Bilder från Maine

Som nämnts ägnade vi vår semestervecka åt (amerikanska) semesterparadiset Maine i år. Staten Maine spelar stort på turism. Ett tydligt tecken på det är den slogan staten använder sig av, t ex på bilarnas registreringskyltar: "Vacationland". (Det ska jämföras med Texas "Lone Star State", Massachusetts "The Spirit of America" eller Kaliforniens "The Golden State", se här för en länk till alla staters slogans.) Vi tog tre nätter på en camping vid havet utanför Freeport, ungefär halvvägs upp längs Maines långa Atlantkust, och tre i Acadia Nationalpark längre norrut mot kanadensiska gränsen. Första campingen blev kanotpaddling, shopping på LL Bean och utflykt till Bailey Island med hummerlunch på restaurang, andra ägnade vi helt åt fantastiska Acadia. Bilderna nedan förmedlar några av alla intryck!

Utsikt över Atlanten från matbordet på vår första camping, Recompence Shore Campground i Freeport, ME

Amerikanska campingplatser är lite annorlunda än europeiska, på tre tydliga sätt. Den frustrerande skillnaden är att det inte finns någonstans att diska. Man förväntas helt enkelt ha med sig balja och diska på sin egen tältplats. De positiva skillnaderna är att alla campingplatser vi varit på hittills har inkluderat privat picknickbord med bänkar och eldstad för att göra lägereld på kvällen. Perfekt för S'More-mys!

Bailey island fick oss att tänka på den nya vindflöjeln i Venjan (inköpt här av mormor och morfar förra året). Zoey önskar sig den här när vi får en riktig trädgård någon gång i framtiden.

Bailey island var också perfekt för att leta småkrabbor och eremitkräftor i vattenbrynet.

Utsikt från Cadillac Mountain i Acadia Nationalpark. Nej, berget ser inte ut som en Cadillac, det är Cadillacen som ser ut som ett berg. Familjen som grundade bilmärket Cadillac kom från området och döpte bilen efter det högsta, vackraste berg de visste!

När man vadar i "Tide Pools" (~tidvattenpölar) behöver man inte skor. Utom att havstulpanerna är ganska vassa, förstås. Det är omöjligt att få Nova och Zoey att komma ihåg ordet "havstulpan" - de har helt hakat upp sig på "barnacle". Det ordet lärde inte jag mig förrän jag var 29, tror jag. Orättvist. Nedrans tvåspråkiga ungar!

Det är mysigt i vada i tidvattenpölar! Här vid lågvatten utanför Bar Harbor, ME, där man till och med kan vandra torrskodd över till ön Bar Island under ebb.

På andra försöket lyckades vi med popcorn över lägerelden. Nova och Zoey var mycket nöjda. Pinnbröd blev också succé. Det hade jag tydligen inte ens gjort med Darrin tidigare! De var inte lika nöjda med mina frukostbröd på stormköket med mycket frön, från fantastiska kokboken "Mat på en låga" (men själv njöt jag för fulla drag av nybakat bröd till frukostgröten).

En av de roliga sakerna med att tälta på officiell nationalparkscamping är programmet. Vi gick på två kvällsföreläsningar, en om konstens roll i att skapa USAs nationalparker (med massor av vackra bilder) och en barnvänlig om Acadias geologi. Nova och Zoey fick också varsin arbetsbok som de kunde jobba sig igenom för att bli "junior rangers" - de fick intervjua parkanställda, lära sig hur man ska bete sig i naturen, identifiera olika stenar osv. Båda gick verkligen in för uppgiften, avgav "eden" och kan nu titulera sig Junior Rangers av Acadia Nationalpark!

Acadias största sevärdhet - Thunder Hole. Vädret var väldigt lugnt under våra tre dagar i parken så sådär värst mycket dunder fick vi inte uppleva, trots att vi kom vid den perfekta tiden två timmar före högvatten. Vid rätt väderförhållanden sprutar havsvattnet upp i hålet som en fontän!

Utsikt över Atlanten från vår finaste vandring, upp på Gorham Mountain. Vandringen var kanske 2.5 miles, precis lagom lång för Nova och Zoey, och innehöll lagom mycket klättring, bäckar, berg och utsikt längs stigen. Dessutom fick vi avsluta med ett besök på Sandy Beach. Vi hade inte med badkläder längs vandringen eftersom vi hade hört att vattentemperaturen skulle vara 52 grader Fahrenhet (ca 11 Celsius), men Nova och Zoey badade båda i trosorna trots kylan. Vågorna var härliga! Vattentemperaturen var dock bättre i Echo Lake, dit vi åkte för att fräscha upp oss senare på dagen. Det kändes precis som vilken svensk sjö som helst.

Vi såg minst tre fina fyrtorn under resan, men det här var ändå det vackraste, med röd lins från tidigt 1900-tal och brant klippstup ned mot Atlanten utanför. En stig ledde oss ner under tornet. Bilden gör det inte rättvisa, men solen var på väg ner och stämningen var fantastisk - en bra avslutning på vår sista dag i Acadia!

Nu är vi hemma igen och har skruttvecka - ingen barnvakt, Darrin har tjejerna med till jobbet/jobbar hemifrån under dagarna och jag får ta över någon gång mellan 5 och 6, så att han kan ha möte varje kväll och inte komma hem förrän 10:30. Jag vill ha mer semester!