4.5

Min LILLA tjej fyllde 4.5 år i måndags. Vi firade i lördags med "bakvända dagen". Nja, vi började med vanlig firning på säng med Zoeys favoritbullar, grattismuggen och tre små presenter, men sedan tog bakvända dagen över. Vi åt spaghetti till frukost och amerikanska pannkakor med bacon till middag. Jag tror alla uppskattade det utom jag  - jag måste börja bli gammal! Min mage var inte det allra minsta dugg sugen på spaghetti kl 9 på morgonen, och inte på frukost kl 18 heller... Men, kul var det ju i och för sig i alla fall.

Undra hur länge det kommer att dröja innan Zoey blir lika envis med sitt "och-ett-halvt" som Nova? Det går inte att säga att Nova är fem år längre, hon rättar direkt.

Överraskning

Jag tror jag börjar ångra mig när det gäller överraskningar. Alltså, inte sådana överraskningar som verkligen är överraskningar, utan sådana som mina barn ber om när jag ska åka bort - "Kan du ta med en överraskning hem, mamma?" Jag förstår inte hur de kom på idén med överraskningar från allra första början. De var så små när det började, inte mer än 3 och 4, kanske ännu yngre, och vi har verkligen inte uppmuntrat det. Min filosofi har varit att de ska bli glada för jag kommer hem, inte för att jag har med mig en sak tvivelaktigt klassificerad som överraskning åt dem.

I går började jag ändå undra om jag har missförstått hela konceptet. Det var dags för nästa resa till Rochester, och Nova sa bestämt gång på gång under dagarna innan avresa att jag inte fick åka den här gången, jag bara måste stanna hemma. (Zoey sa att det var ok med henne att jag åkte, men jag tror ärligt talat att det bara var för att hon ville tycka annorlunda än Nova, ungefär som när Mattias döpte om Mollipest till Molligott.)

De körde mig till flygplatsen. När jag hade kramat alla och skulle vinka hej då blev Zoey arg för att jag hade "glömt henne" (det hade jag inte) och när hon fick en extra kram behövde jag förstås ge Nova också en. Det var då det hände. Nova höll fast mig i bilen och sa "du måste stanna mamma, sätt dig i bilen igen". Jag förklarade att hon vet ju hur det är, jag behöver åka, jag kommer tillbaka på fredag... Och då gav hon upp och sa "tar du med en överraskning hem?" AHA! Det kanske inte är så mycket för överraskningens skull ändå - det blir sättet som Nova kan rättfärdiga att jag åker iväg.

Jag är inte övertygad om att min nya teori stämmer än, men när jag åkte för att ersätta den rakhyvel jag glömt hemma åkte det med två par Halloweenstrumpor i korgen också - ett par rosa och ett med pirater.  

Fint främmande

Vi fick sällskap till middagen idag. Nova och jag hade gjort lasagne och Zoey dukade fint med servetter. Det var Guggis födelsedag idag, så vi hade tidigare under eftermiddagen firat med kardemummakaka. Zoey var lite arg på Guggi för att han inte kom. Hon hade ju till och med gjort ett fint paket till Guggi med gröna snören, hans favoritfärg. Nu ville hon i alla fall duka till Guggi också. Det bör nämnas att det inte hör till vanligheterna - trots att Guggi nog har tillhört Zoeys vänkrets i ett år nu så har vi bara dukat åt honom en gång förut. Han är ju en lite ovanlig låtsaskompis på det sättet att han bor i Afrika, flyger runt på sin flygande matta och att både hans föräldrar och lillasyster är döda.

