Knytkalas

I går kväll var det internationellt knytkalas på Haggerty. Det första som hände när vi kom var att alla barn fick varsitt "pass" att bära runt. Skolans motto, "Everyone is different, everyone belongs" passade extra bra ikväll. En mängd länder var representerade med informationsbord där barnen kunde lära sig mer om respektive land, och förstås få med sig ett klistermärke med landets flagga i passet.

Den stora begivenheten var ändå maten. Jag tror att runt 50 länder var representerade med olika matkultur, allt från Etiopien via Pakistan och Kina till Nya Zeeland. Folk hade verkligen ansträngt sig och maten var fantastisk - kikärts- och linsgrytor från Indien och Pakistan, dumplingar från Sydostasien, tortillas och empanadas från syd- och centralamerika, något som bara kan ha varit surdegspannkakor från Etiopien, gumbo, vinbladsdolmar från Grekland... Det kanske allra godaste var persilje- och tomatsallad som jag tyvärr inte uppfattade landet på. Åh, jag blir avundsjuk, tänk att folk äter sådan där mat hemma! Jag vill också. Själva hade vi ordnat med köttbullar, kokt potatis och sås. Köttbullarna gick åt, men inte såsen och potatisen, trots Novas fina skyltar som förklarade vad det var för något i kastruller och termosar.

Den bruna såsen ritade hon först en blå kastrull åt, men när vi hällde i den i en termos för att den skulle hålla sig varm ritade hon till en termos också, med pilar för att man skulle förstå (scannern delade upp teckningen i två bilder, men ni förstår nog ändå).

Nästa år anstränger vi oss lite mer och gör kroppkakor eller raggmunk. Köttbullar är visserligen stereotypt svenskt - men också lite tråkigt. Som Nova uttryckte det:

-Sås och potatis behöver vi i alla fall inte göra igen, då vet vi det till nästa gång!