Tand(fe)problem

Vår stora tjej tappade sin andra tand i onsdags. Den har varit lös i mer än två månader. Hon var lycklig över att det blev just i onsdags, för då fick hon skriva sitt namn först på "februaritanden" på svarta tavlan i skolan (de har en tand uppsatt för varje månad så att ingen tappad tand går obemärkt förbi).

Darrin hjälpte tanden lite på vägen vid frukosten. Nova ville att han skulle sluta vicka ("det gör ONT Daddy!") så han tog bort sin hand och bad henne vicka själv och se hur det kändes nu. Hon blev ganska förvirrad när hon inte kunde hitta tanden i munnen.

Med tappningen väl avklarad kom den stora utmaningen för mig och Darrin. Det visar sig att vi är kassa på att vara tandfe. Första kvällen ville Nova lägga tanden i sin tandkudde som hon fått av Grandma (se bild - det är det amerikanska sättet att få pengar från sin tand). Tyvärr hade hon blandat ihop den förra tappade tanden med den nya och bad mig hjälpa henne avgöra vilken som var vilken. Jag var helt säker, men hon bestämde ändå att om det skulle visa sig att det inte "blev något" så kunde hon ju alltid prova den andra tanden nästa natt. Tur för mig att det råkade gå till just så, för jag fick en utmärkt ursäkt när tandfen glömde första natten... Men jag fick stå ut med en ganska arg Nova som tyckte att jag var dum som valde ut fel tand.

Andra natten kom tandfen ihåg och det blev succé. Tredje natten (i natt) skulle vi prova att ha tanden i ett glas med vatten istället (svenska sättet), men när tandfen skulle lägga i pengarna så var glaset, och tanden, borta - förmodligen i diskmaskinen/slasken. Stackars, stackars Nova, det blir ingen kul överraskning när hon vaknar imorgon. Jag har ont i magen nu. Får man verkligen vara så klantig som förälder?