Gymnastik

Nova och Zoey blev inbjudna att "prova på" gymnastik med Novas kompisar S och E i lördags morse (det var "tag med en kompis"-dag, och båda hade bett att få ta med Nova, så deras föräldrar bestämde sig för att det fick bli Nova och Zoey). Det värsta var att det började redan klockan 9. Vi gillar våra långsamma lördagmorgnar med bok och kaffe på soffan innan frukost (sovmorgon finns naturligtvis inte på kartan annat än för Zoey, men slappmorgon är det näst bästa). Nu hann vi i alla fall både göra pannkakor, äta god mysfrukost och hinna lagom i tid.Jag tror att båda tyckte det var riktigt kul. Det var verkligen som riktig gymnastik - de fick balansera på bom, hoppa på satsbrädor och hänga i sådana där sviktande pinnar som de gör på teve som jag inte ens vet vad det heter - barr? Både S och E hade gymnastikdräkt - ett nytt ord för mig på engelska: leotard. Finns det något mer avancerat ord än gymnastikdräkt på svenska också? Tänk, en enda lektion Kindergartengymnastik och jag känner mig redan helt ute på okända vatten. Zoey blev nog ändå lite sur när hon skulle gå balansgång på bommen och läraren försökte böja hennes ben för att se mer graciösa ut.

Lördagen fortsatte i intensivt tempo. Våra grannar/Zoeys bästa kompis-familj fick en bebis i tisdags så vi köpte blommor och gick över och gratulerade. Pappan och storasyskonen övertalade oss att följa med på barnmuséet på eftermiddagen. Innan dess hann vi också med svenska skolan-läxan. På kvällen blev det några kapitel i Suneboken (äntligen mys på soffan!) medan Darrin lagade mat och sedan tidigt sängdags för tjejerna så att jag och Darrin kunde ha lite för-allahjärtansdagsmys med hummer (jag sitter på Logan på väg till Kalifornien i skrivandes stund, så det var för-mys eller inte alls som gällde).

Idag har vi åkt skridskor igen. Zoey har efter två tillfällen på isen den här vintern blivit riktigt duktig. Den stora skillnaden mot Nova är att Zoey vågar försöka och inte har så mycket emot att ramla. Nova vill hålla i mig eller Darrin, krampaktigt och panikhårt, hela tiden - och det blir varken särskilt kul för henne eller oss. Hur motiverar man sitt försiktiga barn att våga mer? Efter flera år av samma problem med cykling så vågar hon nu (nästan) både starta, stanna och cykla på egen hand, men det krävs fortfarande massor av motivation. Det är svårt!