Solbesvär

Vi var på stranden igår, för första gången för säsongen och första gången i Boston. Revere Beach, bara några steg från blåa tunnelbanelinjen. Det var härligt. Vi kände att vi behövde rekognosera innan vi kunde ta med våra sommargäster (min bror med familj, mamma och pappa, ...) på strandbesök och vi blev glatt överraskade. En klart godkänd strand med sköna vågor, mjuk sand och massor med snäckskal. Stora, lätt 1 dm. Det kändes som att vara på solsemester.

Zoey har varit lite rädd för havet sedan vi åkte på båtutflykt i höstas. Det är inte helt klart varför, men det verkar faktiskt som om det är hajar hon är rädd för. Inte för att vi någonsin har berättat skräckhistorier om hajar, men hon har livlig fantasi. Min teori är att det var kapitlet om Pippi på Kurrekurreduttön som fick igång det. Hon har upprepade gånger under året betonat att hon är "allergisk" mot hajar. Igår var nog första gången någonsin som hon var på en riktig havsstrand och badade och hon NJÖT med HELA KROPPEN. Darrin och jag som ibland önskar att vi hade lite vildare barn fick bita oss i tungan för att inte säga ifrån när hon rullade sig i sanden tills hon såg ut som en panerad rödspätta. Hon var i och ur det ännu ganska svala vattnet i tre timmar, varav en stor del av tiden skrattande av ren och skär lycka.

Nackdelen med vårt strandäventyr kom vi på när vi kom hem på kvällen. Darrin är röd som en kräfta på ryggen och magen, och jag på benen. Vi hade noga smörjt in Zoey, och bättrade också på lagret under dagen, men för första gången i sitt liv fick även hon röda irriterade solbrändområden på valda delar av kroppen. Jag har alltid varit överförsiktig när det gäller solexponering av våra barn och det var ett uppvaknande. Solen är helt klart värre här än i Sverige och vi måste bli ÄNNU försktigare. Idag har Darrin köpt solskyddsbadkläder till båda tjejerna.