Vardagsupplevelse

På väg till affären i lördags för att köpa bomull för att fylla Zoeys gosedjurszebra med stötte N, Z och jag på en fågelunge. Den låg övergiven på betongen i gången under vår mataffär och var så nykläckt att den inte hade en fjäder på kroppen och ögonen fortfarande var stängda. Vi böjde oss ner och tittade noga och förstod snart att den hade ramlat ner ur sitt bo som fågelföräldrarna hade byggt på ett lysrör i taket. Den levde fortfarande, för den öppnade och stängde näbben med jämna mellanrum för att få mat.

Nova blev så fundersam på hur vi skulle göra. Jag visste inte. Helst ville hon ringa till veterinären direkt, men jag trodde inte att veterinären skulle komma ut och försöka rädda en nyfödd, ramlad fågelunge. Vi tog kort med telefonen för att visa Darrin (som var på väg hem från jobbet). Nova kunde inte vänta utan ringde Darrin direkt. Han förstod inte alls vad hon pratade om (lite oväntat tema). När han kom hem tog Nova honom i alla fall i handen och tog med honom för att visa, och det slutade med att de lyfte fågelungen tillbaka in i boet i hopp om att mamman skulle ta sig an den igen.

Nova var mycket berörd av hela historien och ville absolut visa bilden för sin klass idag. Jag hade tyvärr ingen sladd för att ladda ner bilden från min telefon, och varken Darrin eller jag kan skicka mejl från våra telefoner än (jag vet, vi lever inte på stenåldern, men det är rätt skönt att inte vara tillgänglig för jobbmejl 24 timmar om dygnet). Lösningen blev att vi fick mms-a till Grandma som mejlade till Darrin så att han kunde skicka bilden till Novas fröken som fick skriva ut och visa för alla barnen i klassen. Hoppas de inte tyckte bilden var för läskig: