blött snötäcke (men lördagkvällen var ruggig!).

Zoeys raket

Zoey ville bygga en raket förra helgen. Här är ritningen på hur den skulle se ut!

Cykelpluppar

På väg hem från kalaset i lördags stannade Nova och jag på cykelaffären för att titta på nytt blocklås. Det blev inget lås, men Nova lyckades övertala mig att köpa "pluppar" i olika färger att ha i hjulen på hennes och Zoeys cyklar. Båda njöt av att trycka fast dem på ekrarna och göra cykeln fin. På söndagen provåkte Nova sin cykel, nypimpad med plupparna, runt Fresh Pond med Darrin medan Zoey och jag gjorde svenska skolan-läxan. Det måste ha varit mysigt, för på kvällen fick jag en oväntad fråga:

- Mamma, kan man köpa cykelpluppar i Sverige?
- Ja, det kan man.
- Bra, då kan mina barn också få cykelpluppar!

Födelsedagskalas och playdate

Det har varit lite Novas helg den här helgen. Igår var hon på sitt första kalas med en Kindergartenkompis, idag på sin första "playdate" (det vedertagna ordet för att gå hem till någon och leka). Jag hade turen att få följa med på båda upplevelserna (Darrin och Zoey var på bokmässa respektive köpte basketkorg, förhoppningsvis får vi höra om det från honom).

Kalaset var på MITs gym. Nova och jag kom två minuter efter utsatt tid och var därmed FÖRST av alla. Sedan var det drop-in i 45 minuter (på ett kalas som skulle pågå i 2 timmar). Under första halvtimmen var det Nova och sex killklasskompisar. Missförstå mig inte nu, jag vill verkligen att mina barn ska leka könsöverskridande, men det är ett faktum att det inte är lätt för Nova. Hade det varit Zoey på kalaset så hade det varit en helt annan sak. Hon var i alla fall precis på gång att komma igång och springa med de andra när det var dags för dagens aktivitet - sportrummet. Tjejen som var anställd för att ta hand om barnkalasbarn var oengagerad och, skulle jag vilja säga, direkt dålig. Lekarna var inte anpassade till barnens ålder. Hon började med att dela in dem i två lag. När hon kom till Nova (som vid den tidpunkten var enda tjejen) frågade hon "Ska du vara med?" USCH! Hela min kropp skrek, på insidan alltså. Som tur var hanterade Nova det utmärkt - hon sa helt enkelt ja.

Sedan dök Novas tjejkompis Eleanor upp och Nova blev som en aningen annorlunda person. Eleanor tyckte inte om sport visade det sig, så när killarna sprang omkring och lekte dodgeball fick vi två rastlösa tjejer på sidan av. De var i alla fall med och lekte fallskärmslekar på slutet.

Med sporten avklarad var det dags för lunch. Vid det laget hade ytterligare två tjejer från klassen dykt upp, och Nova njöt i stora drag av pizza, vindruvor och att sitta och äta och prata med sina kompisar. Alla fick varsin överraskningspåse med visselpipa, och ljudnivås blev outhärdlig, så leken flyttade ut i gräset. Nova och Eleanor sprang och busade och vill aldrig gå därifrån.

Nu är det boardingdags, så lekträffen får vänta till en annan dag.

Flygplatsinformation

Lite info för er som vill gå snabbt genom säkerhetskontrollen - två högspänningståliga attenuatorer, två bias-tees, en multimeter och ett större antal 12 mm Ta-filter rekommenderas inte. Idag blev det noggrann kontroll av väskan innan säkerhetspersonalen på Logan släppte igenom mig. Jag fick också frågan vad sakerna skulle användas till. Vad svarar man på det? Jag försökte med:

- Experiment i Rochester på laboratoriet för laserenergiforskning. Det används till att "krympa" en signal så att...

Längre hann jag inte innan jag blev avbruten: "Nu blev det för krångligt för mig."

Jaja, flyga fick jag i alla fall, så nu är det dags för en vecka i Rochester igen. Nova är lika ledsen som vanligt, och jag tyckte själv också det kändes ovanligt jobbigt den här gången - kanske för att jag åkt på en ovanligt jobbig förkylning och fortfarande går på max halvfart.

Sprutor

I förrgår råkade jag komma förbi MIT Medical just när de administrerade gratis influensasprutor för anställda. På väg ut såg jag en annons för drop-in-mottagning för familjer. Nova var inte nöjd när jag kom hem och föreslog att de också skulle åka och ta sprutor.

