Brev från Nova

Nova som aldrig har haft något intresse för gosedjur har en ny favoritleksak - gosedjurstypen "Beanie Boo". Alla tjejer i hennes klass leker med dem, bygger hus åt dem, gör halsband åt dem... Igår drog Nova med mig och Zoey till vår närmaste leksaksaffär, Magic Bean, för att läsa Beanie Boo-lappar. Varje Beanie Boo kommer nämligen med en liten namnskylt där det också står födelsedatum och en liten vers om vad djuret tycker om att göra. Nova fick sina första Beanie Boos av sina kompisar på sitt sjuårskalas, och hade vid den tidpunkten ännu inte insett det där med att varje Beanie Boo också har en bestämd födelsedag. Alltså slängde hon lapparna, efter att noga ha memorerat namnen. Nu har hon gått i flera månader och känt sig ledsen för att hon inte visste när de där första fyllde år. Vi kom på lösningen att vi skulle gå till affären och titta på lapparna på ännu oköpta exemplar av samma sort. När vi kom hem tog Nova ner sin almanacka från väggen och skrev noga ner varje Beanie Boos födelsedag på rätt datum, för att inte missa någons födelsedag.

Idag fick jag ett brev från Beanie Boo-sarna. Nova har kämpat och kämpat med att lära sig läsa och skriva under året och fått massor av extra hjälp med läsningen. Mot den bakgrunden tyckte jag att Beanie Boo-brevet (som dessutom var skrivet på hennes andra skrivspråk svenska) var helt fantastiskt:

"Ve vil ha noteng och ha på vå anseten så vi kan såva! Och ve vil ha teltet! Snela! Kan do snela sta up Teltet! Ve kan jelpa!"

Varför ville Beanie Boo-sarna ha något att ha på ansiktena så att de kunde sova? Jo, solen föll rakt in genom Nova och Zoeys persienner och stack dem i ögonen. Tältet som skulle sättas upp var deras lektält, som inte varit uppe på länge. Jag kan nämna att Beanie Boo-sarna fick som de ville på den punkten!