Sexårsdagsbilder

Födelsedagstårta

Novas födelsedagsfrukost

Novas födelsedagsmiddag - rosa sushi

Mer teckningar

Svenska skolan var inställd idag på grund av strömavbrott, så Darrin och tjejerna fick tid att rita istället. Mina döttrar har verkligen börjat åstadkomma fascinerande teckningar på sista tiden (nej, jag är självklart inte partisk).

Här är Novas alster från eftermiddagen:

Ni ser nog själva att det är en tjej som cyklar, självklart med hjälm. Farfar har en tävling på jobbet där barn ska rita teckningar på temat säkerhet, och kommer nog att skicka in den här. Duvan är "Pigeon" från Mo Willems fantastiska barnböcker om Pigeon ( t ex "Don't let the Pigeon ride the bus"). Novas fröknar anordnade "Happy Pigeon Day" i skolan i fredags, som firades bland annat med att alla barn fick rita Duvan. Darrin byggde också en buss (ca 2 m lång) som vi tog med till skolan och som duvan FICK köra.

Här är Zoeys alster:

Ni kan nog se att hon har ritat på en papperspåse, men jag misstänker att det är svårare att se att det är ett piratskepp med en pirat som kör. Jag är inte säker på vad "Zipp's" betyder (jag kom hem efter att hon hade lagt sig så jag kunde inte fråga) men jag gissar att det är den sortens fonetiska skrift som de har jobbat med i skolan och att det ska betyda "Ships". Vi får höra imorgon.

Svenska skolan förresten - det tar bara 30 minuter att köra dit, men tydligen ligger den i "snözonen" från i helgen där det fortfarande är strömavbrott efter lördagkvällens tidiga snöstorm. Delar av Massachusetts fick över 30 tum snö. Här blev det max 1 tum blött snötäcke (men lördagkvällen var ruggig!).

Överraskning

Jag tror jag börjar ångra mig när det gäller överraskningar. Alltså, inte sådana överraskningar som verkligen är överraskningar, utan sådana som mina barn ber om när jag ska åka bort - "Kan du ta med en överraskning hem, mamma?" Jag förstår inte hur de kom på idén med överraskningar från allra första början. De var så små när det började, inte mer än 3 och 4, kanske ännu yngre, och vi har verkligen inte uppmuntrat det. Min filosofi har varit att de ska bli glada för jag kommer hem, inte för att jag har med mig en sak tvivelaktigt klassificerad som överraskning åt dem.

I går började jag ändå undra om jag har missförstått hela konceptet. Det var dags för nästa resa till Rochester, och Nova sa bestämt gång på gång under dagarna innan avresa att jag inte fick åka den här gången, jag bara måste stanna hemma. (Zoey sa att det var ok med henne att jag åkte, men jag tror ärligt talat att det bara var för att hon ville tycka annorlunda än Nova, ungefär som när Mattias döpte om Mollipest till Molligott.)

De körde mig till flygplatsen. När jag hade kramat alla och skulle vinka hej då blev Zoey arg för att jag hade "glömt henne" (det hade jag inte) och när hon fick en extra kram behövde jag förstås ge Nova också en. Det var då det hände. Nova höll fast mig i bilen och sa "du måste stanna mamma, sätt dig i bilen igen". Jag förklarade att hon vet ju hur det är, jag behöver åka, jag kommer tillbaka på fredag... Och då gav hon upp och sa "tar du med en överraskning hem?" AHA! Det kanske inte är så mycket för överraskningens skull ändå - det blir sättet som Nova kan rättfärdiga att jag åker iväg.

Jag är inte övertygad om att min nya teori stämmer än, men när jag åkte för att ersätta den rakhyvel jag glömt hemma åkte det med två par Halloweenstrumpor i korgen också - ett par rosa och ett med pirater.