När vi skulle borsta tänderna på kvällen tryckte hon fingret mot plåstret på min överarm.
- Gör det ont, mamma?
- Ja, lite. (Inte konstigt när du trycker så hårt...)
- Där ser du. Det är därför jag inte vill ta någon spruta.

Igår åkte de i alla fall och tog sina sprutor, alla tre, och det hade gått bra. De fick glass till efterrätt som belöning, och Darrin betonade tydligt att jag inte fick någon glass för jag hade minsann inte tagit någon spruta den dagen. Sedan gick han till affären, och båda tjejerna erbjöd mig genast att jag kunde få smaka av deras. De hörde också efter om jag hade fått glass på min sprutadag. Gullisar.

Zoya-sås

I morse vid frukosten berättade Zoey följande:

- Jag har sagt till Zoya att det finns en sås som heter soya-sås.

Vi försökte få henne att också dela med sig av hur Zoya reagerade, men det gick inte - hon upprepade bara sitt ursprungliga meddelande igen. Jag är fortfarande nyfiken på hur Zoya reagerade.

Zoey bestämde redan innan hon började skolan att Zoya skulle bli hennes bästa kompis, för att de har så lika namn. Så blev det också. Häromdagen fick de göra en läs- och skrivutvecklingsövning i skolan med Venndiagram. Man skulle klippa ut bokstäver från sitt och en kompis namn ur en tidning och klistra in dem i olika delar av Venndiagrammet beroende på om de fanns med i båda namnen, det ena eller det andra. Zoey gjorde Venndiagram med sitt och Zoyas namn och det behöver inte sägas att det blev trångt i det smala fältet på mitten av sidan!

Jag cleanar upp min mess

Det var svårt att få Zoey att komma och lägga sig igår. Upprepade gånger gick jag ut i vardagsrummet och förklarade att det var dags. Tills sist tröttnade Zoey och sa:

- Men mamma, jag måste cleana upp min mess först!

Undra om språkförvirringen betyder att vi har pratat för lite om städning hemma...

(Jodå, mormor, vi pratade om att det där blev en blandning av språken och rätade ut hur det skulle vara om alla ord var på svenska.)

Min tokiga man

Darrin har ett nytt projekt. I mina döttrars skola får barnen ha med sig mellanmål själva varje dag. Nova och Zoey har fått mellanmålslådor av Grandma och Grandpa, Novas i plåt med Hello Kitty och Zoeys i plåt med Spiderman. Båda älskar sina mellanmålslådor. Nu har Darrin kommit på den fantastiskt galna idén att de varje dag med sitt mellanmål behöver få en liten hälsning hemifrån, så de vet att vi tänker på dem. Jo, det är en fantastisk tanke som får mig att bli varm inuti - problemet är bara att eftersom tjejerna inte kan läsa än så är det bilder som gäller, och Darrin har låtit nivån på bilderna eskalera tills hela klassen nyfiket väntar för att se vad Nova eller Zoey kan ha fått för fin bild idag? Det behöver inte ens sägas att tidsåtgången varje kväll känns lagom orimlig - jag har försökt varna dem att de inte får bli besvikna när det inte funkar längre... :-)

Hursomhelst, än så länge kan de njuta av varsin glad överraskning till snack varje dag. Här är Novas exempel från i fredags:

4.5

Min LILLA tjej fyllde 4.5 år i måndags. Vi firade i lördags med "bakvända dagen". Nja, vi började med vanlig firning på säng med Zoeys favoritbullar, grattismuggen och tre små presenter, men sedan tog bakvända dagen över. Vi åt spaghetti till frukost och amerikanska pannkakor med bacon till middag. Jag tror alla uppskattade det utom jag  - jag måste börja bli gammal! Min mage var inte det allra minsta dugg sugen på spaghetti kl 9 på morgonen, och inte på frukost kl 18 heller... Men, kul var det ju i och för sig i alla fall.

Undra hur länge det kommer att dröja innan Zoey blir lika envis med sitt "och-ett-halvt" som Nova? Det går inte att säga att Nova är fem år längre, hon rättar direkt.

Överraskning

Jag tror jag börjar ångra mig när det gäller överraskningar. Alltså, inte sådana överraskningar som verkligen är överraskningar, utan sådana som mina barn ber om när jag ska åka bort - "Kan du ta med en överraskning hem, mamma?" Jag förstår inte hur de kom på idén med överraskningar från allra första början. De var så små när det började, inte mer än 3 och 4, kanske ännu yngre, och vi har verkligen inte uppmuntrat det. Min filosofi har varit att de ska bli glada för jag kommer hem, inte för att jag har med mig en sak tvivelaktigt klassificerad som överraskning åt dem.

