Julgransplundring

Efter Harvard-konstkursen-som-blev-musikkurs i lördags släpade hela familjen sig iväg på julgransplundring med Svenska Skolan på ålderdomshemmet Scandinavian Living Center i West Newton. Jag kom ihåg från julgransplundringarna i Enköping när jag och Markus var små att man gärna skulle vara finklädd. Nova var helt med på idén - enda problemet var att jag fick snabbtvätta hennes julklappsklänning och dra upp värmen i huset några grader för att elementen skulle bli varma så att den hann torka i tid. Zoey å andra sidan revolterade (sin vana trogen) och bestämde att hon skulle vara FUL. När Darrin och jag förklarade att det inte spelar någon roll vad hon har på sig, hon är ALLTID världens finaste Zoey, så blev hon ännu surare. Hon valde ut ett par blåa sammetsaktiga tajts och sin röda yoda-tröja. Efter julgransplundringen, när vi frågade hur det hade varit, sa hon "Jag VAR ful!". Hon var nöjd, för hon tyckte att hon hade lyckats.

Själva julgransplundringen var lyckad. Det var första gången för både Darrin och tjejerna, och första gången på ca 25 år för mig. Det var knytkalas. Vi hade med oss julsillen som inte fick följa med till Texas på grund av kostnaden för incheckat bagage inom USA, och den blev populär. Höjdpunkten för mig var att dansa kring julgranen - men det var lite läskigt också, för jag blev alldeles svettig och andfådd och fick börja inse vad det var mamma och pappa tyckte var så jobbigt med att dansa kring granen när vi tjatade som barn. Nova och Zoey uppskattade själva "plundringen", som den här gången innebar att plocka godispåsar ur julgranen. De tyckte också att det var härligt att få titta på Kalle Anka, som vi missade i julas - den visas på SVT Play, men bara exakt samtidigt som på TV, vilket var kl 8 "dagen före" jul enligt vår konstiga 2010-tideräkning.

Tomten kom också - de fick se honom långsamt närma sig utanför fönstret, precis som han ska göra. Han pratade både svenska och engelska, och han hade med sig ett paket till varje barn. Nova fick sitt paket allra sist och hann bli ganska nervös. Efteråt kom frågorna: "Varför var han här idag?"

Tomten har blivit ett problem för mig. Jag tycker inte om att lura mina barn, det känns alldeles fel - fast det är för ett gott ändamål, och fast Darrin envist fortsätter övertyga mig att det skulle vara att ta deras barndom ifrån dem att inte låta dem tro på Tomten. Nu kom vi, Nova, Zoey och jag, tillsammans fram till att Tomten nog kom såhär flera veckor efter julen av omtanke om de svenska barnen i Boston, eftersom han ju alltid kommer på dagen i Sverige och på natten i USA. De svenska barnen i USA hade ju inte fått träffa Tomten den här julen, som de brukar få göra i Sverige!