Nu dukade Zoey i alla fall fint till Guggi. Vi andra fick vanliga porslinstallrikar och glas, men Zoey och Guggi fick plasttallrikar och muggar - gula till Zoey och gröna till Guggi. När det var dags för mat försvann Zoey. När vi ropade sa hon att hon var inne i sitt rum och klädde på sig pyjamas. Efter en stund kom hon ut i köket i en tröja som hon aldrig brukar ha på sig och det syntes att det var något ovanligt på gång. På ren intuition sa jag "nämen är det Guggi som kommer", och hon sken genast upp - det var tydligt att det var precis vad hon hade tänkt. Hon satte sig på Guggis plats och låtsades under hela middagen att hon var Guggi. När vi frågade var Zoey var fick vi veta att hon fortfarande var i sitt rum och satte på sig pyjamas.

Det kanske mest fascinerande var Novas reaktion på rollspelet. Hon har, som Darrin tidigare nämnt, en stark förmåga till logiskt tänkande och det här gick hon inte riktigt med på - hon tittade på med något som mest måste liknas vid skräckblandad förtjusning och vägrade svara när Guggi frågade henne frågor. Jag tror att hon blev mycket konfunderad av att Darrin och jag spelade med till 100%. Vid ett tillfälle gick hon till och med och tittade i Zoeys rum för säkerhets skull, och kom tillbaka och försäkrade att Zoey inte var där. När vi föreslog att Zoey kanske hade lagt sig för att sova i garderoben sken Zoey upp som en sol och Nova blev ännu mer konfunderad.

Jag hörde dem prata en stund efter maten. Zoey berättade för Nova att det hade varit hon som var där hela tiden, och Nova sa att hon visste det - men sättet hon sa det gjorde det mycket tydligt att hon hade blivit osäker!

Will It Float

Nova och Zoey har börjat i varsin klass i Kindergarten på Haggerty-skolan i Cambridge och Darrin och jag är supernöjda. Båda har kreativa, engagerade lärare, väl planerade dagar och många extra aktiviteter, som gympa två gånger i veckan, datalabb, bild och musik. I oktober ska de börja läsa spanska också.

I måndags när jag lämnade Nova höll de på med vetensakpliga experiment (underbart!). Hennes fröken kallade barnen för "scientists". De satt runt ett bord och provade att lägga olika föremål i en balja med vatten för att se om de flöt. De fick själva välja föremål att testa utifrån ett antal kort med bilder. När de testat en sak, fick de klistra in bilden på den på endera "flyter"-sidan eller "sjunker"-sidan i sin arbetsbok. Innan de släppte ner varje föremål i vattnet fick varje barn också frågan om vad de trodde skulle hända - fröken försökte få dem att tänka efter först. Medan jag stod och tittade valde Nova ut en pinne. Hon trodde själv att den skulle flyta, medan hennes två kompisar som satt vid bordet trodde den skulle sjunka. Där kom Puh-pinne-kunskapen väl till pass! Darrin föreslog att fröken skulle spela "Will It Float"-musiken från David Letterman - men hon hade aldrig hört talas om den officiella Will It Float-versionen...

Varje dag börjar med att föräldrarna som lämnar barnen får läsa "morgonmeddelandet" (skrivet på blädderblock) tillsammans med sitt barn. Barn som inte kan läsa själva än (de allra flesta) får peka på orden med en stav och så får föräldrarna läsa. Meddelandet följer ett bestämt mönster varje dag. Exempel:

Welcome, Kindergarten friends.
Today is Wednesday, September 21st, 2011.
We have music and art today.
Anna is the teacher's helper.
Fitsum is the animal feeder. (Ja, de har ett akvarium i klassrummet också, med fiskar som barnen får mata).

Slutligen följer alltid en fråga, som barnen får besvara med en bock i rätt kolumn. Zoey väljer alltid gul stav att peka med och gul penna att sätta sin bock med. I dag var frågan "Do you like pizza?", men det har också varit frågor som "How many pockets do you have today?", "How many people are in your family?"... Ska det vara en ny fråga varje dag i ett år så måste de komma på många olika alternativ!