I går började jag ändå undra om jag har missförstått hela konceptet. Det var dags för nästa resa till Rochester, och Nova sa bestämt gång på gång under dagarna innan avresa att jag inte fick åka den här gången, jag bara måste stanna hemma. (Zoey sa att det var ok med henne att jag åkte, men jag tror ärligt talat att det bara var för att hon ville tycka annorlunda än Nova, ungefär som när Mattias döpte om Mollipest till Molligott.)

De körde mig till flygplatsen. När jag hade kramat alla och skulle vinka hej då blev Zoey arg för att jag hade "glömt henne" (det hade jag inte) och när hon fick en extra kram behövde jag förstås ge Nova också en. Det var då det hände. Nova höll fast mig i bilen och sa "du måste stanna mamma, sätt dig i bilen igen". Jag förklarade att hon vet ju hur det är, jag behöver åka, jag kommer tillbaka på fredag... Och då gav hon upp och sa "tar du med en överraskning hem?" AHA! Det kanske inte är så mycket för överraskningens skull ändå - det blir sättet som Nova kan rättfärdiga att jag åker iväg.

Jag är inte övertygad om att min nya teori stämmer än, men när jag åkte för att ersätta den rakhyvel jag glömt hemma åkte det med två par Halloweenstrumpor i korgen också - ett par rosa och ett med pirater.  

Fint främmande

Vi fick sällskap till middagen idag. Nova och jag hade gjort lasagne och Zoey dukade fint med servetter. Det var Guggis födelsedag idag, så vi hade tidigare under eftermiddagen firat med kardemummakaka. Zoey var lite arg på Guggi för att han inte kom. Hon hade ju till och med gjort ett fint paket till Guggi med gröna snören, hans favoritfärg. Nu ville hon i alla fall duka till Guggi också. Det bör nämnas att det inte hör till vanligheterna - trots att Guggi nog har tillhört Zoeys vänkrets i ett år nu så har vi bara dukat åt honom en gång förut. Han är ju en lite ovanlig låtsaskompis på det sättet att han bor i Afrika, flyger runt på sin flygande matta och att både hans föräldrar och lillasyster är döda.

Nu dukade Zoey i alla fall fint till Guggi. Vi andra fick vanliga porslinstallrikar och glas, men Zoey och Guggi fick plasttallrikar och muggar - gula till Zoey och gröna till Guggi. När det var dags för mat försvann Zoey. När vi ropade sa hon att hon var inne i sitt rum och klädde på sig pyjamas. Efter en stund kom hon ut i köket i en tröja som hon aldrig brukar ha på sig och det syntes att det var något ovanligt på gång. På ren intuition sa jag "nämen är det Guggi som kommer", och hon sken genast upp - det var tydligt att det var precis vad hon hade tänkt. Hon satte sig på Guggis plats och låtsades under hela middagen att hon var Guggi. När vi frågade var Zoey var fick vi veta att hon fortfarande var i sitt rum och satte på sig pyjamas.

Det kanske mest fascinerande var Novas reaktion på rollspelet. Hon har, som Darrin tidigare nämnt, en stark förmåga till logiskt tänkande och det här gick hon inte riktigt med på - hon tittade på med något som mest måste liknas vid skräckblandad förtjusning och vägrade svara när Guggi frågade henne frågor. Jag tror att hon blev mycket konfunderad av att Darrin och jag spelade med till 100%. Vid ett tillfälle gick hon till och med och tittade i Zoeys rum för säkerhets skull, och kom tillbaka och försäkrade att Zoey inte var där. När vi föreslog att Zoey kanske hade lagt sig för att sova i garderoben sken Zoey upp som en sol och Nova blev ännu mer konfunderad.

Jag hörde dem prata en stund efter maten. Zoey berättade för Nova att det hade varit hon som var där hela tiden, och Nova sa att hon visste det - men sättet hon sa det gjorde det mycket tydligt att hon hade blivit osäker!

Will It Float

Nova och Zoey har börjat i varsin klass i Kindergarten på Haggerty-skolan i Cambridge och Darrin och jag är supernöjda. Båda har kreativa, engagerade lärare, väl planerade dagar och många extra aktiviteter, som gympa två gånger i veckan, datalabb, bild och musik. I oktober ska de börja läsa spanska också.

