Familj i Fängelse?!

Darrin ringde mig på jobbet idag. Jag svarade och det första han sa var "Du måste komma och hämta oss!" Hjärtat sjönk i bröstet. Fortsättningen var mest konstig: "Vi är i häktet! Din dotter räckte ut tungan åt en polis!"

Självklart trodde jag aldrig på allvar att de var i häktet - men jag var så uppstressad av den första uppmaningen om att "komma och hämta" dem att tankarna ändå hann börja mala i hjärnan, fram och tillbaka - nej, det kan bara inte vara möjligt. Treåringar som räcker ut tungan åt poliser kan inte åka i fängelse i USA. Jäkla Darrin. Han lyckades nästan få mig att tvivla på mig själv, och han lyckades definitivt stressa mig tillräckligt för att få hjärtat att gå i racerfart.

Vad som var sant i historien? De hade verkligen mött en vänlig polis som log och frågade tjejerna om de hade en bra dag, och Zoey hade verkligen räckt ut tungan som svar och vänt sig om för att gå därifrån.

++++

Förövrigt var det simskola i morse igen och Nova och Zoey blev bjudna hem till ett annat barn för första gången sedan vi flyttade till Boston: Sam ska ha fyraårskalas på lördag. Typiskt att vi redan har planer. Det känns som om alla roliga saker har bestämt sig för att infalla samma lördag. Novas och Zoeys förskollärare Therese från Uppsala kommer och hälsar på. Samtidigt är det knytkalas med Svenska skolans föräldrar, Darrins föräldrar hittade billiga biljetter för att komma och hälsa på, och nu också Sams kalas. Det är bara att prioritera!