Jag är fascinerad och imponerad. Nova verkar trivas som fisken i vattnet. Zoey är det svårare att få klart för sig vad hon tycker. Hon säger att man bara får sitta på golvet hela tiden och att det är jobbigt, att hon inte har lekt med någon och att Guggi är hennes bästa kompis... Jag är lite orolig att hon verkligen inte trivs och att hon inte får några kompisar, fast hon är en så social person. Är man mamma så är man - jag vill ju bara att mina barn ska ha det bra! Vi får försöka prata med fröken och fråga.

Suddigt

Det var dimma i morse när vi gick till skolan - tydligen ett nytt koncept för Zoey. Så fort vi kommit ut genom dörren frågade hon "Varför är det så suddigt, mamma?"

"Suddigt" - vilken träffande beskrivning på dimma!

International Speak Like A Pirate Day

That is right, it is International Speak Like A Pirate Day.  I wish that I could write like a pirate, but I can barely write in English, I don't think that I will be trying to write like a pirate.  Z is embracing this holiday whole heartily.  Last night she made M make a pirate shirt for her today.  It has a girl pirate on the front and a boy pirate on the back.  Yes, she is very happy today.  In fact, she woke up in the middle of the night sad from a dream, but she had enough sense to her to ask M if she finished her shirt.  Then she confirmed that she did both the front and the back...a couple of times.

N is not as excited about Pirate Day as Z, but she is excited about bringing her lunch today.  Sounds funny coming from her, since she does not like cold meals.  Well, with the exception of sushi.  My daughter is bringing sushi for lunch today.  I am a little curious what the teachers are going to think.

What a morning!

I mean that in a good way.  It was such a great morning.  No stress what so ever.  I wish I understood how it was done, because I do not.  Since school has started, and especially this week when M is out of town, getting ready for school has been stressful.  Add to the fact that yesterday was Swedish School, I totally expected today to be painful.  It was not.  All three of us woke up on our own and ate the best breakfast so far.  We were out of the house with plenty of time and drop off went great.  I do believe that Wednesday has officially become my favorite day of the week (which would not be too hard to believe, since Tuesday is a pain in the a long day).  I felt so good after dropping the girls off that I went upstairs to the library (I really wish I was meaning our personal library and not the schools, but we do not have an upstairs and we do not have a library) and spoke to the librarian.  I have officially volunteered to help in the library.  It is for a selfish reason, but what ever. 

Speaking of Swedish School, the girls got moved up a class.  As we were parking the car to go to class, M called from California to say we got an e-mail from N and Z's teachers.  Both girls were to go to a new class.  They are more advanced in Swedish then the other kids, so up they go.  I am a little nervous about both of them.  Z is the youngest, by over a year, in her class.  I believe that the kids in Z's class know how to read and they will be reading a book this year.  So it might be a tough year.  I guess we will see soon enough.

Also about school, yesterday was the first PTO (Parent Teacher Organization) meeting of the year.  It was good...I guess.  The president spoke to me after the meeting was done to see if I thought that it was too much.  I explained that my sister has been the president of her PTA for several years and I have been listening to all the activities that she has been involved, so it did not surprise me too much.

På väg igen

Jaha, så var det dags igen; Jag sitter på Loganflygplatsen på väg mot en vecka i Kalifornien.För att vara helt ärlig så känns det rätt otäckt att flyga från Logan till Kalifornien på tioårsdagen av 11 september. Men, det finns ju fördelar med att vara rädd också - jag har verkligen uppskattat min familj den här helgen... Ibland är det svårt att komma ihåg att göra det mitt i vardagskaoset, fastän jag har världens finaste barn och man.