I måndags när jag lämnade Nova höll de på med vetensakpliga experiment (underbart!). Hennes fröken kallade barnen för "scientists". De satt runt ett bord och provade att lägga olika föremål i en balja med vatten för att se om de flöt. De fick själva välja föremål att testa utifrån ett antal kort med bilder. När de testat en sak, fick de klistra in bilden på den på endera "flyter"-sidan eller "sjunker"-sidan i sin arbetsbok. Innan de släppte ner varje föremål i vattnet fick varje barn också frågan om vad de trodde skulle hända - fröken försökte få dem att tänka efter först. Medan jag stod och tittade valde Nova ut en pinne. Hon trodde själv att den skulle flyta, medan hennes två kompisar som satt vid bordet trodde den skulle sjunka. Där kom Puh-pinne-kunskapen väl till pass! Darrin föreslog att fröken skulle spela "Will It Float"-musiken från David Letterman - men hon hade aldrig hört talas om den officiella Will It Float-versionen...

Varje dag börjar med att föräldrarna som lämnar barnen får läsa "morgonmeddelandet" (skrivet på blädderblock) tillsammans med sitt barn. Barn som inte kan läsa själva än (de allra flesta) får peka på orden med en stav och så får föräldrarna läsa. Meddelandet följer ett bestämt mönster varje dag. Exempel:

Welcome, Kindergarten friends.
Today is Wednesday, September 21st, 2011.
We have music and art today.
Anna is the teacher's helper.
Fitsum is the animal feeder. (Ja, de har ett akvarium i klassrummet också, med fiskar som barnen får mata).

Slutligen följer alltid en fråga, som barnen får besvara med en bock i rätt kolumn. Zoey väljer alltid gul stav att peka med och gul penna att sätta sin bock med. I dag var frågan "Do you like pizza?", men det har också varit frågor som "How many pockets do you have today?", "How many people are in your family?"... Ska det vara en ny fråga varje dag i ett år så måste de komma på många olika alternativ!

Jag är fascinerad och imponerad. Nova verkar trivas som fisken i vattnet. Zoey är det svårare att få klart för sig vad hon tycker. Hon säger att man bara får sitta på golvet hela tiden och att det är jobbigt, att hon inte har lekt med någon och att Guggi är hennes bästa kompis... Jag är lite orolig att hon verkligen inte trivs och att hon inte får några kompisar, fast hon är en så social person. Är man mamma så är man - jag vill ju bara att mina barn ska ha det bra! Vi får försöka prata med fröken och fråga.

Suddigt

Det var dimma i morse när vi gick till skolan - tydligen ett nytt koncept för Zoey. Så fort vi kommit ut genom dörren frågade hon "Varför är det så suddigt, mamma?"

"Suddigt" - vilken träffande beskrivning på dimma!

International Speak Like A Pirate Day

That is right, it is International Speak Like A Pirate Day.  I wish that I could write like a pirate, but I can barely write in English, I don't think that I will be trying to write like a pirate.  Z is embracing this holiday whole heartily.  Last night she made M make a pirate shirt for her today.  It has a girl pirate on the front and a boy pirate on the back.  Yes, she is very happy today.  In fact, she woke up in the middle of the night sad from a dream, but she had enough sense to her to ask M if she finished her shirt.  Then she confirmed that she did both the front and the back...a couple of times.

N is not as excited about Pirate Day as Z, but she is excited about bringing her lunch today.  Sounds funny coming from her, since she does not like cold meals.  Well, with the exception of sushi.  My daughter is bringing sushi for lunch today.  I am a little curious what the teachers are going to think.

What a morning!

I mean that in a good way.  It was such a great morning.  No stress what so ever.  I wish I understood how it was done, because I do not.  Since school has started, and especially this week when M is out of town, getting ready for school has been stressful.  Add to the fact that yesterday was Swedish School, I totally expected today to be painful.  It was not.  All three of us woke up on our own and ate the best breakfast so far.  We were out of the house with plenty of time and drop off went great.  I do believe that Wednesday has officially become my favorite day of the week (which would not be too hard to believe, since Tuesday is a pain in the a long day).  I felt so good after dropping the girls off that I went upstairs to the library (I really wish I was meaning our personal library and not the schools, but we do not have an upstairs and we do not have a library) and spoke to the librarian.  I have officially volunteered to help in the library.  It is for a selfish reason, but what ever. 

Speaking of Swedish School, the girls got moved up a class.  As we were parking the car to go to class, M called from California to say we got an e-mail from N and Z's teachers.  Both girls were to go to a new class.  They are more advanced in Swedish then the other kids, so up they go.  I am a little nervous about both of them.  Z is the youngest, by over a year, in her class.  I believe that the kids in Z's class know how to read and they will be reading a book this year.  So it might be a tough year.  I guess we will see soon enough.

