Den rafflande upplösningen?

Dilemmat från helgen löste sig enkelt av sig självt i morse. Min kollegas flyg blev inställt igår kväll, och Zoeys operation blev inställd i morse endast baserat på hennes förkylning förra veckan (ny tid inbokad till 10 maj). Så, nu sitter jag på Loganflygplatsen igen lagom laddad för en vecka i Rochester. Nova och Zoey var inte alldeles nöjda med att jag måste åka iväg på så kort varsel, men vi fick i alla fall större delen av eftermiddagen tillsammans. Jag glömde nyckel-/ID-kortet till labbet i Rochester på jobbet och fick åka tillbaka och hämta det - Nova och Zoey följde med. Sedan hjälpte de mig att packa. Det blev ganska knöligt i väskan, men den var ändå ganska tom och det finns strykjärn på hotellet så det var det värt (det uttrycket får mig att tänka på Mattias).

I morse, när jag "bara" skulle åka till jobbet, förklarade Zoey att hon hade låst dörren på mitt jobb så att det inte gick att komma in där. Nova å sin sida förklarade att hon hade kommit på att jag borde jobba hemma. Jag minns när jag var liten och ville att mamma skulle jobba hemma. Ibland gick vi till en tygaffär som en dam några kvarter bort drev i sin källare. Jag och Markus tyckte att driva tygaffär skulle vara ett perfekt jobb för mamma, alternativt dagmamma eller restaurangägare (eftersom hon lagade så god mat). Nu är det min tur.

Tjejernas senaste idé är att jag borde ta med presenter hem när jag kommer tillbaka från Rochester. Vet inte var de har fått det ifrån, varken Darrin eller jag har brukat ta med presenter hem från jobbresor? Jag tänker inte börja nu heller. Än så länge brukar de vara tillräckligt glada bara att se mig igen :-)