Vi har haft några hektiska veckor. Darrin har lite sporadiskt lyckats orka med uppdateringar, men här kommer en snabb kronologisk resumé:

19 augusti: Vi åker på semester (äntligen).
21 augusti: Darrins mormor går bort. Vi hinner med fyra dagar på en campingplats i White Mountain, New Hampshire, innan Darrin måste åka till Illinois.
24 augusti: Darrin flyger till Chicago.
25-26 augusti: Jag och tjejerna åker på minisemester i Vermont (vi hann med en hotellnatt, två McDonald's-middagar, en fors, en bondgård med komjölkning och majsfält, en badstrand och en glassfabrik innan vi åkte hem igen).
27 augusti: Darrin kommer hem kl 11, kl 14 åker vi igen hela familjen, mot Rochester, NY. De ska följa med mig på en veckas jobbresa och vi vill slippa köra rakt igenom orkanen Irene på söndagen, så vi åker på lördagen istället.
2 september: Vi fortsätter från Rochester mot Philadelphia och ett besök på Sesame Place över Labor Day-helgen (en överraskning till tjejerna som vi hade planerat sedan länge).
6 september: Första besöken i skolan för båda tjejerna.
8 september: Första hela skoldagen, och knytkalas med alla Kindergarten-föräldrar på kvällen.

Med två dagar hemma utan tjejerna har Darrin i alla fall hunnit börja få lägenheten i någorlunda ordning igen - vi har levt i totalt kaos ett tag nu! I går njöt vi av att vara hemma - det blev cykeltur runt Fresh Pond, och lördagsgodis förstås. Darrin och jag kollade på TV-serieavsnitt på datorn till efter midnatt. Åh, vad det skulle vara härligt att bara vara HEMMA ett tag!

The First Day of School

Yesterday was the first day of school for the girls.  It went...good...I guess.  The morning is a bit stressful.  No doubt that we will have good days and bad.   The morning went well.  We had pancakes and smoothie, so the girls were happy.  Drop off went well.  Z admitted that she was scared.  N was a little nervous, but more excited about starting.  I really like the teachers, so far. 

I thought that the girls were cute.   In the end, Z wore her Spiderman t-shirt and zebra tights.  It would not have been my first choice, but she was happy and it matched her personality.  N wore a dress with flowers that she has been wanting to wear for a while.  We had to rethink the clothes a little.  When we got up, it was pouring and it did not stop until after we were at school for the day. 

My day was good.   A little weird.  It will take a little getting use to not having them here all the time.  I scrubbed the kitchen floor and then the entire kitchen (bathroom today).  Next week is the week to start on the resumes.  I found a job that I want, but won't get.  So the hunt is on.

When I picked up, the girls seemed to have an excellent first day.  Z met a girl in which her name also started with Z.  They really hit it off.  N had two good friends, though she did not remember the names.  Making friends was so much easier back then.

Last night was the kindergarten picnic and we got to meet all the other parents.  I was almost the only person born in America and just about the only person that did not have a PHD.  We did want the girls to go to a school in which had a high level of education.

Ok, need to get back to scrubbing the floors. 

A Non-believer

This last weekend we went to Sesame Place.  It was fun, but more on that later.  The interesting thing is that N asked a really hard question.  She asked if the characters are real or are they just people in the costumes.  She thought that they were just people in costumes. 

Then we were listening to a program in which an author was saying that the tooth fairy and so on were 100% real and that he had been researching them for the past 20 years.  In fact they all even had email addresses.  When he was finished, N just said that he was crazy and making every it all up.  I have a non-believer.  How could I have a non-believer, I do not understand it. 


On the one hand, I do not want to mislead her.  However, I do not want her not to believe either.  How did I get such a logical kid.  I blame her Mother!

Two More Days

Only two more days until this girls start school.  I am not sure how I am suppose to feel right not.  I am excited about them starting, but at the same breath, I am not ready for them to grow up.  I guess I do not have a choice. 

The girls visited the school today and met the teachers.  N loved it, Z is a little less sure.  We are happy with the teachers that they got. 

Only two more days....

Spiderman

Z has been saving her money for a Spiderman action figure.  I can not remember how long she has been planning on buying it.  Yesterday she got it.  She was so happy paying for it, opening it up and playing with it.  That lasted about 5 minutes until she decided that she didn't like it.  It did not shoot spider webs.  After a while she liked it again, but it made me smile.

Meanwhile, I found what I want.  It is a Cat in the Hat puppet from 1970....must have...