Also about school, yesterday was the first PTO (Parent Teacher Organization) meeting of the year.  It was good...I guess.  The president spoke to me after the meeting was done to see if I thought that it was too much.  I explained that my sister has been the president of her PTA for several years and I have been listening to all the activities that she has been involved, so it did not surprise me too much.

På väg igen

Jaha, så var det dags igen; Jag sitter på Loganflygplatsen på väg mot en vecka i Kalifornien.För att vara helt ärlig så känns det rätt otäckt att flyga från Logan till Kalifornien på tioårsdagen av 11 september. Men, det finns ju fördelar med att vara rädd också - jag har verkligen uppskattat min familj den här helgen... Ibland är det svårt att komma ihåg att göra det mitt i vardagskaoset, fastän jag har världens finaste barn och man.

Vi har haft några hektiska veckor. Darrin har lite sporadiskt lyckats orka med uppdateringar, men här kommer en snabb kronologisk resumé:

19 augusti: Vi åker på semester (äntligen).
21 augusti: Darrins mormor går bort. Vi hinner med fyra dagar på en campingplats i White Mountain, New Hampshire, innan Darrin måste åka till Illinois.
24 augusti: Darrin flyger till Chicago.
25-26 augusti: Jag och tjejerna åker på minisemester i Vermont (vi hann med en hotellnatt, två McDonald's-middagar, en fors, en bondgård med komjölkning och majsfält, en badstrand och en glassfabrik innan vi åkte hem igen).
27 augusti: Darrin kommer hem kl 11, kl 14 åker vi igen hela familjen, mot Rochester, NY. De ska följa med mig på en veckas jobbresa och vi vill slippa köra rakt igenom orkanen Irene på söndagen, så vi åker på lördagen istället.
2 september: Vi fortsätter från Rochester mot Philadelphia och ett besök på Sesame Place över Labor Day-helgen (en överraskning till tjejerna som vi hade planerat sedan länge).
6 september: Första besöken i skolan för båda tjejerna.
8 september: Första hela skoldagen, och knytkalas med alla Kindergarten-föräldrar på kvällen.

Med två dagar hemma utan tjejerna har Darrin i alla fall hunnit börja få lägenheten i någorlunda ordning igen - vi har levt i totalt kaos ett tag nu! I går njöt vi av att vara hemma - det blev cykeltur runt Fresh Pond, och lördagsgodis förstås. Darrin och jag kollade på TV-serieavsnitt på datorn till efter midnatt. Åh, vad det skulle vara härligt att bara vara HEMMA ett tag!

The First Day of School

Yesterday was the first day of school for the girls.  It went...good...I guess.  The morning is a bit stressful.  No doubt that we will have good days and bad.   The morning went well.  We had pancakes and smoothie, so the girls were happy.  Drop off went well.  Z admitted that she was scared.  N was a little nervous, but more excited about starting.  I really like the teachers, so far. 

I thought that the girls were cute.   In the end, Z wore her Spiderman t-shirt and zebra tights.  It would not have been my first choice, but she was happy and it matched her personality.  N wore a dress with flowers that she has been wanting to wear for a while.  We had to rethink the clothes a little.  When we got up, it was pouring and it did not stop until after we were at school for the day. 

My day was good.   A little weird.  It will take a little getting use to not having them here all the time.  I scrubbed the kitchen floor and then the entire kitchen (bathroom today).  Next week is the week to start on the resumes.  I found a job that I want, but won't get.  So the hunt is on.

When I picked up, the girls seemed to have an excellent first day.  Z met a girl in which her name also started with Z.  They really hit it off.  N had two good friends, though she did not remember the names.  Making friends was so much easier back then.

Last night was the kindergarten picnic and we got to meet all the other parents.  I was almost the only person born in America and just about the only person that did not have a PHD.  We did want the girls to go to a school in which had a high level of education.

Ok, need to get back to scrubbing the floors. 

A Non-believer

This last weekend we went to Sesame Place.  It was fun, but more on that later.  The interesting thing is that N asked a really hard question.  She asked if the characters are real or are they just people in the costumes.  She thought that they were just people in costumes. 

Then we were listening to a program in which an author was saying that the tooth fairy and so on were 100% real and that he had been researching them for the past 20 years.  In fact they all even had email addresses.  When he was finished, N just said that he was crazy and making every it all up.  I have a non-believer.  How could I have a non-believer, I do not understand it. 


On the one hand, I do not want to mislead her.  However, I do not want her not to believe either.  How did I get such a logical kid.  I blame her Mother!

Two More Days

Only two more days until this girls start school.  I am not sure how I am suppose to feel right not.  I am excited about them starting, but at the same breath, I am not ready for them to grow up.  I guess I do not have a choice. 

