Skypemamma

Jag försökte prata på Skype med mina döttrar i morse. Zoey ville inte alls: "Neeej, inte mamma, jag vill prata med GRANDMA". Jag tror att hon är arg för att jag är borta. Hon har alltid haft lite av en tendens att bita ihop och inte visa när hon känner sig ledsen på det där nästan svikna sättet. Jag minns en gång när jag lämnade henne på förskolan i Sverige - EN gång som hon faktiskt klamrade sig fast vid mitt ben när det var dags att gå. Så fort jag sa "Zoey, jag behöver faktiskt gå nu" så vände hon bort ansiktet och gick ifrån mig, som någon sorts om-du-inte-vill-ha-mig-så-vill-verligen-inte-jag-ha-dig-heller-gest. Det gör ont i hjärtat att hon är så stoisk.

Nova gör också ont i hjärtat, fast på ett annat sätt. Hon och Zoey bråkade i morse om vem som skulle sitta på vilken stol framför datorn. Det slutade med att Nova blev nedknuffad och jätteledsen. Hon behövde helt enkelt en kram för att känna sig glad igen:

-Jag vill ha en RIKTIG mamma, ingen SKYPEMAMMA.