The girls visited the school today and met the teachers.  N loved it, Z is a little less sure.  We are happy with the teachers that they got. 

Only two more days....

Spiderman

Z has been saving her money for a Spiderman action figure.  I can not remember how long she has been planning on buying it.  Yesterday she got it.  She was so happy paying for it, opening it up and playing with it.  That lasted about 5 minutes until she decided that she didn't like it.  It did not shoot spider webs.  After a while she liked it again, but it made me smile.

Meanwhile, I found what I want.  It is a Cat in the Hat puppet from 1970....must have...

Random PhotosI

I have been wanting to write about this for a while, but just haven't.  The Boston Children's Museum has had a "Wizard of Oz".  N has loved it.  We read the book to get ready for it, though it focused just on the movie.

N and Z's building that they created and destroyed shortly after.

 More Pictures after the jump

Dinner with a view

This is where we bought the lobsters

Because of the funeral, we had to leave our holiday in the White Mountains early.  On the way home, we took the route through Maine.  Trying to make at least a little cozier, we decided that we needed to a nice dinner on the way home.  We found a lighthouse (M is a lighthouse fan) on our way home that we wanted to look at.  As we were looking for it, we saw these little blue signs all over the place for lobster.  So we just stopped and got some. 

A guy brought in his catch a little later while we were there, 1700 lobters

The lobsters were fresh and they cooked them for us.  Then we had a picnic on the rocks overlooking the lighthouse.  It was the perfect end to the holidays, even if we were not ready to end the holidays.

More pictures after the jump

An unexpected change of plans

On Sunday last week my Grandmother passed away.  I flew to Chicago for the funeral.  It has been 9 years since I was there.  I was born outside of Chicago and at one time, all of my family lived there.  Not anymore.  Now I have a couple of uncles and a couple of cousins, that is about it.  I must say, it was a walk down memory lane. 

The funeral itself was actually fun, as much fun as a funeral could actually be.  Lots of reminiscing and laughing.  I do believe that it is the type of funeral that my grandmother would of liked. 

I got home on Saturday morning and I am still recovering.  Not from the funeral, but from all the fried food I ate...and I ate a ton of fried food.  It was excellent though- fried pickles, tenderlions, fried chicken and onion rings. 

We did take some pictures, which I will post when I upload them a little later. 

Limited Posting

I would be shocked if we did any posting next week.  We might, but I do not think that our internet access will be that good. 

Funny thing this morning though.  I decided to make buns for breakfast, very nice of me I know, and when N woke up and saw them she said, "Buns, yuck!"  So much for being nice.

Making M Happy

The girls and I went out to Walden Pond yesterday (I love the way that sounds) and went for a walk around it after we were done swimming.  The walk is about 1.8 miles and I was amazed at how well they walked it without any complaints.  The best part though was waiting for us on the trail.  We found kantarell right on the trail.  If we found them there, imagine what we would find in the woods (not that I actually think that we are allowed to pick them in a State Park, but...).

My Daughter is a Nerd

Actually, she is probably more a geek, but I am old enough that they are the same thing.  She is totally into Spiderman.  I admit it, I think that it is great that she likes comic book characters.  The only problem is that I have never really cared for Spiderman at all.  It is not that I hate him, I just have no feelings about him what so ever.  Why couldn't she be into Star Wars or ...well, Star Wars.  That I totally could have gotten into.   It is not like I have not tried to get them both interested in Star Wars, but it has not stuck.

The weird thing about it is that I have no idea where it came from.  I do not think that we have a single Spiderman thing in our house.  M thinks it is from dagis, but that was over a year ago and it has come on suddenly.  The only kids she has been hanging around with recently were her cousins (all of them).  The two oldest are not into Spiderman at all and the youngest is only 1. 

What she really wants is a Pirate Spiderman?  Ever hear of a Pirate Spiderman?  Me either.  I emailed an artist about it the other day.  If I can arrange it, I think that she would like it.

I am a little nervous about school starting and her liking Spiderman so much.  She wants Spiderman everything for the first day.  I support it 100%, but I am just a little worried that she will come home when all the kids tell her that Spiderman is for boys only. I would be more worried if it wasn't Z.  She usually can handle that type of thing.  Oh the joy of being a parent.

3 Weeks

I can not believe it is just three weeks (and 1 day) until the girls start school.  I don't know what I will do with all my time (get a job...I hope).  I seem to be looking forward to it.  Grandma and Grandpa are sending new backpacks for the first day, which may be what they are really looking forward to. 

I guess the first day is one of those things that the parents are looking forward to and dreading all at the same time.  When they start, they will no longer be little kids.  Those "easy" days are done.

A child's perspective

On Friday we went to the forest and walked the slackline for the first time this year.  Actually it was the first time since we moved to Boston.  The girls loved doing it, so it was the perfect activity for the day.  Only thing was that when I was assisting one kid, the other took the camera to take pictures.  So here is their perspective of what is interesting in the forest.

It's raining

What a nice wet day it was yesterday.  I know that my parents were jealous of all the rain that we got.  It rained for about 24hrs straight...pretty hard.  After a rough morning (I was a little crabby and one of the kids were a little loud), we made up for it in the afternoon.  Right after lunch we went outside, during the hardest part of the rain, with all of our rain gear on.  We went to the school that they will be starting in a couple of weeks (where does the time go), then to the park and finally down by the lake where the big puddles are. 

Swedish Dinner

Summer is starting to come to a close (in Sweden, that week is long gone), which means that it is time for crayfish.  We had a nice Swedish crayfish dinner last night.  When the in-laws where here last week and I served some American (read Cajun) crayfish.  I have to admit, they were not nearly as good.  It is probably the only Swedish food that I miss.  So it is extra nice that you can get them at Ikea.

Last of the free lunches

I talked about the crazy free lunch program that we have here before.  This past Friday was the last day for it.  I think that we went 4 times during the summer.  Apparently it was usually on a Friday, though I never realized it.  I guess it makes sense.  By Friday my mental well being is usually in question, so I want to just get out.  Officially I still feel as though the program is a waist, both of resources and money. 

One cool think that happened on Friday is that the kids (18 yr olds, who are totally kids) that sat at the park made a comment about the kids.  They thought that N and Z were 6 and 7 respectively.  I asked why they would think that and they said that they were so good at the different things and how well they communicated.  Needless to say, I was happy.  This was the second time in two days that I received comments like that.  It will be interesting to see what happens when school starts.

What is that in your wallet?

We found this in Z's wallet.  We have no idea how it got there or where she got it.  Her explanation is that her friend Googie gave it to her (who, by the way, lives a very exciting life). 

Hummerlunch

Så var besöken från Sverige över för den här gången. Mamma och pappa åkte igår kväll. Det känns vemodigt att inte veta exakt när vi får träffa dem nästa gång. Darrin började tillbaka-till-vardagen-livet dramatiskt med magsjuka, innan mammas och pappas plan ens var i luften...

Vi fick i alla fall en mysig avslutning medan de fortfarande var kvar. De bjöd på lunch på Legal Sea Foods vid Kendall Square. Mamma, pappa och jag satt bredvid varandra och högg in på varsin helt nykokt hummer, komplett med haklapp och smör att doppa i. Helt klart min lyxigaste jobbdagslunch hittills i mitt liv - kanske till och med den lyxigaste lunchen alla kategorier! Mamma och pappa har hunnit med ett antal humrar sammanlagt under Cape Cod-vistelsen och framförallt under sin roadtrip till Maine. (Jag längtar tills vi också får möjlighet att äta lobster dinner och besöka Acadia nationalpark däruppe.)

Efter lunch gjorde vi snabb "walking tour" över MITs campus. Darrin och jag pekade ut den underliga Gaudí-lika byggnaden Stata Center och huvudbyggnaden MacLaurinhuset med Killian Court som öppnar sig ner mot Charlesfloden nedanför den berömda MIT-kupolen - men sedan tog min MIT-kunskap slut och jag kunde inte svara på några av deras frågor. Det skulle vara kul att gå en guidad vandring på campus själv någon gång.

Som avslutning fick de följa med upp på mitt kontor, i vad mina jobbarkompisar klassificerar som den fulaste byggnaden på USAs fulaste campus. Jag kände mig som vanligt i den situationen lite obekväm. Gränsen mellan privatliv och jobbliv är nästan överstigligt skarp just nu, och att ta med sig mamma, pappa, Darrin, Nova och Zoey in på kontoret mitt på blanka onsdagseftermiddagen kändes verkligen som ett stort kliv över den gränsen. Men, det blev bra. Vi råkade stöta på PSFC-chefen Miklos i korridoren och han hälsade glatt. Jag hade gärna velat ta med mamma och pappa och visa dem labbet också, men det får bli en annan gång - säkerhetsföreskrifterna säger att man inte får ta med barn in dit, och det var för svårt att tvinga Nova och Zoey att vänta medan vi gick iväg. Plus att de började få bråttom till flygplatsen.

That's my girl!

Three parks today in three different cities.  The second one was the best.  Both girls were doing so well with their climbing.  At one point Z was climbing when three boys were watching her just being amazed.  One boy asked, "aren't you scared up there so high?"  She was quick to respond, "Nope, I'm not scared of anything!"  A little later the mother of the three boys came up and said that her boys were just shown up by Z.  I had just texted M and said the exact same thing.  When she found out that she was only 4, she was really impressed. 

A Picture Book Tour

About an 1.5 hours away from Cambridge is the perfect picture book tour one could imagine.  It is excellent for people that are not familiar with American children's literature and for those who grew up reading it.

It starts off in Amhurst with the Eric Carle Museum of Picture Book Art. It is one of my favorite museums (which is saying a lot).  I tried to take N into the actual gallery and she said that she did not want to.  I asked if she liked the museum and she replied, "Yes Daddy, but that is the boring part of the museum."  As long as she liked it.

We headed 15 miles west to North Hampton for some ice cream and the R. Michelson art gallery.  M thought we were going just for the ice cream.  I was going for the art...and the ice cream.  I found too many pieces that I would like to have in my collection (or the lack of a collection).

Finally we went to the Dr. Seuss Sculpture Garden in Springfield MA. 

It is fun to take the girls, but it was fun to take the in-laws.  I don't think they knew any of the stories, but the girls did and so it was fun for them as well.  When we got home, we started to read all the books and I do mean ALL the books that we had. 

Mexikanska pengar

Jag är fascinerad (och imponerad) av Zoeys fantasi. Hennes låtsaskompis Guggi måste vara en av världens coolaste låtsaskompisar (nej, jag är inte alls partisk). Han bor i Afrika. Han kommer regelbundet flygande på sin flygande matta för att hälsa på Zoey. Hans lillasyster är död, men hon hann göra många spännande saker innan hon dog. Guggi jobbar med lejon. Zoey har bara fått hälsa på honom i Afrika en gång, men hon vill flytta dit så att hon kan träffa honom lite oftare. Han bor i ett blått hus med vita prickar.

För tre veckor sedan var Guggi i Mexiko. Han skickade Zoey en 100-pesosedel därifrån som souvenir. Det mystiska med den historien var att Zoey faktiskt hade en hundrapesosedel i sin plånbok idag, och Darrin och jag har ingen aning om var den har kommit ifrån. Zoey försäkrar envist att det var från Guggi:

- Det var faktiskt, faktiskt Guggi, mamma. Han har blivit riktig nu!

The Ironic Part of a Car

I think that the purchase of a car by our family has had a different result.  When I think of people purchasing a car, I imagine them walking to the store less and generally getting more lazy.  This is part of the reason that I was some what resistant to getting a car.  It seems as though the purchasing or the soul has had the opposite effect on me.  Since we have a car, I want to go climbing, biking, hiking and kayaking.  Which means that I need to get into better shape.  It also means that my want list has dramatically changed since I write it in June. 

Ok, time to go do some push-ups or something

Cape Cod- Last of the photos

 You can see the last of the photos from Cape Cod after the jump.

Tired of me Complaining

I think that my father is tired of me complaining about the heat in Boston every single time we are on the phone.  So we received this in the mail.  It is an industrial strength one and makes it feel like we are in a hurricane. 

Cape Cod- National Seashore

Cape Cod was amazing, but the best part of it was the National Seashore.  It is basically (for the most part) a national park.  Kennedy created it in 1961 (which means it is the 50th anniversary this year).  It basically is the eastern coast of the Cape.  When it was created, the area was already settled, so people actually live within the seashore boundaries. 

(There are actually seals in this picture, but they are kind of hard to see. I regret not bringing the good camera)

We ended up going twice to the seashore.  The first time was on a Monday late afternoon and then the last afternoon.  Both were excellent for their own reasons. 

I can not wait to get back to the northern point.  The nature looks wonderful, but I am especially looking forward to taking the bikes up there.  There are bike paths everywhere.  We didn't do any biking, but we did take a walk along the coast to a lighthouse (I should point out here that M is fascinated with lighthouses).  The walk was along the beach the whole way...we think.  We actually never got to the lighthouse.  Instead we just walked along the beach.  The best part of it was that we were being followed and watched almost the entire way.  A pack (I wonder if that is actually the right word) of seals were watching us from the water.  At one point 23 of them were sitting their heads out of the water watching us.  Plus, we found some super cool shells and stuff (like stuff off a shipwreck and starfish).  Next time we just have to find the lighthouse. 

The last day we took route 6a (which is the scenic route) to the southern part of the seashore.  There we did get to see the lighthouses (the three sisters).  Mostly we played at the visitor center and the bookstore there.  We did get our National Park Pass as well.